No description available.

No description available.

Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen var att identifiera och analysera hur svenska elithandbollsföreningar arbetar med frågor om integration och inkludering. Följande frågeställningar ställdes: Vilka riktlinjer och policydokument finns för integreringsarbete utfärdat av Svenska handbollsförbundet? Hur framträder integreringsarbete på elithandbollsföreningars hemsidor? Hur talar företrädare för elithandbollsföreningar om integrering och inkludering? Metod I uppsatsen används en kvalitativ ansats och studien inspireras av innehållsanalys av dokument och intervjuer. I uppsatsen studeras vad Svenska handbollsförbundet och fjorton elitherrhandbollsklubbar i Svenska handbollsligan förmedlar via sina hemsidor om integration och social inkludering. Vidare har tre intervjuer genomförts med personer som arbetar på strategiska positioner inom klubbarna. I analysen används tre olika kategorier: integration in till idrott, integration genom idrott och avsaknad av integration.  Resultat Frågor om integrering är svagt formulerade på Svenska handbollsförbundets hemsida. Resultaten visar att integreringsarbetet framkommer svagt eller saknas på elithandbollsföreningarnas hemsidor. I intervjuerna talar informanterna om integrering in till idrott och menar att det kan bidra med nyrekrytering av spelare och ökat publiktryck. Informanterna talar även om integrering genom idrott och menar att handbollen kan bidra till att fostra goda samhällsmedborgare och att deras klubbar driver olika integreringsprojekt. Informanterna talar även om avsaknad av integrering och menar att dels att det borde fokuseras på att skapa mötesplatser för alla medborgare, dels att det görs för lite för att locka invandrare och nyanlända till handbollen. Slutsats Handbollen är en relativt svag integrationsarena när det handlar om att locka invandrare och nyanlända till sporten. Svenska handbollsförbundet och elitherrhandbollsklubbar har inte integrationsfrågan som en prioriterad fråga på sina hemsidor. Företrädare för elitherrhandbollsklubbar talar om att integrering är en viktig fråga och att handbollen kan bidra till att fostra goda samhällsmedborgare. Av särskild vikt är nyrekrytering av spelare samt att öka publiktrycket i samband med matcher. / <p>Ämneslärarprogram, Specialidrott</p><p></p>

<p>Sammanfattning</p><p>En observationsstudie av coacher och coaching inom handboll och innebandy.</p><p>Syfte</p><p>Syftet med undersökningen är att kartlägga coachers kommunikativa agerande inom handboll och innebandy på nationell elitnivå. Mer specifikt avser observationsstudien att analysera och jämföra coachernas kommunikativa agerande under matchsituation.</p><p>Frågeställningar</p><p>1. Hur är coachens aktivitetsgrad vad det gäller verbal kommunikation till spelarna på planen, spelarna på avbytarbänken, tränarstaben och matchfunktionärerna?</p><p>• När laget är i resultatmässig ledning respektive när laget inte är i resultatmässig ledning.</p><p>• Finns det någon period som coachen är mer aktiv i än de andra.</p><p>2. Finns det några likheter eller skillnader på coachernas agerande inom innebandy? ¨</p><p>3. Finns det några likheter eller skillnader på coachernas agerande mellan idrotterna?</p><p>Metod</p><p>Vi har med hjälp av ett observationsprotokoll observerat tre stycken coacher inom handboll och innebandy vad det gäller dessas aktivitetsgrad, dvs. den verbala kommunikationen, till parametrarna (Spelare PLAN ≥ 10 sekunder, Spelare PLAN < 10 sekunder, Spelare BÄNK ≥ 10 sekunder, Spelare BÄNK < 10 sek, Tränarstab samt Matchfunktionär).</p><p>Resultat</p><p>Handbollscoach 1 har generellt en högre aktivitetsgrad per minut när laget leder. Det finns inte någon matchperiod där handbollscoach 1 är mer aktiv än någon annan av perioderna. Innebandycoach 1s aktivitetsgrad per minut är blandad, dvs. han är inte mer aktiv på alla parametrarna när laget är i ledning. Innebandycoach 2 har högre aktivitetsgrad per minut när laget är i ledning på fem av sex parametrar men ingen generell matchperiod där han är mer aktiv. Det finns likheter och olikheter mellan innebandycoacherna. Den största likheten är att ingen av dem kommunicerar med sina Spelare PLAN ≥ 10 sekunder. Den största skillnaden mellan innebandycoacherna är att innebandycoach 2 tenderar att kommunicera mer när laget är i ledning jämfört med innebandycoach 1. För de coacher som coachar lag i toppen ändras inte värdena i större skala beroende på matchresultatet. Det finns en typ av stabilitet i aktivitetsgraden.</p><p>Slutsats</p><p>En framgångsrik coach har en tydlig strategi och ändrar inte sitt beteende beroende på matchresultatet i större utsträckning.</p>

