Ungdomar med typ 1 diabetes känner sig ofta annorlunda på grund av sin diabetes. När ungdomarna behandlar diabetesen utanför hemmet medförs ofta en uppmärksamhet från omgivningen som kan uppfattas negativ. I de fall uppmärksamheten uppfattas negativ leder det till att personen med diabetes skäms över sin sjukdom och över att vara annorlunda. Skamkänslorna kan i en del fall leda till en ignorans mot sjukdomen som kan leda till förhöjt blodsocker och ketoacidos vilket är livshotande. Syftet med detta designprojekt är att med hjälp av en cirkulär designprocess utforma ett koncept och produktförslag som är anpassat till målgruppens behov och önskemål, och som löser ovan nämnda problematik. Detta planerar jag ska leda till att ungdomar med typ 1 diabetes alltid ska känna sig trygga med att behandla sin sjukdom, även utanför hemmets trygga vrå. Konceptets egenskaper och former är framtagna med hjälp av en fokusgrupp beståendes av ungdomar i åldrarna 14- 22, samt med hjälp av två sjuksköterskor från barndiabetesmottagningen på Gävle Sjukhus. Information och underlag är grundat i svaren på intervjuer, övningar samt i litteratur. Arbetet resulterade i en smidig och diskret blodsockermätare med allt-i-ett funktion, med namnet Miment. Mätsekvensen för blodsockertagning kortas inte bara ner i antal steg utan kan även göras snabbare och mer diskret i jämförels med de hjälpmedel som idag finns att tillgå på marknaden. Jag har skapat detta koncept genom att lyssna till de verkliga behov och problem som ungdomarna i min fokusgrupp har uttryckt. Jag tror bestämt att det är den viktigaste pusselbiten till att skapa ett hjälpmedel som gör att användaren (ungdomar med typ 1 diabetes) inte ska skämmas över sin sjukdom.

Typ 1 diabetes är en kronisk sjukdom som kan drabba personer i alla åldrar, men insjuknandet är störst under barn- och ungdomsåren. Under tonårstiden börjar frigörelsen från föräldrarna, vilket innebär att tonåringar tar ett större egenansvar för sin diabetes jämfört med tidigare i livet. För att tonåringar ska kunna hantera sin diabetes måste de ha kunskap om vilka åtgärder och beslut som är viktiga att ta när det gäller behandlingen. De behöver ta ett eget ansvar för sin diabetessjukdom. Det är inte alltid som tonåringar har samma förmåga som vuxna att fatta rationella beslut gällande sin diabetessjukdom. Sjuksköterskan kan med personcentrerad vård anpassa sina vårdande åtgärder så att de baseras på individens egen livsvärld. Målet med stödet är att tonåringar tar ansvar för sin egenvård av sin diabetessjukdom.Syftet med studien var att undersöka tonåringars erfarenheter av stödjande åtgärder för att hantera sin diabetes.Metoden var en litteraturstudie som genomfördes för att skapa en systematisk översikt av genomförd forskning inom området. Datamaterialet har analyserats med en innehållsanalys.Resultatet presenteras i fem teman. Föräldraresurser, kamratstöd, delaktighet i vården, stöd från skolan och kunskap för kontroll. När tonåringar får tillräckligt med stöd av föräldrar, kompisar och vårdpersonal börjar de ta större ansvar över sitt eget liv. Detta innebär att de blir mer självständiga, vilket ökar deras möjligheter att hantera sin egenvård.Diskussion: Tonåringar får kompetens och kontroll att hantera sin diabetes genom att utbyta erfarenheter med andra i samma situation. Att få tillgång till information via mobiltelefoner var uppskattat bland tonåringarna. De fann att detta pedagogiska textmeddelande var användbart som ett stöd. Det visade sig att den här metoden förbättrade både psykosociala faktorer likväl som den metabola kontrollen hos de drabbade tonåringarna. Det hela ledde till en ökad förståelse, kompetens och kontroll att hantera sin egenvård. / Program: Fristående kurs

Forskning visar att ungdomar med typ 1 diabetes (T1D) har dubbelt så stor risk att drabbas av en ätstörning jämfört med ungdomar utan T1D. Dessutom ökar även mortalitet och morbiditet avsevärt hos ungdomarna med denna kombination. Syftet med litteraturstudien var att beskriva vad ungdomars upplevelser är i samband med ätstörningar och T1D. Dataanalysen genomfördes med inspiration från metoden innehållsanalys. Litteraturstudiens resultat visar kunskap från sju vetenskapliga artiklar. Efter tolkningen av resultaten i de vetenskapliga artiklarna formulerades fem teman: Social dimension, Fysisk dimension, Emotionell dimension, Triggerfaktorer och Coping. Resultatet