BAKGRUND: Schizofreni är en psykisk sjukdom som drabbar ungefär en procent av världens befolkning. De flesta insjuknar i unga år 15-35 år. SYFTE: Syftet är att beskriva hur det är för unga vuxna personer att leva med schizofreni. METOD: Litteraturöversikt enligt Fribergs (2012) modell med kvalitativ ansats. 11 vetenskapliga artiklar granskades. RESULTAT: Analysen resulterade i följande sex teman, (1) Hallucinationer skapar förvirring (2) En oförutsägbar kropp (3) Stigma skapar tillbakadragenhet och isolering (4) Behandlingens sidoeffekter (5) Att lära sig att leva med sjukdomen (6) Det sociala samlivets betydelse. Vid insjuknande i schizofreni väcks ofta tankar av rädsla, skuld och skam. Många upplever att biverkningarna ofta är värre än symtomen. Relationer är värdefulla och ger trygghet. Det framkommer också att individerna kan hitta effektiva verktyg att lära sig leva med sjukdomen. KONKLUSION: Med ökad förståelse för att sjukdomen drabbar individens existens och omvärld, finns förutsättningar att minska lidande. Det är betydelsefullt att individen hittar strategier för att hantera sin sjukdom och underlätta hälsa. All behandling bör ske i samråd med personen som drabbats av psykisk sjukdom.

Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors syn på samvete, grad av samvetsstress och analysera samband mellan dessa variabler. Bakgrund: Anestesisjuksköterskan ställs ofta inför etiska situationer som är potentiella källor till samvetsstress. Ett positivt samband mellan samvetsstress och utbrändhet finns. Sjuksköterskans egen syn på samvete kan påverka graden av samvetsstress. Inga studier som beskriver grad av samvetsstress och syn på samvete hos anestesisjuksköterskor har hittats. Design: Studien är en beskrivande tvärsnittsstudie. Metod: Datainsamlingen skedde hösten 2015. 34 anestesisjuksköterskor besvarade samvetsstresskalan (SCQ) och skalan för syn på samvete (PCQ). SCQ analyserades med T-test och Cohen´s d, PCQ analyserades med Fisher’s exakta test. Sambandsanalys utfördes med Spearman’s rho. Resultat: Majoriteten anestesisjuksköterskor kan uttrycka vad deras samvete säger och kan följa sitt samvete på arbetet. De skattar betydligt lägre grad av samvetsstress jämfört med tidigare studier. Anestesisjuksköterskor som arbetar heltid/dagtid skattar högre grad samvetsstress vad gäller att inte kunna leva upp till andras förväntningar på sin arbetsinsats jämfört med de som arbetar deltid/skiftgång. Det finns ett positivt samband mellan anestesisjuksköterskors skattningar av samvetsstress och att uppfatta sitt samvete som en börda. Konklusion: Att vårda en patient åt gången och inte behöva prioritera mellan olika patienters behov kan möjligen vara en skyddande faktor mot samvetsstress. Fortsatt forskning krävs för att undersöka vilka faktorer som verkar skyddande för anestesisjuksköterskor. Enkäterna för syn på samvete och samvetsstress behöver omarbetas och anpassas till anestesisjuksköterskors arbete. / Aim: To describe nurse anaesthetists’ perception of conscience, degree of stress of conscience and to analyse the relationship between these variables. Background: The nurse anaesthetist is often put in ethical situations that are potential sources to stress of conscience. There is a positive connection between stress of conscience and burnout. The nurse’s own perception of stress of conscience can affect the degree of stress of conscience. No studies were found to describe degree of stress of conscience and perception of conscience among nurse anaesthetists. Design: The study is a descriptive cross-sectional study. Methods: The data was collected during autumn of 2015. 34 nurse anaesthetists answered the stress of conscience questionnaire (SCQ) and the perception of conscience questionnaire (PCQ). SCQ was analysed with T-test and Cohen’s d, PCQ was analysed with Fisher’s exact test. Correlation analysis was performed with Spearman’s rho. Results: A majority of nurse anaesthetists could express what their conscience says and can follow their conscience at work. They estimated considerably lower degree of stress of conscience compared to earlier studies. Nurse anaesthetists working fulltime/daytime estimates higher degree of stress of conscience when not being able to live up to others expectations on their work effort compared to those working part-time/shifts. There is a positive connection between nurse anaesthetists’ estimations of stress of conscience and receiving their conscience as a burden. Conclusions: To care for one patient at a time and not having to prioritise between different patients’ needs could be a protective factor against stress of conscience. More research is needed to examine which factors are protective for nurse anaesthetists. The questionnaires perception of conscience and stress of conscience need to be developed and adapted to the work of nurse anaesthetists.

