Background: Type II diabetes is a common disease worldwide and several drug treatments are available. Some of the more recently approved drugs are DPP4-inhibitors, GLP analogues and SGLT2-inhibitors. Most of the Type II diabetes drugs (T2DMD) are prescribed by primary care physicians. To ensure rational drug use it is important to follow up prescribing patterns to design strategies and interventions that can improve drug treatment, since consequences of inappropriate drug use might be poor health outcomes and increased health costs. Aim: To study differences in the prescribing pattern of T2DMD among primary healthcare centres (PHC) at a macro level in Region Uppsala. Method: A cross-sectional study based on data collected from Region Uppsala’s data register. Data consisted of individuals over 25 years of age with at least one prescription of a diabetes drug from the Anatomic Therapeutic Chemical (ATC) group A10 prescribed within the period of January 2018 to June 2020. Results: There is a moderate difference in the prescribing patterns of T2DMD among different PHCs in Region Uppsala. Overall, a larger proportion of oral antidiabetic drugs (OAD) were prescribed compared to Insulins. Most PHC prescribed a larger proportion of long acting insulins than other Insulins. Among OAD, a larger proportion of Biguanide derivative where prescribed. DPP-4 inhibitors, Sulphonylureas and SGLT2-inhibitors were prescribed to almost the same extent. Conclusion: Overall, there is a minor difference in the prescribing patterns of T2DMD among different PHCs in Region Uppsala during the study period. Lately, prescribing of DPP4-inhibitors, SGLT2-inhibitors and long acting insulins have increased. / I detta fördjupningsprojekt studerades förskrivningsmönstren av typ II diabetesläkemedel i Region Uppsala. Studieresultaten vissa skillnader i hur olika vårdcentraler i Region Uppsala förskriver typ II diabetesläkemedel. Från början var hypotesen att icke-insuliner förskrivs i större utsträckning än insuliner. Vilket visade sig stämma överens med resultaten. I studien jämförs också skillnaden mellan förskrivning av icke-insuliner som funnits längre på marknaden och de nyligen godkända (DPP4-hämmare och SGLT2-inhibitorer). Resultaten visar en tydlig ökning i förskrivning av de nya läkemedlen under studieperioden. En anledning till detta kan vara läkemedels positiva farmakologiska effekter. I studien jämförs också skillnaden i förskrivningen av de olika insuliner i Region Uppsala. Resultaten visar att långverkande insuliner förskrivs i större utsträckning i jämförelse med andra insuliner, vilket är inte enligt rekommendationslistan för förskrivning av typ II diabetesläkemedel Studieresultaten kan användas för att fortsätta följa upp och förbättra kvalitén på diabetesvården i Region Uppsala. Ytterligare studier skulle till exempel kunna utgå ifrån hela populationen med en typ 2 diabetesdiagnos för att studera utfall även för andra interventioner än läkemedel. Dessutom behövs fortfarande kunskap om det är kostnadseffektiv att fler nya typ 2 diabetesläkemedel används. Studien ger kunskap om förskrivningen av typ II diabetesläkemedel i Region Uppsala. Studien kan användas som grund för dialog om förskrivningen av typ II diabetesläkemedel i regionen, så att denna optimeras och fler individer får adekvat behandling. Detta arbete är viktigt eftersom typ II diabetes är en mycket vanlig sjukdom där prevalensen ökar.  Denna studie är en tvärsnittsstudie baserat på sekundärdata från Region Uppsalas elektroniska medicinalt register och primärdata från två enkäter skickade till sjuksköterskor och läkare som jobbar på vårdcentraler med patienter med diabetes. Studien inkluderar data från de 26 offentliga vårdcentraler som hör till förvaltningen Nära, Vård och Hälsa i region Uppsala. Förskrivningsdata baseras på recept för ett diabetesläkemedel från Anatomic Therapeutic Chemical (ATC) gruppen A10, förskrivet mellan januari 2018-juni 2020.

