<p>Befolkningen blir allt äldre och vårdtyngden i den kommunala äldreomsorgen ökar. Äldre som bor på särskilda boenden är en utsatt grupp för undernäring. Syftet med studien var att beskriva vad sjuksköterskan anser sig göra för att identifiera, bedöma samt åtgärda undernäring hos äldre som bor på särskilda boenden. Studien genomfördes som en intervjustudie med kvalitativ ansats där sjuksköterskor som arbetar på särskilda boenden intervjuades. I resultatet framkom att sjuksköterskorna använde sig av observationer och mätinstrument för att identifiera och bedöma undernäring hos vårdtagarna. Åtgärderna var att skapa en aptitlig måltidsmiljö, erbjuda olika koster och kosttillägg samt ett bra teamarbete mellan yrkeskategorier. Resultatet gav en ökad insikt i sjuksköterskans arbete för att förhindra undernäring hos vårdtagarna.</p>

Bakgrund: Undernäring är ett vanligt förekommande problem bland den äldre befolkningen. Att kunna identifiera de människor som lider av undernäring ligger inom sjuksköterskans omvårdnadsansvar. Mini Nutritional Assessment (MNA) skalan är ett av de olika mätinstrument som används för att i tidigt skede upptäcka undernärda äldre eller de som riskerar att bli undernärda. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av användning av MNA-skalan hos äldre patienter. Metod: Semistrukturerade intervjuer med hjälp av en intervjuguide genomfördes med tio yrkesverksamma sjuksköterskor på två geriatriska avdelningar. Data bearbetades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade i tre huvudkategorier; osäker bedömning, del av rutin och bra redskap. Slutsats: MNA-skalan upplevdes som ett bedömningsverktyg som ger bra vägledning. Dock bör sjuksköterskor komplettera bedömningen med andra faktorer bland annat den kliniska blicken som innefattar sjuksköterskans teoretisk grund, praktisk erfarenhet samt sunt förnuft för att resultatet ska vara säkert och tillförlitlig. Kliniska betydelsen: Genom att sjuksköterskan använder MNA-skalan tillsammans med sin kliniska blick och kompetens, kan undernärda patienter identifieras tidigt. På så sätt kan detta leda till betydande potential för att skydda mot mänskligt lidande och spara på samhällsekonomiska resurser. / Background: Malnutrition is a commonly recurring problem among the elderly population. To be able to identify patients who suffer from malnutrition is an important care responsibility of the nurse. The Mini Nutrition Assessment (MNA) scale is one of many different screening tools which are used for identifying malnutrition or risk for malnutrition among elderly, at an early stage. Aim: To describe nurses`- experiences of using the MNA-scale among the elderly patients. Method: Semi-structured interviews based on questionnaires were conducted with ten professional nurses in two geriatric wards. The data was processed with a qualitative manifest content analysis. Results: Three main categories of results emerged. These were unsure assessment, part of the routine and useful tool. Conclusion: The MNA-scale is an assessment tool that provides good guidance. However, it is necessary to complement the MNA-scale with other factors, for example, with clinical competence that includes the nurse's theoretical foundation, practical experience and common sense to get a safer and more reliable nutrition status. Clinical implication: By using MNA-scale with clinical impressions and competence, nurses can identify malnutrition early stage. This can lead to significant potential for savings in both human suffering and economic resources.

