<p>Den bild som allmänheten får av en katastrof bygger ofta på den bild som medier ger. I katastrofsituationer finns en paradox för journalister. Det handlar om att man samtidigt som man ska varna om fara så måste man även försöka att bevara samhällslugnet för att inte panik ska utbryta. Denna uppsats handlar om hur tidningarna i Dalarna, Falu Kuriren och Dala Demokraten, hanterade denna paradox vid kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986. Var den varnande rapporteringen lugnande eller oroande? Om det fanns tendens till mer oro i någon av tidningarna, skulle det då kunna bero på tidningarnas politiska färg? Syftet med undersökningen är att se hur lokalpressen hanterade oförutsägbara och katastrofala händelser.</p><p> </p><p>De slutsatser jag dragit utifrån undersökningen är att båda tidningarna hanterade nyheten om olyckan på ett bra sätt även fast oroande rapportering förekommer. Det flesta oroande artiklarna publiceras i början av rapporteringen och det som oroar är att man inte kan ge någon heltäckande bild av vad som hänt eftersom man inte får några klara besked från Sovjet vilket kritiseras i båda tidningarna. I övrigt så ger man god information om vad man bör göra för att undvika den radioaktiva strålningen och denna information kommer från experterna på Statens Strålskyddsinstitut (SSI). Bilden av vad som har hänt vid kärnkraftverket klarnar dock ju längre tiden går och i slutet av undersökningsperioden har man en relativt bra bild av händelsen.</p><p> </p><p>Vad det gäller frågan om hur tidningarnas politiska färgning påverkar oron i rapporteringen har problemet varit att tidningarna i undersökningen har samma åsikt i kärnkraftsfrågan. Oron är dock ungefär lika stor i de båda tidningarna vilket också gör att de i alla fall inte avviker från vad tidigare forskning har kommit fram till nämligen att den politiska färgen på tidningen spelar en roll för oron i rapporteringen.</p>

Den bild som allmänheten får av en katastrof bygger ofta på den bild som medier ger. I katastrofsituationer finns en paradox för journalister. Det handlar om att man samtidigt som man ska varna om fara så måste man även försöka att bevara samhällslugnet för att inte panik ska utbryta. Denna uppsats handlar om hur tidningarna i Dalarna, Falu Kuriren och Dala Demokraten, hanterade denna paradox vid kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986. Var den varnande rapporteringen lugnande eller oroande? Om det fanns tendens till mer oro i någon av tidningarna, skulle det då kunna bero på tidningarnas politiska färg? Syftet med undersökningen är att se hur lokalpressen hanterade oförutsägbara och katastrofala händelser.   De slutsatser jag dragit utifrån undersökningen är att båda tidningarna hanterade nyheten om olyckan på ett bra sätt även fast oroande rapportering förekommer. Det flesta oroande artiklarna publiceras i början av rapporteringen och det som oroar är att man inte kan ge någon heltäckande bild av vad som hänt eftersom man inte får några klara besked från Sovjet vilket kritiseras i båda tidningarna. I övrigt så ger man god information om vad man bör göra för att undvika den radioaktiva strålningen och denna information kommer från experterna på Statens Strålskyddsinstitut (SSI). Bilden av vad som har hänt vid kärnkraftverket klarnar dock ju längre tiden går och i slutet av undersökningsperioden har man en relativt bra bild av händelsen.   Vad det gäller frågan om hur tidningarnas politiska färgning påverkar oron i rapporteringen har problemet varit att tidningarna i undersökningen har samma åsikt i kärnkraftsfrågan. Oron är dock ungefär lika stor i de båda tidningarna vilket också gör att de i alla fall inte avviker från vad tidigare forskning har kommit fram till nämligen att den politiska färgen på tidningen spelar en roll för oron i rapporteringen.

