Syftet med denna studie är att undersöka hur HVB-personal på olika hem i Stockholm arbetar med ensamkommande flyktingbarn rörande barnens kulturer och traditioner samt ta reda på hur personalen arbetar för att integrera flyktingbarn in i vad de upplever vara ett svenskt samhälle. Studien har även till syfte att ta reda på ifall HVB- personalen upplever att det finns problematik kring att integrera barnen samtidigt som de måste ta hänsyn till ursprunglig kultur och tradition hos barnen. Uppsatsen grundar sig i en kvalitativ ansats av tio intervjuer med personal som arbetar på olika HVB-hem. Med hjälp av de teoretiska begreppen gräsrotsbyråkratier, systemintegration, social integration, kultur, kulturmöte och kulturkrockar men även tidigare forskning visar resultat och analys ett sammanhängande mönster. Resultaten visade att HVB-personalen i hög grad värderar hänsynstagande till de ensamkommande flyktingbarnens/ ungdomarnas kulturer och traditioner under integreringsprocessen. De främst återkommande punkterna som personalen menar är viktigast att ta hänsyn till rörande kultur och tradition är barnens/ ungdomarnas; värderingar, religioner, högtider och ursprungliga språk. HVB-personalen upplever att deras huvudsakliga mål som HVB-personal är att integrera barnen/ ungdomarna till det svenska samhället. Tillvägagångsätten för att integrera barnen beskrivs som ett vardagligt arbete som omfattar personalens engagemang i att vägleda, informera barnen/ ungdomarna om samhällets viktiga organ så som att gå i skolan eller att lära dem skillnaderna mellan rätt och fel enligt Sveriges normer och värderingar. Begreppet integrering handlar för våra respondenter sammanfattningsvis om att flyktingbarnen/ ungdomarna tar del av ett nytt samhälle och blir en del av det. Studien visade avslutningsvis att spänningar/ obalans kunde uppstå vid integreringen av barnen/ ungdomarna som resultat av kulturskillnader och kulturkrockar men även på grund av skilda tolkningar av arbetsuppgifter för personal. / The purpose of this study is to investigate how staff from residential care homes in Stockholm work with unaccompanied refugee children/ adolescents concerning the children's/ adolescents cultures and traditions. The study also aims to find out how the staff work to integrate refugee children/ adolescents into what they perceive to be a Swedish society. Lastly the study also aims to find out if the staff experienced problems concerning the integration of the children/ adolescents while they have to take their original culture and tradition into account. The essay is based on a qualitative approach of ten interviews with staff working in different residential homes in Stockholm. With the help of the theoretical concepts grassroots bureaucracies, systems integration, social integration, culture, culture meeting and cultural clashes but also previous research showing results and analysis of a coherent pattern. Results showed that staff and their perceived values take into account of the unaccompanied refugee children/ adolescents different cultures and traditions during the integration process. Values, religions, traditions and the original language were described as the most important parts to take into consideration when focusing on the children’s/ adolescent’s cultures and traditions. Approaches to integrate the children was described as a main objective and a casual work which includes staff involvement in guiding, informing the children/ adolescents of society's major institutions such as going to school or to teach them the difference between right and wrong according to Swedish standards and values. Further the concept of integration according to our respondents, means that the refugee children and adolescents take part of a new society and become a part of it. Finally, the study showed that stress or imbalance could arise during the integration of children/ adolescents as a result of perceived cultural differences and cultural conflicts but also because of different interpretations of the duties of staff.