Syftet med studien var att beskriva hur äldre personer som bor i ordinärt boende och har matsdistribution genom kommunen upplever sin matsituation. Studien har genomförts genom ostrukturerade intervjuer med åtta personer som var över 75 år som bodde i hemmet och hade matdistribution genom kommunen. Data bearbetades genom kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultatet redovisas i fem olika kategorier som handlar om matens beskaffenhet och innehåll, interna och externa förutsättningar, anpassning, behov och strategier och beroende av andra personer. De äldre personerna upplevde att de saknade socialt sällskap vid måltider. De upplevde att matdistributionen var ett bra sätt att få i sig mat när man inte klarade det själv. Det största missnöjet med matlådan var att potatisen inte upplevdes smaka bra. Upplevelsen att inte känna hunger var särskilt märkbar bland de som upplevde att hälsan var försämrad, var nedstämd, hade få sociala relationer, hade fysiska begränsningar och var i behov av mycket hjälp från hemtjänsten. Hemtjänsten beskrevs vara en viktig social kontakt, men alla informanter upplevde att personalen var stressade. Studiens slutsats visar att informanter önskar aktivare personal som stöd vid måltider och att matlådans portion bör minskas. Den minskade portionen ska innehålla näringstät kost för de som är i behov av det. Matlådorna och potatisen bör göras mer aptitlig för att äldre ska få ökad aptit. Nyckelord: äldre människor, undernäring, matdistribution, ordinärt boende. / The aim of the study was to describe how older people living in ordinary housing and had food distribution by the municipality was experiencing its meal situation. The study has been carried out through unstructured interviews with eight people who were over 75 years who living in their own homes and had food distribution by the municipality. Data were analysed using qualitative manifest content analysis and five categories revealed: about food's nature and content , internal and external conditions , adaptation, needs and strategies and being dependent on other people. The informant felt that they missed having social companionship at mealtimes. They felt that the food distribution was a good way to ingest food when you were unable to do it youself . The biggest gripe with the mealbox was that the potatoes were perceived not tasting good. The informant also described not feeling hungry this was particularly noticeable among those who felt that their health was deteriorating , was miserable, had few social relationships, had physical limitations and was in need of much help from home care services . Home service was described as an important social contact, but all informants felt that the staff was stressed. The study's conclusion indicates that informants wish more active staff support at mealtimes and that lunchbox portion should be reduced. The reduced portion should contain nourished diet for those who are in need of it. Lunch boxes and the potatoes should be made more appetizing to older should get increased appetite Keywords: older people , malnutrition, food distribution, ordinary housing .

Background Malnutrition in hospitalized patients has a high prevalence. This led to an action plan against malnutrition that was conducted in 2012 at Enköpings hospital. This paper investigated the nursing staff perceptions of this project on nutrition and nutrient intake in two different departments, and whether these perceptions differ between departments.   Method An inductive approach with semi-structured interview was used in interviews with eight persons from the staff of the two departments of the hospital in Enköping involved in the project. Interviews were recorded, transcribed and analyzed by content analysis.   Results In the interview material four categories were identified as well as six different subcategories. The different categories were: "Attitude", "Knowledge", "Procedures" and "Workload". The results showed that there were differences in attitude to the project by the two departments. There were also differences in perceptions about the knowledge level of the staff who worked on the project. However, the staffs of the two departments agreed that there existed a high workload and inadequate procedures on the wards.   Conclusions There was a distinction in the perception of the level of expertise of the staff but consensus regarding inadequate procedures and workload. The differences in attitude are considered due to the high workload and staff turnover but also diffuse professional roles. Further studies in this area is of value to answer more concretely why a department achieves better results than an equivalent department in the same hospital. This essay has only studied if workload and working environment can affect the reception of new routines, so there is scope to identify additional factors. / Bakgrund Undernäring är underdiagnostiserad hos patienter som är inneliggande på sjukhus. Detta gjorde att en handlingsplan mot undernäring genomfördes 2012 vid Enköpings lasarett. Mätningar av dygnsintaget av energi genomfördes vid två tillfällen på två avdelningar. Denna uppsats undersökte vårdpersonalens uppfattningar om detta projekt gällande nutrition och näringsintag på två olika avdelningar samt om dessa uppfattningar skiljer sig åt mellan avdelningarna.   Metod En induktiv ansats med semistrukturerad intervju användes vid intervjuer av åtta ur personalen på två avdelningar vid lasarettet i Enköping som varit involverade i projektet. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med innehållsanalys.   Resultat I intervjumaterialet identifierades fyra kategorier, samt sex olika underkategorier. De olika kategotierna var: ”Attityd”,”Kunskap”,”Rutiner” samt ”Arbetsbelastning”. Resultatet visade att det fanns skillnader i attityd till projektet vid de två avdelningarna. Det fanns också skillnader angående uppfattningen av kunskapsnivån hos personalen som arbetat med projektet. Däremot så var personalen på de båda avdelningarna överens om att det existerade en hög arbetsbelastning samt bristande rutiner på avdelningarna.   Slutsats Det fanns åtskillnad i uppfattningen av kunskapsnivån hos personalen men konsensus gällande bristande rutiner och hög arbetsbelastning. Olikheterna i attityd anses bero på den höga arbetsbelastningen och personalomsättningen men även diffusa yrkesroller. Vidare studier inom området är av vikt för att kunna besvara mer konkret varför en avdelning uppnår resultat bättre än en annan likvärdig avdelning på samma sjukhus. Denna uppsats har endast angripit om arbetsbelastning och arbetsklimat kan påverka mottagandet av nya rutiner, så det finns utrymme för att identifiera fler faktorer.

