Type 2 diabetes is a growing disease in the population which includes that older people are a risk group. With the disease grows even cost’s. A lifestyle change is a major part of the treatment for type 2 diabetes. There are several factors that suggest positive effects on prevention among the elderly where, among other things, economic and health benefits are presented. A study has been conducted with a qualitative approach in which data collection method consisted a semi-structured interview. The aim of the study was to investigate how older experiencing daily life with a diagnosis of type 2 diabetes with Sense of coherence as a theoretical framework. A purposeful sampling where the selection criteria was to recruit 65 years or older people with type 2 diabetes, resulting in five interviewees were chosen. The method of analysis constituted a manifest content analysis. The result shows that the disease contributes to change and affect life after diagnosis, also the need to gather knowledge about the disease occurred. Experiences of existing and non-existent support was mentioned, and that treatment options were pleasantly arranged. Diabetes complications was something that was disturbing and factors in life so as to be single, to go away and to give up the things that gave satisfaction was something complicated. There were deficiencies in health care and the need for enhanced patient education. The conclusion was that life is affected when diagnosed type 2 diabetes and supportive and hindering factors were experienced by diabetic patients, continued preventive efforts should be focused in the area to allow health and increase public health. / Typ 2-diabetes är en växande sjukdom i befolkningen där bland annat äldre är en riskgrupp. Samtidigt som sjukdomen växer ökar även kostnaderna. En livsstilsförändring är en stor del av behandlingen vid typ 2-diabetes. Det förekommer flertal faktorer som tyder på positiva effekter vid förebyggande arbete bland äldre där bland annat ekonomiska och hälsomässiga vinster presenteras. En studie har genomförts med en kvalitativ ansats där datainsamlingsmetoden utgjordes av en semistrukturerad-intervjustudie. Syftet med studien var att undersöka hur äldre upplever det dagliga livet med diagnosen typ 2-diabetes med Känsla av sammanhang som referensram. Ett målinriktat urval där urvalskriterierna var att rekrytera personer som var 65 år eller äldre med typ 2-diabetes, resulterade i att fem intervjupersoner valdes. Analysmetoden utgjorde en manifest innehållsanalys. Resultatet visar att sjukdomen bidrar med förändringar och påverkar livet efter diagnosen, även behov av att samla kunskap kring sjukdomen förekom. Upplevelser av befintligt samt obefintligt stöd nämndes, och att behandlingsalternativen var positivt anordnade. Diabeteskomplikationer var något som var oroväckande, faktorer i livet så som att vara ensamstående, att resa bort samt att ge upp saker som gav tillfredsställelse var något som försvårade. Det förekom brister i hälso- och sjukvården samt behov av utökad patientundervisning. Slutsatsen blev att livet påverkas något av typ 2-diabetes och stödjande samt hindrande faktorer upplevs av diabetespatienter, fortsatt förebyggande arbete bör fokuseras inom området för att möjliggöra hälsa och förbättra folkhälsan.

SAMMANFATTNING Cirka 347 miljoner människor lever med diabetes och dödsfallen där sjukdomen är orsaken beräknas öka med mer än 50 procent inom de närmsta tio åren. Typ 2-diabetes är den vanligaste formen av diabetes i världen och omfattar 90 procent av all diabetes. Det är en global ökning av typ 2-diabetes som har ett samband med minskad fysisk aktivitet och ökning av kroppsvikten. Livsstilsförändringar, som omfattar kostomläggning och ökning av den fysiska aktiviteten, har en avgörande roll i behandlingen av typ 2-diabetes och det krävs ett stort eget ansvar av patienten för att minskar risken för att drabbas av allvarliga komplikationer som exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar. Trots att livsstilsförändringar är viktiga så är oftast följsamheten låg vilket gör att det är viktigt att belysa vilka faktorer som påverkar följsamheten till livsstilsförändringar. Syftet var att belysa vilka faktorer som påverkar följsamheten till livsstilsförändringar hos personer med typ 2-diabetes En litteraturöversikt gjordes utifrån 15 inkluderade artiklar. Sökningen av artiklarna gjordes i databaserna PubMed och Cinahl. Resultatet presenterades utifrån fyra olika huvudteman: Socialt stöd, kunskap, motivation och livssituation. Vissa teman presenterades med underrubriker. Socialt stöd från familj, vänner och vårdpersonal visade sig vara en väldigt viktig faktor som ökade följsamheten till livsstilsförändringar. Bristande kunskap var ett vanligt hinder, medan tillräcklig kunskap var en underlättande faktor. Motivation lyftes fram som en avgörande faktor som påverkade följsamheten positivt. Patientens livssituation, såsom ekonomi, kultur och tid, var faktorer som hade en inverkan på följsamheten till livsstilsförändringar. Sjuksköterskan har en central roll i diabetesbehandlingen och behöver ge stöd och tillräcklig kunskap, samt utgå ifrån varje individ och utifrån det stötta till livsstilsförändringar. Detta genom att utgå från patientens kunskapsbehov, motivation, kultur och livssituation för att på så sätt öka följsamheten till livsstilsförändringar är avgörande.

