<p>Syftet med denna uppsats var att undersöka varför roparna inte kunde tiga. De uppträdde på 1840-talet och några få år framåt. Deras ropartid finns nedtecknad i en del böcker och skrifter. Det går inte att få en helt rättvis bild av dem eftersom det inte finns några nu levande ropare att intervjua. Deras bild är till stor del positivt tecknad i texterna. Det finns bara någon enstaka som blev upptecknad som lurendrejare. Det är ett projekt i Finnerödja som hjälpt till att locka fram lusten hos mig att studera dem lite djupare. Projektet använder olika beteckningar på händelser med roparna såsom ”religionskriget i Kvistbro”, ”skottet i Långbron i Finnerödja”, ”stormöte i Slottsbol” och detta ökade mitt intresse för fenomenet. Varför de inte kunde tiga har jag funnit vara beroende av tidpunkten. När de ropade mot spriten har det att göra med en stor dryckenskap som rådde. Jag har funnit att det framförallt är ungdomar och kvinnor som var ropare och att det handlade om olärda och fattiga personer. De betraktades som sjuka och man kallade dem också för "de predikosjuka". Jag har funnit olika sätt man behandlat dem på. De kom ibland i fängelse och ibland kom de under psykvård.</p>

<p>Den egna nyfikenheten, studierna i religionsvetenskap samt ett intresse för hembygdshistoria har fått mig att välja det ämne som denna uppsats handlar om. Viljan till att försöka levandegöra en del av traktens historia har också varit den största drivkraften i detta arbete.</p><p>Huvudämnet för uppsatsen handlar om en religiös sekt i Järvsö under 1800-talet. Sekten kallades i folkmun för ”hedbergare” men är i kyrkohistorien mer känd under namnet hedbergianer. Båda dessa namn kom av att församlingsmedlemmarna i dessa utbytargrupper inspirerades av en finsk präst vid namn Fredrik Gabriel Hedberg.</p><p>Det övergripande syftet med arbetet är att göra en historisk beskrivning av hedbergarna i Järvsö, då från rörelsens uppkomst till dess fall. Mer specifika frågeställningar som jag ska besvara i denna uppsats är följande:</p><ul><li>Vilka var orsakerna till hedbergarnas brytning med kyrka och samhälle?</li><li>På vilket sätt påverkade brytningen med kyrkan församlingsmedlemmarnas privata liv, vilka konsekvenser fick den?</li></ul>

