No description available.

Forskningen om kvinnors våldsutsatthet av manliga partners i nära relationer är väl etablerad och utforskad sedan en lång tid tillbaka. Detsamma gäller inte studiet av mäns våldsutsatthet av kvinnliga partners, som är ett framväxande forskningsområde men som fortfarande är väldigt begränsat. Denna studie undersöker fem vetenskapliga artiklar som studerar våldsutsatta kvinnor och fem artiklar som studerar våldsutsatta män. Dessa artiklar har valts ut genom ett strikt systematiskt urval ur tidskrifter som behandlar våldsfrågor. Artiklarna har sedan analyserats med innehålsanalys och diskursteori. Resultaten pekar på att det pågår en diskursiv kamp om hur relationsvåld ska definieras och vad som ska undersökas. Den mer etablerade diskursen konstruerar kvinnor som offer för män i relationsvåld medan män som potentiella offer osynliggörs. Den konkurrerande diskursen konstruerar både kvinnor och män som potentiella offer och förövare, men osynliggör sexuellt våld för båda könen inom majoriteten av de genomförda studierna.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett stort problem som drabbar människor i hela världen. Våldet mot kvinnor är det vanligaste våldet och var tredje kvinna är eller har blivit utsatt för våld. Hälso-och sjukvården har ett ansvar att identifiera dessa utsatta kvinnor för att upptäcka våldet och kunna erbjuda hjälp. Syfte: I den här studien var syftet att undersöka i vilken utsträckning sjuksköterskor frågar om våld i nära relationer till kvinnliga patienter. Studien undersökte även vilka faktorer som påverkar sjuksköterskor att ställa frågan om våld och deras bemötande av våldsutsatta kvinnor. Metod: Studien var en kvantitativ tvärsnittsstudie och data samlades in med en enkätundersökning. Det var 46 sjuksköterskor som deltog från två vårdavdelningar på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Svarsfrekvensen var 65 %. Resultat: En majoritet av sjuksköterskorna ställde sällan eller aldrig frågan om våld i nära relationer till kvinnliga patienter. Tidsbrist, okunskap, kommunikationssvårigheter och svårigheter att få tillgång till enskildhet var faktorer som påverkar ifall frågan ställs eller inte. Det var 65 % av sjuksköterskorna som upplevde att de i viss mån vet hur det ska bemöta en våldsutsatt kvinna. Att ha frågan om våld i nära relationer som standardfråga i ett inskrivningsformulär, ha mer tid för patienten samt få mer utbildning i ämnet skulle enligt sjuksköterskorna öka chanserna för att frågan skulle ställas. Slutsats: Sjuksköterskorna i studien frågade i liten utsträckning kvinnliga patienter om våld i nära relationer. Därmed missade de sannolikt flertalet utsatta kvinnor. Bättre rutiner på avdelningen skulle troligtvis öka chansen att sjuksköterskor skulle ställa frågan om våld i nära relationer. Till exempel vid ankomstsamtal, så som att ha en fråga om våld i inskrivningsformuläret och att ha samtal utan att patientens anhöriga är närvarande. Förändrade arbetsrutiner som minskar tidspress i arbetet och mer utbildning om våld i nära relationer kan möjligen påverka att fler frågor om våld ställs. / Background: Intimate partner violence, IPV, is a major problem that affects people worldwide. Violence against women is the most common violence and every third woman is or has been a victim of violence. Health services have a responsibility to identify these women and detect violence and offer to help. Aim: The aim of this study was to investigate the frequency of nurses asking about intimate partner violence to female patients. The study also investigated different factors that influenced the meeting with the female patient. Method: A quantitative cross-sectional study with data collected from a questionnaire. There were 46 nurses that attended from two patient wards at the Akademiska sjukshuset in Uppsala. The response rate was 65%. Results: Nurses did rarely or never ask female patient about intimate partner violence. Lack of time, lack of knowledge, communication difficulties and access to privacy were factors that influence whether the question were asked or not. Nurses felt that they some how knew how to respond to the victims of the violence. If the question of intimate partner violence was a standard question in the enrolment form and the nurses were offered more education, the chances are that nurses would ask the questions about intimate partner violence more often to female patients. Conclusion: Nurses in this study didn't or rarely ask female patients about intimate partner violence. Because of that they probably missed out of finding several women that are victims. Better routines at the department during the enrolment, as having the question about intimate partner violence in the enrolment form but also having a private conversation, would probably increase the chances of asking question about intimate violence. Changed routines in the working environment that decrease stress but also offer more education in intimate partner violence could hopefully increase the possibility to ask more questions about intimate partner violence.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett samhällsproblem som finns i olika skepnader, så som fysiskt, psykiskt, socialt, materiellt och ekonomiskt våld. Sjuksköterskor har som ansvar att identifiera och bemöta våldsutsatta kvinnor. Vissa sjuksköterskor upplever en rädsla samt en avsaknad av kunskap kring våld i nära relationer. Syfte: Syftet var att beskriva våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskors bemötande inom sjukvården. Metod: Författarna använde en litteraturöversikt med kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultat: Våldsutsatta kvinnor upplevde i olika situationer bristande bemötande vilket gav en känsla av bristande kontroll och autonomi. Erfarenheter skiljde sig beroende på vilket stadie kvinnorna befann sig i den våldsamma relationen. De våldsutsatta kvinnorna upplevde att det fanns en bristande kunskap kring våldsbrott. Kvinnor eftersökte en icke fördömande miljö, empati, respekt, säkerhet och en plats där de kunde vara sig själva. En god kommunikation och en bra miljö var viktigt för att främja hälsa och välbefinnande och för att kvinnorna skulle våga avslöja våldsbrottet. Slutsats: Rutinmässig frågeställning var något som sjuksköterskor och våldsutsatta kvinnor såg som något positivt och borde införas i sjukvården. Ökad kunskap kring våld i nära relationer eftersträvades av både sjuksköterskor och våldsutsatta kvinnor. Kvinnor upplevde att normer och värderingar påverkade sjuksköterskors profession. / Background: Domestic violence against women in a close relationship is a social issue. There are many different types of violence against women, such as physical, psychological, social, material and financial abuse. Nurses have responsibility to identify and help victims of abuse. Some nurses experience a sense of fear and lack of knowledge while dealing with domestic violence. Aim: The aim was to describe the experiences of abused women treated by nurses in healthcare. Method: This thesis employed literature review of quantitative and qualitative articles. Results: Abused women experienced lack of support from nurses in different situations, which made the women feel a lack of control and autonomy. Experiences differs depending on the stage of the women current violent relationships. Abused women reported that there was limited knowledge about domestic violence. Women in violent relationships were looking for a safe, non-judgmental environment and would like to be treated with empathy and respect. They are also searching for safety and a place to be enabled to be themselves. A good communication and a nice environment were important for the women to promote a feeling of health and well-being, when reporting any type of abuse. Conclusion: Routine questioning is something that both nurses and the abused women see as something positive and would like to incorporate into healthcare. Both nurses and the abused women believed that continuing education for nurses on domestic violence was essential and should be improved within the health care. The abused women experienced that norms and values were affecting the nurse profession.