Bakgrund: Diabetes typ II är en av de vanligaste folkhälsosjukdomarna och korrelerar med ohälsosamma vanor såsom låg fysisk aktivitet och osund kost. Genom förändringar av levnadsvanor kan sjukdomstillståndet förbättras samt risken att utveckla relaterade komplikationer minskar. Däremot kan själva förändringsprocessen vara ett större bekymmer för individen vid bristande motivation och resultera i att de nödvändiga förändringarna inte blir genomförda. Syfte: Syftet var att belysa individers erfarenhet av motivation till levnadsvaneförändringar vid en diabetes typ II diagnos för att stödja omvårdnadsarbetet. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie där 13 resultatartiklar ur databaserna CINAHL och PubMed användes. För att besvara studiens syfte sammanställdes och analyserades artiklarna i flera steg. Resultat: Det framtagna resultatet presenteras utifrån tre kategorier: betydelsen av stöd för att stärka motivation, sambandets betydelse mellan individens hälsolitteracitet och ökad motivation och stärkt motivation av positiv hälsoeffekt, autonomi och måluppfyllelse. Konklusion: Det som ansågs essentiellt i att stärka motivationen hos individer var stöd från anhöriga och sjukvården, bli erhållen kunskap och ha möjligheten att själv vara delaktig i sin vård. Kunskapen om vad som stärker motivationen kan därmed anses fördelaktigt i sjuksköterskans arbete för att stödja individen i levnadsvaneförändringar vid en diabetes typ II diagnos. / Background: Diabetes type II is one of the most common widespread endemic diseases and correlates with unhealthy habits such as low physical activity and bad regimen. By making lifestyle changes the sickness can improve and also reduce the risk of complication evolvement. However the process of change can be a bigger issue for the individual when having deficient motivation and therefore result in the lack of necessary change implementations. Purpose: The aim of this study was to illuminate individuals' experiences of motivation to lifestyle change when having a diabetes type II diagnosis to support nursing care. Method: The study was made as a general literature review in which 13 result articles from the databases Cinahl and PubMed were used. To answer the purpose of the study, the articles were compiled and analyzed in several steps. Result: The results are presented based on three categories: the importance of support to strengthen motivation, the importance of the relationship between the individual's health literacy and increased motivation and strengthened motivation of positive health effect, autonomy and goal achievement. Conclusion: What was considered essential in strengthening the motivation of individuals was support from relatives and the health care system, gaining knowledge and having the opportunity to be involved in their own care. The knowledge of what strengthens motivation can therefore be considered beneficial in the nurse's work to support the individual with a diabetes type II diagnosis in lifestyle change.

Bakgrund: Diabetes Mellitus är en samling av kroniska sjukdomar, som påverkar kroppensförmåga att hantera blodsockernivån. I Sverige uppskattas att cirka 470 000 människor liderav sjukdomen. Det mest effektiva sättet att förebygga diabetes sena komplikationer är attpatienten själv bedriver en god egenvård. Sjuksköterskans roll i diabetesbehandling är av storbetydelse, då de stödjer och handleder patienter att bedriva god egenvård. Syfte: Syftet meddenna litteraturstudie var att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av patienters följsamhet tillegenvårdsråd vid diabetes typ 2. Metod: Studien har genomförts som en kvalitativlitteraturstudie baserat på tio artiklar som har hämtats från databaserna CINAHL ochPubMed. SBU:s granskningsmall har använts för kvalitetsgranskning. Analysen gjordesutifrån metoden som är för kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras utifråntre kategorier: Sociokulturella aspekters betydelse, Förutsättningar inom vården ochSjuksköterskans kunskap. Ur dessa skapades även tio underkategorier: Religiöst tankesätt,Kulturellt tankesätt, Stöd från anhöriga, Egenvård och delaktighet, Samverkan i team medandra vårdprofessioner, Resurser och stöd, Personcentrerad vård, Erfarenhet, Utbildning,Sjuksköterskornas metod att förmedla kunskap Slutsats: Sjuksköterskor upplevde att etteffektivt samspel mellan sjuksköterskor och övriga professioner, ökade deras motivation ochsjälvförtroende i diabetesbehandlingen för både patienter och sjuksköterskor. Vidare framgårdet att hänsyn till patienters sociokulturella aspekter och bruk av ett personcentrerattillvägagångssätt är avgörande faktorer i patientens följsamhet till sjuksköterskors rådgivning / Background: Diabetes Mellitus is a collection of chronic diseases which affect the body’sability to regulate the blood sugar level. In Sweden alone, there are approximately 470 000diagnosed patients. The most effective method to counteract and treat the disease is for thepatient in question to establish proper self-care practices. The nurse plays a central role in thediabetes treatment since the nurse supports and guides the patient to conduct a good self-careroutine. Aim: This literature review aims to investigate nurses’ experience of patientcompliance to self-care advice regarding diabetes type 2. Method: The study has beenconducted as a literature review of ten articles, where a qualitative approach has been used tocompile a result. The articles have been collected from the databases CINAHL and PubMed.Further, the quality of the studies has been examined with the help of SBU’s review templatefor qualitative studies. The analysis was conducted by the method presented in qualitativecontent analysis. Result: The result was presented from three categories: The importance ofsociocultural aspects, Conditions in the care and the nurses’ knowledge. From thesecategories a total of ten subcategories were used: Religious mindset, Cultural mindset,Support from relatives, Self-care and participation, Cooperation in teams with othercare-professions, Resources and support, Personcentred care, Experience, Education and thenurses’ method to convey information. Conclusion: Nurses experienced that an effectiveteamwork with the other involved professions increased their motivation and self-confidenceand made the diabetes treatment easier for both patients and nurses. Further, it was clear thatconsideration to the patients’ sociocultural aspects and using a patient-centered approach arecrucial factors that affect patients’ adherence to the nurses’ advice.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ II är en av de snabbast växande sjukdomarna i världen. Det är en kronisk endokrin sjukdom som kräver många livsförändringar och determination. Det kännetecknas främst av att bukspottkörteln producerar otillräckligt med insulin. Den främsta orsaken till diabetes typ II inkluderar riskfaktorer som ärftlighet, ohälsosam livsstil avseende dålig kost, fysisk inaktivitet, fetma och ålder. Tidiga symtom på diabetes typ II är ökad törst, frekvent urinering, trötthet och muntorrhet. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med diabetes mellitus typ II. Metod: En litteraturstudie baserad på 10 kvalitativa artiklar som kritiskt analyserades och sammanfattades. Sökningar som härrörde från relevanta sökord gjordes i databaserna PubMed och Cinahl. Detta bidrog till att finna relevanta studier som genomförts i olika världsdelar samt kvalitetsgranskades. Resultat: Resultatet visade att majoriteten av sjuksköterskorna upplevde  bristande strategi och oförmåga att informera patienterna gällande livsstilsförändringar. Sjuksköterskorna upplevde även att patienterna var beroende av dem och såg egenvården som en utmaning. Resultatet visade även att personcentrerad vård var avgörande för att ge effektiv vård och förbättra patienternas deltagande.  