Esta pesquisa tem por objetivo investigar alguns aspectos que permitam sistematizar uma teoria da arte na Veneza do século XVI, a partir de dois tratados artísticos: o Dialogo di Pittura, de Paolo Pino (1548) e o Dialogo della Pittura intitolato LAretino, de Lodovico Dolce (1557). Para isto, enfoca cinco problemas: o conceito de mimesis; a estrutura dos tratados em sua relação com a Arte Retórica; Pino e Dolce como representantes da doutrina do ut pictura poesis; o ideal de beleza e a disputa pela primazia da cor sobre o desenho. / This research deals with some aspects that enable to systematize an artistic theory in Venice from sixteenth century, from two artistic treatises: Paolo Pinos Dialogo di Pittura (1548) and Lodovico Dolces Dialogo della Pittura intitolato LAretino (1557). In order to get over this objective we will discuss five problems: mimesis notion; the treatises structure in your relation with Rhetoric; Pino and Dolce as ut pictura poesis doctrine members; the ideal of beauty and the debate for the primacy of colour over design.

Bakgrund Trauma orsakas oftast av högenergivåld och de flesta som råkar ut för trauma är personer mellan 18 och 64 år. Sjuksköterskans ansvar vid omhändertagande av patienter som har råkat ut för trauma är att utföra personcentrerad omvårdnad med omvårdnadsprocessen som stöd. För att kunna tillgodose patientens behov i samband med omhändertagande av patienter som råkat ut för trauma behöver sjuksköterskan förstå vilka omvårdnadsbehoven är. Syfte Syftet var att identifiera omvårdnadsbehov hos patienter som blivit omhändertagna på sjukhus efter att ha råkat ut för trauma. Metod Studien genomfördes som en strukturerad litteraturstudie med inslag av den metodologi som används vid systematiska översikt med en kvalitativ ansats. För sökningen användes databaserna CINAHL och PubMed där tolv artiklar identifierades och sedan analyserades. Resultat I resultatet identifierades två kategorier och sex underkategorier som belyser att patienter som har råkat ut för trauma har flertalet fysiska- och psykiska omvårdnadsbehov i samband med omhändertagandet. Fysiska behov som identifierats är behov av adekvat smärtlindring, behov av varsamhet vid förflyttning samt behov av stöttning vid daglig aktivitet. Psykiska behov som identifierats är trygghet, närvaro, bemötande samt känslomässigt stöd. Framför allt de psykiska behoven hos patienter som råkat ut för trauma behöver fyllas av sjuksköterskan. Slutsats Vid utförande av personcentrerad omvårdnad kan patientens psykiska behov i högre grad tillgodoses. / Background Trauma is often caused by high energy mechanisms and often affects younger people between 18 and 64 years. Nurses’ responsibility for trauma care is to perform personcentred nursing with the nursing process as support. The nurse needs to understand patients’ needs to be able to meet them in connection with trauma care. Aim The aim of this study was to identify patients caring needs while receiving hospital care after suffering from trauma. Method This study was implemented as a structured literature study with the elements of the methodology used in systematic reviews with a qualitative approach. The databases CINAHL and PubMed were used for searching articles and twelve articles were identified and analysed. Results In the result two categories and six subcategories describe patients caring needs after suffering from trauma. Physical needs that have been identified are the need of pain relief, need of caution when moving and need of support during daily activities. Mental needs that have been identified are the need of security, need of presence, need of good reception, and need of emotional support. Above all, the mental needs of patients suffering from trauma need to be met by the nurse. Conclusions If nurses perform a person- centred nursing, the patient’s mental needs are met to a greater extent.

No description available.