gestaltade att stöd från familj och vänner upplevdes underlättande för ungdomarna, men även som ett ofullständigt stöd. Stödet från sjukvårdspersonalen upplevdes betydelsefullt. En del av ungdomarna upplevde negativa kroppsbilder, vilket föranledde till underdosering av insulin. Ätstörningarna kunde förorsaka depressiva känslor och samtidigt upplevd kroppskontroll. Stressade livssituationer kunde trigga igång ätstörningen. Upplevda copingstrategier som gav stöd i återhämtningen från ätstörningen var att dela sina erfarenheter med ungdomar i samma situation. Litteraturstudien visar att sjuksköterskan kan vara stödjande för ungdomar med T1D och ätstörningar genom att visa ett förhållningssätt i former av att vara lyssnande, icke dömande och visa tilltro. Litteraturstudien visar behov av ytterligare forskning för ett mer evidensbaserat kliniskt vårdande. / Research shows that adolescents with T1D runs a double risk of eating disorders compared to adolescents without T1D. Additionally, morbidity and mortality increases considerably at the combination. The aim of this literature study was to describe adolescents' experiences of living with T1D and eating disorders. The results in this literature study shows knowledge from seven scientific articles. Data analysis was inspired by content analysis. The results in this literature study shows knowledge from seven scientific articles. The interpretation resulted in five formulated themes: Social dimension, Physical dimension, Emotional dimension, Triggers and Coping. Results indicate that support originating from family, friends and healthcare professionals was experienced as facilitating, but also as an uncomplete support. Some adolescents experienced negative body images, which conduced to insulin omission. The eating disorders provided depressive feelings and simultaneously experienced body control. Stressed life situations could trigger eating disorders. Coping strategies which aided the recovery of eating disorders was sharing experiences with peers. This literature study indicate that nurses can be supportive for adolescents with T1D and eating disorders through approaching in forms of being listening, non-judging and trustful. This literature study display requirements of supplementary research for a more evidence based clinical caring.

När ett barn får diagnosen diabetes påverkas hela familjens livssituation. Sjukdomen påverkar familjen på flera olika sätt och olika reaktioner uppstår då det är en livslång sjukdom. För att ur ett folkhälsoperspektiv öka förståelsen för familjens situation när ett barn drabbas av diabetes och kunna stötta familjen behövs kunskap om familjens upplevelse och hantering av situationen. Syftet med studien är att belysa hur familjen upplever och hanterar situationen när ett barn får diagnosen typ 1 diabetes och fram till cirka ett år efter diagnosen. Följande frågeställningar formulerades: Hur upplever familjen att livet påverkas då ett barn drabbas av diabetes? Hur hanterar familjen den förändrade livssituationen? Studien bygger på en litteraturstudie på sammanlagt 11 artiklar. Resultatet av familjens upplevelser och hantering delades upp i sju respektive fyra teman. Hela familjen påverkas när en familj får ett barn med diagnosen typ 1 diabetes. Tiden närmast efter diagnosen kan liknas vid en krissituation. Föräldrarna hamnade i ett chocktillstånd och kände skuld. Hela familjen upplevde känslor av sorg och förlust. En del föräldrar hade svårt att acceptera diagnosen och både föräldrar och syskon upplevde stress och oro. Som förälder till ett barn med diabetes uppstår aldrig situationen ”faran över”, utan de konfronteras ofta med nya utmaningar som exempelvis då barnet blir tonåring och under ungdomsåren. Familjen använde sig av olika copingstrategier för att hantera situationen. De sökte bland annat kunskap om sjukdomen och stöd hos andra med liknande erfarenheter. Vardagslivet fick genomgå stora förändringar och familjen hittade en ny modell för det vardagliga livet där även det sjuka barnets behov ingick. / When a child is diagnosed with diabetes the whole life situation of the family is affected. The disease affects the family in several ways and the reactions occur when it is a lifelong disease. To increase understanding of the situation of the family where a child suffers from diabetes and to support the family, from the perspective of public health, requires