No description available.

Det transdiagnostiska begreppet ’konstruktiv självhävdelse’ (assertiveness på engelska) definieras som handlande som är förenligt med respekt för både egna och andras rättigheter, exempelvis att uttrycka behov, sätta gränser och dela tankar och känslor. Bristande självhävdelse är förknippat med klinisk och subklinisk psykisk ohälsa, till exempel stress, relationssvårigheter, emotionell instabilitet, generaliserat ångestsyndrom, social ångest och depression. Studiens syfte är att undersöka effekten på konstruktiv självhävdelse av ett internet-behandlingsprogram med kognitivbeteendeterapeutisk inriktning, Respekt i kvadrat. Via annonsering i sociala medier rekryterades 205 deltagare med självupplevda besvär (88 % kvinnor, medelålder 42 år), vilka randomiserades till grupperna självhjälp (n = 67), behandlarstöd (n = 70) och väntelista (n = 68). Konstruktiv och aggressiv självhävdelse mättes med Adaptive and Aggressive Assertiveness Scales. Behandlingsbetingelserna förbättrades avsevärt jämfört med väntelista på skalan för konstruktiv självhävdelse. Effektstyrkorna (ES) mellan grupper var stora, ES = 0,9 för behandlarstöd–väntelista och ES = 1,0 för självhjälp–väntelista; effekterna var stora redan vid mittenmätningen. Inomgruppseffekterna mellan för- och eftermätning var också stora, ES = 1,0 för båda behandlingsbetingelserna. Grupperna behandlarstöd och självhjälp hade signifikant ökning av andelen kliniskt signifikant förbättrade individer för konstruktiv självhävdelse jämfört med väntelista (17 % respektive 18 % mot 1,5 %). Mellangruppseffekten självhjälp–behandlarstöd vid eftermätningen var inte signifikant. Resultaten visar att Respekt i kvadrat är effektivt och att behandlarstöd inte påverkar effekten. Forskning med ett mer representativt stickprov samt validerade skattningsskalor krävs för att avgöra om resultaten kan generaliseras till populationen i stort.

Bakgrund: Långvarig smärta antas drabba var femte person i Sverige och bland dem är rörelserädsla vanligt. Rörelserädsla är komplext och kan påverka en person biomedicinskt, psykologiskt och socialt, varför fysioterapeuten bör använda ett beteendemedicinskt arbetssätt. Forskning har visat att fysioterapeuter har svårt att identifiera psykosociala faktorer kopplade till rörelserädsla. Syfte: Att studera hur fysioterapeuter beskriver sitt arbete med patienter med rörelserädsla relaterat till långvarig smärta. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Sju fysioterapeuter från olika typer av verksamheter rekryterades genom ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval. Data analyserades manifest med en induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier med tre till fem underkategorier vardera: “Uppfattning om utmärkande drag och beteenden hos patienter med rörelserädsla”, “Grundförutsättningar för ett framgångsrikt arbete”, “Identifiera och skapa förståelse för patientens rörelserädsla”, “Strategier för att förändra tankar och känslor i samband med rörelse” och “Omständigheter som kan göra arbetet utmanande eller svårt”. Slutsats: Ett biopsykosocialt och beteendemedicinskt arbetssätt beskrevs användas vid arbetet med dessa patienter. Arbetet beskrevs som komplext och utmanande för en fysioterapeut att hantera ensam. Teamarbete, tydliga målsättningar och en god relation mellan parterna uttrycktes vara viktigt för att lyckas. / Background: Chronic pain is assumed to affect every fifth person in Sweden and fear of movement is common. Fear of movement is complex and affects a person biomedically, psychologically and socially, why physiotherapist's should use a behavioral medicine approach. Research has shown that physiotherapist's have difficulty identifying psychosocial factors involved in fear of movement. Aim: To study how physiotherapist's describe their work with patients with fear of movement related to chronic pain. Method: A qualitative interview study was conducted. Seven physiotherapist's were recruited through a purposive convenience sample. Data was analyzed manifestly with an inductive approach. Result: The analysis resulted in five main categories: “Perception of distinguishing features and behaviors in patients with fear of movement”, “Essential prerequisites for successful work”, “Identify and create understanding of the patient's fear of movement”, “Strategies for changing thoughts and emotions related to movement” and “Circumstances that can make the work challenging or difficult”. Conclusion: A biopsychosocial and behavioral medicine approach was described to be used when working with these patients. The work was described as challenging for physiotherapist's to handle alone. Teamwork, clear goal setting and a good patient-therapist relationship were expressed to be important.

