Introduktion/Bakgrund: Våld i nära relationer är ett folkhälsoproblem där en av fyra kvinnor blir utsatta under sina liv. Våldet får konsekvenser för både kvinnan och samhället. Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Metod: Litteraturstudien gjordes utifrån Rosén (2017) process. Sökningar gjordes i Cinahl och PsychInfo. Sedan gjordes urval och kvalitetsgranskning vilket resulterade i åtta artiklar som utgör resultatet.Resultat: Utgjordes av tre huvudkategorier som var sjuksköterskans roll, arbetsrelaterade hinder och utmaningar och sjuksköterskans känslor. Dessa mynnade ut i 5 underkategorier. Slutsats: Resultatet i litteraturstudien visar på att sjuksköterskan har erfarenheter kring brist på utbildning, tid och en lämplig arbetsmiljö när det kommer till arbetet kring våld i nära relationer. Även medvetenheten om vart sjuksköterskan ska anmäla, skyldigheter att anmäla och vilken hjälp den utsatta ska erbjudas visade sig vara bristfällig. Sjuksköterskan har många känslor när de vårdar de våldsutsatta kvinnorna. Den kliniska betydelsen i resultatet visar på vikten av utbildning och träning kring våldet. 2018 infördes krav på utbildning inom våld i nära relationer på sjuksköterskeprogrammet. Förslag till fortsatt forskning är att jämföra kunskapsnivå på sjuksköterskor examinerade innan och efter 2018.

Bakgrund: Kvinnor som varit med om hot och våld i nära relationer samt kvinnor generellt kommer vanligtvis först i kontakt med sjuksköterskor när de söker vård. Tidigare forskning lyfter att sjuksköterskor upplever en osäkerhet i hur de ska screena kvinnor för hot och våld i nära relationer samt hur de ska bemöta kvinnor som blivit utsatta. Kvinnor behöver mötas av sjuksköterskor som tror på kvinnornas berättelser samt inger empati och trygghet. Syfte: Syftet är att beskriva kvinnors erfarenheter av möten med sjuksköterskor i samband med hot och våld i nära relationer. Metod: Allmän litteraturöversikt. Nio artiklar med kvalitativ ansats, en artikel med kvantitativ ansats och två artiklar med mixad metod har analyserats utefter syfte, metod och resultat. Resultat: Analysen resulterade i tre teman: kvinnors behov av att bli tillfrågade, barriärer i möten med sjuksköterskor och kvinnors behov av att bli bemötta på ett stödjande vis. Slutsats: Kvinnor som drabbats av hot och våld i nära relationer vittnade om psykiska, fysiska och sociala konsekvenser. Sjuksköterskor är i behov av utbildning inom området för ökad kunskap och kompetens för att kunna identifiera samt stödja kvinnor som drabbats av hot och våld i nära relationer.

AbstractThe meaning of this essay is to bring you a picture of a growing unnoticed society problem. The statistics talk for itself. The low number of men who report domestic violence, where they are the victims, shows that the society doesn’t have a good way of meeting this type of problem which is based both on structural and individual problems. The lack of science and the legislation are insufficient and discriminating because they are built on a picture where women are the victims and men are the perpetrators. It is also built on the norm of a heterosexual relationship which means that it is one sided and needs to be developed. By interviewing professional people in different working areas we have tried to get a picture of the needs of men who are exposed to domestic violence. The purpose of this essay has also been to identify the resources that Gothenburg city has to offer these men in questions regarding treatment and supportive efforts. One of the main problems in this, regarding men that are exposed to domestic violence, is the huge number of unrecorded cases. There are also not enough scientific researches made on this subject. The huge amount of unrecorded cases is creating an image that this is an almost none existing problem and this also causes difficulties for the society and its authorities to face the individuals that have been victims for this sort of violence. An important discovery that we have made, during our work on this essay, is that as much as the society of Gothenburg lacks resources to meet the needs of men exposed to domestic violence, as much does the society lacks resources to meet women who are perpetrators. We also found that the society of Gothenburg lacks resources to deal with the problems connected to domestic violence within none heterosexual families.

En undersökning gällande hur kampanjer gällande våld i nära relationer kommunicerar visuellt genom retorik. Undersökningen utförs med en semiotisk bildanalys.  Den kreativa lösningen blev varumärket BOYLIFE, vars mål är att arbeta förebyggande mot våld genom att arbeta mot unga killar. Målet är att arbeta mot skadliga stereotyper och visa att unga killar kan leva ett liv fritt från våld.

