Detta examensarbete redovisar processen att utveckla en webbplats vars syfte är att marknadsföra en frilansande översättare. Syftet med rapporten är att undersöka vilka delar och komponenter av en sådan webbplats som är viktiga att presentera för eventuella beställare.  Vidare undersöks teorier gällande bedömning av översättningskvalité genom kvalitetsindikatorer, samt hur dessa grafiskt kan appliceras på en webbplats för påvisa god översättningskvalité i marknadsföringssyfte. Genom att använda metoder i användbarhet i form av en enkätundersökning och användartester undersöks hur deltagarna uppfattade webbplatsens navigation, gränssnitt och grafiska utseende. Resultatet av detta arbete visar på att besökare av sådan webbplats tydligt vill se vilka tjänster företaget erbjuder, en tydlig arbetsbakgrund samt vilken utbildning översättaren har. Studien visade även på att en grafisk bedömning av översättningskvalité måste göras först när en ansvarig bedömare kan bli presenterad för betraktaren. Gällande design, navigation och gränssnitt är det viktigt att webbplatsen inte har för mycket innehåll och blir för stor, samt att färgvalet för webbplatsen inte är för stark och kontrastfylld. / This paper describes the process of developing a web page with the purpose of marketing a freelancing translator. The purpose of this paper is to examine which parts and components that are relevant for clients visiting the web page. The paper also examines theories and methods regarding evaluations of translation quality through Translation Quality Assessments. These Translation Quality Assessments are later applied graphically in order to investigate how these could ease the process of determining translation quality for clients. By using methods in Usability, such as an online survey and usability testing, the navigation, interface and graphical appearance of the web page is examined.  The result of this study shows that clients visiting such a website wants to see a clear description of what services the translator offers, what work the translator has done earlier and what educational background the translator has got. The studie also showed that a graphical evaluation of Translation Quality Assessments must be done first when a liable evaluator can be presented for the viewer. Regarding the design, navigation and interface of such a web page, it is important that there is not too much content. It is also important that the color scheme of the web page is not too colorful and contains too much contrasts.

Detta examensarbete redovisar processen att utveckla en webbplats vars syfte är att marknadsföra en frilansande översättare. Syftet med rapporten är att undersöka vilka delar och komponenter av en sådan webbplats som är viktiga att presentera för eventuella beställare. Vidare undersöks teorier gällande bedömning av översättningskvalité genom kvalitetsindikatorer, samt hur dessa grafiskt kan appliceras på en webbplats för påvisa god översättningskvalité i marknadsföringssyfte. Genom att använda metoder i användbarhet i form av en enkätundersökning och användartester undersöks hur deltagarna uppfattade webbplatsens navigation, gränssnitt och grafiska utseende. Resultatet av detta arbete visar på att besökare av sådan webbplats tydligt vill se vilka tjänster företaget erbjuder, en tydlig arbetsbakgrund samt vilken utbildning översättaren har. Studien visade även på att en grafisk bedömning av översättningskvalité måste göras först när en ansvarig bedömare kan bli presenterad för betraktaren. Gällande design, navigation och gränssnitt är det viktigt att webbplatsen inte har för mycket innehåll och blir för stor, samt att färgvalet för webbplatsen inte är för stark och kontrastfylld. / This paper describes the process of developing a web page with the purpose of marketing a freelancing translator. The purpose of this paper is to examine which parts and components that are relevant for clients visiting the web page. The paper also examines theories and methods regarding evaluations of translation quality through Translation Quality Assessments. These Translation Quality Assessments are later applied graphically in order to investigate how these could ease the process of determining translation quality for clients. By using methods in Usability, such as an online survey and usability testing, the navigation, interface and graphical appearance of the web page is examined. The result of this study shows that clients visiting such a website wants to see a clear description of what services the translator offers, what work the translator has done earlier and what educational background the translator has got. The studie also showed that a graphical evaluation of Translation Quality Assessments must be done first when a liable evaluator can be presented for the viewer. Regarding the design, navigation and interface of such a web page, it is important that there is not too much content. It is also important that the color scheme of the web page is not too colorful and contains too much contrasts.

