The aim of this study was to explore some social workers’ and psychologists’ perspectives ontheir collaboration concerning unaccompanied refugee children. More specifically; in which situations do the social workers and psychologists collaborate with each other in their work with unaccompanied refugee children and what challenges and possibilities do they describe in their collaborative work? This qualitative study was carried out in one municipality in Sweden with a high quantity of unaccompanied refugee children. Three social workers and two psychologists were interviewed. The interviewees described existing collaboration between the two professions when working with unaccompanied refugee children as regarding the young person ́s health. Most often the collaboration was described as taking place in so called sip-meetings that is an obligatory meeting between the two professions regarding the young person's health. However, also challenges regarding their collaboration as lack of resources and communication between these two professions emerged and are discussed.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilket stöd ensamkommande ungdomar upplever sig få från socialtjänsten och hur de anser att de inkluderas i arbetet som rör dem när de ankommer till Sverige. Sex stycken ungdomar intervjuades i vår studie, samtliga kom hit som ensamkommande ungdomar för minst tre år sedan. Intervjuerna utgick ifrån ungdomarnas egna upplevelser av socialtjänsten. Det inhämtade materialet kodades och delades in i fyra kategorier. Dessa var: Äntligen framme, Förtroendet för socialtjänsten, Lyssna och förklara samt Tack Sverige. Resultatet analyserades i sin tur utifrån Eides fasmodell. Resultatet och analysen visar att stödet upplevs olika beroende på relationen ungdomen har gentemot sin socialsekreterare. Det visar att ungdomarnas förtroende för socialsekreteraren är av vikt för att de ska ta tillsig stödet som erbjuds. Således visar resultatet att majoriteten av ungdomarna upplever att socialsekreterarna lyssnar på dem, men inte inkluderar dem i själva beslutsprocessen. Slutsatsen av studien är att den enskilde socialsekreteraren har en viktig roll då ungdomarna som haft en bra kontakt med sin socialsekreterare upplever stödet positivare än de som inte haft lika god kontakt. / The purpose of this paper is to examine what support unaccompanied young refugees feel they receive from the social services, and how they believe they are included in the work regarding them as they arrive in Sweden. Six youth were interviewed in our study, all came here unaccompanied at least three years ago. The interviews were based on their own experiences of the social services. The collected material was coded and divided into four categories. These were: Finally arrived, Trust in the social services, Listen and explain as well as Thank you Sweden. The results were analyzed according to Eides phase model. The results and analysis show that the support is experienced differently depending on the relationship the young person has with his or her social secretary. They show that the youths trusting in the social secretary are important for them to be able to accept the support offered. Therefore the results show that the majority of the youth feel that social workers listen to them, but do not include them in the decision process itself. The conclusion of the studies is that the individual social secretary plays an important part as the youth that has had a good connection with them experience the support more positive as opposed to those who hasn’t had an as good of a connection.

<p>This paper’s chief focus lays in essence, in the examination of what the eventual relevance of the internet has for refugee youth in Sweden, regarding the realisation of a sense of community and participation therein. Rather than acquiring grounds with which to make generalisations feasible, it is an approach towards attaining a better comprehension in understanding the significance of a youth’s views and perceptions, through which ultimately also their internalisation, of the internet as a medium towards eventual capitalisation of the cybersocial potential. However, by ‘sense of community’, this primarily refers to interactional and relational aspects, rather than on premises of eventual membership within forums that may in turn prove to be ’dormant’.</p>

