Syftet med uppsatsen har varit att belysa problematiken och behovet av svensk forskning gällande lagstiftning, berörda myndigheter samt åklagare och polisers diskurser kring förhör med barn som har bevittnat våld i nära relationer, respektive psykologiska aspekter på barns upplevelser av förhör, samt hur barn kan påverkas av förhör. Att bevittna närståendes grova misshandel eller död, har traumatiserande verkan oavsett anknytningsmönster. Barns bevittnande av våld i nära relationer definieras som ett område för traumaforskning samt som psykisk och känslomässig misshandel vilket kan ge samma följder, eller värre, som när barn utsätts primärt för fysiskt våld – med verkningar i ett livslångt perspektiv. Tematisk analys av semistrukturerade intervjuer med åklagare och poliser har genomförts rörande deras erfarenhet av fall där barn bevittnat våld. Frågor för arbetet har varit hur åklagare och poliser ser på förhör med barn, hur man uppfattar barn i förhör, hur man beslutar och resonerar om förhör med barn, hur man förhåller sig till barnets bästa. Det händer fortfarande att man missar att uppmärksamma och dokumentera att barn bevittnat våld i de viktiga handlingar som behövs för att barnet ska kunna få rätt till brottsskadeersättning hos Brottsoffermyndigheten.

The purpose of this study is to illustrate how home care staff in Sweden experience the work with violence against elderly people in close relationships. In our earlier research, we can see that violence against elderly people in close relationships may be a public health problem as a result of the aging population. Research shows that there is an ignorance of violence against older people in close relationships and that this can be based on an ageism. Studies show that home care staff are an important factor in identifying domestic violence. Home care staff are in the elderly’s private home and may therefore discover the living conditions of the individual. The study is focusing on home care staff’s experience of addressing elderly victims of violence and experience of support from the organization. Through a qualitative method, we interviewed seven home care staff. The interviews were transcribed and coded for our results. The study has taken its theoretical point of departure in professional ethics as well as the home care staff’s discretion and ageism as a concept. Our study shows that it is important to have a common definition of violence for home care staff in order to address the problem and find appropriate action strategies. The result shows that violence has different meanings for our interviewees, which may affect the staff’s actions. It may therefore affect the support and efforts for the victims of violence. It is a sensitive problem for the staff to approach. Ethical dilemmas may also occur in relation to legislation. It appears that it is also important to have clear guidelines and knowledge for the staff to approach the issue.

Bakgrund: Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem i Sverige och runt om i hela världen. Omkring 35 % av kvinnorna i världen har blivit utsatta för psykiskt, sexuellt och fysiskt våld. Sjukvården har som ansvar att ta hand om utsatta kvinnor genom att skapa ett förtroende mellan patient och vårdpersonal genom att visa respekt, beakta patientens behov av att känna sig trygg.   Syftet: Studiens syfte är att identifiera konsekvenserna av mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Studien kommer även lyfta upp hur sjuksköterskan identifierar och bemöter våldsutsatta kvinnor.   Metod: En litteraturstudie där databaserna PubMed och CINAHL användes för artikelsökning. Artiklarna som valdes genomgick en kvalitetsgranskning. Resultatet är baserad på 15 kvalitativa och kvantitativa artiklar.   Resultat: Enligt resultatet som sammanställdes från de olika artiklarna, är det fysiska våldet den mest förekommande typen av våld i nära relationer. Medan det psykiska och sexuella våldet tar lång tid att bearbeta för kvinna. Resultatet visade även att sjuksköterskorna tyckte att våld i nära relationer var ett känsligt ämne därför var det svårt att ställa frågan till den våldsutsatta kvinnan. Sjuksköterskorna tyckte även att bemöta våldsutsatta kvinnor var komplicerat och behövde förberedelser innan samt att sjuksköterskan hade svårt att lämna ämnet bakom sig efter samtal med våldsutsatt kvinna.   Slutsats: Kvinnorna skämdes och skuldbelade sig själva för det de blev utsatta för. För att sjuksköterskor skall kunna bemöta och kunna ställa frågor om utsatthet på korrekt sätt behövs det mer utbildning.