Communicative Language Teaching (CLT) is identified as dismissing translation, applying to all "translation" the restricted expression of translation within the discredited Grammar Translation Method (GTM). Recent, negative classifications of the GTM are considered and, this dissertation observes, the concept of the GTM is shown as prone to being mythologized. A summary definition of the GTM is offered. Of the five Prussian language teachers viewed by history as originating the GTM, Joahnn Valentin Meidinger and, to a lesser degree, Heinrich Gottfried Ollendorff are shown offering methods and an approach to translation that are most similar to the definition of the GTM used today. Johann Heinrich Philipp Seidenstücker, Johann Franz Ahn, and Carl Julius Ploetz are found also to stand in the lineage of the GTM, but with important qualifications. The name "Grammar Translation Method" is asserted by this dissertation to originate in the Reform Movement, specifically, Wilhelm Viëtor’s Der Sprachunterricht muß umkehren! (1882) and a lecture of Viëtor’s from 1899. Viëtor is noted characterizing "traditional" methodologies with the terms "Grammatik" and "Übersetzung," beginning with Meidinger’s Practische Französische Grammatik (1783). Translation is found to remain problematic for the Reform Movement. A separate, concurrent movement, resulting in the Direct Method, is seen banishing all use of translation, and arguably lives on in CLT today. The formulation of a novel definition of the translation of texts is attempted. This definition, along with opinions from Translation Studies, is applied to a statement by Viëtor, where translation is particularly problematized, with the goal of mitigating this problematic. The dissertation recommends that CLT similarly use this definition of translation, so as to mitigate its own skepticism towards translation.

This study explores the cultural dimension of translating children's and adolescent literature. Framed within the theories of cultural studies, translation studies, Baktinian dialogism, and reader response theories, this study is three-fold: (1) a content analysis is conducted to identify the cultural and linguistic shifts in the translated books and the strategies utilized by the translators for making those shifts, (2) the responses of the source-text (ST) and the target-text (TT) readers are compared; (3) the potential relationship between the translation strategies and the reader responses are inferred based on the findings from (1) and (2). The expected findings are: (1) adept use of various translation strategies helps the TT readers recognize themes as similar as the ST readers; (2) some interventions may create deviating responses in the TT readers as compared with the ST readers; (3) some unique responses by either the ST or the TT readers may be as a direct result of cultural differences more than the translation strategies. The implication section provides recommendations to publishers, translators, educators, parents, teacher educators, and researchers, and suggestions for further research.

Avhandlingen undersöker tolkningsprocessen och tolkprodukten hos konferenstolkar med olika lång tolkerfarenhet. Detta görs utifrån expertteorin (jmf Ericsson, Charness och Hoffman 2007) tillämpad på tolkning. Enligt expertteorin använder mycket skickliga utövare, oberoende av fält, samma typer av processer och strategier för att nå den absoluta toppen inom sitt gebit. En viktig del av expertteorin är medveten eller avsiktlig övning (deliberate practice), en särskild typ av övning som mycket skickliga utövare använder sig av för att förbättra sin insats. Avhandlingen bygger på fyra olika studier om två olika grupper av deltagare. Deltagarna simultantolkar ett eller två tal från engelska till svenska. Två grupper – en tvärsnittsgrupp med nio deltagare på tre olika tolkerfarenhetsnivåer (ingen erfarenhet, kort erfarenhet och lång erfarenhet) samt en longitudinellgrupp med tre deltagare som spelats in vid två olika tillfällen med 15 års mellanrum – analyserades utifrån både process och produkt data. Tolkprocessen studerades genom att analysera och kategorisera process problem, monitorering och tolkstrategier som tolkarna rapporterat om under