<p>Årligen kommer ett stort antal barn och ungdomar utan medföljande förälder eller annan legal vårdnadshavare till Sverige för att söka asyl, så kallade ensamkommande flyktingbarn och ungdomar. De ensamkommande barnen har rätt till skydd, skolgång, sjukvård och en meningsfull vardag där de kan knyta sociala kontakter. De här barnen behöver få trygghet och normalitet i sin tillvaro för att kunna utvecklas, känna sig säkra och få en chans till ett bra liv. Ansvaret för ungdomarnas boende och omvårdnad ligger på kommunnivå och kräver att det finns kompetent och kunnig personal som möter dessa ungdomar. Syftet med studien var att undersöka hur personalen arbetar på ett boende för ensamkommande flyktingungdomar för att utveckla mening, identitet och trygghet över kulturella gränser. Metoden som användes var fyra intervjuer med narrativ teori som inspiration för att få fram personalens berättelser istället för enbart svar på ställda frågor och få en djupare förståelse för personalens påverkan på verksamheten och de ensamkommande flyktingungdomarna. Resultatet visade att personalen arbetar utifrån samtal för att skapa en ömsesidig trygghet och tillit inom boendet och genom det sker en samhällsintroduktion och integration för de ensamkommande flyktingungdomarna med en samtidig respekt och förståelse för deras egen kultur. Utifrån detta arbete skapas en värdegrund hos ungdomarna i svensk demokrati och en utveckling av deras identitet. Analysen av berättelserna visar att de fem ord som är målsättningsord för organisationen, samhörighet, egenvärde, samhällsintroduktion, ansvar och möjligheter kan sammanfattas till den demokratiska värdegrunden som arbetet sker utifrån.</p> / <p>Every year a great number of children and youth come to Sweden without any parent or legal guardian, seeking asylum, they are called unaccompanied refugee youth. These unaccompanied minors are entitled to protection, school, healthcare and a meaningful everyday life, where they can make social contacts. These minors need stability and normality in their life to be able to develop, feel secure and have a chance to a good life. The municipality has the responsibility for the minors living conditions and care and this demands competent and knowledgeable personnel to work with these minors. The purpose of the study was to examine how personnel in housing for unaccompanied refugee youth work with meaning, identity and security across cultural borders. The method was four interviews with narrative theory as inspiration to get stories more than just answers to questions and a deeper knowledge for the personnel’s influence on the organization and the unaccompanied refugee youth. The result showed that the personnel worked from conversation to create a mutual security and trust within the housing and through that a community introduction and integration takes place with a simultaneous respect and understanding for the youths own culture. From this basic values are created for Swedish democracy and development of the youth’s identity is created. The analysis of the stories shows that the five words that is the aim for the organization, solidarity, self-worth, community introduction, responsibility and possibilities can be concluded as the democratic basic values that the personnel work is conducted from.</p>

<p>Titel:               FLYKT FRÅN EN VERKLIGHET TILL EN ANNAN. EN JÄMFÖRELSE AV RUTINER MELLAN FYRA BOENDEN FÖR ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN</p><p>  </p><p>Författare:      Brask, Sandra</p><p>Ragnarsson, Sofie</p><p>Handledare:    Drugge, Gunnel</p><p> </p><p>Örebro universitet</p><p>Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete</p><p>Socionomprogrammet</p><p>Socialt arbete 21-40 poäng</p><p>C-uppsats, 15 poäng</p><p>Ht 2009</p><p><strong> </strong></p><p><strong> </strong></p><p><strong> </strong></p><p><strong> </strong></p><p><strong>Sammanfattning </strong></p><p>Under 2008 kom 1510 flyktingbarn och ungdomar till Sverige utan vårdnadshavare. Många kom från Irak och Afghanistan. Syftet med denna uppsats är att kartlägga och jämföra rutiner i verksamheten vid fyra ungdomsboenden för ensamkommande flyktingbarn. Frågeställning-arna handlar om vilka rutiner som finns kring introduktion, vardag, hälsa, fritidsaktiviteter, skola, socialt nätverk och identitetsutveckling. Utgångspunkt