The societal problem of intimate partner violence is becoming more recognized and can be tackled from several angles, including the workplace. The workplace could help the victims of intimate partner violence by raising the issue during staff appraisal and implementing it as a routine so that these questions are asked to everyone. This survey studies the attitudes of managers at Region Norrbotten towards implementing routines at the workplace in order to be able to reach and help more people exposed to intimate partner violence. The manager's attitude has been investigated through a digital questionnaire sent out to managers at Region Norrbotten. The questionnaire contained both quantitative and qualitative questions. The quantitative questions were obligatory to answer while the qualitative questions were follow-up questions that could be answered if the respondent had anything to add. 82 managers responded, of which 72 women, 9 men and 1 non gender. The result was compiled in Google Docs survey program and the qualitative questions were set up in themes. The study showed that most of the respondents do not see any obstacles to introducing preventive work with the aim of helping employees who may be exposed to intimate partner violence. However, it emerged that today they do not have the required knowledge. They lack routines and training, which may explain that the majority of managers are uncertain about how to proceed if an employee is subjected to violence at home. They also state that they would feel safer to ask questions about the employee's home situation if there were clear routines in place. Almost all managers are positive about participating in an education on intimate partner violence. Since the attitude regarding the introduction of routines among the managers is predominantly positive, conclusions are drawn that there are good opportunities to introduce such work within Region Norrbotten but that support and training for managers in that case need to be developed. / Samhällsproblemet våld i nära relationer blir allt mer uppmärksammat och kanangripas från flera håll, däribland på arbetsplatsen. Arbetsplatsen skulle kunna hjälpa den våldsutsatta genom att lyfta frågan på medarbetarsamtal ochimplementera det som en rutin så att dessa frågor ställs till alla. Den här studien kartlägger vad chefer har för inställning till att införa insatser på arbetsplatsen för att kunna fånga upp fler våldsutsatta. Chefers inställning har undersökts genom en digital enkät som skickats ut till chefer inom Region Norrbotten. Enkäten innehöll båden kvantitativa och kvalitativa frågor. De kvantitativa frågorna var obligatoriska att besvara medan de kvalitativa frågorna var öppna följdfrågor som kunde besvaras om respondenten själv ville.82 chefer svarade, varav 72 kvinnor, 9 män och 1 hen. Materialet sammanställdes i Google Docs enkätprogram och de kvalitativa frågorna tematiserades. Studien visade att merparten av de tillfrågade cheferna inte ser något hinder till att införa ett förebyggande arbete med syfte att hjälpa anställda som kan vara utsatta för våld i hemmet. Det framkom dock att de idag inte har den kunskap som krävs. Desaknar rutiner och utbildning vilket kan förklara att majoriteten av cheferna är osäkra på hur de ska gå tillväga om en anställd skulle vara våldsutsatt hemma. De anger även att de skulle kännas sig tryggare att ställa frågor om den anställdes hemsituation om det fanns tydliga rutiner. Nästan alla chefer är positivt inställda till att gå en utbildning om våld i nära relationer. Eftersom inställningen gällande ett införande av rutiner bland cheferna är övervägande positiv dras slutsatser att det finns goda möjligheter att införa ett sådant arbete inom Region Norrbotten men att stöd och utbildning för chefer i så fall behöver utvecklas.

Sammanfattning Bakgrund: Nutida forskning visar på en liknande prevalens av VNR mellan kvinnor och män. Våld i nära relationer påverkar både den psykiska och fysiska hälsan. Utsatta män har ofta lägre förtroende för rättsväsendet, polis och sjukvård, samt hjälpen de erhåller klassas ofta som bristfällig. Sjuksköterskan har en central roll och ett stort ansvar i prevention och upptäckt av våld i nära relationer samt att agera korrekt vid upptäckt utsatthet. Syfte: Syftet med studien var att belysa upplevelser av våld i nära relationer hos utsatta män. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats. Baserat på elva vetenskapliga originalartiklar. Artiklarna analyserades genom kvalitativ manifest innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren-Granheim (2017. s. 219–234). Resultat: Fyra huvudkategorier med tillhörande underkategorier blev synliga.  Dessa är; det genomlevda våldet, följder på kropp och själ, påverkan på livet samt ett rop på hjälp. Slutsats: Männens utsatthet uppnår en hög svårighetsgrad och konsekvenserna efter våldet påverkar männens hälsa och liv. Trots att forskning lyft att män utsätts för VNR så förblir detta fenomen ouppmärksammat och männen bemöts undermåligt. Forskning behövs för att bryta mörkertalet av våldsutsatta och öka förståelsen för fenomenet. Detta är vitalt för att sjukvårdare framöver ska praktisera en jämställd, respektfull och öppen vård, till alla.

