Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka vilka orsaker det finns till att kvinnliga utövare inom friidrott och ishockey slutar utöva sin idrott. Studien undersökte vilka anledningar det finns till att vissa idrottare återvänder till sin idrott. Utöver detta ämnar studien ta fram förslag på åtgärder. -          Vilka orsaker upplever kvinnliga utövare inom friidrott och ishockey att det finns till att de slutar utöva sin idrott? -          Vad kan det finnas för orsaker till att kvinnliga utövare inom friidrott och ishockey väljer att komma tillbaka till sin idrott efter att de slutat? -          Vad skulle enligt utövarna behöva förbättras för att få fler att stanna kvar inom idrotten respektive få färre att sluta? Metod Studien har använt ett kvalitativt tillvägagångssätt där sex intervjuer genomförts och analyserats. Intervjudeltagarna bestod av tre kvinnliga friidrottare respektive tre kvinnliga ishockeyspelare som samtliga hade kommit tillbaka till idrotten efter avslutade idrottskarriärer. Intervjuguiden hade en hierarkisk struktur med huvudfrågor och följdfrågor och var semistrukturerad. Resultat De främsta och vanligast förekommande orsakerna till avhopp är bristande motivation, skador och möjligheten att få ihop livspusslet med allt vad det innebär. Den främsta orsaken till återkomst är att idrottarna brinner för idrotten och fortsatt har en idrottsidentitet. De rekommendationer och förslag på förändringar som framkommer är bättre nivåanpassning, bättre förutsättningar samt att idrottarna ska bli mer uppmärksammade. Slutsats Slutsatsen som kan dras är att både när det gäller orsaker till avhopp och orsaker till återkomst inom friidrott och ishockey finns det intrapersonliga, interpersonliga och miljömässiga anledningar. Om förbund och föreningar kan uppmärksamma detta kan förhoppningsvis fler utövare bli kvar inom idrotten eller återvända trots att de har slutat.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Syfte och frågeställningar: Syftet var att undersöka vilken skillnad i vinkel mellan olika kroppssegment det är hos elitlöpare och motionärer. Frågeställning: Hur skiljer sig stegvinkel, armvinkel, underbensvinkel, bålvinkel och knävinkel hos elitlöpare och motionärer? Metod: Sex löpare deltog i studien, varav tre springer 10km på 35 minuter och tre springer 10km på 45 minuter. Genom att filma dessa med en 25Hz-kamera vid löpning på löpband, och sedan via analysprogrammet cSwing 2008 mäta vinklarna mellan olika kroppssegment erhölls data för vidare behandling. Resultat: De vinklar som visade på en skillnad mellan grupperna var armvinkeln vid maximal stegvinkel, underbensvinkeln, knävinkeln i den bakre pendelfasen och knävinkeln i den främre pendelfasen. Skillnaderna visade på en löpteknisk fördel hos 35-minuterslöparna. Slutsats: Träning i form av löpskolningsövningar, rörlighet och styrketräning för att aktivera muskulatur som arbetar kring ovan nämnda leder kan leda till förbättringar hos 45-minuterslöparna. Löpskolning innebär olika övningar för att förbättra löptekniken genom att göra individen medveten om rörelsemönstret och aktiverad muskulatur, samt banar in motoriken.

