<p>Kommunikation mellan adolescenter och vuxna associeras ofta med frustration. Denna kvalitativa studie behandlar hur relationen och kommunikationen mellan adolescenter och vuxna upplevs utifrån adolescentens perspektiv. Åtta undersökningsdeltagare mellan 13 och 15 år intervjuades om vad som ansågs frustrerande och stimulerande gällande denna relation. Vid konflikter upplevde adolescenter att vuxna saknade empati och respekt. Balans mellan autonomi och föräldrars omtanke visade sig vara viktigt för adolescenterna. I välfungerande relationer gynnas kommunikationen av ett varmt och stödjande förhållningssätt av föräldrarna. Detta ger stöd åt Baumrinds auktoritativa uppfostringsstil, som även kan appliceras på lärare. För god utveckling av adolescentens individualitet bör förälderns förhållningssätt gentemot adolescenten utgå ifrån hans/hennes individuella förutsättningar.</p>

Kommunikation mellan adolescenter och vuxna associeras ofta med frustration. Denna kvalitativa studie behandlar hur relationen och kommunikationen mellan adolescenter och vuxna upplevs utifrån adolescentens perspektiv. Åtta undersökningsdeltagare mellan 13 och 15 år intervjuades om vad som ansågs frustrerande och stimulerande gällande denna relation. Vid konflikter upplevde adolescenter att vuxna saknade empati och respekt. Balans mellan autonomi och föräldrars omtanke visade sig vara viktigt för adolescenterna. I välfungerande relationer gynnas kommunikationen av ett varmt och stödjande förhållningssätt av föräldrarna. Detta ger stöd åt Baumrinds auktoritativa uppfostringsstil, som även kan appliceras på lärare. För god utveckling av adolescentens individualitet bör förälderns förhållningssätt gentemot adolescenten utgå ifrån hans/hennes individuella förutsättningar.

Syftet med den här essän är att belysa vikten av föräldrakontakt i förskolan genom att undersöka hur en pedagog bör förhålla sig till sin egen och föräldrars syn på gränssättning och uppfostran. Essäns utgångspunkt är en självupplevd situation där ett barn blir hämtad av sin förälder på förskolan. Föräldern verkar inte sätta tillräckligt tydliga gränser för att få med sig barnet hem när han önskar. I situationen framkommer det att pedagogen och föräldern har olika syn på uppfostran och gränssättning och därmed olika förhållningssätt när de bemöter barnet. Problemet blir hur pedagogen ska förhålla sig till deras olika förhållningssätt och bemöta föräldern på förskolan. Ska pedagoger påverka föräldrars uppfostran och gränserna de sätter? Och hur ska det göras i sådana fall? Essän belyser hur ett gott samarbete kan ske genom kommunikation mellan pedagog och förälder. Den belyser också vilka aspekter som kan vara viktiga att ta hänsyn till när föräldrar och pedagoger sätter gränser för barnen. Den vetenskapliga inriktningen på uppsatsen är hermeneutisk och ett normkritiskt perspektiv intas för att få en bred reflektion. Den teoretiska utgångspunkten för essän är forskaren Diana Baumrinds tre uppfostringsstilar. De tre uppfostringsstilarna är den auktoritära, den fria och den auktoritativa uppfostringsstilen. Några begrepp som används i uppsatsen är modellmakt, kunskapsmakt, det kompetenta barnet, personliga gränser, generella gränser och auktoritet. Jag kommer att undersöka följande två frågeställningar för att kunna reflektera kring berättelsen: Hur påverkar förskolans och hemmets olika uppfostringsstilar och syn på gränssättning barns lärande och utveckling? Hur bör en god kommunikation och ett gott samarbete ske mellan pedagog och föräldrar gällande barns uppfostran? Genom undersökningen har jag kommit fram till att föräldrasamarbete bidrar till mycket positiva effekter för barns lärande och utveckling. Pedagoger och föräldrar behöver samtala om deras olika förhållningsätt för att lära hur de ska samarbeta i framtiden. Att sätta gränser skapar trygga barn men gränserna behöver anpassas efter varje barn. Genom vägledning av vuxna utvecklar barn sin känslouppfattning och de lär sig ta hänsyn till andras känslor. Den auktoritära uppfostringsstilen är inte eftersträvandsvärd i dagens samhälle. Den auktoritativa uppfostringsstilen är eftersträvansvärd och jag uppfattar den som en norm i förskolan. Det för att föräldrars förhållningssätt i hemmet är likvärdigt med förskole pedagogernas och värderingarna i läroplanen. Barnen får därmed erfarenheter hemifrån som är till fördel i förskolan. Den fria uppfostran ger inte barnen lika fördelaktiga erfarenheter. / The purpose of this essay is to shed light on the importance of parental contact in preschool by examining how a pedagogue should relate to his/her own and the parents view on boundaries and upbringing. The starting-point of the essay is a self-experienced situation where a child is being picked up by his parent at preschool. The parent does not seem to put distinct enough boundaries in order to bring the child home when he wishes to. The situation reveals that the pedagogue and the parent have different views on upbringing and boundaries, and therefore use different approaches with the child. The issue for the pedagogue is how to handle their different approaches and respond to the parent at the preschool. Should pedagogues influence how parents bring up their children and the boundaries that they set? If so, how should it be done? The essay highlights how good cooperation can be achieved through communication between pedagogues and parents. It also sheds light on what aspects may be important to consider when parents and pedagogues set boundaries for the children. The scientific approach of this paper is hermeneutic and a norm-critical perspective has been taken to allow broader reflections. The theoretical starting point for the essay is the researcher Diana Baumrind's three upbringing styles. The three upbringing styles are the authoritarian, the permissive and the authoritative upbringing style. Some concepts used in the essay are model power, knowledge power, the competent child, personal boundaries, general boundaries and authority. I will investigate the following two questions to reflect on the situation: How do different upbringing styles at preschool and at home affect children's learning and development? What should good communication and good cooperation between pedagogues and parents look like regarding the upbringing of the children? The study finds that parental cooperation contributes to very positive effects for children's learning and development. Pedagogues and parents need to talk about their different approaches in order to learn how to collaborate in the future. Setting boundaries form confident children, but the boundaries need to be adapted to each child. Through the guidance of adults, children develop their feelings of understanding and they learn to take into account the feelings of others. The authoritarian upbringing style is not desirable in today's society. The authoritative upbringing style is desirable and I perceive it as a norm at preschools. This is because the parents approach at home would be equivalent to the one of the preschool pedagogues and to the values in the curriculum. The children thereby gain experiences at home that are beneficial in preschool. The permissive upbringing does not give the children equally beneficial experiences.

Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan unga vuxnas psykiska hälsa och upplevelsen av deras föräldrars föräldrastilar under barndomen. Studien utgick ifrån de fyra föräldrastilarna auktoritativ, auktoritär, tillåtande och försumlig. För att undersöka detta formulerades fyra olika påståenden om att det fanns ett positivt samband mellan samtliga föräldrastilar och psykisk hälsa/ohälsa bland unga vuxna. Det formulerades även ett femte påstående: att sambandet mellan föräldrastilar och unga vuxnas psykiska hälsa var starkare bland män än kvinnor. Studien genomfördes med kvantitativ metod och tvärsnittsdesign. I urvalet ingick 128 studenter från Högskolan i Skövde (86 kvinnor, 40 män och två som uppgav annat som kön) med ålder mellan 18 och 29. Via högskolans olika student-facebookgrupper fick respondenterna svara på en enkät bestående av tre delar. Den första delen täckte bakgrundsfrågor om kön och ålder. Den andra delen användes mätinstrumentet S-EMBU, för att mäta upplevelsen av föräldrabeteende/föräldrastilar, och i den tredje delen ingick mätinstrumentet GHQ-12, för att mäta generell psykisk hälsa. Resultaten visade att finns ett starkt samband mellan unga vuxnas mentala hälsa och deras upplevelse av sina föräldrars föräldrastilar under barndomen. De auktoritativa och tillåtande föräldrastilarna hade en positiv inverkan på unga vuxnas mentala hälsa, medan den auktoritära och försumliga föräldrastilen hade en negativ inverkan. Studien fann också att effekten av föräldrastilar på mental hälsa varierade beroende på kön, där sambandet var starkare bland kvinnorna än bland männen. / The purpose of this study was to investigate the relationship between young adults' mental health and their experiences of their parents’ parenting styles during their childhoods. The study was based on the four parenting styles: authoritative, authoritarian, permissive and negligent parenting styles. To investigate this, four different claims stating that there was a positive relationship between all the parenting styles and mental health/mental illness among young adults were formulated. A fifth assumption claiming that the relationship between parenting styles and young adults' mental health was stronger among men than among women was also constructed. The study was conducted using a quantitative method and cross-sectional design with a study sample consisting of 128 students from the University of Skövde (86 women, 40 men and two who didn’t identify by either gender) with ages ranging between 18 to 29 years. The respondents were asked through the university's various student Facebook groups to partake in answering a questionnaire consisting of three parts. The first part covered background questions about gender and age. The second part used the measuring instrument S-EMBU to measure the experience of parenting behavior/parenting styles, and the third part included the measuring instrument GHQ-12 to measure general mental health. The results showed a strong relationship between young adults' mental health and their experiences of their parents' parenting styles during childhood. The authoritative and permissive parenting styles had a positive impact on young adults' mental health, while the authoritarian and neglectful parenting styles had a negative impact. The study also found that the effect of parenting styles on mental health varied by gender, with the relationship being stronger among women than among men.