för analysen är Förenta Nation-ernas Konvention om Barnets Rättigheter, Randall Collins teori om interaktionsritualer samt tidigare forskning inom ämnet. Litteraturinhämtningen har skett främst utifrån artikeldata-baser. Resultaten har framtagits genom kvalitativ metod och semistruktureade intervjuer. Intervjumaterialet har behandlats utifrån ett fenomenologiskt betraktelsesätt. Följande har framkommit: I boendenas <em>introduktion</em> är vuxenstöd och tydlig information viktiga bestånds-delar. <em>Vardagsrutinerna </em>består av regler kring bl.a. basala mänskliga behov, hushållsgöromål och kommunikation. Gällande <em>hälsa</em> finns rutiner för hanteringen av fysiska besvär. Det psy-kiska måendet nämns dock huvudsakligen. Det finns rutiner kring individuella och gemen-samma <em>fritidsaktiviteter</em>. Beträffande <em>skolan</em> beskrivs rutiner kring skolstart, läxläsning och skolvägran. Kring ungdomarnas <em>sociala</em> <em>nätverk</em> finns rutiner för kontakt med släkt, vänner och gode män samt utökning av kontaktnätet. För <em>vägledning inför bildandet av en vuxen identitet</em> finns rutiner bl.a. för att motverka droganvändning och våld.  </p><p> </p><p>Nyckelord: ensamkommande flyktingbarn, ungdomsboenden, rutiner</p> / <p>Title:               FLIGHT FROM ONE REALITY TO ANOTHER. A COMPARISON OF</p><p>ROUTINES BETWEEN  FOUR YOUTH HOSTELS FOR UNACCOMPANIED ASYLUMSEEKING CHILDREN.  </p><p> </p><p>Authors:         Brask, Sandra</p><p>                      Ragnarsson, Sofie</p><p>Supervisor:     Drugge, Gunnel</p><p> </p><p>Örebro university</p><p>School of law, psychology and social work</p><p>Social Work Program</p><p>Social work 21-40 points</p><p>C-essay, 15 points</p><p>Autumn term 2009</p><p><strong> </strong></p><p><strong> </strong></p><p><strong> </strong></p><p><strong>Abstract </strong></p><p>In 2008 1510 refugee children and adolescents arrived in Sweden without their guardians. Many of them came from Iraq and Afghanistan. The purpose of this essay is to make a survey and compare the routines of four youth hostels for unaccompanied asylum-seeking children. The main issues concern routines in the fields of introduction, everyday life, health, leisure activities, school, social network and development of their identity. The basis of the analysis is The Convention on the rights of the child of The United Nations, Randall Collins theory of interaction rituals and research on the subject. The literature has in most part been collected from databases. The qualitative method and semi-structured interviews are used in the collection of the data. The interview material has been analysed using a phenomenological approach. The main findings are: In the <em>introduction</em> adult support and basic information are important components. The <em>daily routines</em> consist of guidelines about, e.g. basic human needs, household chores and communication. Concerning <em>health</em> there are routines in the field of physical ailments. The mental wellbeing is though more often mentioned. There are routines about individual and group <em>activities</em>. Regarding <em>school</em> routines about starting school, home-work and school refusal are described. In the matter of their <em>social</em> <em>network</em> there are routines for the contact with relatives, friends and legal guardians and extension of the network. To <em>guide</em> them on their <em>way to an adult identity</em> there are routines for e.g. the prevention of drugs and violence.</p><p> </p><p>Keywords: unaccompanied refugee children, adolescents, youth hostels, routines.</p>

This paper’s chief focus lays in essence, in the examination of what the eventual relevance of the internet has for refugee youth in Sweden, regarding the realisation of a sense of community and participation therein. Rather than acquiring grounds with which to make generalisations feasible, it is an approach towards attaining a better comprehension in understanding the significance of a youth’s views and perceptions, through which ultimately also their internalisation, of the internet as a medium towards eventual capitalisation of the cybersocial potential. However, by ‘sense of community’, this primarily refers to interactional and relational aspects, rather than on premises of eventual membership within forums that may in turn prove to be ’dormant’.