Bakgrund: Undernäring definieras av att energi- och näringsintaget understiger behovet. Tillståndet resulterar i bl.a. viktnedgång. Ett mått för att mäta undernäring är kroppsmasseindex (BMI). Vid sjukdom ökar kroppens metabolism som gör att energi- och näringsbehovet ökar samtidigt som sjukdomen i sig försvårar matintaget. Riskbedömning är ett hjälpmedel för sjuksköterskor som bör utföras vid varje patient. Sjuksköterskan är enligt lag skyldig till att tidigt upptäcka undernäring eller risk för undernäring och sätta in relevanta åtgärder för att förhindra försämring.   Syfte: Syftet med studien var att belysa i vilken utsträckning sjuksköterskan dokumenterar riskbedömning för undernäring samt vilka åtgärder som utförs för att förebygga och/eller behandla undernäring under sjukhusvistelsen.   Metod: Studien har kvantitativ, prospektiv och deskriptiv design och har utförts genom journalgranskning.   Resultat: Resultatet visade att 31% av de inneliggande patienterna hade undernäring eller risk för undernäring. De tre vanligaste åtgärderna som sattes in mot undernäring var kostregistrering, beräknat energibehov samt daglig vikt. Riskbedömning utfördes på 47% av alla patienter, det innebär att ungefär hälften av alla patienter inte fått någon riskbedömning. Uppföljning av insatta åtgärder förekom inte i någon journal.   Slutsats: Endast 47% av alla inneliggande patienter hade fått en fullständig riskbedömning dokumenterad i journalen. De flesta insatta åtgärder är standardiserade evalueringar och motverkar i sig inte undernäring utan kräver kompletterande åtgärder. / Background: Malnutrition is defined by deficits in the energy- and nutrition levels. This state results in weight loss. One way to measure malnutrition is through a body-mass index (BMI). During illness, the body’s metabolism increases, which in return requires a greater intake of energy- and nutrition. At the same time, the state of the illness may make the food intake more difficult. Risk evaluation is an aid for nurses that should be performed with every patient. The nurse is required by law to discover malnutrition or risk of malnutrition at an early stage and put in relevant interventions to prevent deterioration of the patients’ physical health.   Objective: The aim of the study was to highlight to what extent the nurses document risk evaluation for malnutrition and what interventions were used to prevent malnutrition during the hospital stay.   Method: The study has a quantitative, prospective and descriptive design and was performed as a journal evaluation.   Result: The results showed that 31% of the inpatients suffered of malnutrition or risk thereof. The three most common interventions against malnutrition were: nutritional dietary records, estimated energy requirements and daily weight. Risk evaluation was performed on 47% of all patients, which means that half of the studied patients receive no evaluation at all. Follow up of the interventions were not presented in any journal.   Conclusion: Only 47% of all inpatients had a complete risk evaluation documented in their journal. Most of the interventions are standardized evaluations and do not in itself counteract malnutrition but need complementary interventions.