Bakgrund: Våldsutsatta kvinnor är ett globalt växande hälsoproblem. Våldet kan ta sig i uttryck i olika former som fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld. Detta innebär effekter på kvinnans hälsa samt samhällskostnader. Eftersom sjuksköterskan ofta är den första professionen inom hälso- och sjukvården som våldsutsatta kvinnor möter, är det viktigt att besitta rätt kunskap så att sjuksköterskor är förbereda och rustade för att hantera mötet med kvinnor och stödja till att främja hälsan. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta våldsutsatta kvinnor. Metod: En litteraturöversikt där 10 artiklar utvalda från CINAHL complete och Pubmed sammanställdes och analyserades. Resultat: Litteraturöversikten resulterade till tre olika teman: De emotionella påverkan på sjuksköterskan: Där mötet med de våldsutsatta kvinnorna väckte starka känslor och funderingar hos sjuksköterskan. Sjuksköterskans roll i möte med våldsutsatta kvinnor: Det framkom att sjuksköterskorna uppfattade sin professionella roll på olika sätt. Organisatoriska faktorer som utmanar sjuksköterskans bemötande som har två subtema, brist på rutiner och brist på kunskap: Det som framkom här var att sjuksköterskorna var i behov av organisatorisk stöd gällande tydliga rutiner och utbildningar. Sammanfattning: Litteraturöversikten visar att sjuksköterskorna upplevde olika barriärer som påverkade dem i deras professionella roll. Detta resulterade i utmaningar till att kunna erbjuda adekvat vård som föreligger i sjuksköterskans ansvar. Sjuksköterskorna upplevde att de hade svårt att släppa känslorna som skapades i mötet med de våldsutsatta kvinnorna vilket påverkade dem i deras privatliv. Studien visade även att sjuksköterskornas uppfattning kring vad deras professionella roll innebär skilde sig mellan dem. Slutligen upplevdes även en osäkerhet bland sjuksköterskorna då det framkom att de saknade tydliga rutiner från organisationen samt kunskap i form av utbildningar inom våld i nära relationer. / Background: Women exposed to violence is a growing global health problem. The violence can be expressed in various forms such as physical, psychological, sexual and financial violence. This means effects on the woman's health as well as societal costs. Since the nurse is the first profession in health and medical care that the women exposed to violence meet, it is important to have the right knowledge so that nurses are prepared and equipped to handle the meeting with women to support and promote health. Aim: The aim was to explore and describe nurses' experiences of meeting women who have been subjected to violence. Method: A literature review where 10 articles selected from CINAHL complete and PubMed were compiled and analyzed. Results: The literature review resulted in three different themes: The emotional impact on the nurse: Where the meeting with the abused women aroused strong feelings and thoughts in the nurse. The nurse’s role in meeting with women exposed to violence: It emerged that the nurses perceived their professional role in different ways. Organizational factors that challenge the nurses’ response, which has two subthemes, lack of routines and lack of knowledge: What emerged here was the nurses were in need of organizational support regarding clear routines and training. Summary: The literature review shows that the nurses experienced different barriers that affected them in their professional role. This resulted in challenges to being able to offer adequate care which is the nurse's responsibility. The nurses felt that they had difficulty letting go of the emotions created in the meeting with the abused women, which affected them in their private lives. The study also showed that the nurses' perception of what their professional role entails differed between them. Finally, an insecurity was also experienced among the nurses when it emerged that they lacked clear routines from the organization and knowledge in the form of training in intimate partner violence.

Bakgrund: En tredjedel av kvinnorna i världen utsätts för våld i nära relation under sin livstid vilket bidrar till att våld i nära relation är ett globalt hälsoproblem. Kvinnorna utsätts både fysiskt och psykiskt vilket påverkar deras hälsa negativt. Sjuksköterskor har en betydande roll i mötet med utsatta kvinnor genom att kunna identifiera tidiga tecken och ge adekvat stöd.  Syfte: Att beskriva kvinnors erfarenhet av våld i nära relationer.      Metod: En litteraturöversikt baserad på 13 artiklar med kvalitativ ansats.  Resultat: Resultatet genererade tre huvudteman. Det första temat; Emotionell påverkan beskriver kvinnornas känslor av att bli utsatt för våld. I det andra temat; Kroppsligt lidande beskrivs kvinnornas erfarenheter av fysiskt våld och dess påverkan på kroppen. Det tredje temat; Begränsningar i vardagslivet speglar faktorer som hindrar kvinnan från att leva ett obehindrat liv.  Slutsats: Att praktisera personcentrerad vård är nödvändigt i mötet med våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskan behöver ökad kunskap och förståelse om hur våld i nära relation påverkar kvinnan samt hur dessa kvinnor kan identifieras och vårdas.

