No description available.

No description available.

Aim<br />The purposes of the present study were, to determine if partial and full-swing shots performed by skilled golfers were organized in a proximal-to-distal sequencing (PDS) pattern and to examine the speed-summation effect at pelvis, upper torso and hand segments. Method<br />Three-dimensional kinematic recordings of pelvis, upper torso, and hand were made while forty-seven skilled golfers stroke three different clubs a range of submaximal and maximal shot distances. Results<br />This study showed a clear proximal-to-distal temporal relationship of movement onset and peak angular speed at the pelvis, upper torso and hand segments in the golf swing. The same temporal structure was evident at all test conditions, among different gender and level of expertise. Further, results revealed a summation effect of angular velocity from proximal-to-distal, with each succeeding segment generating a larger rotational speed than the proximal segment. However, the increment in speed from proximal-to-distal was different among gender and level of expertise. Conclusions The temporal relation of segment kinematics suggests a common PDS organization in partial and full-swing shots for skilled golfers. A speed-summation effect of segmental angular speed indicates that participants did utilize interaction torques in a proximal-to-distal manner. The role of the observed PDS organization and speed-summation effect in partial shots might be to improve accuracy and, potentially, golfers should concentrate on speed initially in learning the golf swing.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur elitspelare i golf upplever och hanterar tävlingsnervositet. För att kunna besvara syftet har arbetet utgått ifrån dessa frågeställningar: (1) När, var och hur uppkommer tävlingsnervositet hos spelarna? (2) Hur hanteras tävlingsnervositeten av spelarna? (3) Uppkommer acceptans på något sätt i spelarnas sätt att hantera tävlingsnervositet och i sådant fall hur? (4) Hur uppfattar spelarna att nervositeten påverkar prestationen? Metod I denna studie intervjuades fyra elitspelare i golf på seniornivå med varav tre fortfarande är aktiva. Intervjupersonerna var två män och två kvinnor i åldrar mellan 23-45 år med varierande erfarenhet av golf på elitnivå. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Resultatet delades in i rubriker och underrubriker efter frågeställningarna och är uppdelade från intervjuperson 1 till 4 med en sammanfattning på slutet. Resultat Alla intervjupersoner ansåg att nervositet kunde vara både positiv och negativ. Intervjupersonerna hade olika sätt att hantera nervositet när den uppkom. Två av dem hanterade nervositeten genom att fokusera mer på spelet, träning och tekniken, medan de andra två arbetade mer med acceptans och att arbeta med sig själva för att hitta sätt som lugnar dem. De flesta kunde beskriva olika situationer då de kunde bli nervösa både innan och under tävling. Gemensamt för intervjupersonerna var att de var nervösa vid situationer de tidigare inte hamnat i. Slutsats Alla intervjupersoner kunde se nervositeten som både positiv och negativ. Erfarenhet verkade vara en betydande faktor då många ofta blev nervösa när de hamnat i situationer de tidigare inte upplevt. De med mest erfarenhet såg nervositeten mer positiv än de med mindre erfarenhet. Det fanns två olika inriktningar i sätten att hantera nervositet. Första inriktningen innefattade att fokusera på sig själva, varför man blir nervös och försöka acceptera att allt inte blir perfekt och försöka vända det till någonting positivt. Den andra inriktningen handlade mer om spel och rutiner.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.