Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka hur handbollsföreningar i Sverige bedriver verksamhet för ungdomar och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning. I vilken form bedrivs verksamheten i handbollsföreningarna? Hur möjliggörs handbollsverksamheten för ungdomar och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning i föreningarna? Metod Studien använder sig av en kvalitativ ansats med ett hermeneutiskt perspektiv. Kvalitativa halvstrukturerade intervjuer har genomförts på distans, med representanter från sex handbollsföreningar som bedriver handbollsverksamhet för ungdomar och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning i Sverige. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet samt använder sig av modellen Inclusion Spectrum, för att analysera hur handbollsföreningarna organiserar och bedriver verksamheten för målgruppen. Resultat Handbollsföreningarna som bedriver verksamhet för ungdomar och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning, har av liknande anledningar valt att starta upp och bedriva verksamheten som en del inom den redan befintliga handbollsföreningen. Samtliga verksamheter bedrivs parallellt med övriga handbollsverksamheter i handbollsföreningarna. En av handbollsföreningarna bedriver tränings- och tävlingsverksamhet för målgruppen medan det övriga fem handbollsföreningarna bedriver endast träningsverksamhet i dagsläget. Gemensamt för verksamheterna i respektive handbollsförening är att det består av blandade åldrar och kön, där alla med en intellektuell funktionsnedsättning är välkommen att delta utifrån egen förmåga, förutsättning och motivationsnivå för att möjliggöra verksamheten för målgruppen. Slutsats Handbollsföreningarnas förutsättningar, inställning och syn på sig själva tillsammans med förutsättningarna, förmågan och motivationsnivån som spelarna i verksamheten har, påverkar hur verksamheten utformas och bedrivs. Samtliga handbollsföreningar bedriver verksamhetenideellt och parallellt inom den ordinarie handbollsföreningen, med en vilja att bedrivas i likhet, i den mån de går, med hur övrig verksamhet i handbollsföreningen bedrivs.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur kvinnliga elever som gick andra året på NIU-gymnasium i Stockholm, med inriktning handboll upplevde sin träningsbelastning och hur de upplevde att samarbetet mellan NIU-instruktör och klubblagstränare fungerar. Avslutningsvis var syftet även att undersöka hur eleverna upplevde sin vardag. Studiens tre huvudsakliga frågeställningar var: Hur upplever eleverna sin träningsbelastning? Hur upplever eleverna att samarbetet mellan sin klubblagstränare och NIU-instruktör fungerar? Hur upplever eleverna sin vardag?   Metod Studien gjordes utifrån en kvalitativ ansats där en semistrukturerad intervjuguide låg till grund för datainsamlingen. All insamlade data analyserades genom en tematisk innehållsanalys. Resultat Resultatet visade att NIU-elever upplevde deras träningsbelastning hanterbar men nämnde att vissa perioder var tyngre både fysiskt och mentalt. Eleverna hann återhämta sig för det mesta men upplevde att det fanns faktorer som kunde påverka återhämtningen negativt. Resultatet visade även att ingen elev har hindrats att träna pga. någon skada, däremot förekom det mindre skadekänningar. Samtliga elever upplevde att de utvecklats både fysiskt och handbollsmässigt. Eleverna upplevde att det fanns ett samarbete mellan deras instruktörer på NIU och deras klubblagstränare som fungerade bra. Elevernas vardag bestod mycket av träning och skola och det fanns olika faktorer som påverkade elevernas motivation. Slutsats  Kvinnliga elever i årskurs två på NIU-gymnasium i Stockholm upplever att träningsbelastningen är hanterbar och att samarbetet mellan NIU-instruktör och klubblagstränare fungerar bra. Vardagen upplever eleverna består mestadels av träning där det finns lite tid för annat, som plugg och tid för andra vänner. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p><p>  </p>

