I dagens samhälle är hälften av alla män överviktiga, drygt en tredjedel av alla kvinnor och vart femte barn är överviktiga eller feta (Svenska livsmedelsverket, 2010). Med detta i åtanke väcktes tanken angående hur överviktiga individer motiveras i en process av viktnedgång. Syftet med studien var att undersöka uppfattningar av motivation hos överviktiga individer som genomgår en viktminskningsprocess. Vidare var även syftet att undersöka hur dessa individer påverkas av att genomgå en viktminskningsprocess i grupp. Detta är en fenomenografisk studie där intervjuer har genomförts med tre individer som är i en pågående viktminskningsprocess hos ett viktminskningsföretag. Efter en bearbetning av det empiriska materialet kunde tre beskrivningskategorier utläsas, att komma igång, att nå framsteg samt att blicka framåt. Resultatet visade på många skillnader, men också likheter i individernas uppfattningar av motivation. Slutsatsen blev att respondenterna fann motivation i form av ett stort stöd hos gruppen på viktminskningsföretag, vilket var viktigt för dem i deras viktminskningsprocess, samt att en snabb start i början av processen ökar motivationen för den resterande resan

Övervikt och fetma är ett ökande problem som leder till ökad sjuk- och dödlighet. Det innebär ett lidande för patienten och stora kostnader för samhället. För att en patient ska minska i vikt krävs livsstilsförändring och i detta arbete har distriktssköterskan en stödjande funktion. Syftet med den här studien är att öka kunskaperna om hur distriktssköterskan inom primärvården kan arbeta med överviktiga och feta patienter för att hjälpa dem till varaktig viktminskning. Vi vill belysa vilka svårigheter som finns och vilka faktorer som underlättar. Vi vill även se vad som utmärker effektiva viktminskningsprogram. Vi har gjort en systematisk litteraturstudie med analys av kvantitativ och kvalitativ forskning. Resultatet visar att sjuksköterskor och läkare tycker att rådgivning vid övervikt/fetma är ett svårt och känsligt ämne. De ger oftare livsstilsråd till överviktiga patienter när de har en medicinsk sjukdom relaterad till övervikten. Tidsbrist är en försvårande faktor. Sjuksköterskorna och läkarna upplever att de har otillräckliga kunskaper i arbetet med livsstilförändring. De efterfrågar mer utbildning och stöd från organisationen. De studier om viktminskningprogram vi har analyserat var upplagda på olika sätt och var därför svåra att jämföra. De var även genomgående av låg metodologisk kvalitet och därför är det svårt att rekommendera något av programmen till den svenska primärvården. Även flera av de övriga studierna har metodologiska brister varför resultaten bör tolkas försiktigt. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

I Sverige beräknas strax över hälften av alla vuxna vara överviktiga eller ha utvecklat fetma (Folkhälsomyndigheten, 2018). Enligt WHO (2017) är ökningen av tillståndet inte bara ett allvarligt samhällsproblem, utan utgör även ett växande globalt hot mot folkhälsan. Ett hot som går att åtgärda, men utan åtgärd kan tillståndet ha förödande konsekvenser, i värsta fall förkortat liv (ibid). Med detta i åtanke växte mitt intresse fram att studera problematiken utifrån en pedagogisk synvinkel. Syftet med föreliggande studie var att belysa de erfarenheter och upplevelser av socialt stöd om beskrivs av en grupp individer som deltar i ett viktminskningsprogram genomsyras att behandlingsmetoden kognitiv beteendeterapi [KBT], ställt i relation till förändring av livsstil genom ett lärande perspektiv. Studien hade ett induktivt förhållningssätt och inspirerades av en hermeneutisk-fenomenologisk ansats med livsvärden som fokus. Som insamlingsmetod användes två fokusgruppsdiskussioner och två ”tillfällen i sammanhanget”, likt observation. Urvalet bestod av sex personer som deltog i en viktminskningsgrupp där KBT praktiserades. Av resultatet framgick att deltagarna upplevde behandlingen som gynnsam, dels genom viktreducering samt av ett generellt ökat hälsotillstånd, vilket kan kopplas till den nya mer hälsosamma livsstilen. Det har varit av intresse att belysa ämnet utifrån ett pedagogiskt perspektiv. Många studier fokuserar på ett viktminskningsresultat och inte vad som möjliggör ett långsiktigt lärande. Genom att synliggöra lärandet genom den sociala kontexten och upplevelsen om vad som möjliggör lärande kan vi även öka förståelsen för problematiken och vidare metoden.