Syftet med denna studie är att studera den språkliga konstruktionen av det våldsutsatta barnet utifrån SOU-rapporter (statens offentliga utredningar). Som teoretiska och metodologiska utgångspunkter har vi utgått ifrån socialkonstruktionism och diskurspsykologi. Därtill har vi integrerat feministisk teoribildning med betoning på genus. Som metod har vi utifrån diskurspsykologi valt att använda Edleys analysmodell bestående av tolkningsrepertoar subjektsposition samt ideologiska dilemman. I vårt resultat kom vi fram till fem olika tolkningsrepertoarer innefattande två subjektspositioner vardera. Första tolkningsrepertoaren belyser barnet som offer i form av brottsoffer och omyndig. Vår andra tolkningsrepertoar behandlar delaktighetens svårigheter gällande det aktivt deltagande barnet och det passivt deltagande barnet. Tredje tolkningsrepertoaren uppmärksammar barnet i förhållande till rättigheter där vi lyfter barnet som ägare av rättigheter samt barnet som underordnad rättigheter. Tolkningsrepertoar fyra ser till barnet relaterat till ansvar utifrån det ansvarstagande barnet och barnet under vuxnas ansvar. Den femte tolkningsrepertoaren skildrar barnet i relation till omsorg där vi i vårt material kunnat utläsa den omsorgsfulla mammans barn samt den våldsutövande pappans barn. Sammanfattningsvis har vi utläst den komplexitet som råder gällande det våldsutsatta barnets delaktighet i relation till omsorg och rättigheter.