knowledge of the family's perception and coping with the situation. The purpose of this study was to illustrate how families experiences and copes with the situation when a child is suffering from type 1 diabetes, according to the following questions: How does the family experience that life is affected when a child is suffering from diabetes? How does the family cope with their changed life situation? The study is based on a literature review on a total of 11 articles. The result of the family's experiences and management was split into seven and four themes. The whole family is affected when a family has a child diagnosed with type 1 diabetes. The time immediately after the diagnosis can be compared to a crisis. The parents ended up in shock and felt guilt. The whole family experienced feelings of grief and loss. Some parents had difficulty accepting the diagnosis and both parents and siblings experienced stress and anxiety. As a parent of a child with diabetes the situation "all-clear" never occurs, they are often confronted with new challenges such as when the child becomes a teenager and throughout adolescence. The family used various coping strategies to deal with the situation. They sought, among other things, knowledge about the disease and support from others with similar experiences. The everyday life was undergoing big changes and the family found a new model of everyday life where also the sick child's need was included.

Studiens syfte var att beskriva upplevelse av hälsa och välbefinnande hos vuxna personer med Typ 1 Diabetes Mellitus (T1DM). Jämförelser gjordes även mellan kön och åldrar. Urvalet gjordes från medlemmar i Gävleborgs Diabetesförbund och bestod utav 56 personer (kvinnor n 30, män n 26) med ett åldersspann mellan 19-76. Använd datainsamlingsmetod var en förkortad och översatt version av mätinstrumentet Ryff’s Psychological Well being Scale. Enkäten bestod utav 18 frågor inom de 6 dimensioner som instrumentet består utav: Självacceptans, positiva relationer med andra, autonomi, levnadskontroll, meningen med livet samt personlig utveckling. Resultatet visade att gruppen T1DM skattade sig generellt högt inom hälsa och välbefinnande men lägst inom dimensionen autonomi och högst inom positiva relationer med andra. Statistisk signifikans framkom vid jämförelse av åldersgrupperna 19-39 och 40-60 inom dimensionerna meningen med livet samt personlig utveckling där gruppen 19-39 skattade sig högst inom båda dimensionerna. Statistisk signifikans kunde även påvisas vid jämförelse av samtliga 3 åldersgrupper inom dimensionen meningen med livet där gruppen 19-39 skattade sig högst och 61+ lägst. Slutligen kunde statistisk signifikans påvisas mellan könen inom dimensionen positiva relationer med andra där kvinnorna skattade sig högre än männen. Vidare forskning behövs inom området som rör personer med T1DM för att förbättra allmän hälsa och välbefinnande. / The aim of this study was to describe the experience health and well-being among adults with type 1 diabetes mellitus (T1DM). Comparison was made regarding sex and age. The sample was taken from Gävleborgs Diabetesförbund and consisted of 56 persons (women n 30, men n 26) aged between 19 and 76. Health and well-being was measured with a shortened translated 18 item version of the instrument Ryff’s Psychological Well being Scale. The 18 items describe the 6 dimensions of the instrument which it is built on: self-acceptance, positive relationships with others, autonomy, environmental mastery, purpose in life and personal growth. The result shows that the group T1DM estimated themselves generally high in health and well-being but lowest in the dimension autonomy and highest in positive relations with others. Statistical significance was shown in comparison between age groups 19-39 and 40-60 in the dimensions purpose in life and personal growth, where the group 19-39 estimated themselves highest in both dimensions. Statistical significance was also demonstrated in comparison between all age groups in the dimension purpose in life, where the group 19-39 estimated themselves highest and 61+ lowest. Finally, statistical significance was shown between the sexes in the dimension positive relations with others, where the women estimated themselves higher than the men. Further research is needed in the area that involves persons with T1DM to improve their general health and well-being.