Forskning har visat att det finns ett samband mellan anknytningsmönster och konfliktbeteenden där personer med otrygg anknytning oftare använder sig av destruktiva konfliktbeteenden (Dijkstra, Barelds, Ronner, & Nauta, 2017; Feeney & Karantzas, 2017; Fowler & Dillow, 2011). Studiens syfte var dels att undersöka om samma individ använde sig av samma konfliktbeteende i en konflikt med en nuvarande och tidigare partner, samt dels att undersöka sambandet mellan anknytningsmönster och konfliktbeteenden mot både tidigare och nuvarande partner. Deltagarna (N = 48) besvarade ett webbaserat frågeformulär som behandlade generella frågor om deltagaren, konfliktbeteende mot tidigare respektive nuvarande partner, skattning av tidigare respektive nuvarande partners konfliktbeteende samt anknytning till tidigare respektive nuvarande partner. Resultaten visade ett starkt stöd för att kritik som konfliktbeteende användes likvärdigt mot tidigare och nuvarande partner, medan stödet var svagare för konfliktbeteendena förakt, försvar och undandragande. Otrygg undvikande anknytning var en prediktor för undandragande konfliktbeteende mot nuvarande partner, medan även otrygg ambivalent anknytning var en prediktor mot tidigare partner. Mot nuvarande partner var otrygg ambivalent anknytning en prediktor för konfliktbeteendena kritik, förakt och försvar. Mot tidigare partner var även otrygg undvikande anknytning en prediktor för förakt och försvar. Studiens tillämpning och betydelse för framtida forskning diskuteras. / Research has shown that there is a connection between attachment patterns and conflict behaviors, where people with insecure attachment often use destructive conflict behaviors (Dijkstra, Barelds, Ronner, & Nauta, 2017; Feeney & Karantzas, 2017; Fowler & Dillow, 2011). The purpose of the study was to investigate if the same person used the same conflict behaviors if the conflict was with a past or present partner, and to investigate whether there was a connection between attachment patterns and conflict behaviors towards both past and present partners. Participants (N = 48) answered a web-based questionnaire that addressed general questions about participants, conflict behavior towards past and present partners, estimation of past and present partners' conflict behavior, and attachment to past and present partners, respectively. The results showed strong support for criticism being equally used to past and present partners, but weaker support for contempt, defense and stonewalling. Avoidant attachment was a predictor of stonewalling towards both past and present partners, with ambivalent attachment as an additional predictor for past partners. Towards present partners, ambivalent attachment was a predictor of criticism, contempt and defense; towards past partner avoidant attachment was also a predictor of contempt and defense. The study’s application and significance for future research are discussed.