No description available.

Bakgrund: Av befolkningen i Sverige 9,7 miljoner är fyra till sex procent drabbade av diabetes. Nästan nittio procent av dessa personer har diabetes typ två. I omvårdnadsprocessen ingår undervisning och att förmedla information som en del av sjuksköterskans arbete. För att omvårdnaden av diabetes som syftar till att stabilisera HbA1c skall uppnå goda resultat, krävs en förändrad livsstil. Forskning har visat att mötet med sjuksköterskan har betydelse för att personen skall kunna förändra sin livsstil. Syfte: var att beskriva personer med diabetes typ två upplevelse av mötet med sjuksköterskan. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie som baserades på femton kvalitativa artiklar. Analysen genomfördes med inspiration av Friberg (2012). Resultat: presenteras i tre kategorier med subkategorier: upplevelsen av det första mötet, upplevelsen av information i mötet, upplevelsen av sjuksköterskans undervisning i mötet. De viktiga faktorerna i mötet som framkom var; samarbete, kontinuitet, delaktighet, undervisning och individuell information. Diskussion: Tre delar som diskuterades var; faktorer i det första mötet som främjade att en relation utvecklades, betydelsen av att få individuell information och betydelsen av sjuksköterskans undervisning. Slutsats: Det finns ett behov av att belysa hur personer upplever mötet med sjuksköterskan. Genom att sjuksköterskan utbildas att ge personer stöd och individuellt anpassad information och undervisning kan det leda till en förbättrad egenvård. / Background: Of the population in Sweden 9.7 million are four to six percent injured by diabetes. Almost ninety percent of these persons have diabetes type two. In the nursing process includes support as a part of the nurse's work. In the nursing process includes education and to convey information as a part of the nurse's work. The goal with the care of diabetes is to stabilize HbA1c and to achieve good results is it necessary to change lifestyle. Research has shown that the meeting with the nurse is important for the person to be able to change their lifestyle. Aim: The aim was to describe people with diabetes type two experience of meeting with the nurse. Methods: The study was conducted as a literature study based on fifteen qualitative articles. The analysis was performed with the inspiration of Friberg (2012). Results: Presented in three categories with subcategories: the experience of the first meeting, the experience of information in the meeting, the experience of the nurse's teaching in the meeting. The important factors in the meeting that emerged were: cooperation, continuity, participation, education and individual information. Discussion: Three sections that were discussed; factors in the first meeting that promoted a relationship developed, the importance of getting individual information and the role of the nurse's teaching. Conclusion: There is a need to describe how people experience the meeting with the nurse. If the nurse are trained to give persons support and individual information and education can it lead to a better self-care.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2007. / Härtill 5 uppsatser.

<p>Att lägga om sin livsstil är inte lätt, men i många fall kan det vara nödvändigt för att bibehålla en god hälsa. Ett exempel på ett sådant tillfälle är vid en diabetesdiagnos, där förstahandsbehandlingen består i livsstilsförändring, som främst innefattar kost, motion och rökstopp. Resultat från tidigare forskning visar att det är viktigt att patienten är motiverad att genomföra en livsstilsförändring, och även diabetessköterskorna i den här studien är av den uppfattningen. Det är viktigt att patienten själv tar ansvaret för sin sjukdom, det är bara han eller hon som kan förändra sin livsstil. Syftet med studien var att undersöka hur diabetessköterskorna hjälpte sina patienter att hitta motivation till livsstilsförändring. En kvalitativ intervjumetod användes för att samla material, fem diabetessköterskor intervjuades. Den efterföljande analysen är inspirerad av hermeneutisk metod. Resultatet av studien visar att patienten själv måste hitta sin motivation, det finns inget sätt för diabetessköterskan att konkret hjälpa sin patient att hitta den. Diabetessköterskans uppgift är att finnas där när patienten själv hittat sin motivation, och leda patienten rätt.</p> / <p>To change your way of living is not easy, but in many cases it might be necessary to sustain a good health. An example of this is when you get a diagnosis of diabetes and the first treatment is a change of lifestyle, especially concerning diet, exercise and no smoking. Former studies have shown that the patient has to be motivated to change their lifestyle and this is the opinion of diabetes nurses in this study as well. It is important that the patient takes the responsibility for the disease because it’s only himself who can change the lifestyle. The aim of this study was to look into how the diabetes nurses helped the patients to find motivation to a change of lifestyle. Five nurses were interviewed. A qualitative field survey has been used to gather the material and the following analysis is inspired of the hermeneutic method. Results of the study show that the patients have to find the motivation on their own and that the diabetes nurse doesn’t have a concrete way of helping him or her. The nurse’s task is to be there when the patient has found the motivation and lead them on to the right track.</p>