Titel:               FLYKT FRÅN EN VERKLIGHET TILL EN ANNAN. EN JÄMFÖRELSE AV RUTINER MELLAN FYRA BOENDEN FÖR ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN    Författare:      Brask, Sandra Ragnarsson, Sofie Handledare:    Drugge, Gunnel   Örebro universitet Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet Socialt arbete 21-40 poäng C-uppsats, 15 poäng Ht 2009         Sammanfattning Under 2008 kom 1510 flyktingbarn och ungdomar till Sverige utan vårdnadshavare. Många kom från Irak och Afghanistan. Syftet med denna uppsats är att kartlägga och jämföra rutiner i verksamheten vid fyra ungdomsboenden för ensamkommande flyktingbarn. Frågeställning-arna handlar om vilka rutiner som finns kring introduktion, vardag, hälsa, fritidsaktiviteter, skola, socialt nätverk och identitetsutveckling. Utgångspunkt för analysen är Förenta Nation-ernas Konvention om Barnets Rättigheter, Randall Collins teori om interaktionsritualer samt tidigare forskning inom ämnet. Litteraturinhämtningen har skett främst utifrån artikeldata-baser. Resultaten har framtagits genom kvalitativ metod och semistruktureade intervjuer. Intervjumaterialet har behandlats utifrån ett fenomenologiskt betraktelsesätt. Följande har framkommit: I boendenas introduktion är vuxenstöd och tydlig information viktiga bestånds-delar. Vardagsrutinerna består av regler kring bl.a. basala mänskliga behov, hushållsgöromål och kommunikation. Gällande hälsa finns rutiner för hanteringen av fysiska besvär. Det psy-kiska måendet nämns dock huvudsakligen. Det finns rutiner kring individuella och gemen-samma fritidsaktiviteter. Beträffande skolan beskrivs rutiner kring skolstart, läxläsning och skolvägran. Kring ungdomarnas sociala nätverk finns rutiner för kontakt med släkt, vänner och gode män samt utökning av kontaktnätet. För vägledning inför bildandet av en vuxen identitet finns rutiner bl.a. för att motverka droganvändning och våld.     Nyckelord: ensamkommande flyktingbarn, ungdomsboenden, rutiner / Title:               FLIGHT FROM ONE REALITY TO ANOTHER. A COMPARISON OF ROUTINES BETWEEN  FOUR YOUTH HOSTELS FOR UNACCOMPANIED ASYLUMSEEKING CHILDREN.     Authors:         Brask, Sandra                       Ragnarsson, Sofie Supervisor:     Drugge, Gunnel   Örebro university School of law, psychology and social work Social Work Program Social work 21-40 points C-essay, 15 points Autumn term 2009       Abstract In 2008 1510 refugee children and adolescents arrived in Sweden without their guardians. Many of them came from Iraq and Afghanistan. The purpose of this essay is to make a survey and compare the routines of four youth hostels for unaccompanied asylum-seeking children. The main issues concern routines in the fields of introduction, everyday life, health, leisure activities, school, social network and development of their identity. The basis of the analysis is The Convention on the rights of the child of The United Nations, Randall Collins theory of interaction rituals and research on the subject. The literature has in most part been collected from databases. The qualitative method and semi-structured interviews are used in the collection of the data. The interview material has been analysed using a phenomenological approach. The main findings are: In the introduction adult support and basic information are important components. The daily routines consist of guidelines about, e.g. basic human needs, household chores and communication. Concerning health there are routines in the field of physical ailments. The mental wellbeing is though more often mentioned. There are routines about individual and group activities. Regarding school routines about starting school, home-work and school refusal are described. In the matter of their social network there are routines for the contact with relatives, friends and legal guardians and extension of the network. To guide them on their way to an adult identity there are routines for e.g. the prevention of drugs and violence.   Keywords: unaccompanied refugee children, adolescents, youth hostels, routines.

Syftet med denna studie var att utifrån ett genusperspektiv undersöka hur två HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn arbetar med jämställdhetsfrågor. Detta undersöktes genom fyra halvstrukturerade intervjuer med personal på HVB-hem för ensamkommande flickor och pojkar mellan 14-17 år. En kvinna och en man på respektive boende intervjuades. Intervjuerna spelades in och det transkriberade materialet analyserades utifrån socialkonstruktivistisk teori samt utifrån ett genusperspektiv. Resultatet av undersökningen visar hur stereotypa föreställningar kring kön konstruerades i det sociala arbetet med ensamkommande barn. Studien visar på ett behov av ökad utbildning kring genus hos personalen. Den visar även på att boendena behöver anpassas för att uppfylla de specifika behov som gruppen ensamkommande flyktingbarn har, inte minst vad gäller jämställdhet och genus. / The aim of the study was to investigate from a gender perspective how two HVB-accommodations for unaccompanied refugee children were working with equality. The research was made by four semi structured interviews with employees at HVB-accommodations for unaccompanied girls and boys between the ages of 14 to 17. From each home there were one female and one male selected for the interviews. The interviews were recorded and transcribed. The material was analyzed using social constructivist theory and gender perspectives. The result indicates how stereotypical ideas’ regarding gender was constructed in the social work with the unaccompanied children. Hence, the study demonstrates a need of increased education for the employees together with a need for the accommodations to adjust in order to fulfill the specific needs which unaccompanied children have not least as regarding equality and gender.

