The transport sector accounts for a third of Sweden’s total greenhouse gas emissions where cars and heavy trucks dominate the use of fossil fuels. The Swedish government is now intensifying the work for an electrified transport sector where electric roads could be an important part. Electric roads enable heavy vehicles to charge their batteries while driving, which is expected to contribute to environmentally friendly and time-efficient freight transports. To implement electric roads, availability of electric power along the electric roads will be required. This study presents a plan for connecting an electric road to the electricity grid in the electricity network area of Vattenfall Eldistribution. From the results, the idea was to present general conclusions from the experiences of the study, that could contribute in further implementation of electric roads. The road that has been selected for the study was the E4 between Gävle and Stockholm. A model for calculating the power demand along the electric road has been modeled and connection possibilities to transformer stations has been investigated. The analysis was based on three scenarios where different degrees of strengthening of the existing electricity network were assumed. In addition, a forecast for 2030 and a cost estimation for each scenario has been carried out. The result of the study indicates that for road sections close to larger cities, there are a larger number of connection options in comparison to rural areas. Furthermore, the designed solution in the study required strengthening of the electricity grid and the investment cost was 362 million Swedish crowns.

With a major share of the negative environmental impacts deriving from construction and its waste, ways to reduce the material and energy use in this sector have been the focus of studies for decades. Reuse of building elements and materials is gaining traction with researchers, architects, developers and real estate owners. However, it is rarely used in practice in Sweden. Barriers include fear of fluctuating supply, quality warranties, logistics, lack of experience in the design process and unknown availability. While many research projects are underway, a process of how to locate materials is still missing. Additionally, there is currently little connection between research and practice, and a lack of investigation into the long-term consequences that reuse will have on the design process and the role of the architect. Therefore, the aim of this study is to discover what heavy structural elements will be available for reuse in the Stockholm region and to explore which implications reuse will on the design process and the role of the architect. The study evaluated a new method for short-term mapping of available elements using demolition permits. It also intended to map available elements medium- term through detailed development plans, and long-term using comprehensive plans.  The results showed that the medium-term span mapping was not plausible as there are too many detailed development plans and no feasible way to review them due to how they are accessible to the public. The long-term mapping showed potential in identifying characteristics of different areas and indicating where demolitions or transformations might occur. Given there might be a paradigm shift in the way the industry manages resource, as policy and industry goals indicate, the areas where demolition is planned today might be transformed tomorrow. The short-term mapping was the most promising method developed. It showed that significant amounts of heavy structural elements will be available within two years. The buildings with heavy structural elements that are now up for demolition are mostly from the 1960-1980s and are principally all non-residential. 16 different structural typologies were identified and evaluated for reuse potential. Four typologies were highlighted as especially valuable for reuse: 1) cast in-situ reinforced concrete structure 2) prefabricated reinforced concrete elements structure 3) brick structure from before 1960 and 4) steel structure. The dominant structural material was concrete, which was the core material in 93% of the total area found. To test the method’s usefulness and reveal implications on the design process, it was used for an ongoing residential project by developer NREP and architects Tengbom and Lendager Group. The case study showed that suitable structural elements could be sourced for the project with the short-term mapping. A new design proposal for the structure was made with elements from the mapping, which was estimated to avoid significant environmental impact compared to a new structure. According to international studies on this type of reuse, over 90% of CO2-equiv. emissions for new buildings can be saved reusing prefabricated concrete panels. For the design process, the implication of reuse is often an elongated introductory phase. The case study showed that studying grids and proportions of the existing system was essential to transform it into a new one, allowing the process to be more material-driven. Considerations on how to use the elements to minimise waste and environmental impact from preparing the elements for reuse are imperative when designing the system.  