<p><p><p><strong>Syfte och frågeställningar</strong><p>Syftet med den här studien var att ta reda på hur lagidrottstränare (representeras av fotboll) respektive tränare inom individuell idrott (representeras av friidrott) ser på sin relation till idrottaren. Frågeställningar: Hur uppfattar tränaren närheten mellan sig och idrottaren? Hur uppfattar tränaren samspelet mellan sig och idrottaren? Hur uppfattar tränaren långsiktigheten mellan sig och idrottaren? Hur uppfattar tränaren förståelsen mellan sig och idrottaren?<p><strong>Metod</strong><p> </p><p><p><p>Insamlingsmetoden i denna studie var att utföra kvalitativa djupintervjuer med sex manliga tränare på elitnivå i två olika idrotter, fotboll och friidrott. Tränarnas ålder var 43 till 56 år, med ett genomsnitt på 50,5 år. Intervjuerna baserades på en vetenskaplig utgångspunkt och genomfördes först i form av två pilotintervjuer och därefter med tränarna i deras hemmiljö. <p> </p><p><p><p><p><p><p><p><p><p><p><strong>Resultat</strong><p><strong>Closeness</strong> - Fotbollstränarna antydde att man bör ha en viss distans i sin relation till idrottaren medan friidrottstränarna hade en större önskan att komma idrottaren nära.<p> </p><p><p><p><p><p><p><p><p><p><strong>Complementarity</strong> – Att kommunicera genom att lyssna och ställa frågor är viktigt i relationen. Friidrottstränarna anpassar sig till idrottaren, medan fotbollstränarna ser det som svårt att anpassa sig till en trupp på 24 spelare. Därför strävar de efter att arbeta i ledarteam.<p><strong>Commitment </strong>- Fotbollstränarna ser deras relation till spelarna som ett jobb medan friidrottstränarna ser relationen som ett livsprojekt.<p> </p><p><p><p><p><p><p><strong>Co-orientation </strong>- Samtliga tränare sade att de och idrottarna hade kunskap och förståelse för varandra som inte gick att ta på. De kunde läsa av varandras kroppsspråk och undermedvetna signaler.<p> </p><p><p><p><p><p><p><p><strong>Slutsats</strong><p> </p><p><p><p><p><p><p>Kvaliteten i relationen är framförallt beroende av hur mycket tid och kommunikation tränaren och idrottaren tillgodoser varandra med. Detta är dock inte tillräckligt för att säkerställa kvaliteten i relationen. Relationen är också beroende av vad tiden och kommunikationenrymmer för innehåll. Innehållet har genom det här arbetet tolkats som omfånget och kvaliteten av de fyra C: na, dvs.: närheten, samspelet, långsiktigheten och förståelsen i relationen tränare - idrottare emellan.</p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p>

Syfte och frågeställningarSyftet med den här studien var att ta reda på hur lagidrottstränare (representeras av fotboll) respektive tränare inom individuell idrott (representeras av friidrott) ser på sin relation till idrottaren. Frågeställningar: Hur uppfattar tränaren närheten mellan sig och idrottaren? Hur uppfattar tränaren samspelet mellan sig och idrottaren? Hur uppfattar tränaren långsiktigheten mellan sig och idrottaren? Hur uppfattar tränaren förståelsen mellan sig och idrottaren?Metod  Insamlingsmetoden i denna studie var att utföra kvalitativa djupintervjuer med sex manliga tränare på elitnivå i två olika idrotter, fotboll och friidrott. Tränarnas ålder var 43 till 56 år, med ett genomsnitt på 50,5 år. Intervjuerna baserades på en vetenskaplig utgångspunkt och genomfördes först i form av två pilotintervjuer och därefter med tränarna i deras hemmiljö.   ResultatCloseness - Fotbollstränarna antydde att man bör ha en viss distans i sin relation till idrottaren medan friidrottstränarna hade en större önskan att komma idrottaren nära.  Complementarity – Att kommunicera genom att lyssna och ställa frågor är viktigt i relationen. Friidrottstränarna anpassar sig till idrottaren, medan fotbollstränarna ser det som svårt att anpassa sig till en trupp på 24 spelare. Därför strävar de efter att arbeta i ledarteam.Commitment - Fotbollstränarna ser deras relation till spelarna som ett jobb medan friidrottstränarna ser relationen som ett livsprojekt.  Co-orientation - Samtliga tränare sade att de och idrottarna hade kunskap och förståelse för varandra som inte gick att ta på. De kunde läsa av varandras kroppsspråk och undermedvetna signaler.  Slutsats  Kvaliteten i relationen är framförallt beroende av hur mycket tid och kommunikation tränaren och idrottaren tillgodoser varandra med. Detta är dock inte tillräckligt för att säkerställa kvaliteten i relationen. Relationen är också beroende av vad tiden och kommunikationenrymmer för innehåll. Innehållet har genom det här arbetet tolkats som omfånget och kvaliteten av de fyra C: na, dvs.: närheten, samspelet, långsiktigheten och förståelsen i relationen tränare - idrottare emellan.