Gävle var en av de platser som fick mest radioaktivt nedfall efter Tjernobylolyckan 1986. Syftet med vår undersökning är att försöka få en förståelse för hur detta har påverkat kvinnor som bodde i Gävle 1986 och hur de känner idag. Vår frågeställning är vilka minnen de idag har kvar sedan tiden då olyckan hände och vad det betyder? Memory-work är utvecklad av Frigga Haug inom feministisk forskningstradition. Metoden är induktiv, såtillvida att resultaten tolkas utifrån de minnen som kommer fram i undersökningen och inte från färdiga teorier, och resultaten kan leda till nya frågeställningar. Vid memory-work är forskningsledare och deltagare på samma nivå och alla kan vara med i diskussionen. De teoretiska perspektiv vi ansåg vara relevanta för vår undersökning var Freuds teori om ångest och Birgitta Höijers teori om kulturella identiteter. Rolf Lidskogs teori om att ett samhälle läks eller faller sönder vid katastrofer och Ulrich Becks teori om risksamhället är två andra teorier som vi tog upp som troliga för de resultat vi förväntade oss. Resultaten visar att genom memory-work kommer undanträngda eller bortglömda minnen åter upp till ytan genom diskussionen tillsammans med andra. För att människor i utsatta områden ska känna tillit till myndigheter, behöver informationen vara kopplad till det lokala samhället eller regionen. Vi fann snarare ett accepterande än läkning eller sönderfall. Information behöver också vara i narrativ form, på ett sätt som gör att alla människor förstår informationen och kan relatera den till sig själva. I Sverige är vi vana vid att vi inte kan göra något åt vädret, så vi kunde inte göra något åt att det regnade ner cesium här. Regnet blev en budbärare för det farliga, det fanns med i alla minnen. Däremot försvann det farliga när snön kom. Har cancerfallen ökat i Gävleområdet? Nej, säger Strålsäkerhetsmyndigheten. Jo, säger forskaren Martin Tondel. Precis som 1986 är det upp till var och en vad man vill tro.

När man talar om Tjernobyl och Pripyat idag hänvisar man inte bara till platsen, men också till händelsen. Händelsen som den 26e april 1986 kom att ödelägga en hel stad; reaktor 4 i Tjernobyl kärnkraftverk exploderar och sprider mängder med radioaktivitet i området. Både platsen och händelsen har gett upphov till en mängd inspiration för dagens populärkultur, t.ex. HBOs tv-serie Chernobyl. Tv-serien kom att ha stor betydelse för turismen i området som efter seriens premiär fick en explosionsartad ökning i besökarantal. Idag, drygt 30 år efter katastrofen, är området fullt av liv och grönska, en klar kontrast till hur man skulle kunna föreställa sig ett område som utsatts för en kärnkraftskatastrof. Trots all radioaktivitet som släpptes ut 1986 har naturen återhämtat sig markant. Det enda som avslöjar att det på platsen skett en katastrof är den sarkofag som byggts för att hålla reaktor 4 instängd. Zonen som sträcker sig över 2600 kvadratkilometer är idag säker att besöka, vilket syns på den multimiljon-industri som kulturarvsturismen till området har utvecklats till. Dock är turismen till Tjernobyl och Pripyat inte hållbar i längden, något som det ökande förfallet i området bidrar till. Och, eftersom det inte heller är tillåtet att restaurera gamla byggnader och monument inom den 2600 kvadratkilometer stora zonen p.g.a. riskerna med radioaktiva partiklar i marken, riskerar kulturarvsturismen till området i framtiden att upphöra.   Trots detta hoppas Ukrainas regering göra Tjernobyl och Pripyat till ett världsarv, vilket också skulle göra området till ett minnesmärke med målet att varna framtida generationer för kärnkraftsolyckor. Ett sådant erkännande skulle också lyfta fram de drabbades upplevelser och berättelser från den ödesdigra händelsen, något som i längden förhindrar katastrofen från att falla i glömska.

This essay is a qualitative study on the tv series Chernobyl and examines how Soviet is portrayed through the character of Boris Shcherbina and the environment in which the series takes place. For many, the series is a first acquaintance with the nuclear accident and Soviet in the 80’s. Due to the fact that Soviet was a relatively closed society, series like this can have a wider effect than usual, since there haven't been many other sources of information available. The study examines material regarding a historical event that had a global influence. The historical context of the cold war and previous stereotypical portrayals of Soviet makes for an interesting backdrop as the study examines what is being communicated about Soviet through the visuals. By conducting a semiotic analysis on selected scenes and thereafter using Robert Entman’s framing theory to analyze the empirical material this study has found that the series portrays Soviet negatively. Soviet is framed as a controlling and somewhat claustrophobic state, where persecution and inspection seem common. It is further portrayed as a state one does not question or go against, and the citizens seem to lack independence in relation to the state. The communist society is depicted as very hierarchical, with highly regarded leaders, such as Shcherbina, and with citizens living in simplicity and facing oppression. The environments in the series are often grey, dark and gloomy, which contributes to the portrayal of Soviet as a somber state.