It could be argued that waste is a design error, highlighting the need to educate new cohorts of architects and designers in designing for reuse. Potentials for reuse lie in maintaining the value of the structural elements, instead of paying to get rid of them, and to avoid large negative environmental impacts for raw material extraction and production. Projects realised today have shown large savings in CO2-equivalent and costs alike. Nevertheless, it requires innovative and non- conventional organisation and roles. Cooperation and trust amongst stakeholders is key. The design process needs to become more collaborative and iterative with higher frequency of information exchange. This requires designers, architects and engineers to look both backward, to understand the existing buildings and materials that we can use, and forward, in how to use them going forward with innovative strategies for project plausibility, the environment and great (longstanding) architecture. / Byggande och avfall står för en stor del av all negativ miljöpåverkan i världen. Sätt att minska material- och energianvändningen inom byggsektorn har därför varit i fokus för studier i årtionden. Återbruk av byggnadselement och material har ökat i intresse hos forskare, arkitekter, utvecklare och fastighetsägare senaste åren. Trots det implementeras det sällan i praktiken i Sverige. Barriärer för återbruk inkluderar rädsla för fluktuerande utbud, kvalitetsgarantier, logistik, bristande erfarenhet i designprocessen och brist på tillgänglighet. Många forskningsprojekt pågår men det saknas en process för hur man identifierar och lokaliserar material. Dessutom finns det för närvarande lite samband mellan forskning och praktik, och liten insikt i de långsiktiga konsekvenserna som återbruk kommer att ha på designprocessen och arkitektens roll. Därför är syftet med denna studie att ta reda på vilka tunga stomelement som kommer att finnas tillgängliga för återbruk i Stockholmsregionen och att undersöka konsekvenser för hur återbruk kommer att påverka designprocessen och arkitektens roll. Studien utvärderade en ny metod för kortsiktig kartläggning av tillgängliga stomelement med hjälp av rivningslov, samt utforskade kartläggning av tillgängliga stomelement på medellång sikt genom detaljplaner och på lång sikt med översiktsplaner.  Resultaten visade att kartläggningen på medellång sikt inte var möjlig eftersom det finns för många detaljplaner och inget genomförbart sätt att granska dem på grund av hur de är tillgängliga för allmänheten. Den långsiktiga kartläggningen visade potential för att identifiera egenskaper hos olika områden i Stockholm och indikera var rivningar eller omvandlingar kan inträffa. Med tanke på att det kan komma ett paradigmskifte i hur industrin hanterar resurser, som policy och branschmål indikerar, kan de områden där rivning planeras idag komma att transformeras i morgon. Den kortsiktiga kartläggningen var den mest lovande metoden som utvecklats. Den visade att betydande mängder tunga stomelement kommer att finnas tillgängliga inom två år. De byggnader med tunga stomelement som nu ska rivas är till största delen från 1960-1980-talet och är generellt kontor och industribyggnader. 16 olika stomtypologier identifierades och utvärderades för återbrukspotential. Fyra typologier lyftes fram som särskilt värdefulla för återanvändning 1) platsgjuten armerad betongkonstruktion 2) prefabricerad armerad betongelementkonstruktion 3) Tegelkonstruktion från före 1960 och 4) stålkonstruktion. Det dominerande konstruktionsmaterialet var betong som var kärnmaterialet i 93 % av den totala ytan som hittades. För att testa användbarheten av metoden och identifiera implikationer på designprocessen användes den i ett pågående bostadsprojekt av utvecklaren NREP och arkitekterna Tengbom och Lendager Group. Fallstudien visade att lämpliga stomelement kunde identifieras för projektet med den kortsiktiga kartläggningen. Ett nytt förslag för stommen gjordes med element från kartläggningen, vilket bedömdes undvika betydande miljöpåverkan jämfört med en ny stomme. Enligt en tysk studie kan denna typ av återbruk undvika 90 % av CO2-ekv. utsläpp under produktion och byggande genom att återanvända prefabricerade betongpaneler. Implikationen av återbruk på designprocessen är ofta en utdragen introduktionsfas. Fallstudien visade att det var viktigt att studera måttkedjor och proportioner i det befintliga systemet för att omvandla det till ett nytt, vilket gör att processen kan bli mer materialdriven. Överväganden om hur man använder elementen för att minimera avfall och miljöpåverkan från att förbereda elementen för återanvändning är absolut nödvändiga vid utformningen av systemet.  Avfall skulle kunna hävdas vara ett designfel, vilket understryker behovet av att utbilda nya arkitekter och designers i att designa för återbruk. Potential för återanvändning ligger i att bibehålla värdet på stomelementen, istället för att betala för att bli av med dem, och att undvika stora negativa miljöpåverkan för råvaruutvinning och produktion. Projekt som genomförs idag har visat på stora besparingar i både CO2-ekvivalenter och kostnader. Men det kräver et innovativ och icke-konventionell organisation och roller. Samarbete och förtroende mellan intressenter är centralt. Designprocessen måste bli mer kollaborativ och iterativ med högre frekvens av informationsutbyte. Detta kräver att konsulter ser både bakåt, förstår de befintliga byggnaderna och materialen som vi kan använda, och framåt, i hur man kan använda dem framåt med innovativa strategier för både genomförbarhet, miljö, bestående arkitektur.

Transporter står idag för en stor andel av Sveriges koldioxidutsläpp. Det gör att logistikfrågor blir extra viktiga då vidareutveckling och omformning av logistiksystem kan göra stor skillnad. Elektrifiering av fordon är en framtida lösning på problemet. Däremot anses det fortfarande vara ett förhållandevis nytt och osäkert område och det finns idag få exempel på implementering av elektrifierade fordon. Transportören Renall och transportköparen Returpack är två framstående företag med starkt hållbarhetsfokus som agerar fallföretag för studien. De har högt uppsatta mål, däribland elektrifiering av en stor andel av sina fordonsflottor till 2030. Studiens syfte är därför formulerat som följande: Syftet är att utreda hur transportörer och transportköpare kan arbeta mot fullständig elektrifiering av tunga transporter. Studien är uppdelad i tre primära delar. Den första delen utvecklar en metodik för hur elektrifierade fordon ska implementeras i verksamheter för att sedan kunna skalas upp. Denna metodik har resulterat i tre primära delar. Den första delen är utformning av ett elektrifierat logistiksystem där större strukturförändringar i logistiksystemet måste göras med syfte att öka effektivitet, nyttjandegrad och förutsägbarhet. Den andra delen är utformning av fordonsflotta där beslut om lämpliga batterikapaciteter för varje enskilt fordon tas. Den tredje delen utformning av laddstrategi beslutar om lämplig laddstrategi utifrån fordons- och uppdragskarakteristik. Den utformade metodiken appliceras sedan på fallföretagens presenterade empiri för att resultera i rekommendationer för hur de bör utforma sina elektrifierade logistiksystem, fordonsflottor samt laddstrategier. Efter analys av lösningar som ämnar anpassa logistiksystemet till elektrifiering presenteras rekommendationer för fallföretagen utifrån deras specifika situationer. Det kan dock konstateras att en stark maktposition, ett välutvecklat systemstöd samt kompetens inom elektrifiering underlättar arbetet mot ett elektrifierat logistiksystem. Vid utformning av fordonsflottan presenteras det samlade resultatet av ekonomiska analyser samt bedömningar av genomförbarheten för respektive fordon. Resultatet påvisar att det för cirka hälften av fordonen är ekonomiskt fördelaktigt med ett mindre batteri men att detta oftast begränsas av brist på laddinfrastruktur och behov av flexibilitet vilket innebär behov av överdimensionering. Det samlade resultatet innebär att cirka 20% av fordonsflottan rekommenderas mindre batterier. Vid utveckling av laddstrategier är rekommendationerna liknande för fallföretagen vilket beror på att en laddstrategi är beroende av enskilda fordons karakteristik snarare än en aktörs roll. Fallföretagen rekommenderas att utveckla två primära laddstrategier: en return to base strategi för laddning mellan skift samt en on route strategi för laddning under pågående rutt. Därtill utvecklas även en kostnadsmodell för att kunna genomföra en kostnadsanalys av hur kostnader förändras vid byte från nuvarande bränsle till elektrifierad drivlina. Den visar att sänkning eller höjning av kostnader vid byte av drivlina varierar mellan olika fordonstyper och områden, men att lönsamhet kan uppnås i många fall. Däremot krävs ibland justeringar och förändringar av logistiksystemet. Främst ses att långa avtalsperioder och hög nyttjandegrad av fordonen är att föredra. Likaså ger minskade inköpspriser stort utslag på resultatet. / Transport related activities currently account for a significant portion of Sweden’s carbon dioxide emissions. This makes logistics issues particularly important, as further development and transformation of logistics systems can make a big difference. Electrification of heavy trucks is a future solution to the problem. However, it is still considered a relatively new and uncertain area, and there are currently few examples of the implementation of electrified heavy trucks. The carrier Renall and the transport buyer Returpack are two prominent companies with a strong sustainability focus, acting as case companies for the study. They have currently set ambitious goals, including electrifying a large portion of their heavy truck fleets by the year 2030. Therefore, the purpose of the study is formulated as follows: The purpose is to investigate how carriers’ and transport buyers’ can work towards complete electrification of heavy transports. The study is divided into three primary parts. The first part develops a methodology for implementing electrified heavy trucks in operations, with the goal of scalability. This methodology has resulted in three sub-parts. The first sub-part is the design of an electrified logistics