Den här kvalitativa studien undersöker socialsekreterares kunskapsläge, arbetssätt och uppmärksammande inom ämnet mäns våld mot kvinnor i nära relationer inom socialtjänsten. För att svara på syfte och frågeställningar har semistrukturerade telefonintervjuer genomförts med sex socialsekreterare, varav fyra arbetar inom barn- och ungdomsenheten och resterande arbetar inom enheten för ekonomiskt bistånd. Intervjuerna analyseras med hjälp av meningskoncentrering och tidigare forskning kring mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Resultatet diskuteras utifrån ett intersektionellt perspektiv som inkluderar underkategorier som till exempel etnicitet och klass samt ett kulturellt perspektiv. Resultatet visar att ökad kompetens hos socialsekreterare inom området kan öka benägenheten att ställa frågor om våldsutsatthet till sina klienter. Det visar även att kompetenshöjande utbildning och samverkan mellan olika enheter har en påverkan på socialsekreterares arbetssätt i möten med våldsutsatta kvinnor. Vid uppmärksammandet av våld i nära relationer inom dessa enheter har det framkommit att klientens andra behov kan krocka med enhetens primära fokus. / <p>2018-01-19</p>

Introduktion: Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem och är ett allvarligt hot mot kvinnors hälsa. Sjuksköterskan är ofta den första inom hälso- och sjukvården som möter kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Syftet med litteraturstudien var att belysa våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande inom hälso- och sjukvården. Metoden som användes för litteraturstudien var Polit och Becks (2017) nio steg. Databassökningen genomfördes i Cinahl, PubMed och PsycINFO. Totalt svarade tio artiklar mot studiens syfte och ligger till grund för resultatet. De kvalitetsgranskades genom Polit och Becks (2017) granskningsmallar för kvalitativ och kvantitativ metod. Artiklarna lästes och bearbetades både enskilt och tillsammans för att identifiera kategorier. Resultatet baseras på sju kategorier: trygghet, information om utsatthet central, frustration, skuld och skam, ignorans, rädsla och frågan om utsatthet inte är självklar. Slutsatsen är att kvinnorna var rädda för att bli identifierade som våldsutsatta samtidigt som de hade en önskan om att bli tillfrågade om våldet. De upplevde att de blev ignorerade. Sjuksköterskan främjade en trygg vårdupplevelse om kvinnorna blev behandlade med respekt, empati samt om de fick stöd i deras utsatta situationer.

Women who suffer from domestic violence are a frequent phenomena. According to the social services, these women have the right to help and support from the social welfare board, also called “socialnämnden”. Previous research has shown that social workers must adapt their work according to the clients needs. In this study we ask ourselves: “how does these women describe the social services function in the process of leaving domestic abuse?” And also, “how would these women describe their experience with the social services?” The empirical material of this study has been gathered through 5 qualitative interviews with women who has been in a domestic abuse, and the most vital finding of this study is found to be the lack of treatment, the importance of understanding from fellow men and finally, the importance and the lack of intercommunication between different authorities and units within the social services. We argue that work by the social services should pervade both empowerment and a salutogenic mind, and adapt to each individual who seeks help. The discussion about this phenomena should continue in order to advance further methods and the general knowledge in society.