No description available.

Mäns våld mot kvinnor är ett utbrett samhälls- och folkhälsoproblem och något som har förekommit under en lång tid i Sverige. Det har konstaterats att kvinnomisshandel leder till stor fysisk och psykisk ohälsa och ett enormt lidande för den utsatta kvinnan. Som sjuksköterska kan man komma i kontakt med dessa kvinnor då det är vanligt att de söker sig till vården. Sjuksköterskan har då en viktig roll i arbetet med att upptäcka våldet bakom kvinnornas ohälsa, tyvärr är våldet i många fall ett dolt problem som kan vara svårt att uppmärksamma. För att som sjuksköterska lättare kunna uppmärksamma kvinnors utsatta situation är det därför viktigt att ha en inblick i deras livsvärld och i kvinnornas upplevelse av mötet med vården. Syftet med uppsatsen var således att belysa den våldsutsatta kvinnans upplevelse av mötet med vårdpersonal, genom att göra en litteraturöversikt där sju kvalitativa artiklar har granskats. I resultatet framkom tre huvudteman: Att möta de vårdande, Att vara patienten som blivit utsatt för våld och Att våga berätta. Resultatet visade att vårdpersonalen genom sitt bemötande både kunde möjliggöra och hindra att kvinnan berättade om sin utsatta situation, men även hur dessa hinder och möjligheter kunde vara relaterade till kvinnornas egna känslor och tankar om sig själv. Att ha en god relation till vårdpersonalen och hur denna kunde påverka kvinnan var något som beskrevs som väsentligt och betydande. Många delar i resultatet stärktes av tidigare genomförda studier och annan litteratur. Avslutningsvis diskuterades och reflekterades resultatet och praktiska implikationer formulerades. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Våld mot kvinnor i nära relationer är ett hot mot kvinnors fysiska och psykiska hälsa. Våldet är till stor del ett problem som är dolt för omgivningen. Kvinnorna berättar inte om sin situation på grund av bland annat skuld- och skamkänslor och av rädsla för männen. Hälso- och sjukvården har en nyckelroll i arbetet med att upptäcka och behandla våldsutsatta kvinnor. För att kvinnorna ska kunna få en adekvat vård är det är viktigt att våldet uppmärksammas som bakomliggande orsak till ohälsan. Sjuksköterskan har ett ansvar att ge kvinnorna ett gott bemötande och skapa en positiv vårdrelation, hon behöver då kunskap om området och insikt i kvinnornas situation. Detta kan fås genom att ta del av kvinnornas livsvärld. Vårt syfte var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva i nära relationer där de utsätts för våld. Metoden som användes var kvalitativ analys av självbiografier. Fyra böcker analyserades och tre kategorier framkom: Att lida, Att möta utomstående och Att kämpa för relationen. I resultatet presenteras dessa kategorier samt underkategorier. Kvinnorna beskriver känslor av rädsla, isolering och skam som uppkom till följd av att leva i en relation med våld. Trots problemen i relationen hade kvinnorna hela tiden ett hopp om att allt skulle förändras till det bättre. De beskriver möten med utomstående där de blev tagna på allvar och bemötta med respekt men också möten där de upplevde att människor visade förakt och okunnighet. Med stöd av resultatet och tidigare forskning diskuteras hur våldsutsatta kvinnor upplever mötet med sjuksköterskan och hur sjuksköterskan kan arbeta för att hjälpa dem på ett bra sätt. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund: Enligt World Health Organization uppskattas var tredje kvinna i världen någon gång under sin livstid vara offer för våld i en nära relation. Våldet är en kränkning mot kvinnors mänskliga rättigheter och kan påverka hennes psykiska, fysiska och sociala hälsa negativt.Syfte: Syftet med studien är att sammanställa forskning som belyser kvinnors upplevelser av möten i vården efter att de blivit utsatta för våld i nära relationer.Metod: Litteratursökningar i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod inkluderades. Artiklarna granskades med stöd av SBU:s granskningsmall. Under analysen av artiklarna skapades sju kategorier.Resultat: De våldsutsatta kvinnorna önskade mer kunskap, empati, trygghet och kontinuitet i sitt möte. Långa väntetider och känslan att själv bära skulden till våldet var faktorer som orsakade extra lidande för kvinnorna.Slutsats: Om kvinnorna upplevde trygghet i vården och mötte empatisk vårdpersonal som lyssnade till deras problem ökade chansen till att kvinnorna vågade avslöja våldet. Mer kunskap och utbildning bland vårdpersonal behövs då detta är en stor patientgrupp globalt som riskerar att bli allvarligt skadade eller dödade om de inte får hjälp att ta sig ur den destruktiva situation de befinner sig i. / <p>Godkännande datum: 2018-11-05</p>