system, where significant structural changes in the logistics system are necessary to increase efficiency, utilization, and predictability. The second sub-part involves designing the heavy truck fleet, including decisions on appropriate battery capacities for each individual heavy truck. The third sub-part focuses on designing a charging strategy based on truck and mission characteristics. The formulated methodology is then applied to the empirical data presented by the case companies, resulting in recommendations on how they should design their electrified logistics systems, heavy truck fleets, and charging strategies. Solutions aimed at adapting the logistics system to electrification are analyzed, which result in recommendations for the case companies based on their specific situations. However, it can be noted that a strong market position, well-developed system support, and knowledge in electrification can ease the transition to an electrified logistics system.In the design of the heavy truck fleet, the combined results of economic analyses and feasibility assessments for each vehicle are presented. The results indicate that for approximately half of the vehicles, it is economically advantageous to have a smaller battery. However, this is often limited by a lack of charging infrastructure and the need for flexibility, which necessitate overdimensioning. The combined result is that approximately 20% of the vehicle fleet is recommended to have smaller batteries.In the development of charging strategies, the recommendations are similar for the case companies, as a charging strategy depends on the characteristics of individual vehicles rather than the role of the operator. The case companies are recommended to develop two primary charging strategies: a return to base strategy for charging between shifts and an on route strategy for charging during the ongoing route. Lastly, a cost model is developed to conduct a cost analysis of how expenses change when transitioning from heavy trucks fueled by HVO or biogas to electrified heavy trucks. It shows that cost reduction or cost increase upon fuel conversion varies among different truck types and regions, but profitability can be achieved in many cases. However, adjustments and changes to the logistics system are sometimes necessary. Long contract periods and high vehicle utilization are particularly favorable. Similarly, reduced purchase prices have a significant impact on the outcome.

Several aspects make today’s transport system non-sustainable: • Production, transport and combustion of fossil fuels lead to global and local environmental problems. • Oil dependency in the transport sector may lead to economical and political instability. • Air pollution, noise, congestion and land-use may jeopardise public health and quality of life, especially in urban areas. In a sustainable urban transport system most trips are made with public transport because high convenience and comfort makes travelling with public transport attractive. In terms of emissions, including noise, the vehicles are environmentally sustainable, locally as well as globally. Vehicles are energy-efficient and the primary energy stems from renewable sources. Costs are reasonable for all involved, from passengers, bus operators and transport authorities to vehicle manufacturers. The system is thus commercially viable on its own merits. This thesis presents the results from three projects involving different concept buses, all with different powertrains. The first two projects included technical evaluations, including tests, of two different fuel cell buses. The third project focussed on development of a series hybrid-bus with internal combustion engine intended for production around 2010. The research on the fuel cell buses included evaluations of the energy efficiency improvement potential using energy mapping and vehicle simulations. Attitudes to hydrogen fuel cell buses among passengers, bus drivers and bus operators were investigated. Safety aspects of hydrogen as a vehicle fuel were analysed and the use of hydrogen compared to electrical energy storage were also investigated. One main conclusion is that a city bus should be considered as one energy system, because auxiliaries contribute largely to the energy use. Focussing only on the powertrain is not sufficient. The importance of mitigating losses far down an energy conversion chain is emphasised. The Scania hybrid fuel cell bus showed the long-term potential of fuel cells, advanced auxiliaries and hybrid-electric powertrains, but technologies applied in that bus are not yet viable in terms of cost or robustness over the service life of