No description available.

Sammanfattning  Bakgrund: Typ 1 diabetes är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna bland barn. Målet för all diabetesbehandling hos barn är att normalisera blodsockernivån för att undvika senkomplikationer i vuxen ålder. Eftersom barnet tillbringar en stor del av dagen i skolan så behöver behandlingen fungera bra under skoldagen. År 2008 uppgav barndiabetesteam i Sverige att ca 50 % av alla barn med diabetes i låg- och mellanstadiet inte får ett tillräckligt stöd i sin diabetesbehandling i skolan. En funktion som diabeteskonsulent har testats i Jönköpings läns landsting under två år för att erbjuda kunskaper som skolpersonal behöver angående diabetes.Syfte: Att beskriva diabeteskonsulentens möjlighet att påverka de stöd som barn med typ 1 diabetes får i skolan. Metod: Insamlingen av empirisk data har skett genom intervjuer, enkäter och jämförelse av HbA1c. Resultat: Diabeteskonsulenten upplever att hon har möjlighet att förmedla den kunskap som skolpersonal behöver. De föräldrar vars barn haft besök av diabeteskonsulenten upplever sig mindre ofta vara oroliga över att barnet inte får ett bra stöd i skolan, fler av dessa barn har en huvudansvarig person i skolan samt fler barn har en individuellt informationsplan än de barn som inte haft besök. Funktionen som diabeteskonsulent har inte förändrat den metabola kontrollen under studieperioden.Diskussion: Resultatet av interventionen visar att en diabeteskonsulent kan vara ett framgångsrikt arbetssätt för att förbättra stödet till barn med typ 1 diabetes i skolan. Ytterligare studier behövs för att klargöra i vilka årskurser diabeteskonsulenten gör mest nytta och för att efterhöra skolpersonalens upplevelse av diabeteskonsulentens arbete. / AbstractBackground: Type 1 diabetes is one of the most common chronic diseases in children. The overall goal in treating diabetes is to normalize the blood sugar level, in order to avoid complications in adulthood. Since a child spends a large part of the day at school, the treatment has to work well during the school hours. In 2008, paediatric diabetes team in Sweden reported that about 50% of the children in lower primary school, suffering from diabetes, do not receive sufficient support in their diabetic treatment at school. A function such as diabetes resource nurse has been tested in Jönköping County Council for two years to offer the school staff necessary knowledge about diabetes. Purpose: Describe the diabetes resource nurse possibility to influence the support children with diabetes receive at school. Method: The collection of empirical data was done through interviews, questionnaires and comparison of HbA1c. Results: The diabetes resource nurse feels that she is able to convey the knowledge necessary for the school personnel. Parents whose children have been visited by a diabetes recourse nurse says that they less often fear that their child does not get good support at school, that more of the children have a person in charge in school and that more children have an individual communication plan, compared to parents whose children have not been visited by a diabetes resource nurse. The function of the diabetes resource nurse did not improve the metabolic control during the study period. Discussion: The result of the intervention shows that a diabetes resource nurse can successfully improve the support children with type 1 diabetes receive at school. Further studies are needed to clarify which grades benefits the most from the support of a diabetes resource nurse and inquire the school personnel's experience of the diabetes consultant's work.