Abstract The purpose of this study was to research the local opinion of nuclear power in the city of Gävle in the shadow of the nuclear catastrophes in Chernobyl (1986) and Fukushima (2011). In 1986, Gävle was, in Sweden, the worst afflicted by the radiation from Chernobyl’s meltdown. This, alongside the referendum of 1980, triggered a strong opposition to the nuclear power industry and many wanted to see that all the Swedish nuclear power-plants were discontinued. In 2011, the last date set, for a complete decommission of the Swedish nuclear power, by the referendum of 1980 has passed. And in the shadow of Fukushima, the opinion regarding to the dangers of nuclear powers has been shifted. This study uses to two local newspapers of Gävle, Arbetarbladet and Gefle Dagblad to study the effects the two different nuclear meltdowns had on the people of Gävle during 1986 and 2011. The analyze categories the local papers writing into three aspects: One of information, one of opinion and one of politics. And to support its conclusions it refers to Ulrich Beck’s theory of the risk society and the reflexive modernism. As well as a Swedish study about the Swedish peoples trust in nuclear power during the period of 1986 to 2009.   Keywords: Nuclear Power, Opinion, Chernobyl, Fukushima, Gävle, Risk society, Reflexive Modernism, Ulrich Beck.

Detta är en multimetodologisk studie kring filmljudets funktion i miniserien Chernobyl(2019). Genom en kvalitativ metod genomförs en intervju med två av ljudmakarna frånproduktionsteamet och undersöker varför man väljer att använda sig av autentiskaljudkällor framför digitala, samt hur man ljudlägger fenomen som vi inte vet hur delåter, så som radioaktivitet. Med hjälp av kvantitativa metoder, så som lyssningstesteroch egen ljudläggning av sekvenser från serien, undersöks filmmusikens funktion samtom avsaknaden av musik påverkar betraktarens upplevelse. Teorin kretsar kringfilmljudets funktion, dess traditionella ljudberättande och samverkan mellanljudläggning och musik. Studiens resultat ger en djupare förståelse för filmljudetspåverkan hos åskådaren, balansgången mellan fiktion och verklighet samt densubjektiva upplevelsen kring vad som kännetecknas som autentiskt.

Detta är ett projekt som gick ut på att skapa ett konceptuellt musikalbum om olyckan på kärnkraftverket Tjernobyl 1986. Jag visar genom min konstnärliga process hur jag valt att förhålla mig musikaliskt till utvalda nyckelscener relaterade till olyckan. Resultatet redovisas både i form av ett musikalbum samt en skriftlig genomgång av den konstnärliga processens viktigaste delar och dramaturgiska balansgång. I projektet föreslås strategin att arbeta efter inre bilder, inre narrativ och inre film när musik ska produceras baserad på en historisk händelse. Jag för en diskussion kring berättandets vågspel i slutet av texten där begreppen pekoral och poetisk betraktelse diskuteras. Projektet presenterar även etisk problematisering kring att skapa musik baserad på händelser som påverkat och påverkar människor i det verkliga livet i en högaktuell del av världen år 2023. Detta arbete har varit helt introspektivt till sin natur och därför föreslås att det i framtida studier riktas fokus på mottagare och hur de tolkar och upplever musik skapad på liknande sätt som i detta projekt. / The aim of this project was to create a conceptual music album based on the disaster at the Chernobyl nuclear power plant in 1986. I demonstrate through my artistic process how I chose to musically relate to the selected key scenes. The results of this project are disclosed both in the form of a music album and in a more detailed written presentation of the key components throughout the artistic process and dramaturgical balancing. The findings suggest a strategy that involves working with inner images, inner narratives and inner film when producing music based on a historical event. I discuss the narrative balancing act where the pecoral meets the poetic observation. The project also presents ethical problematization regarding music created based on historical events that has an effect even to this day in a highly focused part of the world in the year of 2023. The nature of this project has been completely introspective. I therefore suggest future studies that focus on the recipient and how they interpret, and experience music created similarly to this project. / <p>Till uppsatsen hör musikinspelningar i mp3-format som jag själv producerat från början till slut.</p>