Bakgrund Undernäring är vanligt bland äldre personer i Sverige. Tydliga riktlinjer finns på vilka insatser som bör göras men ändå är det få åtgärder som utförs. Detta visar ett tecken på bristfällig organisation och ledning, eller att kompetens saknas hos personal som utför nutritionsomvårdnaden. Syfte Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter inom nutritionsomvårdnad. Samt att beskriva artiklarnas datainsamlingsmetod. Metod En litteraturstudie med deskriptiv design baserad på 10 vetenskapliga artiklar. Huvudresultat Sjuksköterskor hade begränsad kunskap och färdigheter inom nutritionsomvårdnad och kunde därför inte identifiera patienter som var undernärda. De var även motvilliga till att använda screening-instrument då det inte vet hur man gör. Stort ansvar ligger hos sjuksköterskan att utföra nutritionsomvårdnad som samtidigt måste prioritera andra uppgifter. Resultatet delades upp i tre delar som redovisas under rubrikerna, Otillräckligt kunskap, Attityd, Ansvar och prioriteringar.    Slutsats Studier visar att sjuksköterskor har bristande kunskap inom nutritionsomvårdnad och användning av screening-instrument för att identifiera undernärda patienter. Sjuksköterskan behöver mera utbildning inom nutritionsvård och hur man använder screening-instrument för att bättre kunna bemöta undernärda patienter. / Background Malnutrition is common among elderly people in Sweden. There are clear guidelines on what kind of intervention should be made, yet there are few actions being taken. This shows a sign of inadequate organisation and management, or lack of expertise in staff performing nutrition nursing care. Aim The aim for this study is to describe nurses’ experience in nutritional nursing care. And describe the article’s data collection method. Method A descriptive literature study based on 10 scientific articles. Result Nurses had limited knowledge and skills in nutrition nursing care and therefore could not identify patients who were malnourished. They were also reluctant to use screening instruments because they do not know how to use it. The nurse has a major responsibility to perform nutritional nursing care, which at the same time must prioritize other tasks. The results were divided into three sections, which are listed under the headings: Insufficient Knowledge, Attitude, Responsibility and Priorities Conclusion Studies show that nurses have insufficient knowledge in nutrition care and use of screening instruments to identify malnourished patients. The Nurse needs more training in nutrition care and how to use screening instruments to better respond and treat malnourished patients.

Background: Malnutrition occurs in almost one-fifth of the elderly in nursing homes. Malnutrition may contribute to problems such as impaired immune system, impaired healing, decreased lung and muscle function, as well as prolonged care in hospitals and increased mortality. Energy and protein dense dietary is prescribed to prevent and treat malnutrition. Objective: To investigate how many of the elderly in nursing homes were malnourished or at risk of malnutrition and how many of them were prescribed energy and protein dense dietary. Method: The design of this study was retrospective descriptive, with quantitative approach. Data from completed Mini Nutritional Assessments and existing diet certificates were collected and reviewed using a review template. Results: According to the Mini Nutritional Assessments, 144 (70%) elderly were screened for malnutrition. Of these 14 (10%) were assessed to be malnourished and 66 (46%) were at risk of malnutrition. Energy and protein dense dietary was prescribed in 12 (86%) of those who were malnourished, while 21 (32%) elderly at risk of malnutrition were prescribed energy and protein dense dietary. The difference between the groups was significant (p= .000). Conclusion: A majority was screened with Mini Nutritional Assessment. Nutritional status showed a small proportion of malnourished, and the majority were at risk of malnutrition. Most of the malnourished were prescribed energy and protein dense dietary, while the recommendation to prescribe this diet at risk of malnutrition had low compliance.