Kommunikation är en förutsättning för att kunna bedriva en god och säker vård utifrån patientens egen vilja. Kommunicering innefattar all form av mellanmänskligt informationsutbyte. Hur upplever vi vårdgivare vårdmötet när den verbala kommunikationen brister? Det prehospitala vårdmötet präglas av korta möten i en ofta stressfylld miljö. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) ska all vård utgå ifrån patientens behov. Bristande kommunikation leder till minskad patientdelaktighet, patientsäkerhet och trygghet i vårdmötet. Syftet med denna studie är att beskriva den levda erfarenheten hos ambulanssjuksköterskor verksamma inom ambulanssjukvården att vårda patienter där de inte kan kommunicera verbalt i en prehospital vårdmiljö. Författarna till studien har valt att utgå ifrån en fenomenologisk beskrivande perspektiv med kvalitativ intervjumetodik. Åtta Ambulanssjuksköterskor med minst två års tjänstgöring inom ambulanssjukvården intervjuades enligt icke strukturell intervjumetodik och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys.  Resultatet presenteras i tre kategorier: Att förstå patienten, Att skapa en vårdrelation och Att uppleva frustration. Dessa tre kategorier innehöll totalt åtta stycken underkategorier. Studiens styrka ansågs vara valet av intervjumetod vilket gav uttömmande och beskrivande svar. En svaghet med studien ansågs vara brist på kommunikationsvaliditet då varken informanterna möjlighet för respons av analysprocessen samt att ingen erfaren forskare konsulterades i analysen av det empiriska källmaterialet.

Bakgrund: På 80-talet upptäcktes förvärvat immunbristsyndrom (AIDS) och humant immunbristvirus (HIV) för första gången. 35 miljoner människor lever med HIV idag varav 19 miljoner är omedvetna om att de bär på smittan. Därför är det tänkbart att som sjuksköterska någon gång under sina yrkesverksamma år kommer att komma i kontakt med sjukdomen. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med HIV/AIDS. Metod: En litteraturstudie har använts där material har metodiskt sökts, kritiskt granskats och sammanställts. Åtta kvalitativa artiklar har inkluderats i studien. Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier ”Faktorer som bidrar till god vård för patienter med HIV/AIDS” och ”Upplevda hinder i omvårdnaden av patienter med HIV/AIDS” samt sex subkategorier. Slutsats: En bidragande orsak till att rädsla uppstår hos sjuksköterskor i omvårdnaden av patienter med HIV och AIDS är att de saknar tillräcklig med kunskap och erfarenhet. Sjuksköterskorna som själva valt att arbeta på AIDS avdelningar kände empati för sina patienter. En del sjuksköterskor upplever att de blir diskriminerade av samhället på grund av att de vårdar patienter med HIV/AIDS. I vissa länder förekommer det brist på arbetsmaterial vilket leder till en ökad rädsla för att bli smittad. Kontinuerlig utbildning är viktigt för att behålla och utveckla kunskapen och kunna erbjuda god omvårdnad på lika villkor.