<p>I min jämförelse mellan forskarna Emil Herlenius och Cecilia Wejryd har jag undersökt i huvudsak tre delar, Erik Jansson som ledare, syndfrihetsläran samt Janssons relation till erikjansarna, och då i synnerhet till de kvinnliga anhängarna. Det som skiljer sig väsentligt mellan de två forskarna är deras syn på vilka anhängarna var. Wejryds hushållsdimension ger en helt ny insikt och förståelse för Janssons relationer, i huvudsak till de kvinnliga anhängarna. I Janssons budskap och förkunnelse och då i huvudsak syndfrihetsläran som jag studerat skiljer sig inte forskarna åt, åtminstone inte vad gäller innehållet i läran.</p><p>Däremot ser forskarna olika på hur och när dessa idéer växte fram hos Jansson. Herlenius menar att Jansson i tidiga år ifrågasatte och tog avstånd ifrån uppbyggelselitteraturen och att hans egen kristendomstolkning med syndfrihetsläran var utvecklad redan före den första Hälsingeresan i januari 1843. Wejryd menar att det inte finns något källstöd för att så var fallet. Janssons kristendomstolkning grundade sig inte på syndfrihetsläran under 1830- och det tidiga 1840-talet, utan visade då drag av vanlig pietism. Wejryd menar att Janssons självständiga kristendomstolkning växte fram i ett växelspel när han konfronterades med omgivningens kritik. Först under andra halvåret 1843 radikaliserades budskapet och Jansson talade då om att erikjansarna genom tron på honom går från att vara syndare till att bli saliga.</p><p>Kvinnorna i erikjansarrörelsen hade viktiga positioner i rörelsens uppbyggnad. De var hängivna följeslagare och viktiga vägvisare som introducerade Erik Jansson till läsare-grupper i för honom okända trakter. I inledningsskedet hade kvinnorna viktiga roller, men när Janssons beroende av vägvisare upphörde försvann också kvinnornas offentliga engagemang. Detta med undantag av Janssons hustru och pigan Schön. Enligt Erik Janssons uppfattning var det männens sak att förkunna. I de fall kvinnorna ändå förkunnade var det enbart i de situationer det inte fanns män att tillgå, således en nödlösning. Kvinnorna hade framstående positioner och viktiga roller i uppbyggnaden av rörelsen för att sedan försvinna från den offentliga scenen. Till en början suddades könsgränserna ut men när rörelsen blev etablerad gick kvinnorna tillbaka till hemmet och de mer traditionella rollerna.</p><p>Kvinnorna var i stor majoritet i erikjansarrörelsen. Detta kan förklaras med hushålls-mönstret eftersom det var mest kvinnor som var ekonomiskt beroende av hushållet. Men detta är inte hela förklaringen till det stora antalet kvinnor. Tidigare forskning om erikjansarna berör inte om det kan ha funnits en koppling mellan Janssons budskap om syndfrihet och överrepresentationen av kvinnor i rörelsen. Jag har med hjälp av Gunilla Gunners forskning om Nelly Halls syndfrihetslära och om den kan ha tilltalat kvinnor i väckelserörelsen, dragit paralleller till erikjansarrörelsen. Jag gör inte anspråk på att ge en heltäckande förklaring till varför en så stor andel erikjansare var kvinnor, men syndfrihetslöftet går inte heller att avfärda som en tänkbar förklaring eller delförklaring. Syndfrihetsläran och avsaknaden av arvsynd innebär för kvinnors del en befrielse från en kollektiv skuld. Denna synd har på olika sätt begränsat kvinnors möjligheter sedan Eva föll för ormens frestelse i skapelseberättelsen. Löftet om syndfrihet kan för kvinnorna i erikjansarrörelsen ha varit en bidragande orsak till medlemskap.</p>

<p>I min hemförsamling Nätra, Örnsköldsviks kommun, finns det många bönhus, ungefär ett i varje by. Jag undrade varför det var på det viset, och bestämde mig för att ta reda på detta genom att intervjua människor som är eller har varit aktiva i de religiösa föreningar och samfund som driver de olika bönhusen.</p><p>Den nyevangelistiska väckelsen kom främst från Skottland men även från England och Tyskland och var inspirerad av metodismen, herrnhutismen och pietismen. I Norrland drabbades människorna starkt av denna väckelserörelse som kom över Sverige och då började det s.k. ”Norrlandsläseriet”, där människor träffades till möten hemma hos varandra för att läsa och lära sig mer om kristendomen. Detta var dock förbjudet genom lag sedan 1726, det så kallade konventikelplakatet, men kom att mjukas upp via lag.</p><p>Västerbotten var det landskap som fick mest mersmak av väckelsen och detta tros ha påverkat norra Ångermanland, den del av landet där Örnsköldsvik och Nätra ligger.</p><p>När jag så intervjuade mina informanter, fick jag fick veta att en stor orsak till att bönhusen kom att byggas var att människor i byarna behövde någonstans att träffas för att umgås. Till detta finns flera orsaker, bland annat att man ville få bukt på alkoholismen och för att man fick en annan ruljans på livet genom industrialismen och att man jobbade på industrier.</p><p>Att bönhusen är så många kan bero på att byarna var mer befolkade förr i tiden. Även att Nätraborna har tagit hand om bönhusen och använt dem så pass länge kan ha gjort att de står kvar än idag. Bönhusen har också betytt mycket för folket i byarna. Jag har fått många perspektiv på denna fråga, bland annat att det skulle ha betytt extra mycket för kvinnorna i Köpmanholmen, men också för alla människor i byarna i och med att de hade en plats att samlas på när det behövdes, och någonstans att gå när de ville umgås.</p>

No description available.