Alla människor har rätt till ett gott liv utan våld. Världshälsoorganisationen (WHO) beskriver att våld mot kvinnor är ett vanligt, allvarligt och omfattande samhällsproblem. Var tredje kvinna i världen utsätts eller har utsatts för våld i nära relationer. Konsekvensen av våldet är psykisk och fysisk skada som kan drabba den våldsutsatta resten av livet (WHO, 2021). Både män och kvinnor kan bli offer för våld i nära relationer, dock är antalet kvinnliga offer betydligt större. Trots att mörkertalet innebär höga siffror på utsatthet och drabbade, så blir inte allt våld uppmärksammat eller anmält (Brottsförebyggande rådet, BRÅ, 2023).Därmed betonas sjuksköterskans roll i att kunna identifiera våld, kunna bedöma, erbjuda rätt vård, råd och stöd till den utsatta patienten. Våldsutsatta kvinnor upplever att vårdpersonal har ett dåligt bemötande, att de undviker att prata om våld och blundar för indikationer, därför avslöjar de inte sin utsatthet. Rädslan att inte bli hörd, att bli missförstådd och misstrodd överväger viljan att avslöja våldsutsatthet (Pratt-Eriksson et al., 2014). Empatin och ett gott bemötande från personalen har därmed en påverkan på kvinnornas vilja att avslöja våldet de utsatts för (Heron et al., 2022).På akutmottagningen har det framkommit att sjuksköterskorna verkar prioritera patienter med fysiska besvär före våldsoffer (Rahmqvist et al., 2019). Orsaken till att våld inte identifieras är framför allt brist på kunskap. Därav resulterar kunskapsbristen i att våld förblir oupptäckt (Aregger et al., 2023).När screening genomförs för våld i nära relationer, har det lett till förbättrad självkänsla hos patienter, där de erhåller en ökad medvetenhet kring tillgängliga stödtjänster. Screening kan även ge upphov till samtal om förebyggande åtgärder (Saberi et al., 2023).Genom att förstå hur grundutbildade sjuksköterskor upplever mötet med våldsutsatta kvinnor kan detta därmed bidra till att upptäcka och förklara varför våldsutsatta kvinnor upplever brister i vårdmötet. Eftersom forskningen inom detta område är begränsat kan en ökad insikt om grundorsakerna till vårdbrister samt en ökad kunskap om våld i nära relationer resultera i att vården och dess resurser för kvinnliga våldsoffer blir förbättrad.

Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem och även en kränkning av de mänskliga fri- och rättigheterna. Sverige har ett ansvar att förebygga våld i nära relationer och stödja de som är och har varit utsatta för detta. Denna uppsats belyser inte bara det nationella ansvaret utan även hur detta implementeras på lokal nivå. Malmö stad har genom sitt väl utarbetade kvinnoprogram blivit en av de kommuner i Sverige som kommit längst i arbetet mot våld i nära relationer. Kvinnofridsprogrammet är utformat för att bekämpa mäns våld mot kvinnor men har genom åren utvecklats till ett samarbete för alla som blivit utsatta för våld i en parrelation och deras eventuella barn. Trots utveklingen av programmet finns det brister i det och i dess implementering. Det är det patriarkala struktuerna och könsnormerna som styr vårt samhälle, vilket påverkar våra värderingar om vad som anses vara naturliga. Utifrån detta kan en normaliseringsprocess påverka vår syn på våld. Tanken med uppsatsen är inte bara att behandla Malmö stads arbete mot våld i nära relationer utan även belysa de mänskliga rättigheterna och allas lika värde oavsett kön, ålder, sexuell läggning, religion och ursprung. / Violence in intimate relationships is a major social problem as well as a violation of human rights and freedom. Sweden has a responsibility to prevent domestic violence and support those who are and have been exposed to this. This paper highlights not only a national responsibility but also how this implemented at the local level. Through a well-developed women's program has the City of Malmö become one of the municipalities in Sweden that has gonemost far in its work against violence in intimate relationships. The women's safety program is designed to combat men's violence against women, but over the years it has evolved into a collaboration of all who have experienced violence in a partner relationship and their children, if they have any. Despite the development of the program there is deficient in it and in its implementation. It is patriarchal structures and gender norms that govern our society which affect our values of what is considered natural. From this, a normalization process affects our views on violence. The idea of this paper is not only to treat City of Malmö´s work against violence in intimate relationships, but also shed light on human rights and the equal value of everybody regardless of gender, age, sexual orientation, religion and origin.