Uppsatsen handlar om renovering på en soffa modell "2209 sofa" designad av Børje Mogensen. Där fokus ligger på hur dunplymåer växer fram från planering till färdig produkt. Soffans övriga renovering är med ytligt i dokumentet, för att kunna ge en överblick. Denna undersökning behövs då den befintliga litteraturens beskrivningar om dunplymåer är ganska ytliga. Det som saknas i de befintliga beskrivningarna om dunplymåer är hur du kan blanda ihop dun och bollfibrer för att få en mer lättskött plymå. Hur mycket dun respektive bollfibrer det går att ha i plymån för att den ska bli bra stoppningsmässigt. De har inte heller med någonting om hur du ska få en plymå ligga bra emot kanter på stommen. Alltså hur man ska tänka/göra med avskärningar och tillägg. Resultaten visar att bollfibern fyller sin funktion ihop med dunet och förenklar underhållet med dunplymån. Eftersom att dunplymån blev bra i stoppning så är en kubikuträkning gjord på hur mycket dun/bollfiber du behöver per kubikdecimeter (dm3). Bågtilläggen/avskärningarna blev lagom på dunplymån, de fyller ut sina funktioner och täcker alla eventuella hål som lätt kan bli om du undviker dem. Den här uppsatsen handlar alltså om att ge svar på de frågor runt dunplymåer där information sedan innan saknas och förenkla planeringen av dunplymåer i framtiden

The April 1837 debut of tenor Gilbert-Louis Duprez at the Paris Opéra sparked uproarious applause and inspired a new group of tenors with a different vocal technique from tenors of the previous generation. Whereas previous tenors of the nineteenth century sang in a graceful, light, and flexible style that complemented the operatic compositions of Gluck, Rossini, and Bellini, Duprez sang in a powerful, forceful voice that brought new dramatic fervor to the existing repertoire of French Grand Opera. Duprez’ stentorian vocal representations of Arnold in Rossini’s Guillaume Tell and Robert in Meyerbeer’s Robert le diable, among others, inspired composers to write more prominent and dramatic tenor roles, eventually leading to the tenor roles in the operas of Verdi and Wagner. Duprez’ 1837 debut also marked the end of Adolphe Nourrit’s eleven-year reign as the sole leading tenor at the Paris Opéra. Threatened by the prospect of competition, Nourrit eventually left France for Italy in pursuit of the same vocal technique that insured Duprez’ fame. Nourrit studied with Donizetti and debuted at the Teatro di San Carlo in Naples, but grew impatient with his slow progress, disliked the sound of his new voice, and tried to turn back to his old way of singing. He failed to do so and lost his high notes, as well as his head voice. Nourrit’s pursuit ended in 1839 as he threw himself from the third floor of his residence, his voice, his health, and his psyche all in shambles. The shift in vocal technique involved a lowered laryngeal position, a raised velum, and a greater use of chest voice muscles in the higher ranges of the tenor voice. The resulting voix sombrée or “closed” or “covered” timbre, offers distinct hygienic and acoustic advantages, resulting in healthier vocalization and greater amplification of the upper harmonics of the voice. The voix sombrée allows the singer to sing at higher pitch levels with lower levels of tension in the vocal folds and the harmonics from the voice source are greatly enhanced at 2500-3200 Hz, the “singer’s formant,” the range at which the human ear is most sensitive. By reviewing the writings of singers, teachers, and critics of the early nineteenth century and comparing their descriptions of singers’ voices, and then comparing those descriptions with modern studies on the physiology and acoustics of the voice, one can paint a more informed picture concerning the nature and sound of the voices of Nourrit and Duprez. Analysis seems to show that Adolphe Nourrit utilized the lighter vocal production typical of earlier Rossinian tenors, combined with the nasal vocalization of French singers of the early 1800’s. His technique included a low velum, raised larynx, and a pure head voice in the high register. Conversely, Duprez sang with a lowered larynx and a larger degree of chest voice function in his high register. Duprez also incorporated Italian ideals of emphasis on the sound of the voice, rather than the French tendency to emphasize the words. Duprez’s innovations, based in the vocal technique already being used in Italy in the early 1830’s, propelled the voix sombrée technique into the French spotlight, and led to the eventual globalized use of the technique in the opera world.