retrospektion efter tolkning. Tolkprodukten analyserades genom holistiska bedömningsskalor, en för förståelighet och en för nivån på informationsöverföring. Vidare genomfördes också djupintervjuer med deltagarna i det longitudinella materialet. Syftet var att undersöka hur de uppfattade medveten/avsiktlig övning och hur de såg på sin utveckling och övning av tolkfärdigheten. En viktig del av avhandlingen, förutom resultaten, är utvecklingen av de holistiska bedömningsskalorna (utvecklade från Carroll 1966) och utvecklingen av metoden i djupintervjustudien. Slutsatsen i avhandlingen är att det finns en mätbar skillnad i tolkfärdigheten mellan tolkar med liten eller ingen tolkerfarenhet och tolkar med lång tolkerfarenhet. Denna slutsats fick dock inte stöd i det longitudinella (och intra-individuella) materialet. Skillnaderna mellan grupperna i tvärsnittsmaterialet var också tydliga i processdata. Erfarna tolkar stöter på färre process problem än tolkar med kortare erfarenhet. Det fanns också tydliga skillnader vad gäller förekomsterna av monitorering (alltså kontroll av tolkprocessen och produktionen) mellan erfarna tolkar och övriga deltagare. Monitorering verkar vara en skiljelinje mellan erfarna och oerfarna tolkar, de erfarna tolkarna hade mer process kapacitet tillgänglig för att monitorera sig själva. Detta stöddes också till viss del av djupintervjuerna, där deltagarna rapporterade hur de ständigt utvärderar sig själva i syfte att förbättra sin insats. Ett nyckelantagande som slogs fast i början av projektet – nämligen att erfarna tolkar skulle hävda i djupintervjuerna att de ägnade mycket tid åt att öva färdigheten – fick, till författarens förvåning, inte stöd. Tolkarna rapporterade om många övningslika aktiviteter, men hävdade samtidigt att de inte övade. Avhandlingen avslutas genom ett önskemål om fler studier med fokus på medveten/avsiktlig övning bland tolkar. Dessutom föreslår författaren också att termen “experttolk” eller “expert” ska användas med stor försiktighet i forskningsstudier om just expertkunnande i tolkning. Författaren efterlyser också en bredare diskussion om expertkunnande och medveten/avsiktlig övning. / This dissertation investigates the process and product of interpreters with different levels of experience and explores the expertise approach (cf. Ericsson, Charness and Hoffman 2007) as applied to interpreters. The expertise approach claims that highly skilled performers, regardless of their chosen field, use the same type of strategies in order to reach the top levels of their profession. An important feature of the expertise approach is deliberate practice, a specific type of practice that highly skilled performers engage in so as to improve their performance. The dissertation is based on four different studies featuring two different sets of participants. Two data sets – a cross-sectional material with nine participants on three different levels of interpreting experience (none, short and long), and a long-term material with three interpreters recorded at two different points in time – were analysed in terms of both processing and product data. The interpreting process was studied by retrospectively analysing and categorizing processing problems, monitoring and strategies, while the interpreting product was analysed by using holistic rating scales for intelligibility and level of information transfer of the interpreting product. In-depth interviews were also conducted with the long-term participants in order to investigate their perception of deliberate practice and their own view of their skill development. An important and integral part of the dissertation, apart from the results, was the development of the holistic rating scales (adapted from Carroll 1966), and the development of an in-depth interview study. The conclusions of the dissertation are that there are measurable differences of interpreting skill between performers with little or no interpreting experience and performers with long interpreting experience, but this finding could not be supported by the long-term (intra-individual) study. Differences between the groups in the cross-sectional material could also be observed from the process data. Experienced interpreters 16 encountered fewer