Inom denna studie har vi intervjuat socialarbetare kring deras upplevelser av samverkan mellan myndigheter och involverade personer i arbetet med ensamkommande flyktingbarn. Studien genomfördes genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer, där verksamma socialarbetare inom barn- och ungdomsenheten med specialisering på ensamkommande flyktingbarn intervjuades kring deras upplevelse av samverkansprocesser. Utifrån teoretiska perspektiv som KASAM och human relationsskolan har vi analyserat studiens datamaterial. Redovisning av tidigare forskning, studiens metodologiska utgångspunkter och tillvägagångssätt ges ingående. Resultatet av studien redovisas och analyseras. Slutligen förs en kritisk diskussion där även möjliga tolkningar av resultat diskuteras. Av studiens resultat har vi identifierat socialarbetares upplevelser av hinder för en effektiv samverkan vilket utgörs av fyra faktorer. Studiens resultat visade att samverkan möjliggör för socialarbetaren att skapa ett starkt nätverk för barnet samt ändra barnets negativa syn av myndigheter och vuxna. Samverkan möjliggör även ökad effektivitet och kvalitet i socialarbetarens handläggning där även behovsbedömningen underlättas.

This thesis looks at how involved implementers of the Teaching Recovery Techniques-project in Uppsala, Sweden have experienced the project. Teaching Recovery Techniques is originally a group-based intervention created for use in disaster areas. This intervention has the aim to give self-help to unaccompanied refugee minors with post-traumatic stress symptoms in Uppsala and two neighbouring municipalities, by using non-psychiatric personnel to teach stress-mitigation. This is a pilot project as Teaching Recovery techniques have never been used in this type of setting before. To investigate the opinions of the involved personnel, qualitative interviews with roughly half of the group leader have been made. These have been analysed using manifest content analysis.     The thesis found that while many are happy with the project, it has required unexpectedly high workload as well as suffered from unclear responsibility delegations and lacking communication, primarily in the start of the project. However, due to strong motivation from involved implementers and adaptability from employers, these issues have been overcome to a great degree. Lesson for further TrT-projects targeting unaccompanied minors should put extra effort in planning and defining the roles of involved actors as well as include arenas for horizontal communication between group leaders. / Denna uppsats undersöker hur personal involverad i Teaching Recovery Techniques-projektet i Uppsala, Sverige har upplevt att arbete inom projektet.  Teaching Recovery Techniques är ursprungligen en grupp-baserad intervention ämnad att användas i katastrofzoner.  Syftet med Teaching Recovery Techniques är att ge hjälp till själv-hjälp till ensamkommande flyktingbarn med posttraumatisk stress symptom i Uppsala kommun samt två grannkommuner. Projektets mål är att använda icke-psykiatrisk personal för att lära ut stresshantering. Detta är ett pilotprojekt då metoden inte använts i denna kontext tidigare. För att undersöka personalens åsikter så har kvalitativa intervjuer utförts med hälften av gruppledarna. Dessa har sedan analyserats utifrån manifest innehållsanalys.      Denna uppsats visar att även om många är nöjda med projektet, så har det krävts mycket mer arbetstid än väntat samt att det har varit oklar ansvarsfördelning och kommunikation, framförallt i början av projektet.  Dock har stark motivation från personal och hög flexibilitet från arbetsgivare, motverkat dessa problem i de flesta fall. Lärdomar till framtida likande projekt för ensamkommande flyktingbarn är att ha ett ökat fokus på planeringsstadiet, samt att definiera roller och ansvar bättre från start. Det rekommenderas även att skapa forum för horisontell kommunikation mellan gruppledare.