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur brottare upplever bantning. Studien kommer att undersöka seniorbrottare och genomföras i Stockholm. Följande frågeställningar är i fokus vid denna studie: Hur upplever brottare i studien att bantningsprocessen kommer att påverkas av det nya invägningssystemet? Hur upplever brottare i studien att det nya invägningssystemet påverkar deras inställning inför bantning? Metod I denna studie kommer vi att använda oss av den kvalitativa metoden hermeneutik. Eftersom studien följer en hermeneutisk ansats och har som mål att skapa förståelse av upplevelser är det fördelaktigt med intervjuer då vi kan få djupare svar. Intervjuerna utformades utifrån en semistrukturerad mall. Urvalet var strategiskt och bestod av sex seniorbrottare i Stockholm. Analysmetoden grundar sig i ett hermeneutiskt förhållningssätt till vår data. Resultat Sammanfattningsvis visar resultaten att brottarna i studien upplever att bantningsprocessen inte kommer att påverkas av det nya invägningssystemet vad gäller förekomsten av bantning, bantningsmetoderna och bantningsprocessen. Däremot upplever brottarna att det nya invägningssystemet har påverkat hur stor andel av sin kroppsvikt brottarna kan banta. Resultaten tyder även på att brottarna överlag har blivit mer negativt inställda inför bantning efter införandet av det nya invägningssystemet. Slutsats Brottarna i studien upplever att bantningsprocessen inte kommer att påverkas av det nya invägningssystemet vilket verkar bero på att bantning är djupt inrotad i brottningskulturen. Däremot verkar det nya invägningssystemet leda till att brottare kommer banta en mindre andel av sin kroppsvikt, vilket främst beror på den minskade återhämtningstiden mellan invägning och tävling. Det nya invägningssystemet verkar dessutom ha påverkat brottares inställning inför bantning. Flera brottare upplever att de nya reglerna gör att bantningsprocessen har blivit psykiskt jobbigare och mer ohälsosam. / <p>Specialidrott, LS4A</p>

<p>Introduktion: Övervikt och fetma är ett globalt växande folkhälsoproblem vilket leder till enorma ekonomiska samhällskostnader. Fetmakirurgi, bland annat Reglerbart gastriskt band (Adjustable Gastric Banding, AGB), har visat långsiktiga effekter på viktminskning, medan icke-kirurgisk fetmabehandling har visat mindre tydliga effekter. Detta har lett till att fetmakirurgin ökat dramatiskt. Trots detta har vissa kirurgipatienter svårigheter i att upprätthålla viktminskning över tid. Fetmakirurgi kan även leda till senkomplikationer och biverkningar. Flertalet experter argumenterar för att långtidsbehandling är väsentlig för vidmakthållande av beteendeförändring. Dagvårdsbehandling anses vara värd att överväga för patienter med fetma. Den har använts brett inom diabetesvård men ej lika mycket inom fetmabehandling. Syfte: Att strukturera och undersöka population och datamaterial från en redan genomförd men opublicerad, tre år lång interventionsstudie, med tre uppföljningar, om viktminskning och ätbeteende hos patienter med fetma, efter behandling med: Adjustable Gastric Banding, Dagvård alternativt en kombination av de båda behandlingarna. Metod: Datamaterial i 30 pärmar, från patienter (baseline: n= 212) i en redan genomförd men opublicerad interventionsstudie, lästes igenom och strukturerades in i ett index i Microsoft Words. Därefter skapades en databas i Microsoft Excel. I databasen räknades de patienter samman som visat angivna mått på viktminskning (BMI) och ätbeteende (TFEQ) vid något, några eller samtliga av de totalt tre uppföljningstillfällena i studien. Resultat: Efter strukturering och undersökning av datamaterialet framgick att enbart (n=10) av (n=212) fullföljt studien genom uppvisade mått på BMI samt TFEQ vid samtliga av studiens tre uppföljningstillfällen. För att i denna masteruppsats visa resultat från en större studiepopulation presenterades även uppvisade mått (BMI, TFEQ) från patienter som deltagit vid baseline och tredje uppföljningstillfället, men som nödvändigtvis inte deltagit vid uppföljnigstillfälle ett eller två (n=43). BMI och TFEQ presenterades i medelvärde och median för varje behandlingsgrupp. Slutsats: Resultatet visar att majoriteten av de deltagande patienterna inte fullföljde hela programmet. Därför kunde inga effekter av respektive behandling på förändring av vikt och ätbeteende beräknas.</p> / <p>Introduction: Overweight and obesity is a globally growing public health problem leading to enormous economic costs for the society. Obesity surgery, including Adjustable Gastric Banding (AGB), has shown long-term positive effects on weight loss, while non-surgical obesity treatment has shown less evident effects. This has led to a dramatic increase in obesity surgery. Still, some surgery patients have difficulties in maintaining weight loss over time. The majority of experts argue that long-term treatment is essential for maintaining behavioral changes. According to experts, Daycare treatment is worth considering for patients suffering from obesity. It has been used broadly within the diabetes care though not to the same extent in obesity treatment. Aim: To structure and investigate the population and data from an already completed but unpublished three year old intervention study, with three follow ups, of weight loss and eating behavior in patients with obesity after treatment with Adjustable Gastric Banding, Daycare or a combination of the both treatments. Method: Data in 30 binders, from participants (baseline n=212) in an already completed but unpublished intervention study, was read and structured into an index in Microsoft Words. A