Women's vulnerability to domestic violence is a widespread social problem that causes problematic consequences for society and to the individual. I wondered what significance the professionals' knowledge has to help abused women, how professionals and abused women describe abused womens needs, and how the professionals work with and consider important in meeting with and helping abused women. Six qualitative interviews with a social worker who were working as a therapist in the social services, as councilors and in women's shelter were performed. The results showed that the professionals regarded specific knowledge of domestic violence as a prerequisite for being able to help the woman adequately. Furthermore, it appeared that the woman's needs could be psychological need of support and processing, but also help with practical issues to sort out their situation. The social workers were mapping the violence and the situation of the abused women. The mapping could determine the woman's needs and potential contributions. / Kvinnors utsatthet för våld i nära relationer är ett omfattande samhällsproblem som får problematiska följder både för samhället och individen. Jag ställde mig frågan vilken betydelse de professionellas kunskap har för att hjälpa våldsutsatta kvinnor, hur de professionella och kvinnorna ser på kvinnans behov, samt hur de professionella arbetar med och anser är viktigt i mötet med våldsutsatta kvinnor. Sex intervjuer med socialarbetare som jobbade som behandlare inom socialtjänst, kuratorer och kvinnojour genomfördes. Resultatet visade att de professionella såg särskild kunskap om våld i nära relationer som en förutsättning för att kunna hjälpa kvinnan på ett adekvat sätt. Vidare framgick att kvinnans behov kunde utgöras av psykiskt behov av stöd och bearbetning, men också praktisk hjälp för att få ordning på sin situation. För att hjälpa kvinnan kartlade man våldet och kvinnans situation. Genom kartläggningen kunde man utröna kvinnans behov och bedöma insatser.

Sammanfattning Föreliggande studie är en kvalitativ litteraturstudie som kartlägger den befintliga forskning som finns gällande kvinnor som återgår till sina våldsamma relationer. Syftet med litteraturstudien är att kartlägga och få en förståelse för de faktorer som inverkar till att kvinnor återgår. Totalt har 14 artiklar använts i studien vilket utgör den empiri som ligger till grund för studien. Artiklarna har vidare tematiserats i syfte att finna specifika teman för de identifierade faktorerna: Partnern och våldets inverkan att återgå, Kvinnans risk, Interna faktorers påverkan samt Externa faktorers påverkan. Analys genomfördes sedan utifrån exitprocessen och utbytesteorin för att få en förståelse för faktorernas inverkan. Den slutsats som kan dras är att faktorerna har en inverkan på kvinnor som återgår och att beslutet är rationellt utifrån hennes perspektiv. Vidare påverkas beslutet även av hur hon subjektivt värderar dessa faktorer och var i processen hon befinner sig. Avslutningsvis diskuteras de fynd som hittats och vikten av ytterligare forskning kring kvinnor som återgår. Vidare diskuteras även hur de resultat som sammanställs kan appliceras inom socialt arbete