Ensamkommande är en utsatt grupp där posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är vanligt förekommande. Den hälso- och sjukvård som ges är bristfällig och evidensbaserade interventioner för målgruppen på första linjen saknas. Studiens syfte var att belysa hur ensamkommande flyktingbarn i åldern 13-18 år, som screenat positivt för PTSD, upplever sitt deltagande i Teaching recovery techniques (TrT) grupperna. Material har inhämtats genom kvalitativa intervjuer, från sju grupper, totalt 22 ungdomar cirka tre månader efter avslutad intervention. Resultatet visar hur känslor, tankar och reaktioner normaliserades i gruppen. Den sociala gemenskapen och stödet från jämnåriga har framstått som en viktig komponent i ungdomarnas livssituation. Deltagarna har återfått kontrollen för att kunna strukturera upp sina känslor och reaktioner. Slutligen kände deltagarna att de med hjälp av de tekniker och verktyg som de lärt sig kunde klara av aktuella utmaningar och framtida kriser. Behovet av en traumafokuserad intervention som denna verkar finnas hos målgruppen. / Unaccompanied refugee minors (URM) is an exposed group in which post-traumatic stress disorder (PTSD) is common. The care provided is inadequate and there are few evidence-based interventions on the target group of URMs. The aim of this study was to examine URMs, aged 13-18, who screened positive for PTSD and their experiences of the Teaching Recovery Techniques-program. Qualitative interviews were conducted with 22 youth from seven groups, three months after the completion of the intervention’s final session. The results show that participants felt that sharing their stories helped them normalize their experiences. Feelings of fellowship and support have seemed as an important component of the youth's life. The program helped them feel more in control of their own body and reactions. Finally, the participants felt that, with the help of the techniques and tools they learned, they could cope with current challenges and future crises. Trauma-focused interventions like this appears be needed in this target group.

Thesis (M. Dev. (Development in Planning and Management)) -- University of Limpopo, 2021 / Since transition from the system of apartheid to democratic rule, South Africa became the destination for many migrants and refugees from across the African continent. Many children are travelling alone or become separated from their care givers or parents once they reach the country. The migration of residents of other African countries, particularly Zimbabwe, into the Limpopo province has resulted in the increase in the number of unaccompanied minors within the province, in Polokwane and the child protection system, and it requires collaborative intervention. The child protection system, particularly in the Child and Youth Care Centres, has unaccompanied minors who remain in the system for more than the stipulated time in relation to the Children’s Act 38 of 2005. The aim of the study was to explore the challenges faced by social workers in managing the cases of unaccompanied minors in Child and Youth Care Centers in Polokwane. This study employed a qualitative case study research design and one-on-one interview as a primary data collection method. The qualitative data was analysed using a thematic approach. The findings of this study indicate that most of unaccompanied minors were in dire situation and lack proper documentation. The findings also revealed that there were a number of critical child protection challenges that existed in the management of the cases of unaccompanied minors by government officials. The study further highlighted that social workers were not adequately capacitated and there was lack of intersectoral collaboration and insufficient resources to deal with the multiple issues that affect unaccompanied minors in Polokwane. It is therefore recommended that the social worker should also be capacitated regarding different items of legislation that deal with unaccompanied and foreign children in order to ensure proper implementation of the Acts. Department of Social Development must also popularise and provide training to social workers and all relevant stakeholders on the guidelines on separated and unaccompanied minors living outside their country of origin. DSD should make an amendment of the Children’s Act to include unaccompanied minors and also ensure that all stakeholders are trained. The researcher also recommends coordination of service among government departments in order to ensure an effective and integrated child protection system