processing problems than less experienced interpreters and had more strategies at hand to solve problems. There were also clear differences in terms of instances of monitoring (i.e. controlling the interpreting process and output) between experienced interpreters and other subjects. Monitoring seemed to be a dividing line between experienced and inexperienced interpreters, and experienced interpreters had more processing capacity available to monitor themselves. This was also to a certain extent supported in the in-depth interviews, where the participants reported how they constantly evaluate themselves in terms of improving performance. A key assumption established in the beginning of the project – that experienced interpreters would claim, in the in-depth interviews, that they practise a great deal – was not supported, to our surprise. The interpreters recounted many practice-like activities but stated that they did not actually practise. The dissertation concludes by calling for more studies on deliberate practice in interpreting, suggesting that the term “interpreter expert” should only be used with caution in scientific studies and that the particular features of expertise and deliberate practice in interpreting should be discussed. / <p>At the time of the doctoral defence the folowing papers were unpublished and had a status as follows: Paper 3: inPress; Paper 4: Manusckript.</p>

Humanpathogene Sapoviren gehören zur Familie der Caliciviridae und verursachen vor allem bei Klein¬kindern und Senioren Gastroenteritiden. Die Replikationsstrategie von humanpathogenen Sapoviren ist bislang ungeklärt, da weder ein geeignetes Tiermodell noch ein etabliertes Zellkulturmodell zur Verfügung stehen. Aus diesem Grund sollte die Replikation in einem Säugerzellsystem etabliert werden. Die Ergebnisse der Untersuchungen sollen zu einem besseren Verständnis der Replikationsstrategie der humanpathogenen Sapoviren beitragen und können die Grundlage für weitere Unter¬suchungen der Replikationsstrategie der Caliciviren bilden sowie zur Entwicklung geeigneter antiviraler Maßnahmen und Medikamente beitragen. Für die Untersuchung der Replikationsstrategie des humanpathogenen Sapovirus wurde ein Sapovirus-Volle-Länge-Klon aus Patientenmaterial (Stuhlgang-Probe) generiert. Nach der molekularen Charakterisierung konnte der Stamm Hu/SaV/Dresden/pJG-SapI/2004/DE (GenBank-Zugangsnummer AY694184) der Genogruppe I Genotyp 1 der Sapo¬viren zugeordnet werden. Für die Untersuchung der Translation des humanpathogenen Sapovirus in Säugerzellen wurden polyklonale Antikörper in Kaninchen gegen die nichtstrukturellen und strukturellen Sapovirus-Proteine generiert. Im zellfreien System konnte die Sensitivität und Spezifität dieser Antikörper validiert werden. Außerdem wurde die Translation im zellfreien System mit bereits bestehenden Ergebnissen verglichen. Die Prozessierung des ORF1-Polyproteins erfolgte in die nichtstrukturellen Proteine NS1, NS2, NS3NTPase, NS4, NS5VPg, die Fusionsproteine NS1-3, NS2-3, NS4-5, NS4-7, NS5-7 und NS6 7Pro-Pol sowie das strukturelle Protein VP1. Für die Charakterisierung der Replikation des humanpathogenen Sapovirus in Säugerzellen wurden verschiedene Sapovirus-Volle-Länge-cDNA-Klone generiert. Für das Sapovirus-Volle-Länge-RNA-Genom pJG-SapI-T7 konnte eine Translation der Sapovirus-Proteine nach¬gewiesen werden. Die Transfektion von 293T-Zellen erfolgte mit in vitro transkribierter RNA, die ein Cap-Analogon und einen Poly(A)-Schwanz besaß. Durch die dem Sapovirus-Genom vorangestellte Kozak-Sequenz, welche als Ribosomenbindungsstelle dient, konnte auch nach Mutation des aktiven Zentrums des nichtstrukturellen Proteins NS7Pol (RNA-abhängige RNA-Polymerase) eine Translation des Sapovirus-ORF1-Polyproteins nachgewiesen werden. Somit erwies sich dieses Konstrukt als ungeeignet für die Untersuchung der Replikation des humanpathogenen Sapovirus in Säugerzellen. Nach Klonierung des Sapovirus-Volle-Länge-cDNA-Genoms in den pACYC-MCSII-Vektor (pJG-SapI-T7) konnte nach in vitro Transkription ein gekapptes Sapovirus-Volle-Länge-RNA-Genom mit einem Poly(A)-Schwanz generiert werden, welches vermutlich die richtigen 5’- und 3’-Sapovirus-Enden enthält. Nach Transfektion von 293T-Zellen konnten die