Uppsatsen är först och främst en komparativ studie av svensk och norsk rätt rörande våldtäktsbrottet, med fokus på det i Norge införda sänkta skuldkravet. Införandet av grov oaktsam våldtäkt i norsk rätt ,var tämligen kontroversiellt och skapade debatt. I uppsatsen konstateras dock att motståndarna till det sänkta skuldkravet kan känna sig lugna. Deras farhågor om bristande rättssäkerhet, fokus på offret m m, har hittills inte besannats. En mindre del av uppsatsen ägnas också åt synen på brottsoffer och förövare och de stereotypa bilder av dem som dominerar i samhället. Vidare refereras och diskuteras ett par omdiskuterade svenska rättsfall tillsammans med två norska rättsfall. Slutligen diskuteras fördelarna och nackdelarna med att kriminalisera (grov) oaktsam våldtäkt och vilka konsekvenser det kan få för brottsoffer och förövare.

En våldtäkt medför både psykiska och fysiska besvärför den som drabbats. Hälso- och sjukvården har en betydande roll i hurvåldtäktsoffren ska omhändertas. Studien har genomförts som en litteraturstudiemed syftet att klargöra vårdteamets roll i omhändertagande av en patient somutsatts för en våldtäkt. 12 artiklar ingår i studien. Frågeställningar vidanalysen av de 12 artiklarna var att belysa specifika rutiner för hur ettvåldtäktsoffer ska bli mottaget, vilket förhållningssätt som vårdteamet börupprätthålla samt särskilda strategier och anpassade behandlingar som finns atttillgå. I resultatet framkom det att bemötandet gentemot patienten är av storvikt för att inge lugn och trygghet. Varje våldtäktsoffer bör genomgå ennoggrann kroppsundersökning för attlokalisera eventuella kroppsliga skador. Våldtäktsoffer kan utvecklaposttraumatiskt stressyndrom till följd av händelsen. Vanligtvis behandlasdetta med kognitiv beteendeterapi som i de flesta fall visar på goda resultat.Vidare forskning borde göras på manliga våldtäktsoffer då få vetenskapligaartiklar lade fokus på det urvalet. / Rape leads to both psychological and physical distress for the affected. The health carer has a major role in how rape victims should be treated. This is a literature-based study with the aim of clarifying the role of the health care team in the care of a patient that has been the victim of a rape. 12 articles have been analysed with the aim of highlighting specific practices for how rape victims should be received, what approach the health care team should maintain as well as identifying any conventional strategies available. The study highlighted how important the reception of a patient is; in order to promote comfort and safety. Every rape victim should undergo a careful examination to localise possible physical injuries. Rape victims can develop posttraumatic stress disorder as a result of their ordeal. This is generally treated with cognitive behavioural therapy, which has been shown to be successful in most cases. More research on male rape victims could be conducted, as few scientific articles put emphasis on this area.

Sexuella övergrepp är det mest integritetskränkande brottet som en människa kan utsättas för. Sjuksköterskor kommer att stöta på patienter som blivit utsatta för sexuella övergrepp eftersom det är ett växande samhällsproblem. Syftet med litteraturstudien var att belysa vanliga reaktioner samt sjuksköterskans förhållningssätt till vuxna individer som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Resultatet delades in i tre teman: reaktioner, sjuksköterskans förhållningssätt och att komma tillbaka efter sexuella övergrepp. Alla människor är olika och får olika reaktioner, dock är de vanligaste reaktionerna efter sexuella övergrepp att känna skam och skuld, ångest och flashbacks. I värsta fall kan drabbade personen utveckla posttraumatiskt stressyndrom. Som sjuksköterska är det viktigt att skapa en god relation till patienten och våga ställa frågor vid misstanke om sexuella övergrepp för att kunna ge en så god vård som möjligt. Att komma tillbaka efter sexuella övergrepp är en lång resa och alla har olika sätt att bearbeta händelsen på. Bearbetningen börjar när patienten har accepterat händelsen och det sker i olika takt. Forskning inom detta område behövs för att på bästa sätt kunna bemöta och hjälpa patienter som blivit utsatta för sexuella övergrepp, även mer utbildning i sjuksköterskeprogrammet efterfrågas.