Bakgrund: Barn med typ 1-diabetes är generellt mindre fysiskt aktiva än andra barn. Bidragande faktorer kan vara rädsla för hypoglykemi och bristande kunskap hos vårdnadshavare. Att vara vårdnadshavare till ett barn med kronisk sjukdom kan medföra många svårigheter och forskning har visat minskad livskvalité. Fysioterapeutens roll i diabetesvården är idag begränsad. Syfte: Att undersöka vårdnadshavares tankar om fysisk aktivitet hos deras barn med typ 1- diabetes. Metod: Kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med deskriptiv design. En induktiv ansats användes för kvalitativ innehållsanalys av materialet. Resultat: Materialet delades in i fyra huvudkategorier och elva underkategorier efter dataanalysen. Resultatet beskriver vårdnadshavares tankar och upplevelser kring hur deras barn påverkas av fysisk aktivitet, vilken möjlighet barnen har att utföra aktiviteter, vilken kunskap de har idag och vad de saknar samt hur de ser på pressen de upplever i relation till fysisk aktivitet. Slutsats: Att vara vårdnadshavare till barn med typ 1-diabetes väcker många tankar och känslor kring fysisk aktivitet. Svårigheter med att kontrollera barnets blodsocker och vara med vid aktiviteter ledde i många fall till känslor av misslyckande och stress. Bristfällig kunskap om fysisk aktivitet ses som en förklaring till osäkerhet som kunde hindra barnet att vara fysisk aktiv. Nyckelord: Fysioterapi, Kronisk sjukdom, Rädsla-undvikande modellen, Socialkognitiv teori, Upplevelse / Background: Children with type 1-diabetes are generally less active than other children. Contributory reasons could be caregivers’ fear of hypoglycemia and lack of knowledge. To be a caregiver with a child with chronic disease causes of difficulties and science has shown reduced quality of life. The role off the physiotherapist in the care of diabetes is today limited. Aim: To explore caregivers’ thoughts about their children with type 1-diabetes and physical activity. Method: A qualitative semi-structured interview study with descriptive design. An inductive approach was used for the qualitative content analysis of the material. Result: The data analysis resulted in four main categories and eleven subcategories. The result describes caregivers’ thoughts and experiences about how physical activity affect their children, which possibility children had to perform activities, their knowledge and what they are missing and their experience of pressure to manage physical activity. Conclusion: To be the caregiver to a child with type 1-diabetes raises many thoughts and feelings about physical activity. Difficulties to control the child’s blood sugar and to be able to participate in the child’s activities, often led to feelings of failure and stress. Lack of knowledge about physical activity may be an explanation to insecurity that may hinder the child to be physical activity. Keywords: Chronic disease, Experience, Fear-avoidance model, Physiotherapy, Social cognitive theory

Terrorattentat orsakar ofta massförstörelse med civila offer, det sprider rädsla och leder till allvarliga konsekvenser för de som drabbas. För att hantera rädslan använder människor olika strategier. Syftet med studien var således att bidra till en nyanserad bild av människors rädsla för terrorattentat och hur de hanterar rädslan. Detta undersöktes genom semi-strukturerade intervjuer där frågorna baserades utifrån tre frågeställningar, “Hur beskriver människor sin rädsla för terrorattentat och vilka känslor beskrivs i relation till rädslan?”, “Varför upplever människor rädsla för terrorattentat?” och “Hur använder människor copingstrategier för att hantera rädslan för terrorattentat?” För att besvara dessa intervjuades tre kvinnor och tre män mellan åldrarna 21 och 29. Resultaten visade att rädslan dels innefattade indirekt och direkt utsatthet samt känslor som sårbarhet och ångest. Rädslan var också kopplad till särskilda platser och situationer. Vidare identifierades också att deltagarna använde sig av känslo- och problemfokuserad coping samt undvikande beteende för att hantera rädslan. Dessa resultat bekräftas i stort av tidigare forskning. / Terrorist attacks often causes mass destruction with civilian casualties, it spreads fear and leads to severe consequences for those who are victimized. To handle the fear, people use different strategies. The aim of this study was therefore to contribute to a nuanced depiction of people’s fear of terrorist attacks and how they handle the fear. This was examined through semi-structured interviews based on three issues; “How do people describe their fear of terrorist attacks and what emotions are described in relation to the fear?”, “Why do people experience fear of terrorist attacks?” and “Which coping strategies are being used to handle the fear of terrorist attacks?” To answer these, three women and three men between the ages 21 and 29 were interviewed. The results showed that fear partially included indirect and direct victimization as well as vulnerability and anxiety. Fear was also linked to specific places and situations. Furthermore, was also identified that the participants used emotion- and problem focused coping as well as avoidance behaviour to handle the fear. These results are mostly confirmed by previous research.

Bakgrund: Prostatacancer är den vanligaste formen av cancer bland män i Sverige. Att få en cancerdiagnos innebär stress för både patienten och dess partner.Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka grad av stressreaktioner i form av undvikande beteende och påträngande tankar hos patienter med prostatacancer och deras partner. Ytterligare ett syfte var att kvalitetssäkra mätinstrumentets formulering och svarsalternativ.Metod: Arbetet var en kvantitativ tvärsnittsstudie. Datainsamlingen gjordes med hjälp av enkät “Impact of Event Scale” (IES) samt en enkät utformad enligt “The Question and Answer Model” (QAM) för att kvalitetssäkra IES. Enkäterna delades ut på kirurg- och onkologmottagningar i Uppsala och Falun under våren 2013. Studiens inklusionskriterier var att de patienter som tillfrågades vid ankomst till mottagningarna hade prostatacancer och en partner (n = 34). 12 respondenter deltog. Data analyserades deskriptivt och med Mann- Whitey-test.Resultat: Det visade sig att patienter (n = 6) med prostatacancer har måttlig grad av stressreaktioner i form av undvikande beteende. Partner (n = 6) till patienter med prostatacancer visade sig ha kraftig grad av stressreaktioner i form av påträngande tankar. Det gick inte att se någon signifikant skillnad mellan patienter och partners grad av stress. Majoriteten av deltagarna i studien (n = 11) var säkra på sina svar i enkät IES.Slutsats: Partners tycks ha en högre grad av stress än patienter med prostatacancer, vilket går i linje med liknande studiers resultat. Interventioner för att nå denna grupp och se till dess behov är önskvärt. Fler studier fodras. Det övergripande resultatet tyder på att mätinstrumentet IES är av god kvalitet och mäter det som är avsett att mätas. / Background: Prostate cancer is the most common form of cancer among men in Sweden.Getting a cancer diagnosis is stressful for both the patient and their partner.Objective: The aim of this study was to investigate the degree of stress responses in the form of avoidance behavior and intrusive thoughts in patients with prostate cancer and their partners. Another purpose was to assure the quality and design of the measuring instrument and its response options.Method: The study had a quantitative cross-sectional design. The data was collected using the questionnaire "Impact of Event Scale" (IES) and by a questionnaire framed according to "The Question and Answer Model" (QAM) to safeguard the quality of the IES. Questionnaires were distributed at surgical and oncology clinics in Uppsala and Falun during the spring of 2013. Inclusion criteria for the study were patients with prostate cancer and their partners (n = 34). 12 respondents participated. The data were analyzed descriptively and with Mann-Whitey test.Results: It was found that patients (n = 6) with prostate cancer have moderate degree of stress responses in the form of avoidance behavior. Partners (n = 6) were found to have strong degree of stress responses in the form of intrusive thoughts. Any significant difference between patients and partners dit not appear. The majority of study participants (n = 11) were confident of their answers in the IES.Conclusion: Partners seem to have a higher level of stress than patients with prostate cancer, which is in line with similar studies' results. Interventions to reach this group and ensure its need is desirable. More studies are lined. The overall results indicate that the measuring instrument IES is of good quality and are measuring the concepts that it indicate to measure.

Denna studie utreder hur reklamfilmsproducenter anpassar sina produktioner för att de ska vara effektiva på en allt mer konkurrensintensiv reklammarknad. Enligt radio- och TV-lagen får svenska TV-kanaler idag sända tolv minuter reklam per timme, samma regler som gäller för till exempel TV3, Kanal 5 och TV6 som sänder från Storbritannien. Studien utgår från en förstudie av den svenska TV-reklammarknaden där det bland annat observerades att den totala reklamtiden, inklusive reklam för kanalens egna program,i ett fall uppgick till hela 26 procent av den totala sändningstiden. För annonsörer och reklaminköpare kan den ökade mängden reklam innebära ett försämrat genomslag och ökade kostnader för att nå ut med sitt budskap till samma mängd mottagare som för några år sedan. Det bidrar dessutom till allmänhetens allt mer negativa inställning, och till att en stor del av tittarna helt undviker TV-reklamen. För att besvara frågeställningen har fem intervjuer med reklamfilmsproducenter från olika svenska produktionsbyråer genomförts. Intervjusvaren analyserades med hjälp av relevanta teorier, om bland annat marknadsföring och filmproduktion, som valdes utifrån det insamlade datamaterialet. Analysen resulterade i ett antal slutsatser och rekommendationer för hur reklamfilmsproducenter kan arbeta för att möta den ökade mängden TV-reklam. Några av de viktigaste slutsatserna var att reklamfilmsproducenterna bör planera filmernas dramaturgiska uppbyggnad så att tittarnas uppmärksamhet snabbt fångas och därefter bibehålls, att väcka känslor hos tittarna för att lämna en eftertanke, samt att sända reklamfilmen ofta och komplettera med annonsering i fler medier för ökat genomslag. / This study investigates how producers of TV commercials adapt their productions to be effective in an increasingly competitive advertising market. According to the Radio and Television Act, the Swedish TV channels are now allowed to air twelve minutes of advertising per hour, the same rules which apply to such channels as TV3, Kanal 5 and TV6 broadcasting from the UK. The study is based on a preliminary study of the Swedish TV advertising market, in which the total advertising time, including advertisements for the channel’s own programs, was observed. In one case the total advertising time amounted to 26 percent of the total broadcasting time. The increased amount of advertising might result in poor advertising impact and increased costs for advertisers and advertising buyers to reach the same amount of viewers as before. It also contributes to the public’s increasingly negative attitude, and the increased avoidance of TV commercials. To answer the question statement, five interviews with producers of TV commercials from different Swedish production agencies were conducted. The interview responses were analyzed using relevant theories about marketing and film production that were chosen based on the collected set of data. The analysis resulted in a number of conclusions and recommendations for how to handle the increased amount of television advertising. Some of the key conclusions was that producers of TV commercials should plan the dramaturgic structure so that the viewer’s attention is quickly captured and thereafter maintained, to evoke the viewer’s emotions, to air the commercial frequently and supplement with advertising in other media to increase impact.

Background: Previously research shows that people treated conservatively can have reduced foot function after Achilles tendon rupture. However, there are few qualitative studies in the subject, so this essay is written to provide a deeper understanding of how these people feel about their foot function one to two years after the injury. Purpose: Investigate how people perceive their foot function after conservative treatment one to two year after Achilles tendon rupture and if they have an avoidance behavior in their everyday lives. Method: Four people who suffered from Achilles tendon rupture participated in this qualitative study. The study was conducted with semi-structured interviews, which in turn were processed using qualitative content analysis. Results: The perceived foot function is today varied in terms of mobility, strength and pain according to the participants. They feel difference in their everyday life in comparison with before the injury. It appears that participants have avoidance behavior when it comes to the situation of injury. They expressed that the time course of development of foot function from the time of injury until today has been long-lasting but most of the participants mentions that there is still development of the foot function. Conclusion: The participants experience reduced foot function in varying degrees, who affect them in their everyday life, in situations including walking and staircase- walking. For this reason is it difficult to draw a collective conclusion of the participants experienced foot function. However, the situations where the injury occurred are avoided by the participants because of fear of getting a new rupture. Development of foot function is continuing, but is perceived as slow by many participants and they are not satisfied with this. / Bakgrund: Forskning visar att konservativ behandling kan ge nedsatt fotfunktion efter hälseneruptur. Få kvalitativa studier finns inom ämnet, därmed bör denna studie skrivas för att ge djupare förståelse för hur dessa personer upplever sin fotfunktion. Syfte: Undersöka hur personer som behandlats konservativt upplever sin fotfunktion ett till två år efter en hälseneruptur samt om de upplever sig ha ett undvikande beteende i vardagen.   Metod: Fyra personer som ådragit sig hälseneruptur medverkade i denna kvalitativa studie. Semistrukturerade intervjuer genomfördes och bearbetades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Upplevd fotfunktion är varierande gällande rörlighet, styrka och smärta. Deltagarna upplever skillnad i vardagen jämfört med innan skadan. Deltagarna har undvikande beteende gällande skadesituationen. Tidsförloppet gällande förändringen av fotfunktion från skadetillfället tills i dag har varit långdraget men de flesta upplever att utveckling fortfarande sker. Slutsats: Nedsatt fotfunktion upplevs i varierande grad, vilket påverkar i vardagen vid exempelvis gång och trappgång. Detta gör det svårt att dra någon gemensam slutsats gällande deltagarnas fotfunktion. Samtliga har dock någon form av undvikande beteende gällande aktiviteten som utfördes vid skadetillfället, på grund av oro och rädsla för ny skada. Fotfunktionens förändring upplevs som långsam vilket gör flera deltagare missnöjda.

No description available.