Syftet med detta arbete är att ta reda på i vilken utsträckning och på vilket sätt lärarens undervisningspraxis styr gymnasieelevers syn på historieämnet. I samband med att vedertagna uppfattningar om kunskap och kunskapsöverföring har utmanats inom pedagogisk forskning, har historieämnet alltmer kommit att definieras som ett instrument för självinsikt och förståelse för omvärlden. Den förändrade historiesynen medför nya typer av undervisningspraxis bland enskilda lärare, där till exempel kronologi och kanon får stå tillbaka för bland annat tematisk fördjupning och flerperspektivism.Undersökningen består av intervjuer med två gymnasieklasser och deras gymnasielärare. I intervjuerna fick lärarna och eleverna var för sig definiera momentet utifrån vad det handlade om, vilka målsättningar man haft, hur undervisningen gått till och vad övningarna syftat till.Resultaten visar att lärarnas respektive historiesyn och undervisningspraxis i mycket stor utsträckning präglar elevers perception av historieämnet. Elevernas normer och målsättningar i relation till historieundervisningen följde respektive lärares undervisningspraxis, utan att andra faktorer, som läromedel, i nämnvärd utsträckning spelade in. Läraren framstår därmed som den klart viktigaste auktoriteten för elevernas förståelse av historieämnet.

År 2009 genomfördes de första nationella proven i årskurs 3 med visionen om att höja lågstadieelevers baskunskaper. Proven var ett verktyg för att genomföra en ny skolpolitik som syftade till att upptäcka elevers möjliga behov och svagheter redan under tidiga år, genom att utvärdera elevernas uppfyllande av kunskapskraven.  Tidigare forskning har visat att liknande prov kan stärka ämnespedagogiken, men även vara ogynnsamma för vissa elever. Dock är forskningen kring provens inverkan på undervisning och bedömning i grundskolans tidigare åldrar knapp, varvid denna studie tar vid.  Frågan som ställs i föreliggande studie är hur lågstadielärares arbete påverkas av de nationella proven. För att undersöka detta har fem intervjuer med behöriga lågstadielärare genomförts, för att därefter analyseras och presenteras i relation till tidigare forskning och teoretiska utgångpunkter som berör summativa prov samt bedömnings, - och undervisningspraxis.  Studiens resultat visar på en nyanserad bild av provens inverkan på lågstadiets verksamhet, men även på den professionella yrkesrollen som sådan. Lärarna vittnar om en verklighet där proven kan ingå i en övergripande planering, men även stå för sig själva. Lärarnas yrkesroll visar sig på så vis vara en övervägning i var lärares undervisningsfilosofi som ingår i begreppet om lärarkompetens. Resultaten indikerar att lågstadielärare anpassar sin undervisning i förhållande till proven, dels genom förberedelser, dels i förebyggande syfte, då proven framställs som relativt omfattande och tidskrävande. Studien visar även att lågstadielärare använder de nationella proven snarare som funktionella än summativa underlag för kunskapsmätningar.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur några matematiklärare har påverkats av läroplansbytet mellan Lpo 94 och Lgr 11. Hur har deras profession påverkats av detta byte samt deras attityder till läroplaner rent allmänt? Genom observationer och kvalitativa intervjuer har vi undersökt hur fyra matematiklärare på två olika skolor har påverkats. Detta har sedan analyserats med hjälp av skillnader i läro- och kursplaner samt en begreppsapparat som vi tagit fram genom relevant litteratur, främst Göran Lindes läroplansteori. Vårt resultat visar att läroplanen till viss del inverkar på lärarnas val av metoder och bedömning men man önskar fortfarande en tydligare konkretisering av lärarnas uppdrag och vad undervisningen ska innehålla. Lärarna fortsätter även till stor del att bedriva deras undervisning i samma spår som tidigare. För att förändra detta bör varje lärare ges tid till att tolka och analysera läroplanen mer djupgående för att den ska ha en större inverkan på deras profession.

With a background of digitalisation and what that has meant for the introduction of programming in the mathematics syllabus, this literature review examines forms of application for programming within mathematics in upper secondary school. This review also sets the background with the help of important key competencies for a digitalized information society, such as computational thinking, as described by the European Commission. The Swedish National Agency for Education has also prescribed several of these key competencies in its curricula. Previous research has also shown that increased digitalisation leads to an increased divide in society and threatens the equality of the school system. Thus, this review also examines possible risks of digital exclusion that applications of programming within mathematics and an emphasis on digitalisation may entail. To better explain this, Bourdieu’s theory of capital and habitus together with Selwyn’s theory of technical capital are used. The search results and their empirical data within this review include case studies, correlation and regression analyses, and data collected through interviews, questionnaires, and more. This review should not be considered generalizable for Sweden as a whole, but it shows several forms of application for programming within school mathematics and describes the impact on learning, risks of digital exclusion, success factors, and benefits this may entail. Furthermore, aspects of digital exclusion explicitly regarding capital are also discussed. This review is far from exhaustive, and several identified aspects have had to be excluded due to an ever-increasing scope. However, this only seems to indicate that interest for and within the research field is high and that it is actively being researched. This review highlights what much other research has shown, namely that the picture is not unambiguous and needs to be further clarified, which leads the discussion to further research. This review proposes a qualitative study to empirically examine students’ experiences of possible digital exclusion with an explicit connection to the application of programming within mathematics.

In today’s educational landscape, digitalization, driven by economic interests, has become increasingly prominent. This development has sparked interest in understanding how high school students’ technical capital and mathematical self-efficacy influence their outcomes. To deepen the understanding of this interplay, this study integrates Selwyn’s Bourdieusian capital theory on technical capital with Bandura’s theories on mathematical self-efficacy. Empirical data were collected through a survey administered to 208 high school students across three schools in Sweden, ensuring anonymity and integrity. Linear regression was employed, controlling for gender, academic program, socioeconomic factors, and completed coursework. The results demonstrate that technical capital significantly predicts mathematical self-efficacy, with a predictive capacity of up to 59.6%. Moreover, tolerance for deviation in the model increased the predictive capacity to 94.2%. No significant differences in predictability were observed based on gender or academic program dependencies. However, gender differences revealed a more linear relationship between technical capital and digital/technical competence among women compared to men. Additionally, both genders displayed equivalent performance in knowledge-based questions. This suggests that men tend to overestimate their digital competence relative to their technical self-efficacy, while women do not exhibit the same tendency toward overconfidence. In conclusion, this study offers insights into how technical capital and self-efficacy in mathematics shape students’ educational outcomes.