Syftet med den här studien är att undersöka hur tränare rekryteras på klubbnivå inom barn- och ungdomshandboll. Studien utgår ifrån följande tre frågeställningar: Hur rekryteras handbollstränare i Stockholms handbollsklubbar? Hur arbetar handbollsklubbar med utbildning? Har kvinnor och män samma möjligheter som handbollstränare? Fem sportchefer från några av de största handbollsklubbarna i Stockholm har intervjuats med en semi-strukturerad intervjuform och svaren som framkommit har analyserats och diskuterats i relation till den tidigare forskningen kring ämnena: rekrytering av tränare, utbildning och genus. Av resultaten framkom att alla som vill får bli tränare, men att bara vissa blir tillfrågade, vilket är en begränsande faktor. Flera av klubbarna har intentioner att rekrytera unga ledare, men resultatet blir mer ofta att föräldrar får ”ta sitt ansvar” och ta hand om laget för att ingen annan tränare finns tillgänglig. Synen på förbundets utbildningar är delad. Bas-utbildningen anses givande medan Tränarskola 1 ofta omnämns som för tidskrävande eller att den har för enkla kunskaper. Flera av klubbarna har interna utbildningar, som de anser är mer givande för specifika målgrupper. Kvinnor och män har samma möjlighet att bli tränare. Trots detta är det majoritet manliga tränare i alla klubbar. Detta härleder då till en större sannolikhet att de som blir tillfrågade för tränarroller faktiskt är män. Alla handbollsklubbar som deltog i studien har liten eller ingen struktur alls för hur tränare skall rekryteras och bibehållas. Om handbollsklubbar skulle vara mer medvetna om konsekvenser av rekrytering och deras agerande, så skulle fler klubbar kunna rekrytera fler tränare. Framförallt handlar det om att tillfråga fler och inte utesluta någon vid urvalet. Det är också viktigt med mentorskap vid nyrekryterade tränare och visa dem uppskattning för att få dem att stanna längre som tränare. Detta skulle minska dagens ledarbrist och samtidigt leda till personlig utveckling hos tränarna och fler som vill vara närvarande.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka effekten av cykelintervaller som komplement till handbollsträning för att förbättra prestationsförmågan hos manliga ungdomsspelare på elitnivå. Den frågeställning studien svarat på är om cykelintervaller som komplement till handbollsträning har några effekter på den specifika prestationsförmågan. Metod En kvantitativ experimentell studie genomfördes med 13 manliga ungdomsspelare (fp) i handboll. Under 3 veckor fick fp genomföra cykelintervaller som komplement till ordinarie träning 2 gånger i veckan. Effekten av träningen kontrollerades genom förtest och eftertest där fp:s aeroba förmåga (Yo-Yo IR L1), anaeroba kapacitet (150 m shuttle run) samt anaeroba effekt (CMJ) testades. Utifrån resultaten vid förtesterna delades fp in i antingen cykelgrupp (CG) eller kontrollgrupp (KG). Indelning gjordes genom matchning av fp:s profil följt av lottning. CG genomförde 2 olika intervalltyper, 4 min intervaller och 30 sekunders intervaller med ökat antal set över tid. Efter 3 veckor, totalt 6 träningspass, fick samtliga fp återigen genomföra tester med identiskt testförfarande. Genom detta kunde skillnader i utveckling av delkapaciteter relevanta för handboll mellan grupperna utvärderas. Resultat CG förbättrade signifikant både sitt Yo-Yo IR L1 resultat (p≤0,05) samt resultatet i de tre 150 m shuttle run mätningarna (löpning 1, p=0,03; löpning 2, p&lt;0,001; differens löpning 1 och 2, p&lt;0,001). KG hade ingen förbättring i Yo-Yo IR L1 och bara en signifikant trend till förbättring i löpning 2 i 150 m shuttle run (p=0,08). Mellan grupperna förelåg dock inte några signifikanta skillnader. Det sågs ingen förändring i någon av grupperna vid eftertesterna av CMJ.  Slutsats Trots att CG förbättrade sig signifikant i såväl aeroba som anaeroba tester förelåg ingen signifikant skillnad mellan grupperna vilket bland annat tros bero på för få fp samt för kort interventionstid. Resultatet indikerar dock att cykelträning kan vara av värde för handbollsspelare men vidare forskning på en större försöksgrupp och längre interventionstid behövs för att med säkerhet kunna dra några generella slutsatser gällande cykelträningens effektivitet för handbollsspelare.