Slutsats: Sjuksköterskor behöver mer kunskap, kompetens samt organisatoriska förutsättningar, för att ge en effektiv personcentrerad vård med behandling som stödjer en person som lever med diabetes typ II. Sjuksköterskor önskade mer kunskap inom kulturella och socioekonomiska faktorer för att ge optimal vård och stärka patientens förmåga. Brist på effektivt samarbete mellan vårdpersonal inom diabetesvården identifierades också som ett hinder för god vård. / Background: Diabetes mellitus type II is one of the fastest growing disease worldwide. It is a chronic endocrine disease that requires a lot of life changes and determination. It is characterized primarily by the pancreas producing insufficient insulin. The main cause of diabetes type II includes risk factors such as heredity and unhealthy lifestyle regarding poor diet, physical inactivity, obesity and age. Early symptoms of diabetes type II are increased thirst, frequent urinary, fatigue and dry mouth. Aim: The purpose was to explore nurses´ perception in caring of patients with diabetes mellitus type II. Method: A literature review of which 10 qualitative articles were critically analyzed and summarized. Searches derived from relevant keywords were made in PUBMED and CINAHL databases. This contributed to the finding of relevant articles that were conducted worldwide and were quality-reviewed.  Result: The articles acknowledged  that the majority of the nurses perceived a lack of strategy and inability to inform patients about lifestyle changes. The result also showed that person-centered care was crucial in order to provide effective care and improve patient participation. Conclusion: Nurses need more knowledge, competence and organizational conditions in order to provide effective person-centered care with treatment that supports a person living with type II diabetes. Nurses  also required more knowledge within cultural and social economic factors in order to provide optimal care and strengthen the patient’s abilities. Lack of effective collaboration between healthcare professionals in diabetes care was also identified as an obstacle to provide good care.

Obwohl die künstliche bzw. mechanische Beatmung bei der Therapie von ALI / ARDS eine wichtige und bedeutende Rolle spielt, kann sie selbst eine akute Lungen-schädigung auslösen oder bestehende pulmonale Beeinträchtigungen verstärken. Zentraler Schädigungsmechanismus ist die alveoläre Überdehnung durch hohe Ti-dalvolumina. Selbst bei der Anwendung kleiner, protektiver Tidalvolumina in Lungen mit einem nur geringen Anteil belüfteter Alveolen kann es in diesen zu alveolärer Überdehnung kommen. Diese Überdehnung führt einerseits zu mechanisch induzier-te Apoptose sowie Nekrose und andererseits zu einer mechanisch induzierten Ver-änderung der Mediatorenfreisetzung hin zu einem pro-inflammatorischen Muster. Da der Transkriptionsfaktor NF-κB zahlreiche Mediatoren aktiviert bzw. von ihnen beeinf-lusst werden kann, nimmt er in diesem Geschehen eine ganz besondere Schlüssel-position ein. In der vorliegenden Arbeit wird der Hypothese nachgegangen, ob die NF-κB-Aktivierung bei der mechanischen Dehnung und dem daraus resultierenden inflam-matorischen Verhalten von pulmonalen Strukturzellen verändert wird und in wie weit ein Zusammenhang zwischen Dehnung, Zellschädigung und NF-κB besteht. Dafür wurden sowohl frisch isolierte alveoläre Ratten-Typ-II Zellen, Zellen der hu-man-alveolaren Epithelzelllinie A549 sowie Lungen- Fibroblasten der Zell-Linie Wi 38 untersucht. Alle drei Zellarten wurden auf einem speziellen elastischen Silikonboden von 6er-Well-Platten inkubiert, wo sie mit Hilfe des Flexercell-Stretch-Gerätes (FX 3000) als Zellmonolayer equibiaxial für 24 Stunden gedehnt wurden. Auch die zeitliche Abhängigkeit der NF-κB-Expression von der mechanischen Deh-nung wurde untersucht. Dabei konnte festgestellt werden, dass ein Zusammenhang zwischen NF-κB-Aktivierung, Zellschädigung und mechanischer Dehnung existiert. Wobei bei unter-schiedlichen Zellarten auch variierende Ergebnisse beobachtet werden konnten. Im Zusammenhang mit anderen aus unserer Forschungsgruppe und in der Literatur stammenden Erkenntnissen konnte so eine Verknüpfung zwischen NF-κB-Aktivierung, Zytokinfreisetzung und inflammatorischer pulmonaler Reaktion nachge-wiesen werden.