Sammanfattning En observationsstudie av coacher och coaching inom handboll och innebandy. Syfte Syftet med undersökningen är att kartlägga coachers kommunikativa agerande inom handboll och innebandy på nationell elitnivå. Mer specifikt avser observationsstudien att analysera och jämföra coachernas kommunikativa agerande under matchsituation. Frågeställningar 1. Hur är coachens aktivitetsgrad vad det gäller verbal kommunikation till spelarna på planen, spelarna på avbytarbänken, tränarstaben och matchfunktionärerna? • När laget är i resultatmässig ledning respektive när laget inte är i resultatmässig ledning. • Finns det någon period som coachen är mer aktiv i än de andra. 2. Finns det några likheter eller skillnader på coachernas agerande inom innebandy? ¨ 3. Finns det några likheter eller skillnader på coachernas agerande mellan idrotterna? Metod Vi har med hjälp av ett observationsprotokoll observerat tre stycken coacher inom handboll och innebandy vad det gäller dessas aktivitetsgrad, dvs. den verbala kommunikationen, till parametrarna (Spelare PLAN ≥ 10 sekunder, Spelare PLAN &lt; 10 sekunder, Spelare BÄNK ≥ 10 sekunder, Spelare BÄNK &lt; 10 sek, Tränarstab samt Matchfunktionär). Resultat Handbollscoach 1 har generellt en högre aktivitetsgrad per minut när laget leder. Det finns inte någon matchperiod där handbollscoach 1 är mer aktiv än någon annan av perioderna. Innebandycoach 1s aktivitetsgrad per minut är blandad, dvs. han är inte mer aktiv på alla parametrarna när laget är i ledning. Innebandycoach 2 har högre aktivitetsgrad per minut när laget är i ledning på fem av sex parametrar men ingen generell matchperiod där han är mer aktiv. Det finns likheter och olikheter mellan innebandycoacherna. Den största likheten är att ingen av dem kommunicerar med sina Spelare PLAN ≥ 10 sekunder. Den största skillnaden mellan innebandycoacherna är att innebandycoach 2 tenderar att kommunicera mer när laget är i ledning jämfört med innebandycoach 1. För de coacher som coachar lag i toppen ändras inte värdena i större skala beroende på matchresultatet. Det finns en typ av stabilitet i aktivitetsgraden. Slutsats En framgångsrik coach har en tydlig strategi och ändrar inte sitt beteende beroende på matchresultatet i större utsträckning.