Våldsutsatthet bland kvinnor är ett utbrett globalt hälsoproblem. Var tredje kvinna som levt i en partnerrelation har någon gång blivit utsatt för våld av sin partner. Våldet kan ge fysiska och psykiska påföljder, samt orsaka allvarliga följdsjukdomar. Våldets konsekvenser påverkar den hållbara utvecklingen ur flera dimensioner. Ett vårdande möte är grundläggande för att främja våldsutsatta kvinnors hälsa. Lidandet som kvinnorna upplever i samband med våldsutsattheten gör det centralt för sjuksköterskor att ha kunskap i hur de ska bemöta kvinnorna för att lindra lidandet. Syftet är därför att belysa sjuksköterskors upplevelser av att möta våldsutsatta kvinnor i vården. En litteraturöversikt gjordes där tio artiklar granskades och analyserades. Resultatet sammanställdes i tre teman med två underteman var. Sjuksköterskorna upplevde en känsla av otillräcklighet på grund av osäkerhet, kunskapsbrist och en ohållbar arbetssituation. En känsla av otillräcklighet kan leda till att de våldsutsatta kvinnorna inte får den vård de behöver. Sjuksköterskorna upplevde en känslomässig kamp där de brottades med hjälplöshet och rädsla. Att bli berörd och känna empati var känslor som uppkom i mötet med de våldsutsatta kvinnorna. För att skydda sina känslor och sitt eget välmående fanns ett behov av att distansera sig från kvinnorna. Det krävdes också ett stabilt nätverk med stöttning från kollegor och andra inblandade instanser. Kunskap och utbildning i ett vårdvetenskapligt förhållningssätt kan ur ett hållbarhetsperspektiv bidra till en bättre vård för våldsutsatta kvinnor och därmed en ökad hälsa globalt.

Syfte: Att undersöka i vilken utsträckning sjuksköterskor på vårdcentraler ställer frågor om våldsutsatthet i nära relationer till kvinnliga patienter och vad som påverkar sjuksköterskornas ställningstagande till att fråga. Metod: Tvärsnittsstudie i form av en enkätundersökning. Sjuksköterskor (n=81) vid 11 vårdcentraler i ett mellansvenskt län besvarade en enkät med 13 frågor. Svarsfrekvensen var 77 procent. Resultat: Sjuksköterskor inom primärvården frågar i liten utsträckning sina kvinnliga patienter om de utsatts för våld i en nära relation. Den vanligast angivna faktorn till att sjuksköterskan ställer frågor om våld var misstanke om våld. Inga statistiskt säkerställda skillnader påvisades mellan sjuksköterskors benägenhet att ställa frågor om våld och om de erhållit utbildning i ämnet eller inte. Inga statistiska skillnader kunde heller ses i jämförelsen mellan de som använde handlingsplan i det kliniska arbetet och de som inte gjorde det med benägenheten att ställa frågor. Slutsats: Sjuksköterskor inom primärvården frågar i liten utsträckning sina kvinnliga patienter om de utsatts för våld i nära relationer. Sjuksköterskor saknar tillräcklig utbildning inom ämnet och använder i liten utsträckning befintlig handlingsplan. / Aim: To examine the extent to which nurses in primary health care ask questions about intimate partner violence to female patients and factors that influence nurses tendency to raise the question. Method: Cross-sectional study in the form of a survey. Nurses (n=81) at 11 primary health care clinics in a Swedish county answered a questionnaire with 13 questions. The response rate was 77 percent. Result: Nurses in primary health care clinics ask their female patients to a small extent if they have experienced violence in an intimate relationship. The most frequently mentioned factor to a nurse asking questions about violence was the suspicion of violence. No statistically significant differences were found between the nurses' tendency to ask questions about violence and whether they had received training on the subject or not. There were no statistical differences seen in the tendency to ask questions when looking at the comparison between those who used the action plan in their clinical work and those who did not. Conclusion: Nurses in health clinics ask, to a small extent, their female patients if they have experienced domestic violence. Nurses lack adequate training on the subject and only use existing action plans to a small extent.