Syftet med denna uppsats var att undersöka varför roparna inte kunde tiga. De uppträdde på 1840-talet och några få år framåt. Deras ropartid finns nedtecknad i en del böcker och skrifter. Det går inte att få en helt rättvis bild av dem eftersom det inte finns några nu levande ropare att intervjua. Deras bild är till stor del positivt tecknad i texterna. Det finns bara någon enstaka som blev upptecknad som lurendrejare. Det är ett projekt i Finnerödja som hjälpt till att locka fram lusten hos mig att studera dem lite djupare. Projektet använder olika beteckningar på händelser med roparna såsom ”religionskriget i Kvistbro”, ”skottet i Långbron i Finnerödja”, ”stormöte i Slottsbol” och detta ökade mitt intresse för fenomenet. Varför de inte kunde tiga har jag funnit vara beroende av tidpunkten. När de ropade mot spriten har det att göra med en stor dryckenskap som rådde. Jag har funnit att det framförallt är ungdomar och kvinnor som var ropare och att det handlade om olärda och fattiga personer. De betraktades som sjuka och man kallade dem också för "de predikosjuka". Jag har funnit olika sätt man behandlat dem på. De kom ibland i fängelse och ibland kom de under psykvård.

I min hemförsamling Nätra, Örnsköldsviks kommun, finns det många bönhus, ungefär ett i varje by. Jag undrade varför det var på det viset, och bestämde mig för att ta reda på detta genom att intervjua människor som är eller har varit aktiva i de religiösa föreningar och samfund som driver de olika bönhusen. Den nyevangelistiska väckelsen kom främst från Skottland men även från England och Tyskland och var inspirerad av metodismen, herrnhutismen och pietismen. I Norrland drabbades människorna starkt av denna väckelserörelse som kom över Sverige och då började det s.k. ”Norrlandsläseriet”, där människor träffades till möten hemma hos varandra för att läsa och lära sig mer om kristendomen. Detta var dock förbjudet genom lag sedan 1726, det så kallade konventikelplakatet, men kom att mjukas upp via lag. Västerbotten var det landskap som fick mest mersmak av väckelsen och detta tros ha påverkat norra Ångermanland, den del av landet där Örnsköldsvik och Nätra ligger. När jag så intervjuade mina informanter, fick jag fick veta att en stor orsak till att bönhusen kom att byggas var att människor i byarna behövde någonstans att träffas för att umgås. Till detta finns flera orsaker, bland annat att man ville få bukt på alkoholismen och för att man fick en annan ruljans på livet genom industrialismen och att man jobbade på industrier. Att bönhusen är så många kan bero på att byarna var mer befolkade förr i tiden. Även att Nätraborna har tagit hand om bönhusen och använt dem så pass länge kan ha gjort att de står kvar än idag. Bönhusen har också betytt mycket för folket i byarna. Jag har fått många perspektiv på denna fråga, bland annat att det skulle ha betytt extra mycket för kvinnorna i Köpmanholmen, men också för alla människor i byarna i och med att de hade en plats att samlas på när det behövdes, och någonstans att gå när de ville umgås.

Den egna nyfikenheten, studierna i religionsvetenskap samt ett intresse för hembygdshistoria har fått mig att välja det ämne som denna uppsats handlar om. Viljan till att försöka levandegöra en del av traktens historia har också varit den största drivkraften i detta arbete. Huvudämnet för uppsatsen handlar om en religiös sekt i Järvsö under 1800-talet. Sekten kallades i folkmun för ”hedbergare” men är i kyrkohistorien mer känd under namnet hedbergianer. Båda dessa namn kom av att församlingsmedlemmarna i dessa utbytargrupper inspirerades av en finsk präst vid namn Fredrik Gabriel Hedberg. Det övergripande syftet med arbetet är att göra en historisk beskrivning av hedbergarna i Järvsö, då från rörelsens uppkomst till dess fall. Mer specifika frågeställningar som jag ska besvara i denna uppsats är följande: Vilka var orsakerna till hedbergarnas brytning med kyrka och samhälle? På vilket sätt påverkade brytningen med kyrkan församlingsmedlemmarnas privata liv, vilka konsekvenser fick den?