SVT arbetar inom public service-sfären och försöker efterfölja ett sändningstillstånd där objektivitet förespråkas. Under en längre period hade SVT monopol på TV-sändningar, men 1987 hävdes monopolet och konkurrerande nyhetsmedier gjorde entré på marknaden. Tidigare forskning visar att uppkomsten av konkurrerande nyhetsmedier på marknaden har förändrat sättet att producera nyhetsinslag. Nyhetsmediernas nyhetsinslag har gått mot en mer kommersiell utformning där syftet är att locka till sig tittare. SVT har följt denna trend trots att deras sändningstillstånd förespråkar neutralitet gentemot andra maktsfärer i samhället. Vad som inte framgått av tidigare forskning är om och hur bildsättningen i nyhetsinslagen förhåller sig till objektivitet kontra kommersialism efter avskaffandet av TV-monopolet. Då SVT behållit sitt sändningstillstånd kan det antas att de fortfarande anser sig vara objektiva i sitt bildberättande, men frågan är då om deras syn på objektivt bildberättande har förändrats? För att svara på detta genomfördes en kvalitativ bildanalys av åtta nyhetsinslag med temat katastrofrapportering. Fyra inslag som rapporterar om Tjernobylkatastrofen 1986 ställs mot fyra inslag om flodvågskatastrofen i Asien 2004. Den första katastrofen ägde rum före TVmonopolets avskaffande, och den andra efter. Bildberättandet i rapporteringen av katastroferna jämfördes sedan, för att fastslå om den senare katastrofen gestaltats mer kommersiellt än den tidigare. Uppsatsen diskuterar om och hur synen på objektivitet har förändrats hos SVT, och att objektivitet kan komma att fortsätta förändras mot ett mer kommersiellt håll. Studiens slutsats visar att bildberättandet i nyhetsinslagen över Tjernobylolyckan förhöll sig mer till objektivitet, medan nyhetsinslagen över flodvågskatastrofen i Asien lutade mot ett mer kommersiellt bildberättande. Mellan 1980-talets senare hälft och 2000-talets början hade klippbildernas roll förändrats. Den visuella information som tillsammans med reporterrösten till en början utgjorde vad som kan liknas vid bildsatt radio, hade under den senare perioden övergått i en katastroffilm, som underhöll publiken på ett sätt som liknar de kommersiella nyhetsinslagens utformning.

En kvalitativ studie av HBO-serien Chernobyl från 2019 och hur denna upprätthåller en i västerländsk media producerad för underhållning ofta förekommande stereotyp porträttering av Sovjetunionen och dess invånare. Studiens teoretiska utgångspunkt är centrerad kring filmteori och representationsteori och undersöker huruvida man genom othering i västerländska produktioner upprätthåller en bild av de forna sovjetiska länderna och dess invånare baserad på den uppfattning som lades till grund för i filmer producerade under kalla kriget. Studiens resultat är att serien kan läsas som ett försök att genom adaptionen av en inhemsk sovjetisk skildring av världens största kärnkraftsolycka försöka ge symbolisk upprättelse till katastrofens offer, trots att serien i stor utsträckning bekräftar den stereotypa skildring av sovjetiska medborgare ofta tidigare sedd i västerländsk media. / A qualitative study of the 2019 HBO miniseries Chernobyl and how it perpetuates a stereotype western perception of post Soviet countries and their inhabitants, influenced by the antagonists created during Cold War in film produced by west. The Soviet stereotype is examined through film and representation theory, and seeks to investigate how the practice of othering is carried out by narrative functions throughout pivotal moments of the series. The analysis concludes that the sensitive matter of adapting a domestic Soviet narrative of the worlds greatest nuclear disaster into a Hollywood production can be read as an attempt to grant the real life victims a symbolic kind of solace, yet it also fails to portray Soviet citizens outside of the stereotype conforming depiction often seen in western media.