nichtstrukturellen Fusionsproteine NS2-3, NS4-5, NS4-7 und NS6-7Pro-Pol sowie das strukturelle Protein VP1 im Western Blot nachgewiesen werden. Nach Mutation des aktiven Zentrums des nichtstrukturellen Proteins NS6Pro (Protease) wurde die Prozessierung des ORF1-Polyproteins in Säugerzellen unter¬bunden. Die Replikation der generierten Sapovirus-Volle-Länge-RNA-Genome in Säugerzellen konnte mit Hilfe der quantitativen PCR nicht nachgewiesen werden. Eine Passagierung in verschiedenen Säugerzelllinien war ebenfalls nicht möglich. Weiter wurden verschiedene Sapovirus-Volle-Länge-RNA-Genome direkt aus Patientenmaterial durch RT-PCR generiert und nach in vitro Transkription damit Säugerzellen transfiziert. Bei Sapovirus-Volle-Länge-RNA-Genomen aus drei Patientenproben konnte die Translation und Prozessierung des Sapovirus-ORF1-Polyproteins nachgewiesen werden. Die Replikation konnte mit Hilfe der quantitativen PCR nicht nachgewiesen werden. In einem letzten Schritt wurde aus Patientenmaterial gewonnene RNA direkt für die Transfektion eingesetzt. Hierfür wurden die Patientenproben verwendet, bei denen eine Translation und Prozessierung des Sapovirus-ORF1-Polyproteines nachgewiesen werden konnte. Auch hier konnte keine Replikation mit Hilfe der quantitativen PCR nachgewiesen werden. In der vorliegenden Arbeit konnte erstmals die erfolgreiche Translation und Prozessierung des ORF1-Polyproteins des humanpathogenen Sapovirus (Dresdner Stamm pJG-SapI, GenBank-Zugangsnummer AY694184) in Säugerzellen gezeigt werden. Weitergehende Untersuchungen zur Replikation des humanpathogenen Sapovirus in Säugerzellen könnten mit Hilfe des vorliegenden Dresdner Sapovirus-Stamm pJG-SapI erfolgen, indem weitere rekombinante Systeme etabliert werden. / The human pathogenic sapovirus belongs to the family of the Caliciviridae and is an important agent of gastroenteritis in infants and the elderly. The replication strategy of the human pathogenic sapovirus remains so far unclear, since neither a suitable animal model nor a permissive cell line to cultivate the virus are available. Elucidating the replication strategy of the human pathogenic sapovirus may contribute to a better understanding of its pathogenicity, being also an important pre-requisite for the development of new antiviral strategies against this relevant medical pathogen. In order to investigate the replication strategy of the human pathogenic sapovirus, a cDNA-clone encompassing the entire sapovirus genome was generated from a clinical sample. Based on phylogenetic analysis, the full-length genome of the sapovirus strain Hu/SaV/Dresden/pJG-SapI/2004/DE (GenBank accession number AY694184) was assigned to the Genogruppe I/ Genotype 1. For the investigation of the translation of the human pathogenic sapovirus in mammalian cells, polyclonal antibodies were generated against the nonstructural and structural sapovirus proteins. The sensitivity and specificity of the antibodies were validated using a transcription-translation driven cell free system. Translation of the sapovirus full-length-cDNA clone in the cell free system generated structural and nonstructural sapovirus proteins, in accordance with previously published reports. After translation, the sapovirus ORF1 polyprotein was processed in the nonstructural proteins NS1, NS2, NS3NTPase, NS4, NS5VPg, the fusion proteins NS1-3, NS2-3, NS4-5, NS4-7, NS5-7 and NS6-7Pro-Pol as well as the structural protein VP1. For the characterisation of the replication of the human pathogenic sapovirus in mammalian cells, different sapovirus cDNA-full length clones were generated. Upon transfection in 293-T cells, a translation of the sapovirus proteins was evidenced. However, this translation was not sapovirus-specific, as cDNA clones bearing a mutation in the active site of the sapovirus polymerase NS7Pol were also able to generate viral proteins. In order to further investigate the translation and replication of the sapovirus, the full length cDNA Genome was cloned into the pACYC-MCSII-Vector. Subsequently, a capped sapovirus full length RNA genome with a correct 5’-end and a 3’-end with a poly(A) tail was generated by in vitro transcription. Upon transfection in 293T-cells, the nonstructural fusion proteins NS2-3, NS4-5, NS4-7 