I min jämförelse mellan forskarna Emil Herlenius och Cecilia Wejryd har jag undersökt i huvudsak tre delar, Erik Jansson som ledare, syndfrihetsläran samt Janssons relation till erikjansarna, och då i synnerhet till de kvinnliga anhängarna. Det som skiljer sig väsentligt mellan de två forskarna är deras syn på vilka anhängarna var. Wejryds hushållsdimension ger en helt ny insikt och förståelse för Janssons relationer, i huvudsak till de kvinnliga anhängarna. I Janssons budskap och förkunnelse och då i huvudsak syndfrihetsläran som jag studerat skiljer sig inte forskarna åt, åtminstone inte vad gäller innehållet i läran. Däremot ser forskarna olika på hur och när dessa idéer växte fram hos Jansson. Herlenius menar att Jansson i tidiga år ifrågasatte och tog avstånd ifrån uppbyggelselitteraturen och att hans egen kristendomstolkning med syndfrihetsläran var utvecklad redan före den första Hälsingeresan i januari 1843. Wejryd menar att det inte finns något källstöd för att så var fallet. Janssons kristendomstolkning grundade sig inte på syndfrihetsläran under 1830- och det tidiga 1840-talet, utan visade då drag av vanlig pietism. Wejryd menar att Janssons självständiga kristendomstolkning växte fram i ett växelspel när han konfronterades med omgivningens kritik. Först under andra halvåret 1843 radikaliserades budskapet och Jansson talade då om att erikjansarna genom tron på honom går från att vara syndare till att bli saliga. Kvinnorna i erikjansarrörelsen hade viktiga positioner i rörelsens uppbyggnad. De var hängivna följeslagare och viktiga vägvisare som introducerade Erik Jansson till läsare-grupper i för honom okända trakter. I inledningsskedet hade kvinnorna viktiga roller, men när Janssons beroende av vägvisare upphörde försvann också kvinnornas offentliga engagemang. Detta med undantag av Janssons hustru och pigan Schön. Enligt Erik Janssons uppfattning var det männens sak att förkunna. I de fall kvinnorna ändå förkunnade var det enbart i de situationer det inte fanns män att tillgå, således en nödlösning. Kvinnorna hade framstående positioner och viktiga roller i uppbyggnaden av rörelsen för att sedan försvinna från den offentliga scenen. Till en början suddades könsgränserna ut men när rörelsen blev etablerad gick kvinnorna tillbaka till hemmet och de mer traditionella rollerna. Kvinnorna var i stor majoritet i erikjansarrörelsen. Detta kan förklaras med hushålls-mönstret eftersom det var mest kvinnor som var ekonomiskt beroende av hushållet. Men detta är inte hela förklaringen till det stora antalet kvinnor. Tidigare forskning om erikjansarna berör inte om det kan ha funnits en koppling mellan Janssons budskap om syndfrihet och överrepresentationen av kvinnor i rörelsen. Jag har med hjälp av Gunilla Gunners forskning om Nelly Halls syndfrihetslära och om den kan ha tilltalat kvinnor i väckelserörelsen, dragit paralleller till erikjansarrörelsen. Jag gör inte anspråk på att ge en heltäckande förklaring till varför en så stor andel erikjansare var kvinnor, men syndfrihetslöftet går inte heller att avfärda som en tänkbar förklaring eller delförklaring. Syndfrihetsläran och avsaknaden av arvsynd innebär för kvinnors del en befrielse från en kollektiv skuld. Denna synd har på olika sätt begränsat kvinnors möjligheter sedan Eva föll för ormens frestelse i skapelseberättelsen. Löftet om syndfrihet kan för kvinnorna i erikjansarrörelsen ha varit en bidragande orsak till medlemskap.

This essay analyzes the doctrines of the revival preacher E.W. Kenyon (1867-1948), such as perfect health, faith and positive thinking. Two of his late works from 1941 and 1942 is analyzed and contextualized referring to the contemporary New Thought movement, Christian revival movements and religious pragmatism in America during the late 19th century continued into the 20th century. Kenyon’s anthropology, his soteriology and epistemology is showed to be pneumocentric in a way that can be compared with the New Thought movement, but also has connections to Christian revival theology and Christian mysticism. Nevertheless, Kenyon’s theological system is eccentric compared with Christian faith, but it is also divergent from New Thoughts rejection of the atonement of Christ. Kenyon’s doctrine of perfect health and the possibility for a Christian to experience completely divine healing through faith is explained by his eccentric theological system. Therefore it is suggested that Kenyon is a predecessor of positive thinking dressed in a mix of Christian doctrines, New Thought ideas and a pragmatic adaptation of psychological and religious pragmatism.