Bakgrund: Kvinnor utsatta för våld i nära relationer kämpade för att förstå och kunna återhämta sig från våldet och de kände sig både skyldig och oskyldig. Konsekvenser av våld kunde se ut på olika sätt som bidrog till psykisk och fysisk skada. Sjuksköterskan brast vid beredskap att ta hand om våldsutsatta kvinnor. Dålig kunskap och positiva eller negativa attityder påverkade sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Syfte: Syftet med examensarbetet var att belysa omvårdnaden i samband med mäns våld mot kvinnor. Metod: Denna studie är en litteraturöversikt som baserades på femton vetenskapliga artiklar som hittades genom att söka på databaserna PubMed och Cinahl. Huvudresultat: Sjuksköterskor kände att det var deras ansvar att fråga om våld men att det behövdes mer utbildning och rutiner. Sjuksköterskor kämpade mellan att vara professionell samtidigt visa empati för patienten. De kände en maktlöshet och frustration vilket krävde att de behövde stöd. Inom hälso- och sjukvården kunde det finnas myter, stereotyper och attityder om våld i nära relationer. Det uppstod olika hinder när den våldsutsatta kvinnan sökte vård i form av att vårdpersonal kunde vara avvisande, att det var skamfullt att söka vård och tidsbrist i deras hektiska vardag. Vänner, familj och formella stödsystem gav en känsla av support till kvinnan. Diskussion: Det behövdes nya och bättre rutiner samtidigt som det behövdes en förbättring av redan existerande undersökningar. Hälso- och sjukvårdspersonal behövde bli medveten om hur de bemöter våldsutsatta kvinnor. Det behövdes utbildning för att täcka kunskapsluckor vilket kan förbättra vården. Slutsats: Våldsutsatta kvinnor får varierande bemötande av hälso- och sjukvården. Det är komplext för sjuksköterskan att identifiera våld i nära relationer. Bristfällig kunskap, erfarenhet och tid är olika anledningar till varför personalen undviker att fråga om våld. / <p>Godkännande datum: 2016-11-01</p>

Konstruktion pågår – Socialtjänstens arbete med våld i nära relationer Studiens syfte var att undersöka vilken typ av socialt arbete som bedrevs på en utvald socialtjänst gällande våld i nära relationer. Studien genomfördes som en empirisk intervjustudie med en kvalitativ ansats. För att samla in empiriskt material har sex semistrukturerade intervjuer genomförts med socialarbetare anställda på den utvalda socialtjänsten varav samtliga hade erfarenhet av arbetet med våld i nära relationer. Resultatet analyserades med hjälp av tidigare forskning och utifrån socialkonstruktionism som teori samt med ett genusperspektiv. Studien visade att det finns en otydlighet kring hur arbetet ska bedrivas inom socialtjänsten, samtliga intervjupersoner hade liknande syn på fenomenet våld i nära relationer men det var i huvudsak magkänslan som avgjorde huruvida de skulle ställa frågor kring våld. Studiens slutsats är därför att arbetet med våld i nära relationer är under konstruktion.

No description available.

Bakgrund: kvinnor som har blivit utsatta för våld i nära relationer vågar inte prata om vad de har blivit utsatta för. Det kan bero på att det är ett tabubelagt ämne men även andra orsaker så som att de blir dåligt bemötta av sjukvårdspersonalen. Kvinnorna väljer på så sätt att inte prata om problemet, och det leder till att våldet inte uppmärksammas. Syfte: Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelse av bemötandet med sjukvården efter att ha blivit utsatta för våld i nära relationer. Metod: En kvalitativ litteraturstudie har tillämpats, egentlig informationssökning har gjorts i databaserna PubMed och Cinahl Complete för att få fram material till resultatet. Resultat: Kvinnor upplevde att de inte blev tagna på allvar samt att de inte fick tillräckligt med stöd av sjukvårdspersonalen. Majoriteten upplevde att de blev negligerade av sjukvårdspersonalen, samt att sjukvårdspersonalen inte hade förståelse för kvinnornas situation. De blev inte värdigt bemötta när de inte kunde vara privata. Det visade dock att ett fåtal kvinnorna upplevde att de är betydelsefulla genom att de får praktiskt stöd och att sjukvårdspersonalen var lyhörda. Det visade även att kvinnor upplevde mer trygghet när de blev bemötta av kunnig vårdpersonal. Diskussion: Kvinnor får inte emotionellt stöd, inte tillräckligt med tid samt att sjukvårdspersonalen inte har erfarenhet och kunskap om ämnet. Detta har lett till att kvinnorna inte väljer att prata om detta med sjukvårdspersonalen.