Syfte och frågeställningar Syftet var att beskriva, förklara och jämföra hur ofta elitjuniorlag inom ishockey och handboll använder sig av idrottspsykologiska färdigheter. (1) Hur ofta använder sig spelare av idrottspsykologiska färdigheter? (2) Hur ofta uppmuntrar tränarna spelarna att använda idrottspsykologiska färdigheter? (3) Finns det ett samband mellan tränarens uppmuntran av idrottspsykologiska färdigheter vid träning och match, samt hur ofta spelarna använder dem? (4) Finns det ett samband mellan hur ofta spelarna använder idrottspsykologiska färdigheter vid träning och match, samt med deras självförtroende? Metod Urvalet bestod av 122 ishockey- och 89 handbollsspelare som hade en medelålder på 16,9 år samt 8 ishockey- och 6 handbollstränare som hade en medelåldern på 39,2 år. Respondenterna som alla var manliga besvarade enkäterna Test of Performance Strategies (Hardy, Roberts, Thomas &amp; Murphy 2010; Thomas, Murphy &amp; Hardy 1999) som undersöker hur ofta idrottare använder idrottspsykologiska färdigheter vid träning och match, samt Trait Sport Confidence Inventory (Vealey 1986) som undersöker självförtroendet hos idrottare. Resultat Resultaten visade att både spelare och tränare använde idrottspsykologiska färdigheter oftare vid match än träning. Ishockeyspelarna och tränarna hade mer erfarenhet av idrottspsykologi och använde också färdigheter oftare än handbollsspelarna och tränarna. Det fanns en stark signifikant linjär korrelation mellan hur ofta tränarna uppmuntrade spelarna att använda idrottspsykologiska färdigheter vid träning och uppmuntrade spelarna vid match. Resultaten visade även en stark signifikant linjär korrelation mellan spelarnas användning av färdigheterna vid träning och vid match. Det fanns också en medelstark signifikant linjär korrelation mellan hur ofta spelarna använde färdigheterna och deras självförtroende samt hur ofta tränarna uppmuntrade spelarna att använda färdigheterna och spelarnas självförtroende. Slutsats Desto mer utbildning spelare och tränare får om idrottspsykologi ju oftare använder de idrottspsykologiska färdigheter. De spelare som använder och de tränare som uppmuntrar spelarna att använda färdigheterna vid träning kommer att använda färdigheterna även vid match. Det fanns ett samband mellan ett högt självförtroende hos spelarna och att tränarna uppmuntrade spelarna samt att spelarna själva använde idrottspsykologiska färdigheter. Nyckelord: Idrottspsykologiska färdigheter, ishockey, handboll, uppmuntran tränare, självförtroende

No description available.

No description available.