Syfte: Att utifrån litteratur beskriva hur sjuksköterskan kan identifiera tecken på depression hos tonåringar med typ 1 diabetes och hur hon kan stödja dessa tonåringar. Metod: En deskriptiv litteraturstudie som baseras på 15 artiklar sökta i databaserna CINAHL och PubMed samt genom manuella sökningar. Huvudresultat: Tecken på depression hos tonåringar med typ 1 diabetes är högt HbA1c-värde, låg frekvens av blodsockerkontroller och lägre livskvalité. Sjuksköterskan kan använda sig av standardiserade mätinstrument för att identifiera tecken på depression hos tonåringar med typ 1 diabetes, till exempel CDI, CES-D, YSR, WHO-5 och VAS. Tonåringar med typ 1 diabetes önskar stödåtgärder i form av skräddarsydda strukturerade undervisningsprogram, roliga aktiviteter och uppföljning via SMS. Sjuksköterskan kan använda sig av gruppintervention, internetbaserade egenvårdsprogram samt be tonåringarna skriva själva om sin diabetes, vilket har visat sig ha positiva effekter på tonåringens välbefinnande. Vårdgivare uppger flera hinder i hanteringen av depression hos diabetespatienter, bland annat otillräcklig utbildning och tidsbrist. Slutsats: Det är viktigt med utbildning för sjuksköterskor inom området tonåringar, typ 1 diabetes och depression. Mer forskning är nödvändigt för att möta kombinationen typ 1 diabetes och depression hos tonåringar. / Aim: To describe according to the literature how the nurse can identify signs of depression in adolescents with type 1 diabetes and how the nurse can support them. Method: A literature study with descriptive design based on 15 scientific articles searched in the databases CINAHL, PubMed and by ancestry approach. Main results: Signs of depression in adolescents with type 1 diabetes are high HbA1c, low frequency of blood glucose monitoring and lower quality of life. The nurse can use standardized questionnaires to identify signs of depression in adolescents with type 1 diabetes, for example CDI, CES-D, YSR, WHO-5 and VAS. Adolescents with type 1 diabetes wish supportive measures such as tailored, structured education programs, fun activities and follow-up by text messaging. The nurse can use group interventions, internet-based self-care programs and ask adolescents to write about their diabetes, because this has positive effects on the adolescent’s well-being. Health care providers report several obstacles in the management of depression in patients with diabetes, among other things inadequate training and lack of time. Conclusion: It is important with training for nurses in the field of adolescents, type 1 diabetes and depression. More research is needed to meet the combination of type 1 diabetes and depression in adolescents.

<p>När ett barn får diagnosen diabetes påverkas hela familjens livssituation. Sjukdomen påverkar familjen på flera olika sätt och olika reaktioner uppstår då det är en livslång sjukdom. För att ur ett folkhälsoperspektiv öka förståelsen för familjens situation när ett barn drabbas av diabetes och kunna stötta familjen behövs kunskap om familjens upplevelse och hantering av situationen. Syftet med studien är att belysa hur familjen upplever och hanterar situationen när ett barn får diagnosen typ 1 diabetes och fram till cirka ett år efter diagnosen. Följande frågeställningar formulerades: Hur upplever familjen att livet påverkas då ett barn drabbas av diabetes? Hur hanterar familjen den förändrade livssituationen? Studien bygger på en litteraturstudie på sammanlagt 11 artiklar. Resultatet av familjens upplevelser och hantering delades upp i sju respektive fyra teman. Hela familjen påverkas när en familj får ett barn med diagnosen typ 1 diabetes. Tiden närmast efter diagnosen kan liknas vid en krissituation. Föräldrarna hamnade i ett chocktillstånd och kände skuld. Hela familjen upplevde känslor av sorg och förlust. En del föräldrar hade svårt att acceptera diagnosen och både föräldrar och syskon upplevde stress och oro. Som förälder till ett barn med diabetes uppstår aldrig situationen ”faran över”, utan de konfronteras ofta med nya utmaningar som exempelvis då barnet blir tonåring och under ungdomsåren. Familjen använde sig av olika copingstrategier för att hantera situationen. De sökte bland annat kunskap om sjukdomen och stöd hos andra med liknande erfarenheter. Vardagslivet fick genomgå stora förändringar och familjen hittade en ny modell för det vardagliga livet där även det sjuka barnets behov ingick.