Sedan 2006 har barn och ungdomar som flyttat till Sverige utan sina föräldrar eller annan vårdnadshavare ökat kraftigt. Till skillnad från vuxna är ensamkommande flyktingbarns livssituation mer komplex eftersom det saknas en ansvarig vuxen som kan tillgodose deras behov. Enligt svensk lag har dessa barn och ungdomar samma rättigheter som alla andra svenska barn vilket är anledningen till att det finns väl samordnat stöd från olika myndigheter. Socialtjänsten är en av dessa myndigheter som har en central roll i mottagandet av ensamkommande barn. Hela socialtjänsten står inför nya utmaningar som är en påföljd av förändringar i klienters demografi. Mycket internationell forskning har gjorts utifrån barnen men väldigt lite om socialsekreterarna. Denna uppsats bygger därför på en kvalitativ studie, gjord på intervjuer av tre socialsekreterare som ansvar för mottagandet av ensamkommande barn. Syftet med studien är att undersöka deras arbetsförhållande samt identifiera de utmaningar som förekommer. Studien visar att socialsekreterare upplever arbetet med ensamkommande barn som väldigt intressant och givande samtidigt som de möter olika utmaningar i arbetet, exempelvis kommunikationssvårigheter, kulturella skillnader samt arbetsmetoder som inte är riktigt anpassade till klientens behov. Vi kom fram till att användning av tolk inte alltid är tillförlitligt och att utredning enligt BBiC inte är optimalt. Trots svårigheterna tycker de intervjuade att de lyckas tillgodose barnens behov tack vare stöd från sina medarbetare och deras engagemang.

Årligen kommer ett stort antal barn och ungdomar utan medföljande förälder eller annan legal vårdnadshavare till Sverige för att söka asyl, så kallade ensamkommande flyktingbarn och ungdomar. De ensamkommande barnen har rätt till skydd, skolgång, sjukvård och en meningsfull vardag där de kan knyta sociala kontakter. De här barnen behöver få trygghet och normalitet i sin tillvaro för att kunna utvecklas, känna sig säkra och få en chans till ett bra liv. Ansvaret för ungdomarnas boende och omvårdnad ligger på kommunnivå och kräver att det finns kompetent och kunnig personal som möter dessa ungdomar. Syftet med studien var att undersöka hur personalen arbetar på ett boende för ensamkommande flyktingungdomar för att utveckla mening, identitet och trygghet över kulturella gränser. Metoden som användes var fyra intervjuer med narrativ teori som inspiration för att få fram personalens berättelser istället för enbart svar på ställda frågor och få en djupare förståelse för personalens påverkan på verksamheten och de ensamkommande flyktingungdomarna. Resultatet visade att personalen arbetar utifrån samtal för att skapa en ömsesidig trygghet och tillit inom boendet och genom det sker en samhällsintroduktion och integration för de ensamkommande flyktingungdomarna med en samtidig respekt och förståelse för deras egen kultur. Utifrån detta arbete skapas en värdegrund hos ungdomarna i svensk demokrati och en utveckling av deras identitet. Analysen av berättelserna visar att de fem ord som är målsättningsord för organisationen, samhörighet, egenvärde, samhällsintroduktion, ansvar och möjligheter kan sammanfattas till den demokratiska värdegrunden som arbetet sker utifrån. / Every year a great number of children and youth come to Sweden without any parent or legal guardian, seeking asylum, they are called unaccompanied refugee youth. These unaccompanied minors are entitled to protection, school, healthcare and a meaningful everyday life, where they can make social contacts. These minors need stability and normality in their life to be able to develop, feel secure and have a chance to a good life. The municipality has the responsibility for the minors living conditions and care and this demands competent and knowledgeable personnel to work with these minors. The purpose of the study was to examine how personnel in housing for unaccompanied refugee youth work with meaning, identity and security across cultural borders. The method was four interviews with narrative theory as inspiration to get stories more than just answers to questions and a deeper knowledge for the personnel’s influence on the organization and the unaccompanied refugee youth. The result showed that the personnel worked from conversation to create a mutual security and trust within the housing and through that a community introduction and integration takes place with a simultaneous respect and understanding for the youths own culture. From this basic values are created for Swedish democracy and development of the youth’s identity is created. The analysis of the stories shows that the five words that is the aim for the organization, solidarity, self-worth, community introduction, responsibility and possibilities can be concluded as the democratic basic values that the personnel work is conducted from.