Background: Refugees have existed throughout human history, but in recent times it has become morecommon for children without adult company to arrive at Europe's borders. Most children who have arrived in Sweden in recent years have a background in Somalia, Iraq, Syria, Afghanistan and Eritrea. In 2015 a record number came to Sweden when 35,369 unaccompanied children arrived. During the influx of refugees between 2015 and 2016, an estimated 170,000 children and young people came to Europe's borders and applied for asylum. Aim: Describe contributing factors to mental health problems among unaccompanied refugee children. Method: The purpose of the study is answered with a literature review with a qualitative approach based on 11 scientific articles taken from PubMed and CINAHL. Results: Four themes were identified: Traumatic experiences, Migration process, Agedetermination and Gender. The predominant factors that contributed to mental health problems among the children turned out to be traumatic experiences before and during the migration as well as the protracted migration process. Conclusion: The results of this literature study showed that unaccompanied refugee children have experienced various traumatic events before and during the migration process and face adversity and difficulties in the new country. / Bakgrund: Flyktingar har funnits genom mänsklighetens historia men på senare tid har det blivit vanligare att barn utan vuxet sällskap anländer till Europas gränser. De flesta barn som har anlänt till Sverige i de senaste åren har bakgrund i Somalia, Irak, Syrien, Afghanistan och Eritrea. Under 2015 kom det rekordmånga till Sverige när det anlände 35 369 ensamkommande barn. Under flyktingströmmen mellan 2015 och 2016 kom det uppskattningsvis 170 000 barn och unga till Europasgränser och ansökte om asyl. Syfte: Beskriva faktorer som kan bidra till psykisk ohälsa bland ensamkommande barn. Metod: Studiens syfte besvaras med en litteraturöversikt med kvalitativ ansats som grundades på 11 vetenskapliga artiklar som hämtades från PubMed samt CINAHL. Resultat: Fyra teman identifierades: Traumatiska upplevelser, Migrationsprocessen, Åldersbedömning och Genus. De övervägande faktorerna som bidrog till psykisk ohälsa bland barnen visade sig vara traumatiska upplevelser innan och under migrationen samt den utdragna migrationsprocessen. Slutsats: Resultatet i denna litteraturstudie visade att ensamkommande flyktingbarn har varit med om olika traumatiska händelser innan och under migrationens gång samt bemöter motgångar och svårigheter i det nya landet. Alla dessa faktorer bidrar till högre risk för att utveckla psykiska problem.

This thesis aims to study how unaccompanied asylum-seeking children navigate through the asylum systems of two European member states, Sweden and France. By using a qualitative approach, five interviews have been conducted in order to study the complex situation of three Afghan young adults, having experienced a rejection to their asylum application in Sweden and who now live in France, engaged together in solidarity work with two European civil society activists and their experiences across these questions. The method used, a narrative analysis, together with theories on citizenship, deportability, and civil society activism helps bring to light how the informants speak about their situation and perceptions of belonging and solidarity. With the European migration policies having become stricter in recent years, this study finds how asylum-seeking migrants have resisted threats of deportability and border control. With civil society activism and solidarity work playing an important role in the migrants supporting themselves, their volunteered engagement can be viewed as crucial when it comes to stepping in with help where the state response has withdrawn, leaving them in a temporary phase and position of clandestinity.

I dagsläget kommer det ett stort antal ensamkommande barn till Sverige. Då målgruppen har vuxit i det svenska samhället har arbetsbelastningen ökat för de socialsekreterare som arbetar med målgruppen. Mot bakgrund av detta anser vi att det är ett viktigt område att studera inom socialt arbete. Studien syftar till att belysa socialsekreterares möte med ensamkommande barn. Vidare vill vi lyfta fram hur socialsekreterarna i studien hanterar de konsekvenser som kan uppstå i ett sådant möte. Coping-teorin kommer att användas för att förstå vilka strategier socialsekreterare använder för att hantera psykiska påfrestningar i arbetet. Då det inte finns mycket forskning kring vårt valda problemområde har vi använt oss av tidigare forskning som belyser hur yrkesverksamma inom snarlika områden hanterar svåra möten med klienter. Utöver det har vi tagit fram forskning kring arbetssituationens betydelse för hur en socialsekreterare hanterar konsekvenser i mötet med klienten. För att få fram relevant information som svarar på studiens syfte har nio semistrukturerade intervjuer genomförts. Den insamlade empirin har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Utifrån analysen fick vi fram tre teman som studiens resultatredovisning bygger på. Dessa teman är När världen står på tröskeln, Att inte slukas med samt Skillnad på då och nu.