Bakgrund Det finns många olika varianter av diabetes men av alla personer som har diagnostiserats med sjukdomen så har 80-90% typ 2 diabetes (T2D). Sjukdomen kan uppstå av ärftliga faktorer och förekommer ofta i äldre åldrar men kan utvecklas i samband med en ohälsosam livsstil. Vid behandling av T2D är en livsstilsförändring viktigast och sker främst genom förändrade kost- och träningssvanor. Traditionellt har länge måttligt intensiv uthållighetsträning (MICT) i 150 min/vecka rekommenderats till målgruppen som träningsform. Syfte Syftet med studien är att undersöka effektiviteten av högintensiv intervallträning som behandling för vuxna människor med typ 2 diabetes eller prediabetes. Metod Studien är en deskriptiv systematisk litteraturöversikt som innebär att tillgänglig forskning sammanställs inom ett specifikt ämnesområde för att skapa förståelse för forskningsområdet. Sökningar har skett i databaserna PubMed och samlingsdatabasen Discovery där MeSH termer och friasökningar har kombinerats för att täcka en så stor del av forskningsfältet som möjligt. Resultat 11 artiklar valdes ut och resultatet delades upp i tre olika kategorier mellan glykemisk kontroll, högintensiv intervallträning (HIIT) i jämförelse med MICT och genomförbarheten av HIIT med self-efficiency theory som utgångspunkt. HIIT gav liknande eller bättre effekter på glykemisk kontroll (HbA1c) jämfört med MICT. I studier där genomförbarheten av ett HIIT protokoll nämns så visade samtliga positiva resultat oavsett interventionens längd. Slutsats Liknande eller bättre förbättringar på glykemisk kontroll går att uppnå genom en lägre träningsvolym än de traditionellt rekommenderade 150 min/vecka med måttlig intensitet och HIIT skulle kunna rekommenderas som behandlingsmetod för typ 2 diabetiker samt personer med prediabtes inom vården.

No description available.

Background: Diabetes is a chronic disease affecting more and more people and placing increasing demands on health care. The increasing numbers of adults diagnosed with type 2 diabetes are in need of self-management strategies. Learning self-management includes mastering the skills required to complete the complex emotional and physical tasks necessary to manage well-being and to prevent future complications. A technological service developed with the participation of stakeholders may be an alternative way to meet rising needs for self-management. The involvement of various stakeholders enables cooperation, facilitates patient empowerment, and takes into consideration how adults with type 2 diabetes manage their everyday activities. Aim: The overall aim of the licentiate thesis is, by participatory research methods identify self-management support of a future ICT service to facilitate adults with type 2-diabetes. Methods: Two studies were conducted using participatory design (PD) with qualitative methods. Data were collected among recently diagnosed adults and those with longer experience of type 2 diabetes. The adults were recruited from a primary healthcare centre and from a diabetes hospital clinic in Sweden. Study I identified perceived challenges related to self-management among recently diagnosed adults and those with longer experience of type 2 diabetes by using multistage focus groups. Study II reported needs and wishes for an ICT self-management service to facilitate their everyday life and to deal with type 2 diabetes by using a future workshop. Results: Three main challenges were identified; understanding; developing skills and abilities; and mobilizing personal strengths. Both recently diagnosed adults and those with longer experience of diabetes described challenges in understanding the causes of fluctuating blood glucose and in developing and mobilizing skills for choosing healthful food and eating regularly. The recently diagnosed group were more challenged by learning to accept the diagnosis and becoming motivated to change habit while the experienced group were mainly challenged by issues about complications and medications. The adults with type 2 diabetes expressed needs and wishes for an ICT service all fell under the broad category of Acceptance of the diagnosis, with the three suggestions; Trust in partnerships, Communication and Individualized information. Acceptance of the diagnosis was a prerequisite for managing diabetes successfully. Acceptance of the diagnosis also made the participants accept information, learn about their condition, and understand how to personally manage their everyday lives. Trust in partnership with caregivers and Communication facilitated that acceptance and understanding of the disease. Main findings: The adults with type 2 diabetes stated different needs for support during different phases of the disease. The expressed needs and wishes for an ICT service all fell under the broad category of Acceptance of the diagnosis, with three other suggestions; Trust in partnerships, Communication, and Individualized information. The participants’ experience of the participatory methodology as a democratic process and their appreciation of mutual learning contributed to these results, which are consistent with the aims of person centred care. Conclusions: Adults with diabetes have different needs for support during different phases of the disease. From a person-centred perspective it would be desirable to meet individual needs for self-management on peoples’ own terms through a technological service that could reach and connect to a large number of people. Healthcare practitioners need to address the knowledge needs of patients with type 2 diabetes and support them in developing self-management skills. Consistent with person-centred care, practitioners should also encourage patients’ abilities to mobilize their own personal strengths to maintain self-management. / <p><strong>Forskningsfinansiärer:</strong></p><p>Kommunerna i Skåne Nordost</p><p>Högskolan Kristianstad</p>