and NS6-7Pro-Pol as well as the structural protein VP1 were translated. As a control, mutation of the active site of the nonstructural protein NS6Pro did not lead to processing of the viral enzymes, indicating that the processing of the ORF1-polyprotein in mammalian cells is strictly dependent on the activity of the sapovirus protease NS6Pro. Furthermore, replication of the sapovirus genomic RNA was investigated in mammalian cells. Upon transfection of the sapovirus full-length genomic RNA, replication of the sapovirus full-length RNA genomes was not evidenced in mammalian cells using quantitative real time RT-PCR. In order to exclude a possible flaw in the primary sequence of the viral genome hampering its replication, additional sapovirus full-length genomes were generated by direct amplification of the RNA from stool samples followed by in vitro transcription. Upon transfection in mammalian cells, the translation of sapovirus ORF1-polyprotein was evidenced in three clinical samples. However, replication of the viral genome did not occur. A similar observation was made when the total RNA from the clinical sample was used for transfection of mammalian cells, indicating that the lack of replication of the viral genome may be caused primarily by the cell line used, rather than the viral genome. In conclusion, the present work describes for the first time the successful processing of the ORF1-Polyprotein of the human pathogenic Sapovirus (strain Dresden pJG-SapI, GenBank accession number AY694184) in mammalian cells. This work may be a first step towards understanding the replication strategy of the human pathogenic and non-human pathogenic sapovirus (i.e. the porcine enteric calicivirus), being both important medical pathogens.

The object of the study is the structure and semantics of fixed collocations and idioms in the English language and their Lithuanian equivalents. The aim of the work is to research how English fixed collocations and idioms are translated into Lithuanian and what stylistic and semantic changes they undergo. The main research methods applied in the research are descriptive theoretical literary analysis, contrastive method and statistical method.In theoretical part the concepts of fixed collocation and idiom are discussed. Further consideration is focused on the classification of previously mentioned idiomatic expressions. Fixed collocations and idioms are classified regarding to what they mean and what they refer to. Translation strategies and the difficulties when translating the idiomatic expressions are discussed. The practical part is divided into three parts which examine fully equivalent, semantically similar, formally modified and functionally equivalent fixed collocations and idioms. The selected examples prove that the majority of idioms undergo semantic, stylistic or structural changes in the process of translating them from one language into the other. Though there are some English idioms that have equivalents in Lithuanian, in the majority of cases only few or none of the elements coincide. / Bakalauro baigiamojo darbo objektas yra fiksuotų kolokacijų ir idiomų struktūra bei semantika anglų kalboje ir jų lietuviškuose atitikmenyse. Darbo tikslas - ištyrinėti kaip angliškos fiksuotos kolokacijos bei idiomos išverčiamos į Lietuvių kalbą bei kaip pasikeičia jų stilistika ir semantika. Pagrindiniai tyrimo metodai yra šie: aprašomoji teorinė literatūros analizė, gretinamasis metodas, statistinis metodas. Teorinėje dalyje nagrinėjamos fiksuotos kolokacijos ir idiomos sąvokos. Toliau dėmesys skiriamas jau minėtų idiomatinių išsireiškimų klasifikacijai. Fiksuotos kolokacijos ir idiomos sugrupuotos pagal reikšmę bei tą, ką jos nurodo. Aptariamos vertimo strategijos bei idiomatinių išsireiškimų vertimų sunkumai. Praktinis tyrimas suskirstytas į tris dalis, kurios tiria visiškai ekvivalentiškas, panašias semantiškai, bet pakeista forma ir praktiškai ekvivalentiškas fiksuotas kolokacijas ir idiomas. Pasirinkti pavyzdžiai įrodo, kad daugumos idiomų semantika, stilistika ir struktūra pasikeičia jas verčiant iš vienos kalbos į kitą. Nors ir yra angliškų idiomų, kurios turi atitikmenis Lietuvių kalboje, daugeliu atvejų sutampa tik keli arba nei vienas žodis.