Abstrakt Bakgrund: Få studier är utförda där distriktssköterskors upplevelser inom primärvården av att möta patienter utanför arbetstid studerats. Framför allt finns det få studier som beskriver distriktssköterskors erfarenhet att arbeta och leva i mindre samhällen. Många patienter har kontinuerlig kontakt med hälsocentraler och träffar ofta samma sjuksköterskor. För distriktssköterskor som arbetar i tätortsnära landsbygd är det lättare att etablera kontakt med patienter utanför arbetstid. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors upplevelse av att bo nära och möta patienter utanför arbetstid i tätortsnära landsbygd inom Västerbottens län. Metod: Genom semistrukturerade intervjuer samlades data in från distriktssköterskor inom primärvården. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I studien deltog 7 kvinnliga distriktssköterskor. Resultatet av studien resulterade i 4 kategorier som bland annat beskriver distriktssköterskornas upplevda kontakt med patienter utanför arbetstid som påfrestande. Slutsats: Resultatet visar på att de flesta distriktssköterskor upplever patientkontakt utanför arbetstid som påfrestande. Studien kan bidra till en förbättrad patientsäker omvårdnad då resultatet åskådliggör distriktssköterskors upplevelse av att bo och arbeta på en tätortsnära landsbygd. Eventuella brister och komplikationer inom vården kan då diskuteras och åtgärdas. Fler studier inom området behövs för djupare kunskap och vidare handläggning av eventuella problematiska situationer som distriktssköterskan inom primärvården ställs inför relaterat till möten med patienter utanför arbetstid.

Background: Anorexia nervosa is a common and very serious mental illness that most people know about. The fear of losing control and the low motivation for change makes it difficult for the patient to realize how serious the condition is. It is important that health professionals pay attention to these patients to reduce pain and to shorten the period of illness. Objective: The aim of this descriptive literature review was to describe how patients with anorexia nervosa experience being treated by nurses and how nurses experience treating and caring for patients with anorexia nervosa. Method: A systematic literature review was completed and 14 studies were used in the result. Results: Analyzed data shows that there are many different thoughts and experiences about the care of anorexia nervosa. An important part of the care and also important for the patients recovery, was that the patient and the nurse were communicating with each other and that they developed a relationship. Anorexia nervosa is characterized by a large need for the patient to take control that could lead to a struggle between the patient and the nurse. A lack of knowledge among the nurses in care of these patients was also noted. Conclusion: Through good communication and by building up a relationship, the understanding of the disease is increased. This has shown to be an important part of the patients’ recovery and therefore it is important that the nurses consider the needs of each patient and threat them with respect and empathy. / Bakgrund: Anorexia nervosa är idag ett vanligt och mycket allvarligt psykosocialt tillstånd som de flesta känner till. Rädslan för att tappa kontrollen och den låga motivationen till förändring gör det dock svårt för den sjuka att inse sitt eget bästa. Det är viktigt att sjukvårdspersonal uppmärksammar dessa patienter för att kunna minska lidande och förkorta sjukdomstiden. Syfte: Syftet var att utifrån relevanta vetenskapliga studier beskriva hur patienter med anorexia nervosa upplever att de blir bemötta av sjuksköterskor, samt hur sjuksköterskor upplever att vårda patienter med anorexia nervosa. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes och 14 studier användes i resultatet. Resultat: Analyserad data visar att det föreligger olika tankar och upplevelser kring omvårdnaden av anorexia nervosa. Kommunikation var en central del i omvårdnaden och blev en viktig del i patientens återhämtning. Att en relation mellan patient och sjuksköterska byggdes upp visade sig vara betydelsefullt. Sjukdomen anorexia nervosa karaktäriseras av ett stort kontrollbehov vilket kunde leda till en kamp om kontroll mellan patient och sjuksköterska. Utifrån resultatet märktes även en bristande kunskap hos sjuksköterskor i vårdandet av patienter med anorexia nervosa. Slutsats: God kommunikation förbättrar chanserna att utveckla en relation och det har visat sig ge ökad förståelse för sjukdomen hos båda parterna. Ökad förståelse för sjukdomen har visat sig underlätta då patienter upplever en trygghet och tillit till sjuksköterskan. En förståelse för sjukdomen har också stor betydelse för patienters tillfrisknande och det är därmed viktigt att sjuksköterskan ser till varje enskild individs behov och bemöter dem med respekt och empati.