Background: Diabetes is a chronic disease affecting more and more people and placing increasing demands on health care. The increasing numbers of adults diagnosed with type 2 diabetes are in need of self-management strategies. Learning self-management includes mastering the skills required to complete the complex emotional and physical tasks necessary to manage well-being and to prevent future complications. A technological service developed with the participation of stakeholders may be an alternative way to meet rising needs for self-management. The involvement of various stakeholders enables cooperation, facilitates patient empowerment, and takes into consideration how adults with type 2 diabetes manage their everyday activities. Aim: The overall aim of the licentiate thesis is, by participatory research methods identify self-management support of a future ICT service to facilitate adults with type 2-diabetes. Methods: Two studies were conducted using participatory design (PD) with qualitative methods. Data were collected among recently diagnosed adults and those with longer experience of type 2 diabetes. The adults were recruited from a primary healthcare centre and from a diabetes hospital clinic in Sweden. Study I identified perceived challenges related to self-management among recently diagnosed adults and those with longer experience of type 2 diabetes by using multistage focus groups. Study II reported needs and wishes for an ICT self-management service to facilitate their everyday life and to deal with type 2 diabetes by using a future workshop. Results: Three main challenges were identified; understanding; developing skills and abilities; and mobilizing personal strengths. Both recently diagnosed adults and those with longer experience of diabetes described challenges in understanding the causes of fluctuating blood glucose and in developing and mobilizing skills for choosing healthful food and eating regularly. The recently diagnosed group were more challenged by learning to accept the diagnosis and becoming motivated to change habit while the experienced group were mainly challenged by issues about complications and medications. The adults with type 2 diabetes expressed needs and wishes for an ICT service all fell under the broad category of Acceptance of the diagnosis, with the three suggestions; Trust in partnerships, Communication and Individualized information. Acceptance of the diagnosis was a prerequisite for managing diabetes successfully. Acceptance of the diagnosis also made the participants accept information, learn about their condition, and understand how to personally manage their everyday lives. Trust in partnership with caregivers and Communication facilitated that acceptance and understanding of the disease. Main findings: The adults with type 2 diabetes stated different needs for support during different phases of the disease. The expressed needs and wishes for an ICT service all fell under the broad category of Acceptance of the diagnosis, with three other suggestions; Trust in partnerships, Communication, and Individualized information. The participants’ experience of the participatory methodology as a democratic process and their appreciation of mutual learning contributed to these results, which are consistent with the aims of person centred care. Conclusions: Adults with diabetes have different needs for support during different phases of the disease. From a person-centred perspective it would be desirable to meet individual needs for self-management on peoples’ own terms through a technological service that could reach and connect to a large number of people. Healthcare practitioners need to address the knowledge needs of patients with type 2 diabetes and support them in developing self-management skills. Consistent with person-centred care, practitioners should also encourage patients’ abilities to mobilize their own personal strengths to maintain self-management. / <p><strong>Forskningsfinansiärer: </strong>Kommunerna i Skåne Nordost, Högskolan Kristianstad och Region Skåne</p>