Translation of CSIs in literary texts poses many problems for the translator. Thus, the aim of this thesis is to reveal what translation strategies the translator of the novel Arvydas Sabonis uses when transferring CSIs in Orwell’s Down and Out in Paris and London (2007), which describes the life of the pour in Paris and London in the 1920s. This thesis consists of a summary in Lithuanian and English, five parts,a list of references and two appendixes. Part One is the Introduction to the study which gives a brief summary of the Orwell’s novel Down and Out in Paris and London, reveals the aim, objectives and structure of the thesis. Part Two, Culture-Specific Items, introduces the concept of culture, the definition and division of CSIs and their place in literary translation. Part Three, Translation of Culture-Specific Items, reveals the issues of translation of CSIs and names possible solutions proposed by Venuti (domestication and foreignisation) and by Davies (preservation, addition, omission, globalisation, localisation, transformation, and creation). Part Four, Translation Analysis of Culture-Specific Items in Orwell’s Down and Out in Paris and London discusses the difficulties of culture-specific items translation in the novel, introduce the method of analysis, provides examples of CSIs translations in accordance to the categories of CSIs: proper names and common expressions and their subcategories, names the used translation principles and strategies, and discusses... [to full text] / Kultūrinių realijų vertimas yra vienas iš sunkiausių uždavinių keliamų vertėjui. Šio baigiamojo magistro darbo tikslas yra atskleisti kokias vertimo strategijas pasirinko Arvydas Sabonis Orvelio romane „Dienos Paryžiuje ir Londone“, kuris buvo išverstas 2007 m. Romanas, parašytas 1933 m., gvildena skurdo problemą ir aprašo skustančiųjų gyvenimą Paryžiuje ir Londone. Šį darbą sudaro santraukos lietuvių ir anglų kalbomis, penkios dalys, šaltinių sąrašas ir du priedai. Pirmojoje dalyje, įžangoje, pristatoma tema, tikslas ir siekiniai. Antrojoje dalyje aptariama kultūros sąvoka, kultūrinių realijų apibrėžimas, suskirstymas ir vieta literatūriniame vertime. Trečiojoje dalyje nurodomos problemos, su kuriomis susiduria vertėjas versdamas kultūrines realijas, ir pateikiamos vertimo strategijos, kurias siūlo Venuti ir Davies. Ketvirtojoje dalyje atskleidžiami vertimo sunkumai su kuriais susidūrė Arvydas Sabonis versdamas Orvelio romaną „Dienos Paryžiuje ir Londone“, analizuojamas kultūrinių realijų vertimas pagal jų kategorijas ir subkategorijas, aprašant naudotas vertimo strategijas ir jų galimas pasirinkimo priežastis. Paskutinėje, penktojoje, dalyje aptariamos tyrimo išvados. Atlikus kultūrinių realijų vertimo analizę G. Orvelio romano „Dienos Paryžiuje ir Londone“ išaiškėjo, kad dažniau buvo naudotas forenizacijos principas, kuris buvo pasirinktas siekiant išlaikyti prancūziškų realijų autentiškumą ir sukurti anglišką aplinką, nes lietuvių skaitytojams Paryžius ir... [toliau žr. visą tekstą]

Bachelor thesis focuses on problems and issues of machine translation while translating texts of different genres. The theoretical part of the paper covers such topics as the notion of machine translation (MT), its most crucial mistakes and the notion of text genres in the English language. The practical part consists of the analysis of 5 different texts pointing out the most severe mistakes detected in the output of MT. Conclusions drawn after the analysis showed that MT requires further improvment and more thorough investigation. / Bakalauro darbas aptaria mašininio vertimo problemas verčiant įvairių stilių tekstus. Teorinė dalis aptaria tokias temas, kaip mašininio vertimo (MV) samprata ir šio reiškinio pačias svarbiausias klaidas, taip pat šioje dalyje aptariama teksto stiliaus samprata. Praktinėje dalyje buvo analizuojami 5 skirtingų stilių tekstai ir aptariamos pačios ryškiausios ir svarbiausios klaidos šiuose tekstuose. Išvados paaiškėjusios po tyrimo atskleidė, kad MV sistemą dar reikia tobulinti ir atlikti išsamesnius tyrimus.

No description available.