Bakgrund: Undernäring är ett utbrett problem hos patienter med demenssjukdom på äldreboenden. De flesta får i sig för lite energigivande näringsämnen och ligger därmed i riskzonen för att utveckla undernäring. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge omvårdnad till demenssjuka patienter med ätsvårigheter på äldreboenden. Metod: Kvalitativa intervjuer med tio sjuksköterskor i en stor stad i mellersta Sverige, informanter valdes ut genom ett strategiskt urval. Intervjuerna har bearbetats med en kvalitativ innehållsanalys utifrån Graneheim och Lundman (2004; 2008). Resultat: Sjuksköterskorna upplevde att de först behövde kartlägga patienternas problem och behov. Genom att ge extra näringstät mat, konsistensanpassa maten och minska fastan kunde sjuksköterskorna påverka patienternas näringsintag. Det var viktigt att måltiderna sågs som en trevlig stund och att det var något patienterna kunde se fram emot. Slutsats: Sjuksköterskorna kunde påverka patienternas matintag genom att vara delaktiga i situationen kring matintaget. Att lyfta nutritionen i en organisation, att måltidens betydelse lyftes som en aktivitet, kunde bidra till en generell förbättring av patienternas undernäring och/eller ätsvårigheter. / Background: Undernourishment is a widespread problem in patients with cognitive failure and dementia at the retirement homes. Most elderly people who live in special homes are fed up with some energy-generating nutrients and thus risk the development of malnutrition. Aim: To describe nurses' experience of giving nursing care to dementia patients with eating disorders at the retirement homes. Method: Qualitative interviews with ten nurses in a large city in central Sweden, informants were selected through a strategic selection. The interviews have been processed with qualitative content analysis based on Graneheim and Lundman (2004; 2008). Result: Nurses felt that they first needed to chart the patients' problems and needs. By providing extra nutritional food and tailoring food, nurses can influence the nutritional intake of patients. It was important that the meals were seen as a nice moment and that it was something the patients could look forward to. Conclusion: Nurses could influence patients' food intake by participating in the food intake situation. Raising nutrition in an organization that lifting the meal's importance as an activity could contribute to a general improvement in patient malnutrition and/or eating disorders.

Bakgrund: Senior alert är ett nationellt kvalitetsregister. Registret vänder sig till äldre personer över 65 år som har någon form av kontakt med vård och omsorg som särskilt boende, korttidsboende, hemsjukvård, primärvård och/eller sjukhusvård insatser. Senior alert är ett register i vårdprevention som förebygger trycksår, undernäring, fall, munhälsa, och blåsdysfunktion. Det handlar om att göra riskbedömningar, definiera orsaker, planera åtgärder och uppföljningar. Registret hjälper vårdpersonalen att uppfylla arbetet i förebyggande vård.Syfte: Syftet var att beskriva hur Senior alert fungerar i vården av äldre på särskilt boende. Metod: Intervju med fem sjuksköterskor på särskilt boende, Graneheim &amp; Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys användes för att bearbeta data. Resultat: Senior alert är ett bra arbetsverktyg ger översikt och struktur och en bättre omvårdnad av äldre. Sjuksköterskor upplever att arbetet med Senior alert är tidskrävande och det finns brister i arbetssätt och rutiner i kommunen. Senior alert kan förbättras. Slutsats: Senior alert är ett bra system när det finns rutiner och möjlighet att arbeta med det. Sjuksköterskor upplever däremot att Senior alert inte fungerar i vården av äldre på särskilt boende i den valda kommunen. Det saknas utbildning och tydliga mål med hur Senior alert ska fungerar i kommunen och det bör skapas förutsättningar.

Bakgrund: Allt eftersom demenssjukdomen fortskrider får många patienter svårigheter att äta på grund av utvecklade kognitiva och fysiska funktionsnedsättningar. Problem: Patienter med demenssjukdom löper därför risk för undernäring och försämrad hälsa då deras tillstånd i förlängningen leder till måltidsrelaterade svårigheter. Kunskaper om hur måltidsmiljön kan främjas vid demenssjukdom blir därför viktig i omvårdnadsarbetet då det i vårdandet av personer med olika demenssjukdomar kan skapa förutsättningar för en god nutrition och ökat välbefinnande. Syfte: Är att skapa en översikt över hur vårdare kan främja måltidsmiljön för patienter med demenssjukdom på äldreboende. Metod: Allmän litteraturöversikt varav åtta artiklar är kvantitativa, fyra är kvalitativa och en av mixad metod. Resultat: Mynnade ut i tre kategorier: stöd, atmosfär och fysisk miljö. Patientens funktionella förmåga samt koncentrationsförmåga kan öka och oro kan minska om vårdare skapar en hemtrevlig miljö och är närvarande vid måltider. Slutsatser: Vårdaren har en central roll i att främja måltidsmiljön. Att vara närvarande vid mötet med patienter under måltider, se varje enskild patient och anpassa måltidsstöd efter patientens behov kan leda till ökat mat- och vätskeintag, ökad funktionell förmåga och minska ett matningsberoende.