Aim The aim of the study was to identify the difference between unilateral and bilateral training and their effect on female handball players sprint acceleration and change of direction (COD) ability. The research question was “What differences are there between the effect of combined training performed unilaterally and training performed bilaterally on female handball players’ sprint acceleration ability and COD ability?” Method 60 female (age: 20 ± 5yr) handball players participated in the study, 30 in each group. A loss of 30 subjects occurred, leaving total of 30 subjects finished the study, 15 in each group. The subjects performed two tests before initiating a combined training protocol, inducing strength and plyometric exercises. The first test consisted of a 10-meter straight sprint that was also divided into a 5-meter split, which measured their sprint acceleration by using Ivar Run System. The second test was a modified version of Spasic’s (2015) handball specific COD assessor. After the baseline-test, the subjects participated in a six-week long training protocol, one plyometric workout a week and one strength workout a week. Once the six weeks were completed, the same tests were performed. The data was recorded in Microsoft Excel (2016, Seattle, USA) and analyzed in IBM SPSS (2013, version 22.0, New York, USA).  Results Statistically, unilateral training has proven to be a more effective training method to improve the first 5-meters (p=0,013) of the 10-meter sprint acceleration test and not the other areas. Whilst bilateral training has proven to be more effective training method to improve the total time of the 10-meter sprint acceleration test (p=0,035). Both groups have statistically shown no significant difference in the COD-ability test. Conclusion Crucial standardization errors were made during this study, which in turn could have impaired the results greatly. A cautious approach to a solid conclusion should be considered, due to the standardization errors and the fact, that the subjects were not used to a training protocol being systematically structured. More research with a similar perspective has to be brought about, focusing on the long-term effect and maybe even on elite players. / Syfte och frågeställningar Studiens syfte var att ta reda på om unilateralt baserat träning eller om bilateralt baserat träning var effektivast för att förbättra sprint acceleration och riktningsförändringsförmåga (COD). Frågeställningen lyder; Skiljer sig effekten av kombinerat träning som utförs unilateralt från bilateralt på kvinnliga handbollsspelare som tävlar på amatörnivå. Metod 60 kvinnliga handbollsspelare (age: 20 ± 5yr) deltog i studien. Totalt genomförde 30 stycken deltagare hela studien, 15 per grupp, vilket innebär ett bortfall på 30 stycken. Innan träningsperioden började fick deltagarna genomföra två förtester. Första testet var ett 10-meters sprint accelerationstest, som hade splittider på 5-meter, andra testet var en modifierad Spasics (2015), som är ett riktningsförändringsförmågatest. De testades tider mättes med IVAR Run system. Efter testerna, genomförde deltagarna ett sex-veckors långt träningsprogram, varje vecka genomfördes ett styrkepass och ett plyometriskt träningpass. Eftertester genomfördes efter träningsperioden, resultatet från testerna antecknades i Microsoft Excell (2016, Seattle, USA) och analyserades i IBM SPSS (2013, version 22.0, New York, USA). Resultat Resultatet visar att unilateral träning är en mer effektive träningsmetod för att förbättra de första 5-meterna (p=0,013) i 10-meter sprint accelerationstestet, men inte i de andra delarna. Däremot visar det sig att bilateral träning har en statistiskskillnad (p=0,035) på hela 10-meters sprint accelerationstestet, men inte de första eller sista 5-meterna var för sig. Både grupperna visade ingen statistiskskillnad i riktningsförändringstestet. Slutsats Standardiseringsmisstag gjordes under studiens gång, som kan ha haft direkt påverkan på resultatet. Innan en slutsatsen dras, bör man ta hänsyn till misstagen som begåtts ur ett standardiseringsperspektiv och att deltagarna var ej vana att genomföra ett träningsprogram som var systematiskt strukturerat. Mer forskning inom samma område, utifrån samma perspektiv behövs göras, särskilt långsiktiga studier och kanske även på elitspelare.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka lagidrottande ungdomars upplevelse av stöd eller press från föräldrar och tränare, samt att undersöka vilka behov av stöd som lagidrottande ungdomar har. - Upplever lagidrottande ungdomar stöd eller press från föräldrar och tränare?- Vilka behov har lagidrottande ungdomar relaterat till stöd från föräldrar och tränare?- Är det någon skillnad i upplevelse och behov av stöd eller press mellan pojkar och flickor?  Metod Denna studie har använt sig av en kvantitativ ansats, där mätinstrumentet var en enkät som delades ut till respondenterna i samband med deras idrottsträning. Urvalet var 15-18-åriga handboll- och fotbollsspelare. Antalet som genomförde enkäten med svar som användes i studien var 145 personer, 74 pojkar och 71 flickor.  Resultat Lagidrottande ungdomar upplever ofta stöd från både föräldrar och tränare. De upplever sällan press från föräldrar och ibland press från tränare. Från föräldrar är behov som känslomässigt stöd och uppskattning det mest önskvärda. Hos tränare är det informativa stödet det som är mest önskvärt. I båda grupperna är det praktiska stödet det som upplevs vara minst önskvärt. Det fanns ingen signifikant skillnad i upplevelse och behov av stöd mellan pojkar och flickor.  Slutsats Enligt vår studie så är det ingen statistisk signifikant skillnad mellan pojkar och flickor i vad som upplevs som stödjande och pressande. Det är svårt att kunna avgöra hur man ska vara som stödjande förälder och tränare, det finns många delar man bör beakta för att rätt stöd ska kunna appliceras på en lagidrottande ungdom. Föräldrar och tränare måste förstå att deras roller och relationer påverkar vilket behov av stöd en lagidrottande ungdom behöver. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott.</p>