a bus. Results from the EU-project CUTE show that hydrogen fuelled fuel cell buses are viable for real-life operation. Successful operation and public acceptance show that focus on robustness and cost in vehicle design were key success factors, despite the resulting poor fuel economy. Hybrid-electric powertrains are feasible in stop-and-go city operation. Fuel consumption can be reduced, comfort improved, noise lowered and the main power source downsized and operated less dynamically. The potential for design improvements due to flexible component packaging is implemented in the Scania hybrid concept bus. This bus and the framework for its hybrid management system are discussed in this thesis. The development of buses for a more sustainable urban transport should be made in small steps to secure technical and economical realism, which both are needed to guarantee commercialisation and volume of production. This is needed for alternative products to have a significant influence. Hybrid buses with internal combustion engines running on renewable fuel is tomorrow’s technology, which paves the way for plug-in hybrid, battery electric and fuel cell hybrid vehicles the day after tomorrow. / QC 20100722

This thesis focuses on the development of a lifting device for roof mounted tents at the requestof Thule with the focus on improving the ergonomics during installation and removal of roofmounted tents on vehicles, while also enabling the process for one to two users. The work isstructured according to the Double Diamond model and uses established product developmentmethods to ensure a systematic process.The preliminary study consists of an analysis of ergonomic risk factors during heavy liftingusing the Swedish Work Environment Agency's (Arbetsmiljöverket) assessment template andRapid Upper Limb Assessment (RULA). These tools were used to evaluate current users ownsolutions for lifting roof mounted tents.After screening and selecting developed concepts, an existing plasterboard lift was modified tocreate a prototype. Modeling work was carried out in SolidWorks, where various componentsand modifications were visualized and tested before being integrated into the plasterboard lift.The final prototype integrates functions that enable tilt and lifting of the roof tent, whichreduces the need for manual lifting and thus the risk of physical damage because of overloadsas well as minimizing needed storage space.The prototype was tested and evaluated where the results showed an improvement inergonomics and ease of use during lifting, facilitating movement of roof mounted tents betweenvehicles and storage while being able to be stored together with the tent with minimal impacton space requirements.Lastly, the work suggests further strength tests and investigation of better suited lift functionsfor future development to improve safety and lifting device efficiency. / Detta examensarbete fokuserar på utvecklingen av en lyftanordning för taktält på begäran avThule med huvudfokus att förbättra ergonomin vid på- och avmontering av taktält på fordonoch förenkla momentet för en till två personer. En framtagen lösning ska även bidra till minskadbränsle- och energiförbrukning för fordonet då det ska vara enklare och mer inspirerande attmontera av taktältet från fordonet när det inte är planerat att användas.Arbetet är strukturerat enligt Double Diamond-modellen och använder etableradeproduktutvecklingsmetoder för att säkerställa en systematisk process.Förstudien består av analys av ergonomiska riskmoment vid tunga lyft med hjälp avarbetsmiljöverkets bedömningsmall och Rapid Upper Limb Assessment (RULA). Dessa verktyganvändes för att utvärdera nuvarande användares egna lösningar för lyft av taktält. Eftersållning och val av framtagna koncept modifierades en befintlig gipsskivlyft för att skapa enprototyp. Modelleringsarbete utfördes i SolidWorks, där olika komponenter och modifieringarvisualiserades och testades innan de integrerades i gipsskivlyften. Den slutliga prototypenintegrerar funktioner som möjliggör ”tilt” och lyft av taktält vilket minskar behov av manuellalyft och därmed risken för fysiska skador som konsekvens av överbelastningar.Prototypen testades och utvärderades där resultaten visade en förbättring av ergonomi ochanvändarvänlighet under lyft av taktält, underlättar förflyttning av taktält mellan fordon ochförvaring samtidigt som den kunde förvaras tillsammans med taktält med minimal påverkanpå krav av utrymme.Sammanfattningsvis föreslår arbetet ytterligare hållfasthetstester och undersökning av bättrelämpade hissfunktioner för framtida utveckling för att förbättra säkerheten ochlyftanordningens effektivitet.