Våld i nära relationer är ett utbrett folkhälsoproblem, både nationellt och globalt. Cirka var fjärde kvinna uppger att hon blivit utsatt för någon form av våld, mest förekommande är verbala kränkningar och fysisk misshandel. Konsekvenserna av våldet leder till en ökad andel psykisk ohälsa, förtidig dör eller bestående, fysisk kroppsskada och en minskad förmåga att leva ett välfungerande liv. Sjuksköterskorna upplever mötet och kunskapen kring ämnet som bristfällig och att de inte kan erbjuda den hjälp och det stöd som behövs. Därmed skadas förtroendet för sjuksköterskans kompetens och välvilja och resulterar i att många väljer att inte söka hjälp. Genom att undersöka sjuksköterskornas upplevelse av mötet med kvinnor som lever med våld i en nära relation skapas möjlighet att sprida kunskap om ämnet för att på vis förbättra den vårdande vården samt öka sjuksköterskans kompetens. Syftet är att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att möta kvinnor som lever med våld i nära relationer. En litteraturöversikt gjordes där tretton artiklar har granskats, analyserats och sammanställts utifrån Fribergs mall. Resultatet presenteras i tre huvudteman. Dessa behandlar sjuksköterskans inställning, hur sjuksköterskan påverkas av mötet med våldsutsatta kvinnor samt sjuksköterskans strategier vid mötet med våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskornas upplevelse av mötet med dessa kvinnor och vilken nivå av kunskap sjuksköterskan besitter i ämnet påverkar given vård. Brist på kunskap och osäkerhet påverkade deras benägenhet att leta efter tecken på våld och att våga fråga om detta om misstankar uppstod. Gemensamt för alla sjuksköterskor var en känsla av otillräcklighet och en önskan om mer kunskap i bemötande och kuraget för att våga fråga och ge den vårdande vård som behövs. Det följer ett krav på sjuksköterskan att kunna läsa av kvinnan framför sig, att både kunna tänka och se ”utanför boxen”. För att kunna möta kvinnan framför sig är det av vikt att lägga sin förförståelse åt sidan och skapa en trygg, mellanmänsklig relation. Att inte inneha kunskap om ämnet försvårar förmågan att sätta sig in i situationen. Skulle den enskilde sjuksköterskan åta sig ansvaret att utbilda sig i ämnet skapas förutsättningar att möta kvinnorna i sin situation och därmed främja deras hälsa. Sett ur ett hållbarhetsperspektiv krävs det standardiserad utbildning i ämnet, antingen under grundutbildningen eller som en regelbunden arbetsplatsutbildning. Detta skulle öka sjuksköterskans kompetens som både professionell yrkesutövare och som medmänniska.

Våld i nära relationer anses som ett dolt och komplicerat samhällsproblem, där inte enbart den utsatta påverkas av våldet utan likaså de som bevittnar det. Genom att barn och unga som upplever föräldrars våld gentemot varandra kan negativa konsekvenser uttryckas i olika miljöer. Skolan kan anses vara en god arena för att uppmärksamma barn och unga som lever eller har levt med våld i nära relationer. Syftet med studien är att undersöka hur två grundskolors elevhälsoteam arbetar delaktighetsfrämjande med elever som har lever eller har levt våld i nära relationer – med fokus på stödinsatser och samverkan. Studien baseras på fem stycken deltagare där samtliga ingår i skolornas elevhälsoteam. En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer valdes. Studiens dataanalys grundar sig på en kvalitativ innehållsanalys där två kategorier med tre till fyra underkategorier framställts. Resultatet har visat subjektiva tankar kring delaktighetsfrämjande arbete och stöd med elever som upplevt eller upplever våld i nära relationer, då inga specifika insatser framkom. Kring dessa elever råder det delade meningar om samverkan är av god eller mindre god karaktär. Studien visar således på att skolan har goda förutsättningar för att arbeta delaktighetsfrämjande både inom verksamheten, men också i samverkan med socialtjänsten. Det kan dock konstateras att arbetet kring elever som upplevt eller upplever detta bör utvecklas på flera områden. Studien kan vidare ge möjlighet för yrkessamma inom socialt arbete att synliggöra, avdramatisera och skapa välanpassade stödinsatser. Därigenom kan förutsättningar skapas för att minska den tabu som föreligger kring att tala om våldet.

Syftet med uppsatsen är att explorativt undersöka hur unga tjejer i en stödchatt på internet berättar om det våld de upplever eller har upplevt i sin nära relation. Med hjälp av en narrativ metod och teorin om positionering har uppsatsen svarat på vad som är framträdande i unga tjejers berättelser om våld samt hur unga tjejer positionerar sig själva och andra i relation till våldet de upplever i sin nära relation. Resultatet visar att unga tjejer berättar om all form av våld där framträdande har varit den höga kontroll många av tjejerna tvingas leva under. Resultatet visar även att majoriteten av tjejerna inte berättat om våldet för någon samt att en osäkerhet finns gällande var gränserna mellan kärlek och våld går. För att minska denna osäkerhet behövs kunskap bland unga om vad ett bra förhållande är, om vart man kan vända sig när man upplever våld i sin nära relation samt en generell kunskap om de lagar och regler som finns att tillämpa om man upplever våld i sin nära relation.