Den 1 juli 1994 trädde lagen (1994:137) om mottagandet av asylsökande barn i kraft och i den lagen regleras Migrationsverkets huvudansvar i denna fråga. Men den 1 juli 2006 trädde en reform av lagen i kraft gällande mottagandet, i syfte att förbättra processen. Lagändringen innebar att kommunerna istället skulle tillhandahålla boendet för de ensamkommande barn som kommer till Sverige på grund av att den kompetens, erfarenhet och stöd som krävs för att möta barn i sådana här situationer finns hos socialtjänsten inom kommunerna. Tidigare forskning har kartlagt och identifierat möjligheter och utmaningar gällande att arbeta i denna samverkansprocess. En av möjligheterna är den samlade kunskapen och en av utmaningarna är den brist på kompetens som finns i olika delar av processen.Denna uppsats tar avstamp i de resultat som tidigare nämnd forskning har resulterat i. Vi kan dock inte anta och utgå ifrån att samma utmaningar och möjligheter som identifierades i tidigare forskning förekommer i det studieobjekt som vi ska undersöka. Därför ämnar denna uppsats att beskriva den samverkansprocess som sker mellan aktörerna, Migrationsverket, Länsstyrelsen, Socialstyrelsen, Malmö Stad, transitboende, Region Skåne samt Sveriges Kommuner och Landsting vid mottagandet av de ensamkommande flyktingbarnen. Detta för att ta reda på om samma eller eventuellt andra utmaningar och möjligheter upplevs och hur de hanteras. Kvalitativa intervjuer har genomförts med 7 aktörer, 9 respondenter. Intervjumaterialet har kodats och teman har identifierats ur detta material som sedan analyserats och diskuterats. Uppsatsens resultat visar att liknande möjligheter och utmaningar som tidigare identifierats råder även i denna samverkansprocess. Kunskap och brist på kompetens är ett genomgående tema som kan grunda sig i flertalet orsaker. En tydligare gemensam målformulering, strukturerad uppföljning och större fokus på de kommuner som tar emot ensamkommande barn är några av de saker som skulle kunna underlätta och förbättra mottagandet. / A study on how seven participants are experiencing challenges and opportunities in the cooperation process at the reception of unaccompanied refugee children and how these are handledOn 1 of July 1994 the law (1994:137) of reception of asylum-seeking children was instituted. The law regulated the Migration Board's primary responsibility in this matter. But the 1 of July 2006 an amended law in force regarding the reception of unaccompanied refugee children was instituted, in order to improve the process. The change in the law meant that municipalities should instead provide accommodation for unaccompanied refugee children who come to Sweden because of the skills, experience and support necessary to meet the children in these situations is situated at the social services within municipalities. Previous research has identified opportunities and challenges of working in such a cooperation process. One of the possibilities is the collective knowledge and one of the challenges is the lack of competence that exists in some organizations.This paper builds on the results previously mentioned research has resulted in. However, we cannot assume that the same challenges and opportunities identified in previous research appear in the study, which we will investigate. Therefore, this paper intends to describe the cooperation process that takes place between the participants, when unaccompanied refugee children arrives to Sweden, to find out whether the same or any other challenges and opportunities are perceived and how they are handled. Qualitative interviews were conducted with seven participants, nine respondents. The interviews were coded and themes were identified from this material which is then analyzed and discussed. The results of the paper show that similar opportunities and challenges identified earlier also exist in this cooperation process. Knowledge and lack of competence are a recurring theme that can be carried out in several causes. A distinct collective goal setting, more structured follow- up and more focus on the municipalities, which already receive unaccompanied refugee children, are some of the things that could facilitate and improve the reception.

This study explores the international obligations of the European Union to the unaccompanied asylum-seeking and refugee child. In doing so, it involves an investigation into the concept and content of durable solutions for the refugee child. As such, it analyses the effect of the temporary European relocation scheme in the search for durable solutions. To that end, it engages a comprehensive explanation of the relevant refugee law, the law of the rights of the child and the European legislative framework governing the reception and protection of refugees. Cumulatively, an assessment is made as to the effectiveness of the durable solutions that currently exist. This study seeks to establish whether, in an attempt to relieve the pressure from the frontline member states by creating a system for effective integration, Europe encourages the development of a children’s rights perspective and ultimately, provides a path for the unaccompanied child’s development and self-fulfilment. / Public, Constitutional and International Law / LL. M.