</p><p><strong> </strong></p> / <p>When a child is diagnosed with diabetes the whole life situation of the family is affected. The disease affects the family in several ways and the reactions occur when it is a lifelong disease. To increase understanding of the situation of the family where a child suffers from diabetes and to support the family, from the perspective of public health, requires knowledge of the family's perception and coping with the situation. The purpose of this study was to illustrate how families experiences and copes with the situation when a child is suffering from type 1 diabetes, according to the following questions: How does the family experience that life is affected when a child is suffering from diabetes? How does the family cope with their changed life situation? The study is based on a literature review on a total of 11 articles. The result of the family's experiences and management was split into seven and four themes. The whole family is affected when a family has a child diagnosed with type 1 diabetes. The time immediately after the diagnosis can be compared to a crisis. The parents ended up in shock and felt guilt. The whole family experienced feelings of grief and loss. Some parents had difficulty accepting the diagnosis and both parents and siblings experienced stress and anxiety. As a parent of a child with diabetes the situation "all-clear" never occurs, they are often confronted with new challenges such as when the child becomes a teenager and throughout adolescence. The family used various coping strategies to deal with the situation. They sought, among other things, knowledge about the disease and support from others with similar experiences. The everyday life was undergoing big changes and the family found a new model of everyday life where also the sick child's need was included.</p>

Bakgrund: I Sverige insjuknar årligen 800 barn i typ 1 diabetes. Sjukdomen är kronisk och kännetecknas av stor urinmängd, överdriven törst, viktminskning och trötthet. Behandlingen är livslång vilket leder till livsstilsförändringar för barnet. Sjukdomen påverkar samtidigt hela familjen känslomässigt och en stor omställning krävs för att få livet att gå ihop. Omhändertagandet av hela familjen är viktigt då det påverkar dem i hur de ser på sjukdomen och klarar av att gå vidare i livet. Syfte: Att belysa hur familjer till barn med typ 1 diabetes upplever sin situation. Metod: En litteraturöversikt baserad på elva studier med kvalitativ ansats. Resultat: Resultatet i denna studie sammanfattas med två huvudteman och nio underkategorier: Förändringar i det dagliga livet – Anpassning, Delaktighet och engagemang, Egenvård, Gå vidare i livet; Känslomässiga upplevelser – Oro och rädsla, Förnekelse, Utanförskap, Sorg och förlust, Betydelse av kunskap. Slutsats: Familjer till barn med typ 1 diabetes drabbas av olika känslor vid diagnos och hanteringen av sjukdomen kräver stor förändring i livet för barnet och dennes familj. Kunskap, engagemang och delaktighet är viktiga faktorer för att främja hälsa hos familjen. Klinisk betydelse: Studien har betydelse och klinisk relevans för att öka kunskapen bland de som berörs så att omvårdnaden och bemötandet kan bli bättre i framtiden för de familjer med barn som drabbas av typ 1 diabetes. / Background: Every year 800 children in Sweden get the diagnosis type 1 diabetes. The disease is chronic and is characterized by a large amount of urine, excessive thirst, weight loss and fatigue. Treatment is life long, which leads to lifestyle changes for the child. At the same time the disease affects the whole family emotionally, and they need to change their life in order to make ends meet. It is important to take care of the entire family as it affects them in the way they look at the disease and are able to move on in life. Aim: To illuminate how families of children with type 1 diabetes experiences their situation. Method: A literature review based on eleven studies involving qualitative approach. Results: The results in this study are summarized in two themes and nine subthemes: Changes in daily life – Adaptation, Participation and commitment, Self-care, Move on after diagnosis; Emotional experiences – Anxiety and fear, Denial, Exclusion, Grief and loss, Importance of knowledge. Conclusion: At diagnosis families of children with type 1 diabetes suffer from mixed emotions and the management of the disease requires great change in the life of the child and their family. Knowledge, commitment and involvement are important factors to promote health of the family. Clinical implications: The study has significance and clinical relevance to increase knowledge among those who are affected so that the care and treatment can be improved in the future for those families with children who suffer from type 1 diabetes.