Våldtäkt är ett ständigt aktuellt ämne samtidigt men även ett som man gärna undviker att tala om det. Sverige är det land som har värst statistik när det gäller våldtäktsbrottet, vilket kan bero på flera olika anledningar som dock inte kommer att undersökas närmare i uppsatsen. De flesta våldtäkterna sker inom hemmets väggar, därför förefaller det uppseendeväckande att de inomäktenskapliga våldtäkterna kriminaliserades i Sverige så sent som på 1960 talet. Uppsatsen tar upp hur resonemangen kring genus, manligt, kvinnligt och rättsligt gick när sexualbrottskommittén, lagrådet och dess remissinstanser samt första och andra riksdagskammaren utredde den eventuella kriminaliseringen. Uppsatsen förhåller sig till genusteori, kriminologisk historia över de inomäktenskapliga våldtäktsbrotten samt andra teorier som kan förklara företeelsen.  Resultaten visar ett allmänt motstånd mot att kriminalisera de inomäktenskapliga våldtäkterna i de flesta instanserna. Det mest frekvent förekommande argumentet är att ett dylikt brott har svårt att komma till samhällets kännedom samt att det är svårt att bevisa. En låg tilltro förärades det kvinnliga könet då man menade att de skulle utnyttja lagen till sin egen fördel i skilsmässoprocesser eller vid illegitimt abortbehov.   Ett visst resonemang kring könens olikhet och samhällelig förändring kan skönjas hos en av källorna. Idéer som kan tänkas ligga bakom förändringen och motarbeta de gamla föreställningarna framkommer även hos vissa. Kvinnans sexuella frihet började diskuteras av en del organ. Uppsatsen öppnar dörrar för ytterligare forskning då man kan undersöka vilken genomslagskraft 1962 års brottsbalk fick när det gäller inomäktenskaplig våldtäkt och våldtäkt överhuvudtaget eftersom en del trodde att våldtäktsbegreppet skulle förlora sin slagkraft om man inkluderade de inomäktenskapliga våldtäkterna.

<p>Våldtäkt är ett ständigt aktuellt ämne samtidigt men även ett som man gärna undviker att tala om det. Sverige är det land som har värst statistik när det gäller våldtäktsbrottet, vilket kan bero på flera olika anledningar som dock inte kommer att undersökas närmare i uppsatsen.</p><p>De flesta våldtäkterna sker inom hemmets väggar, därför förefaller det uppseendeväckande att de inomäktenskapliga våldtäkterna kriminaliserades i Sverige så sent som på 1960 talet.</p><p>Uppsatsen tar upp hur resonemangen kring genus, manligt, kvinnligt och rättsligt gick när sexualbrottskommittén, lagrådet och dess remissinstanser samt första och andra riksdagskammaren utredde den eventuella kriminaliseringen.</p><p>Uppsatsen förhåller sig till genusteori, kriminologisk historia över de inomäktenskapliga våldtäktsbrotten samt andra teorier som kan förklara företeelsen. </p><p>Resultaten visar ett allmänt motstånd mot att kriminalisera de inomäktenskapliga våldtäkterna i de flesta instanserna. Det mest frekvent förekommande argumentet är att ett dylikt brott har svårt att komma till samhällets kännedom samt att det är svårt att bevisa. En låg tilltro förärades det kvinnliga könet då man menade att de skulle utnyttja lagen till sin egen fördel i skilsmässoprocesser eller vid illegitimt abortbehov.  </p><p>Ett visst resonemang kring könens olikhet och samhällelig förändring kan skönjas hos en av källorna. Idéer som kan tänkas ligga bakom förändringen och motarbeta de gamla föreställningarna framkommer även hos vissa. Kvinnans sexuella frihet började diskuteras av en del organ.</p><p>Uppsatsen öppnar dörrar för ytterligare forskning då man kan undersöka vilken genomslagskraft 1962 års brottsbalk fick när det gäller inomäktenskaplig våldtäkt och våldtäkt överhuvudtaget eftersom en del trodde att våldtäktsbegreppet skulle förlora sin slagkraft om man inkluderade de inomäktenskapliga våldtäkterna.    </p>

On the first of july 2018 Sweden adopted a new definition of rape and introduced a legislation for rape when the preparator acts negligently. It´s criminalized when the suspect undertakes the sexual act with lack of consent. Depending on if the preparator did it with intent or negligently defines if it´s rape or rape based on negligence. The main purpose is to ensure that every sexual act is grounded in free choice and to defend the sexual integrity. On the other hand it´s important for the person who continues the sexual action to trust the other persons agreements. For that reason it's also fundamental that everyone can calculate the effects of their actions in a democratic society based on law without discretion.    The purpose of this essay is to investigate the meaning of “consent”, if it´s relevant how the victim acts or when the sexual force occures for what the preparator can be blamed for. Furthermore the purpose is to, based on what is presented, analyze if the perpetrators legal rights have been dismissed for profit of the penal code. The methods used are a legal dogmatic, legal analytic and a legal politic method. The legal dogmatic method is used to confirm the legal definition of consent and what is needed to blame the suspect. This is done with the source of the law as wording of an act, legislative history and doctrine. When the law is assessed, the six cases are analyzed based on how they fulfill the demands of the rule of law and to highlight issues with the rape clause. The legal politic method is used to answer if the preparators legal rights has underdetermined for the legislation of rape by the rules of justice.    The result shows that the necessary condition of “consent” doesn´t involve any specific rules of act without the parties participating in the sexual act. The definition of participating isn’t defined which means that both active and passive behavior can be an indication for consent. The court of justice should instead focus on what has been said, happened or expressed in another way, when the court determines if it's a lack of consent between the parties. It´s not defined what expressed in another way means, instead it's up for the court to decide based on the individual situation. Furthermore, what has been said, happened or expressed in another way is relevant if the suspect can be blamed for the action. In general if the victim has been sexually active in the past, a signal is required from the victim so the preparator can understand that the counterpart doesn´t want to continue; quite the opposite if the counterpart are quiescent or ambivalent to have sex, the person who want to have sex, needs to control if the counterpart wants the same. Otherwise it's up to the counterpart to decide if the person consented to the action or not, which means it shows afterwards if a crime was committed or not. If the person understood or should have understood that the counterpart didn´t act voluntarily for having sex based on what the parts had said, acted or expressed in a other way is important for which crime, rape or rape with negligence, the preparator can be blamed for.    In consideration to the lack of requirements for “voluntarily participating” isn´t legaly defined, it's up to the individual judges to decide the meaning of it depending on the curcomstances in the individual case. Because of that, in some situations, it´s hard for the preparator to forsee the consequenses of its actions. That means that the law hasn´t fullfilled the suspects legaly rights as it should. / Den 1 juli 2018 trädde den s.k. samtyckeslagen i kraft innebärande att den som agerat med uppsåt eller oaktsamt och företagit en sexuell handling mot den som inte deltog frivilligt döms för våldtäkt alternativt oaktsam våldtäkt. Lagen antogs efter en mångårig debatt mellan rätten till sexuellt självbestämmande och den tilltalades rättighet till en rättssäker prövning av saken. Sexuell samlevnad är basalt för människans natur och har varit en förutsättning för mänsklig fortplantning. Det är därför av yttersta vikt att sexualbrottslagstiftningen skyddar mot övergrepp som sker mot offrets vilja samtidigt som den misstänkta inte ska bestraffas på godtyckliga grunder.    Syftet med uppsatsen är att bringa klarhet i frågan vad som avses med att personen deltar frivilligt i den sexuella akten. Därtill utreds om målsägandens beteende och när den sexuella handlingen företogs har betydelse för den tilltalades skuld. Slutligen, med beaktande av vad som framkommit, analyseras frågan om samtyckeslagen införts på bekostnad av rättssäkerhetskraven. De metoder som tillämpas är den rättsdogmatiska-, rättsanalytiska- och rättspolitiska metoderna. Med den rättsdogmatiska metoden fastställs gällande utifrån rättskällorna vilka för uppsatsen i huvudsak är författning, doktrin och praxis. När gällande rätt fastställts analyserar följderna av de sex redogjorda domarna. Dessa domar i kombination de deskriptiva delarna används för att analysera om rättssäkerhetskraven om legalitet, förutsägbarhet och konformitet åsidosatts till förmån för samtyckeslagens instiftande.    Analysen visar att kravet på ett icke-frivilligt deltagande inte innefattar några särskilda krav på ett visst handlingssätt. Ett frivilligt deltagande kan påvisas på obegränsat många sätt enligt lagstiftaren och därför kan passivitetsfall vara ett uttryck för frivilligt deltagande. Istället ska domstolen särskilt beakta vad om sagts, gjorts eller framkommit på annat sätt när den bedömer om målsäganden inte deltagit frivilligt. Inte heller dessa uttryckssätt uppställer krav på ett visst handlande. Det väsentliga för bedömningen är att målsäganden deltog frivilligt. Om målsäganden hävdar att den inte deltog frivilligt ska bedömningen utgå från vad som fick den tilltalade att tro att målsäganden deltog frivilligt. Bedömningen härleds till gärningsmannens skuld där ett likgiltighetsuppsåt åtminstone måste styrkas av åklagaren för att döma denne till våldtäkt. Annars får bedömningen ske mot oaktsam våldtäkt där åklagaren har att påvisa att den tilltalade förfarit medvetet eller omedvetet oaktsamt. Generellt sett kan uttalas att ju lägre aktivitetsnivån varit i det föregående skedet desto enklare är det att styrka uppsåt eller att målsäganden tydligt manifesterat att den inte deltar frivilligt.    Med beaktande av att det inte är definierat vad betydelsen av att målsäganden inte deltar frivilligt kan det inte på förhand besvaras vad som är straffbart. Den enskilda domaren måste avgöra vad ett icke-frivilligt deltagande innebär av normativt slag. Samtyckeslagen åsidosätter legalitetsprincipens krav och det blir då svårt att förutse om den sexuella handlingen var välkomnad eftersom det kommer framgå i efterhand. Det blir då svårt att ”rätta sig” efter lagen och den handlingsdirigerande effekten minskas. I de fall där det förekommit någon grad av sexuellt intresse som fått den tilltalade att tro att motparten varit sexuellt tillgänglig ankommer det denna att påvisa motsatsen för att kunna styrka den tilltalades skuld; därmed finns anledning att ifrågasätta lagens betydelse.

En kvalitativ studie har genomförts med syfte att undersöka hur man talar om sexualitet med kvinnor i stödsamtal efter våldtäkt. Två typer av empiriskt material har använts för analys; journalhandlingar skrivna i samband med stödsamtal och intervjuutskrifter från intervjuer med kuratorer som genomför stödsamtal. I journalerna finns sexualitet inte omnämnt. Genomgången av tidigare forskning och empiri visar att det finns en bild av att en våldtagen kvinnas sexualitet är skadad. Det finns en osäkerhet kring att ta upp ämnet i stödsamtal. Det framkommer också att det för en del av de intervjuade är självklart att sexualiteten har en viktig plats i dessa samtal. Historiskt sett har både våldtäkt och sexualitet blivit mer accepterat att tala om, men studien visar att ämnena fortfarande förknippas med skam. / A qualitative study has been carried out, with the purpose of examining how sexuality is spoken of in post-rape counselling with women. Two types of empirical material have been used for analyzes; medical journals from post-rape counselling and transcripts of interviews with counsellors who perform post-rape counseling. The medical journals showed no mentioning of sexuality. The examination of previous research and the empirical material shows there is a general image of the sexuality of a raped woman to be damaged. There is an uncertainty as to bringing up the subject in the counselling sessions. It is also apparent that it is obvious for some of the interviewed that sexuality takes an important place in these counselling sessions. Historically, both rape and sexuality has become more accepted to speak of, but the study shows that both topics are still associated with an amount of shame.

Bakgrund: På senare år har män som våldtäktsoffer fått en ökad uppmärksamhet, men fortfarande fokuseras majoriteten av forskningen på kvinnor. Det finns många olika myter och fördomar som tilldelas våldtäktsoffer. Ett offer för våldtäkt drabbas av både fysiska och psykiska men. Vårdpersonal måste kunna se förbi sina fördomar för att ge adekvat och lika vård till alla individer. Syfte: Att belysa skillnader och likheter rörande studenters attityder/föreställningar gentemot män respektive kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt. Metod: En litteraturöversikt gjordes på nio vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats. Resultat: Resultatet visade att manliga studenter generellt har högre acceptans för våldtäktsmyter gällande både kvinnor och män. Männen visade upp mer negativa attityder mot offren, tilldelade mer skuld och mindre sympati mot offren än de kvinnliga studenterna. Både kön och sexualitet påverkar attityder mot offret, kvinnor och homosexuella män skuldbeläggs generellt mer än heterosexuella män och homosexuella kvinnor. Mäns och kvinnors föreställningar/uppfattningar om våldtäkt skiljer sig även åt och det visade sig att män och kvinnor föreställer sig olika olägenheter vid våldtäkt. Utbildning visade sig vara en faktor som påverkar attityder, där högre utbildning indikerar på mer positiva attityder mot offret. Slutsats: En rad olika myter förekommer och kan kopplas till negativa attityder mot våldtäktsoffer. En skillnad mellan män och kvinnor finns när det kommer till myt-acceptans. Beroende på ett offers sexuella läggning, kön och karaktär förändras synen på den. Klinisk betydelse: Kännedom om dessa myter och attityder kan ligga till grund för framtida utbildning hos personal som arbetar inom detta område och hjälpa till att motverka en sekundär traumatisering för våldtäktsoffer. / Background: In recent years, male victims of rape have gained increased attention, but the majority of the research still focuses on women. There are many myths and prejudices that affect our attitudes toward victims of rape. A victim suffers from both physical and psychological injuries. Health care personnel have to see beyond their prejudices to give a good and equal care towards all individuals. Aim: The aim of this study was to highlight the similarities and differences regarding students’ attitudes/beliefs towards male and female rape victims. Method: A literature review was written based on nine scientific articles with quantitative approach. Results: The results indicated that men generally have a higher acceptance of rape myths regarding both women and men. Men showed more negative attitudes towards victims, allocated more blame and less sympathy toward victims than women. Both gender and sexuality affect attitudes towards victims, women and homosexual men generally received more blame than heterosexual men and homosexual women. Male and female beliefs/perceptions of rape are also different and it turned out men and women produce various nuisances regarding rape. Education were proven to be a factors influencing attitudes, higher education indicates more positive attitudes towards the victim. Conclusion: Different kinds of myths exist and can be connected to negative attitudes towards a victim of rape. A difference between men and women exists when it comes to myth acceptance. Depending on the victims sexual orientation, sex and character the view upon it changes. Clinical implication: Knowledge about these myths and attitudes can be used for future education for personnel working within this area and to help preventing a secondary victimization for the victim.