Bakgrund: Stroke är den tredje största dödsorsaken i Sverige och det är omkring 30 000 svenskar som drabbas varje år. Patienter som drabbats av stroke är den sjukdomsgrupp som tar upp flest vårdplatser på sjukhus, då många av patienterna är i stort behov av omvårdnad och rehabilitering under en längre tid. Stroke kan ha stora konsekvenser på patientens livssituation men även påverka anhöriga. Den personcentrerade omvårdnaden kan hjälpa till med förbättring av hälsan, förbättra återhämtning av rörelsefunktioner och skapa kortare sjukhusvistelser. Personcentrad omvårdnad är en av sjuksköterskans kärnkompetenser och innebär i stora drag att sjuksköterskan inte ska se patienten som sin sjukdom utan se alla patienter som individer med unika behov. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att ge personcentrerad omvårdnad till patienter som drabbats av stroke. Metod: Studien är empirisk och har en kvalitativ design med intervjuer. Ett strategiskt urval med fem sjuksköterskor som arbetar med patienter som drabbats av stroke deltog i studien. De transkriberade intervjuerna analyserades med en manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskans upplevelse av att ge personcentrerad omvårdnad till patienter som drabbats av stroke omfattar flera centrala områden. Analysen ledde fram till tre kategorier och sex underkategorier. Kategorierna visade att det är viktigt att involvera patienterna, vara medveten om sjuksköterskans perspektiv och se till de organisatoriska förutsättningarna för personcentrerad omvårdnad. Slutsats: Sjuksköterskorna hade generellt en positiv inställning till personcentrerad omvårdnad och ansåg att det kunde förbättra kvaliteten av vården. De ansåg att vårdtiderna kunde förkortas och att arbetstiden kan användas effektivare med personcentrerad omvårdnad. Sjuksköterskorna upplevde att patientens delaktighet är en viktig del av vården och att patienter ska ha möjlighet att vara mer delaktiga i sin vård. Däremot var sjuksköterskorna skeptiska till om det var möjligt att införa personcentrerad omvårdnad så som vården ser ut idag.

No description available.

Rörelse har alltid varit ett viktigt beteende för människan och det finns vetenskapliga bevis för att fysisk aktivitet främjar hälsa, förebygger sjukdom och förbättrar livskvaliteten. Fysisk aktivitet på recept är en arbetsmetod som kan användas av hälso- och sjukvården för att främja fysisk aktivitet. Metoden riktar sig till personer som behöver öka eller ändra sin livsstil ur hälsosynpunkt och ett stort antal sjukdomstillstånd kan behandlas med träning.

Stillasittande är något som ökar varje år samtidigt som livsstilsrelaterade sjukdomar blir allt vanligare i samhället. Att möta personer som har behov av att bli mer fysisk aktiva i sin livsstil är en allt vanligare uppgift på vårdcentralerna i Sverige. För att kunna möta dessa patienter och hjälpa dem till en mer aktiv livsstil krävs kunskap och erfarenhet hos sjuksköterskan. Syftet med studien är att undersöka sjuksköterskans upplevelse av att ha motiverande samtal till fysisk aktivitet. Studien är en kvalitativ intervjustudie där sex sjuksköterskor som arbetar på vårdcentraler intervjuades. Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod för att analysera materialet från intervjuerna.   Resultatet visar skillnader i sjuksköterskornas upplevelse av att ge motiverade samtal till fysisk aktivitet. Skillnaderna är delvis kopplade till de olika förutsättningarna sjuksköterskorna har på sin arbetsplats. Resultatet visar även att sjuksköterskorna upplever motiverade samtal som en bra metod att använda sig av vid motivation till fysisk aktivitet. Flera sjuksköterskor önskar använda sig mer av motiverande samtal till fysisk aktivitet men bristen på tid och de få tillfällen till uppföljning minskade deras möjligheter. Detta bekräftas av tidigare forskning som även visar att högre kvalité i de motiverande samtalen uppnås om mer tid finns tillgänglig.