Bakgrund: Våld mot kvinnor, i synnerhet våld i nära relationer, är ett allvarligt samhällsproblem som är vanligt förekommande globalt och nationellt. Kvinnor påverkas inte enbart fysiskt utan även mentalt och våldet kan ha kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser. Sjuksköterskor har en viktig roll då de ofta är den första vårdkontakten. Samtidigt visar studier att våldsutsatta kvinnor upplever brister i vården och där sjuksköterskors professionalitet ifrågasätts. Syfte: Studien sammanställer forskning av sjuksköterskans erfarenheter kring att möta kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Metod: En litteraturstudie med integrerad analys av nio kvalitativa studier. Resultat: Tre kategorier framkom; delade meningar om ansvar och yrkesroll, avsaknad av kunskap och utbildning samt emotionella utmaningar. Slutsats: För att kunna bemöta våldsutsatta kvinnor krävs det att sjuksköterskan är medveten om stereotypa föreställningar och erhåller utbildning inom området våld i nära relationer för att kunna vårda enligt professionens värdegrund.

<p>Syftet med denna studie var att undersöka hur ett antal professionella i sitt arbete bemöter män som brukar våld i nära relationer. Vidare vad det finns för hjälp och stöd för dessa män. Utifrån en kvalitativ metod och hermeneutisk utgångspunkt har vi intervjuat professionella på tre olika verksamheter. Studiens resultat visar att män som brukar våld i nära relationer är en heterogen grupp som behöver individanpassad behandling och insatser. Behov och efterfrågan efter insatser är stora. Det är angeläget att investera i stöd och hjälpinsatser för alla inblandade parter. Att minimera våld i nära relationer är utifrån vårt resultat viktigt både ur ett samhälleligt och individuellt perspektiv. För att en god fortsatt utveckling skall ske bör det enligt oss göras fler och grundligare utvärderingar kring de behandlingsmetoder som används för män som brukar våld i nära relationer.</p>

Den kvalitativa studien med hermeneutisk ansats handlar om Norrköping kommuns bemötande av våld i samkönade relationer. Undersökningen gjordes genom att intervjua olika befattningar med syftet att förbättra homosexuellas behov i samhället. Dessutom användes tidigare forskningslitteratur för att kunna anknyta till empirin. Studiens utgångspunkt är heteronormativiteten och belyser hur kommunen agerar i våld av samkönade relationer, sett ur olika befattningars perspektiv. Resultatet av denna studie visar att heteronormen är förankrad i samhället, vilket också avspeglas i bemötandet av homosexuella personer med våldsproblematik.

Studiens syfte var att undersöka hur fyra socialsekreterare på Kvinnofridsteamet i Rinkeby uppfattade sitt arbete. Kvinnofridsteamet är en särskild enhet för misshandlade kvinnor, de arbetade från början utan myndighetsutövning, men är numera unika i sitt slag i Sverige, eftersom de har delegerats myndighetsutövning. Viktiga frågor var: hur upplevde Kvinnofridsteamet att eventuell samverkan med andra organisationer fungerade och hur upplevde Kvinnofridsteamet att deras handlingsutrymme påverkats efter att de tilldelats myndighetsutövning? Vi använde oss av en kvalitativ metod med en fenomenologisk ansats. För att kunna besvara våra frågeställningar intervjuades samtliga fyra kvinnliga socialsekreterare i Kvinnofridsteamet. Resultaten visade bland annat att socialsekreterarna upplevde att deras handlingsutrymme förbättrats sedan de tilldelats myndighetsutövning och att de upplevt samarbetet med olika organisationer som problematiskt i vissa fall. Vi använde oss av ett upplevelseperspektiv samt av organisationsteori för att analysera våra resultat. Tidigare forskning visade att det fanns en efterfrågan hos våldsutsatta kvinnor efter mer kunskap och erfarenhet hos myndigheter som har i uppgift att hjälpa dem. Kvinnofridsteamet kunde tillgodogöra sig den kunskapen och erfarenheten i arbetet med de misshandlade kvinnorna.