<p>Bisexualitet är idag ett nästintill osynligt område inom det psykologiska fältet. Den forskning som finns tillgänglig om bisexualitet sker främst utifrån ett genusperspektiv med queerteoretiska antaganden som utgångspunkt. Den här uppsatsen är till skillnad mot detta ett försök att förena psykoanalytisk kunskap med queerteoretiska begrepp. Syftet var främst att explorativt utforska och därefter beskriva hur kvinnor kan uppleva sin bisexualitet. Frågeställningen inbegrep även hur man kan göra bruk av den kunskapen i ett kliniskt sammanhang. 15 kvinnor djupintervjuades och resultatet analyserades tematiskt. Kvinnorna berättade om sin bisexualitet, kön och kvinnlighet, komma-ut-process och syn på framtiden. Hur man tänker och känner omkring dessa teman uppvisar en omfattande variation av upplevelser. Detta ger slutsatsen att det ur ett kliniskt perspektiv är oerhört viktigt att låta varje kvinna själv få definiera hur hon ser på sin sexualitet och att behandlaren är beredd att ta emot hennes unika historia.</p>

Les récepteurs couplés aux protéines G (GPCR) constituent la plus grande famille de protéines localisées à la membrane plasmique. Toutefois, les mécanismes moléculaires régissant leur liaison avec leurs ligands et la transduction du signal qui s’ensuit sont encore mal compris. Nous avons donc cherché à mieux comprendre le mécanisme de liaison d’un ligand avec son récepteur, et ainsi caractériser le premier événement de la cascade pharmacologique déclenché par ces GPCR. Nous nous sommes intéressés au récepteur de l’urotensine-II (UT), car celui-ci fait partie de la catégorie des récepteurs peptidergiques qui demeure encore à ce jour peu comprise au niveau de leur structure et de leur mode de liaison. D’un point de vue physiologique, ce récepteur joue notamment un rôle important au niveau cardiovasculaire ainsi que dans certaines pathologies comme l’hypertension ou le diabète. Nous avons donc cherché à identifier l’ensemble des résidus participant à la pochette de liaison du récepteur UT en appliquant la méthode SCAM (Substituted Cysteine Accessibility Method) et en procédant à la substitution individuelle des résidus des TM1, TM2, TM3, TM4 et TM5 avec une cystéine. Par la suite, les paramètres pharmacologiques de ces mutants ont été mesurés à l’aide d’études de radioliaison avec le ligand [[indice supérieur 125]I]UII. Suite au traitement avec de l’hydrobromure de 2-aminoethyl-méthanethiosulfonate (MTSEA), nous avons ainsi pu mettre en évidence que les mutants I54C[indice supérieur (1.35)] du TM1, Y100C[indice supérieur (2.53)], S103C[indice supérieur (2.56)], F106C[indice supérieur (2.59)], I107C[indice supérieur (2.60)], T110C[indice supérieur (2.63)] et Y111C[indice supérieur (2.64)] du TM2, L126C[indice supérieur (3.28)], F127C[indice supérieur (3.29)], F131C[indice supérieur (3.33)] et M134C[indice supérieur (3.36)] du TM3 et M184C[indice supérieur (4.60)] et I188C[indice supérieur (4.64)] du TM4, n’étaient plus capables de lier [indice supérieur 125]I-UII, démontrant ainsi une orientation de ces positions face à la pochette de liaison du récepteur UT. L’ensemble de ces travaux nous ont permis d’acquérir une meilleure compréhension des déterminants moléculaires de la liaison menant à l’activation du récepteur UT. En associant ces résultats avec nos travaux précédents, nous sommes en mesure de présenter un modèle moléculaire complet de la pochette de liaison du récepteur UT de rat en complexe avec le ligand UII. Cette étude permet ainsi d’offrir une meilleure compréhension du processus de liaison et d’activation des GPCR peptidergiques de la classe A. En absence de structure cristalline du récepteur UT, ce modèle constitue un outil pharmacologique de choix qui pourra servir notamment à la conception rationnelle de nouveaux ligands thérapeutiques ciblant le système urotensinergique.

Uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer med sex svenska kvinnor som har en öppet negativ inställning till islam och muslimer i Sverige. Syftet är att dels nå en djupare förståelse om kvinnornas negativa inställning till islam och muslimer men också om deras inställning till feminism. Undersökningen bygger på tre teorier, Edward Saids postkoloniala teori samt två teorier om social identitet, dessa är Erving Goffmans teori om stigma och Hanri Tajfels teori om relationen mellan grupper. I uppsatsen framkommer det att kvinnorna sammankopplar en undergång för det svenska samhället med muslimsk invandring. Återkommande hos alla kvinnorna var en upplevelse av att muslimer tar för stort utrymme i de offentliga rummen. Kvinnornas inställning till muslimer kan förstås som ett resultat av föreställningen av muslimer som en ut-grupp som kvinnorna jämför sig med och hotas av. Kvinnorna tar på olika vis till sig diskriminerande åtgärder för att behålla en särprägel och överlägsen position i samhällshierarkin. Kvinnorna tar även starkt avstånd mot feminister som visar sig vara sammanlänkat med deras inställning till muslimer. Deras negativitet visar sig bland annat grundas i en upplevelse av relativ deprivation. Kvinnorna upplever en orättvisa mot sin in-grupp som grundas på att de tycker att de som sitter på makten i samhället missköter sin position.

Syftet med denna studie var att undersöka vilken betydelse andraspråkslärare anser att användning av bild som en semiotisk resurs har i undervisning för vuxna andraspråksinlärare. Studien har sin grund i den sociosemiotiska teorin. Undersökningsmetoder till denna studie var kvalitativa metoder (observation och intervju) där fem andraspråksundervisningstillfällen på sfi observerades och därefter intervjuades de lärarna vilkas undervisning hade observerats. Resultaten av studien visade att bild används och kan enligt de intervjuade lärarna underlätta och förstärka andraspråksinlärning för vuxna andraspråksinlärare. Resultaten i studien visade enligt lärarna även att användning av bild kan skapa svårigheter. Detta innebär att andraspråkslärare måste ha ett tydligt syfte med användning av bild i sin undervisning och måste vara medvetna om möjligheter och begränsningar som kan finnas med användning av bild i undervisning.

Sveriges äldre blir allt fler. Deras läkemedelsanvändande ökar och många läkemedelsinteraktioner inträffar. Genom att begränsa antalet onödiga läkemedel till äldre kan man förbättra patientens läkemedelsbehandling och minska enskilt lidande. Samtidigt kan man så minska samhällets kostnader orsakade av läkemedelsrelaterade problem. En jämförelse av fyra vårdhögskolor visar att sjuksköterskor i grundutbildningen läser en kurs om max 7,5 hp i ämnet farmakologi. Forskning visar vidare att kompetensutveckling för sjuksköterskor har låg prioritet på grund av tidsbrist och av ekonomiska anledningar. Borås stad har tillsammans med Primärvården Borås- Bollebygd och FoU Sjuhärad sedan 2006 bedrivit ett utbildningsprojekt under namnet LÄR UT – Bättre läkemedelshantering för äldre. Målet med projektet är att öka kunskapen om äldre och läkemedel hos sjuksköterskor och omvårdnadspersonal inom kommunal hälso- och sjukvård samt att förbättra utvärderingen av läkemedelsbehandlingen för äldre patienter inskrivna i hemsjukvården, Borås stad. Syftet med studien är att beskriva hur sjuksköterskor i hemsjukvård förhåller sig till den äldre patientens läkemedelsbehandling efter projektet LÄR UT. Studien är gjord enligt metoden kvalitativ innehållsanalys. Halvstrukturerade intervjuer har genomförts med sju sjuksköterskor. Studiens resultat visar att sjuksköterskan, efter LÄR UT anser sig arbeta med en för den enskilde patienten ökad säkerhet, då hon reflekterar och ifrågasätter den äldre patientens läkemedelsbehandling aktivt. Vidare pekar resultatet på kompetens i symtomskattning och en för sköterskorna tydlig funktion i patientens läkemedelsbehandling . Författarna ser att sjuksköterskan har en viktig roll att fylla i arbetet med den äldre patientens läkemedelsbehandling och vår slutsats är att teoretisk kunskap i farmakologi är nödvändig för att komma till rätta med de läkemedelsrelaterade problemen hos den äldre patientgruppen. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska