Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av hot och våld inom demensvård och somatisk vård på särskilt boende. Ett annat syfte var att undersöka vilka förebyggande åtgärder vårdpersonal kan använda sig av vid dessa situationer. Föreliggande studie är en litteraturstudie med deskriptiv design.  Artiklar söktes i databasen Cinahl vilket resulterade i tolv inkluderande artiklar av kvalitativ och kvantitativ ansats. Författarna har valt att granska artiklarnas undersökningsgrupp och bortfall. Resultatet visade att hot- och våldsituationer är vanligt på särskilt boende och ofta uppkommer i samband med hjälp vid personlig hygien, påklädning och toalettbesök. Vårdpersonalens upplevelse av våld beror på deras tidigare erfarenheter och attityder. Varje vårdpersonal har en egen tolkning av vad våld innebär samt att graden av tolerans skiljer sig mellan olika individer. Genom att ha ökad kunskap, förmåga att kommunicera samt en professionell attityd och viljan att konsultera med andra i vårdteamet kan personalen förebygga ett aggressivt beteende på sin arbetsplats. Vårdpersonalen antog flera olika strategier för att hantera hot- och våldsituationer hos personer med aggressivt och utåtagerande beteende, t.ex. distraktion, personcentrerat förhållningssätt och kommunikation. Läkemedelsbehandling ansågs inte vara en förstahandsåtgärd. Inom det kliniska arbetet kommer vårdpersonalen på särskilt boende att stöta på svåra situationer och utåtagerande beteenden hos äldre och äldre med demenssjukdomar. Därför är det viktigt att som vårdpersonal ha kunskap om bemötande samt kommunikation för att kunna hantera dessa situationer.

No description available.

Bakgrund Smärta hos äldre personer är utmanande att upptäcka särskilt när det gäller personer med demens. Deras smärta är ofta underbehandlad. Kommunikationssvårigheter hos personer med demens är den främsta orsaken till felbedömning av smärtan. Demenssjukdomen orsakar nedsatt kognitiva förmågan som i sin tur påverkar själv rapporteringen av smärtan som personer med demens upplever. Inom särskilt boende har sjuksköterskan en annan roll och detta leder till att sjuksköterskan inte kan delta aktivt i smärtbedömning av personer med demens som i sin tur orsakar onödigt lidande. Sjuksköterskor delegerar vissa arbetsuppgifter till vårdpersonal. Därför utgår sjuksköterskor utifrån vårdpersonalens rapportering av smärta hos personer med demens Syfte Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att identifiera smärta hos personer med demens på särskilt boende. Metod Kvalitativ design är vald som metod för denna studie och data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Nio undersköterskor intervjuades enskilt inom tre olika särskilda boenden. Analys av data gjordes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Resultaten visar att vårdpersonalens anser att smärtskattning av personer med demens är viktigt och ett sätt att kunna lindra lidande hos dessa personer. Vårdpersonal upplever svårigheter att upptäcka smärta hos personer med demens på grund av deras kognitivt nedsatta förmågor. Det visade sig att det saknas smärtskattnings rutiner på särskilda boende och det saknas även kunskap om smärtskattningsinstrument hos vårdpersonal Slutsats Resultat i denna studie visar att vårdpersonal har begränsat med kunskap om validerad smärtskattning. Det visar sig även att delegeringen av smärtskattning är bristfällig för att samtliga vårdpersonal inte hade fått tillräckligt med information av ansvariga sjuksköterskan på de särskilda boenden där deltagarna arbetade. Vårdpersonal i studien önskade att få utbildning om smärtskattningsinstrument. Kunskap om validerad smärtskattning kan hjälpa vårdpersonal att upptäcka smärta hos personer med demens samt att följa upp behandlingens effekt. Detta i sin tur kan leda till minskat lidande hos personer med demens som lider av smärta.

Bakgrund: Palliativ vård utgår från en helhetssyn kting patientens mående och sjukdomsyttranden. En av kvalitetsindikatorerna för palliativ vård är regelbunden användning av symtomskattningsinstrument. Symtom är multidimentionella och återfinns i både existentiella, fysiska, psykiska och sociala dimensioner. En tydlighet behövs kring hur symtomskattningsintstrument används och arbetas med för patienten med palliativa vårdbehov.  Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att använda symtomskattningsinstrument för patienter med palliativa vårdbehov.  Metod: Litteraturstudie med grund i artiklar av både kvalitativa, kvantitativa och mixad metod inkluderades och som analyserats med tematisk analys.  Resultat: 10 artiklar presenteras med huvudtema möjligheter att arbeta mer effektivt och personcentrerat och hinder i användandet av symtomskattningsinstrument med undertema ej kliniskt användbart, brist på kunskap och utbildning och tidsaspekter. Slutsats: Denna litteraturstudie har visat på att det finns varierad användning av symtomskattningsinstrument och flera aspekter kring vårdpersonalens erfarenheter. Den mest framträdande erfarenheten hos vårdpersonalen var att användningen av symtomskattningsinstrument ökade effektiviteten hos patienten, patienten fick lättare att artikulera sina symtom.

Bakgrund: Palliativ vård utgår från en helhetssyn kring patientens mående och sjukdomsyttranden. En av kvalitetsindikatorerna för palliativ vård är regelbunden användning av symtomskattningsinstrument. Symtom är multidimentionella och återfinns i både existentiella, fysiska, psykiska och sociala dimentioner. En tydlighet behövs kring hur symtomskattningsinstrument används och arbetas med för patienten med palliativa vårdbehov.  Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att använda symtomskattningsinstrument för patienter med palliativa vårdbehov.  Metod: Litteraturstudie med grund i artiklar av både kvalitativa, kvantitativa och mixad metod inkluderades och som analyserats med tematisk analys. Databassökningar i Cinahl, Pubmed och Psycinfo. Resultat: 10 artiklar presenteras med huvudtema Möjligheter att arbeta mer effektivt och personcentrerat och Hinder i användandet av symtomskattningsinstrument med undertema ej kliniskt användbart, brist på kunskap och utbildning, tisbrist och tidsaspekter.  Slutsats: Denna litteraturstudie har visat på att det finns varierad användning av symtomskattningsinstrument och flera aspekter kring vårdpersonalens erfarenheter. Den mest framträdande erfarenheten hos vårdpersonalen var att användningen av symtomskattningsinstrument ökade effektiviteten hos patienten, patienten fick lättare att artikulera sina symtom.

Bakgrund Många människor har på senare år tvingats fly från sina hemländer. Detta har resulterat i att vårdpersonalen vårdar allt fler människor med olika kulturella bakgrunder. Vårdpersonal möter allt oftare flyktingar och asylsökande som bär på traumatiska upplevelser och skiftande hälsotillstånd. Att vårda människor från andra kulturer kan vara utmanande för vårdpersonalen då de ska kunna ge en god kvalitativ vård på lika villkor till alla människor. Syfte Att belysa vårdpersonalens erfarenheter av att vårda vuxna flyktingar och asylsökande. Metod Utformad som en litteraturstudie. Sammanlagt valdes 8 kvalitativa artiklar ut från databaserna Cinahl och PsycINFO till kvalitetsgranskning. Resultatet diskuterades i förhållande till den valda teorin. Resultat Delas in i 2 kategorier och 7 subkategorier. Första kategorin är Vårdpersonalens erfarenheter av att kommunicera där språkbarriärer och tolk som hjälpmedel blev subkategorier. Den andra kategorin Vårdpersonalens erfarenheter av att vårda innefattar ohälsa kopplat till flyktingar, kulturella skillnader, grundläggande aspekter i vårdandet, utmaningar för vårdpersonal samt betydelsefullt och utvecklande arbete som subkategorier. Vårdpersonal upplevde att det var svårt att kommunicera. Att använda tolk var problematiskt. Krig, våld, olyckor och ohälsosamma levnadsförhållanden bidrog till en mängd olika hälsobesvär. Kulturella skillnader försvårade omvårdnaden. Familjefokuserad omvårdnad, en stödjande vårdrelation med förtroende och möjlighet till samtal var viktiga aspekter i omvårdnaden. Resultatet diskuterades utifrån Madeleine Leiningers teori om vård av kulturell mångfald och universalitet. Slutsats Det behövs en större kulturell medvetenhet bland vårdpersonal för att kunna bemöta och ge en god kvalitativ vård till flyktingar och asylsökande.

Bakgrund: Stödpersoner är en utomstående resurs som är frikopplad vårdapparaten och kan tilldelas patienter som vårdas under psykiatrisk tvångsvård. Stödpersonens arbete syftar till att stötta patienten i en sårbar period i livet genom social interaktion och uppmuntran. Syfte: Att undersöka vårdpersonalens erfarenheter av och uppfattningar om stödpersonens roll och betydelse för patienter inom psykiatriskt tvångsvård. Metod: Deskriptiv design med en kvalitativ ansats. Som datainsamlingsmetod användes intervjuer med nio öppna frågor. Ett bekvämlighetsurval gjordes för att uppnå åtta informanter ur vårdpersonalen på en psykiatrisk avdelning. Som analysmetod användes innehållsanalys. Joyce Travelbees omvårdnadsteori användes som utgångspunkt. Resultat: Vårdpersonalen hade överlag, trots viss variation, god kunskap och erfarenhet av stödpersoner och deras roll. Stödpersonen uppfattades också ha en generellt positiv och stärkande roll för patienten. Slutsats: Vårdpersonalen visste att stödpersoner fanns men det rådde viss oklarhet i vad som ingick i deras arbetsuppgifter. Stödpersoner uppfattades dock ha en meningsfull roll i patientens välbefinnande. Den upplevda känslan var att stödpersonen kunde bidra med ett medmänskligt stöd i en utsatt situation och att det var av stor betydelse för patienten. / Background: Support persons are an outside resource who are disconnected from the healthcare system and can be assigned to patients who are cared for during involuntary treatment. The support person's work aims to support the patient in an vulnerable period in life through social interaction and encouragement. Purpose: To investigate the healthcare staff's experience and opinions about the support person's role and importance for patients in psychiatric compulsory care. Methods: Descriptive design with a qualitative approach. As a data collection method, interviews with nine open ended questions were used. A convenience selection was made to achieve eight informants from the healthcare staff at a psychiatric department. As analysis method, content analysis was used. Joyce Travelbees' nursing theory was used as a starting point. Results: Overall, the healthcare staff had good knowledge and experience of support persons and their role, despite some variation. The support person was also perceived to have a generally positive and strengthening role for the patient. Conclusion: The healthcare staff knew that support persons existed, but there was some uncertainty in what was included in their duties. However, support persons were perceived to have a meaningful role in the patient's well-being. The feeling was that the support person could contribute with a charitable support in a vulnerable situation and that it was of great importance to the patient

En ökad utbredning av psykisk ohälsa ses världen över och är ett stort folkhälsoproblem både i Sverige och globalt. Fysiska besvär som inte blivit tagna på allvar av den somatiska vården, självstigma, samt vårdpersonalens okunskap är faktorer som gör att många patienter med psykisk ohälsa drar sig för att söka vård. En del i sjuksköterskans ansvarsområde är att främja hälsa, för att främja hälsa hos patienter med psykisk ohälsa krävs bland annat fördjupad kunskap om psykisk ohälsa. Syftet var att belysa vårdpersonalens erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa i den somatiska vården. En litteraturstudie genomfördes med litteratursökningar i tre databaser och åtta artiklar inkluderades. Materialet bearbetades med stöd från innehållsanalys. I resultatet framkom tre kategorier: Vårdpersonalens erfarenheter av patienter med psykisk ohälsa; Vårdpersonalens erfarenheter av bristande kunskap om psykisk ohälsa; Vårdpersonalens erfarenheter av organisationsstrukturer. Resultatet visade att vårdpersonalen hade bristande kunskap om psykisk ohälsa. En oförberedd organisation, kännetecknad av tidsbrist hos vårdpersonalen framkom även. Tidsbristen ledde till att det inte fanns möjlighet att etablera en förtroendefull relation. Majoriteten av vårdpersonalen hade en välvilja gentemot patienter med psykisk ohälsa. Vårdpersonalen upplevde att ingen tog ansvar för patienterna med psykisk ohälsa och att de ständigt föll mellan stolarna. / An increased prevalence of mental illness is seen worldwide and it's a major public health issue both in Sweden and global. Physical problems that haven't been taken seriously, self-stigma and healthcare professional´s lack of knowledge are influencing parts that make patients with mental illness less willing to seek care. One of the nurse's fundamental responsibilities is to promote health. In order to promote health among patients with mental illness, better knowledge about mental illness is required. The aim of this study was to illustrate healthcare professional´s experiences of nursing patients with mental illness in the somatic healthcare. A literature study was accomplished with searches in three databases and eight articles were included. The material was analysed with support from content analysis. The result emerged in three categories: Healthcare professional´s experiences of patients with mental illness; Healthcare professional´s experiences of lacking knowledge about mental illness; Healthcare professional´s experiences of organizational structures. The findings revealed that the healthcare professionals experienced a lack of knowledge about mental illness. An unprepared organization characterised by lack of time was also found. The lack of time led to impossibility to establish a trustful relationship. The majority of the healthcare professionals had a benevolence towards the patients with mental illness. A feeling that the patients always fell between the chairs and that nobody takes responsibility for them occurred by the healthcare professionals.

Patienter som vårdats på en intensivvårdsavdelning (IVA) och tillfrisknat efter kritisk sjukdom löper stor risk för komplikationer efter att de flyttats till annan vårdavdelning för fortsatt vård. Oförutsedda komplikationer kan ibland leda det till att patienten återinläggs på IVA. Tidig identifiering och nära samarbete mellan IVA och vårdavdelning kring vanliga komplikationer skulle kunna förbättra förutsättningar för effektiv rehabilitering för den enskilda patienten.   Syftet med förbättringsarbetet var att underlätta patientens rehabilitering genom att tillgodose dennes behov av information och specifika rehabiliteringsinsatser som är vanliga efter intensivvård. återhämtning efter intensivvård samt minska risken för återinläggning.    Under förbättringsarbetet infördes ett screeningsinstrument för att tidigt kunna fånga patientens behov av stöd. Förbättringsarbetet utgick från Nolans förbättringsmodell. Resultatet av förbättringsarbetet visar på att det finns behov av tidigare uppföljning av intensivvårdspatienten för att förbättra och stötta patienten i sin återhämtning. Screeningsinstrumentet bidrog till att de patienter som är i behov av stöd fångades upp.    Kunskap om utmaningar och framgångsfaktorer under förbättringsarbete kan bidra till en större förståelse för förbättringskunskapens betydelse vid utveckling av vården. Syftet med studien var att belysa intensivvårdspersonalens erfarenheter av förbättringsarbete inom post-intensivvård.   En kvalitativ studie genomfördes med två fokusgruppsintervjuer bestående av vårdpersonal från en IVA-avdelning. Under intervjuerna fångades vårdpersonalens upplevelse av förbättringsarbete. De transkriberade intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. I resultatet av studien framkom både utmaningar och framgångsfaktorer i tre kategorier: ”Skapa mening och förståelse för nytt arbetssätt”, ”Proaktivt arbete med patientfokus” samt ”Förändringströtthet och brist på tid”.   Tidigare uppföljning är en viktig del i patientens återhämtning efter IVA-vård för att förebygga senkomplikationer. Studien visar att tydlig information kring interventioner bidrar till ökad förståelse för förändringsprocessen och skapar drivkraft i förbättringsarbetet. / Patients who recovers from severe illness entails an increased risk of complications when being transferred from intensive care unit (ICU) to ward. Unforeseen complications can sometimes lead to ICU re-admissions. Early identification of common complications and close collaboration between ICU and ward can improve the chances of a successful recovery for the patient.   The purpose of the improvement work was to facilitate the patient's recovery after intensive care and to reduce the risk of readmission. rehabilitation by meeting his or her need for information and specific rehabilitation interventions that are common after intensive care.   During the improvement work, a screening instrument predicting high risk-individuals was introduced to capture the patient's need for support at an early stage. The improvement work was based on Nolan's improvement model. The results of the improvement work showed that there is a need for earlier follow-up of the ICU-patient to improve and support patients in their recovery. The screening instrument helped to catch the patients in need of support.   Knowledge of challenges and success factors during improvement work can contribute to a greater understanding of the importance of improvement knowledge in the developement of care. The purpose of the study was to illuminate intensive care staff's experiences of improvement work in post-intensive care.   A qualitative study was conducted with two focus group interviews consisting of care staff from an ICU department. During the interviews, the care staff's experience of improvement work was captured. The transcribed interviews were analyzed with a qualitative content analysis. Focus group interviews with staff resulted in three categories: "Creat meaning and understanding for a new way of working", "Proactive work with a patient focus" and "Change fatigue and lack of time".  Previous follow-up is an important part of the patient's recovery to detect late complications. The study result concludes that clear information according to interventions during improvement work contributes to increased understanding for the improvement process and creates motivation and drive in the improvement work.