I denna uppsats undersöker jag hur det nyligen tillkomna rekvisitet i våldtäktslagstiftningen, frivillighetsrekvisitet, har behandlats av rättstillämparen. Detta genom att undersöka hur domstolarna har bedömt de objektiva såväl som de subjektiva rekvisiten. Underlaget för denna granskning har varit ett antal av de avgöranden där den tilltalade har blivit fälld för det nya brottet grovt oaktsam våldtäkt. Vad jag har funnit är att det finns en viss diskrepans mellan domstolarnas bedömning av brottsoffret bristande frivillighet i den sexuella handlingen, och gärningsmannens uppsåt till densamma. Domstolarna kan väldigt lätt avgöra att brottsoffrets deltagande inte har varit frivilligt, men vid bedömning av gärningsmannens skuld har de i vissa fall enbart ansett denne vara oaktsam. Det är min mening att domstolarna i de fallen inte har gjort en fullgod bedömning av om gärningsmannen haft likgiltighetsuppsåt.

Våldtäkt förklaras vara ett stort samhällsproblem som ökar i Sverige. Definitionen av ett sexualbrott är att genom misshandel eller tvång utföra en sexuell handling som kan jämföras med samlag. Det är all hälso- och sjukvårdpersonals skyldighet att veta var, när och hur patienten kan få bästa möjliga hjälp och stöd. Trots detta får många kvinnor ännu inte tillräckligt med medicinsk behandling och stöd efter en våldtäkt. Synen på våldtäkt har genom tiden förändrats. Förr var kvinnans nej till samlag något som inte alltid respekterades, men efter årtionden av diskussioner kring ämnet, har kvinnojourer uppstått och lagändringar om sexualbrott har skett. Syftet med denna studie är att beskriva kvinnors upplevelse efter en våldtäkt, för att sedan diskutera sjuksköterskans bemötande och agerande i mötet med den utsatta kvinnan. En litteraturstudie med innehållsöversikt av åtta kvalitativa och tre kvantitativa vetenskapliga artiklar har använts enligt Friberg (2012, s. 100). Resultatet bygger på två teman: Kvinnors upplevelse av sig själva och kvinnors upplevelse av att vilja söka hjälp. Studiens resultat visar att våldtäkt påverkar kvinnors självbild och självkänsla negativt, vilket gör att de i efterhand har svårigheter att stå ut med sin egen kropp. Efter våldtäkten upplevde kvinnorna skamkänslor och skuldbelade oftast sig själva för händelsen. Alla problem medförde att även sexlivet påverkades negativt för många kvinnor. En och annan uttryckte även en önskan att ibland vilja skada eller till och med döda gärningsmannen på grund av ilska.  Något som yttrade sig i kvinnornas vardag var en känsla av oro. Det kunde även förekomma inslag av depression och posttraumatiskt stressyndrom. Många valde att inte anmäla eller söka hjälp efter övergreppet. Detta kunde bero på en rädsla, osäkerhet eller en misstro till samhällets förmåga att ge hjälp. Genom att sjuksköterskan ger information, tar hänsyn till patientens livsvärld, integritet och autonomi kan den utsatta kvinnan uppleva trygghet och en minskad psykisk påfrestning. Sjuksköterskan bör vara medveten om sitt bemötande och agerande, något som kan bidra till ett minskat vårdlidande.