database in Microsoft Excel was then structured were patients with specified measures for weight loss (BMI) and eating behavior (TFEQ), for one, two or three of the total three follow ups, was counted together. Results: After the structuration and investigation of the material it became evident that due to drop-out or missing data only (n=10) out of (n=212) had fulfilled the study by showing specified measures of BMI and TFEQ at every of the total three follow ups. To, in the present Master thesis, show results from a greater sample, also participants with measures (BMI, TFEQ) from baseline and the third follow up, but not necessary from the first or second follow up (n=43), was included in the presentation. BMI and TFEQ were presented in mean and median for each of the treatment groups. Conclusion: The result shows that a majority of the participants not completed the program. Hence could no effect of the treatments on changes of weight and eating behavior be rated.</p>

Introduktion: Övervikt och fetma är ett globalt växande folkhälsoproblem vilket leder till enorma ekonomiska samhällskostnader. Fetmakirurgi, bland annat Reglerbart gastriskt band (Adjustable Gastric Banding, AGB), har visat långsiktiga effekter på viktminskning, medan icke-kirurgisk fetmabehandling har visat mindre tydliga effekter. Detta har lett till att fetmakirurgin ökat dramatiskt. Trots detta har vissa kirurgipatienter svårigheter i att upprätthålla viktminskning över tid. Fetmakirurgi kan även leda till senkomplikationer och biverkningar. Flertalet experter argumenterar för att långtidsbehandling är väsentlig för vidmakthållande av beteendeförändring. Dagvårdsbehandling anses vara värd att överväga för patienter med fetma. Den har använts brett inom diabetesvård men ej lika mycket inom fetmabehandling. Syfte: Att strukturera och undersöka population och datamaterial från en redan genomförd men opublicerad, tre år lång interventionsstudie, med tre uppföljningar, om viktminskning och ätbeteende hos patienter med fetma, efter behandling med: Adjustable Gastric Banding, Dagvård alternativt en kombination av de båda behandlingarna. Metod: Datamaterial i 30 pärmar, från patienter (baseline: n= 212) i en redan genomförd men opublicerad interventionsstudie, lästes igenom och strukturerades in i ett index i Microsoft Words. Därefter skapades en databas i Microsoft Excel. I databasen räknades de patienter samman som visat angivna mått på viktminskning (BMI) och ätbeteende (TFEQ) vid något, några eller samtliga av de totalt tre uppföljningstillfällena i studien. Resultat: Efter strukturering och undersökning av datamaterialet framgick att enbart (n=10) av (n=212) fullföljt studien genom uppvisade mått på BMI samt TFEQ vid samtliga av studiens tre uppföljningstillfällen. För att i denna masteruppsats visa resultat från en större studiepopulation presenterades även uppvisade mått (BMI, TFEQ) från patienter som deltagit vid baseline och tredje uppföljningstillfället, men som nödvändigtvis inte deltagit vid uppföljnigstillfälle ett eller två (n=43). BMI och TFEQ presenterades i medelvärde och median för varje behandlingsgrupp. Slutsats: Resultatet visar att majoriteten av de deltagande patienterna inte fullföljde hela programmet. Därför kunde inga effekter av respektive behandling på förändring av vikt och ätbeteende beräknas. / Introduction: Overweight and obesity is a globally growing public health problem leading to enormous economic costs for the society. Obesity surgery, including Adjustable Gastric Banding (AGB), has shown long-term positive effects on weight loss, while non-surgical obesity treatment has shown less evident effects. This has led to a dramatic increase in obesity surgery. Still, some surgery patients have difficulties in maintaining weight loss over time. The majority of experts argue that long-term treatment is essential for maintaining behavioral changes. According to experts, Daycare treatment is worth considering for patients suffering from obesity. It has been used broadly within the diabetes care though not to the same extent in obesity treatment. Aim: To structure and investigate the population and data from an already completed but unpublished three year old intervention study, with three follow ups, of weight loss and eating behavior in patients with obesity after treatment with Adjustable Gastric Banding, Daycare or a combination of the both treatments. Method: Data in 30 binders, from participants (baseline n=212) in an already completed but unpublished intervention study, was read and structured into an index in Microsoft Words. A database in Microsoft Excel was then structured were patients with specified measures for weight loss (BMI) and eating behavior (TFEQ), for one, two or three of the total three follow ups, was counted together. Results: After the structuration and investigation of the material it became evident that due to drop-out or missing data only (n=10) out of (n=212) had fulfilled the study by showing specified measures of BMI and TFEQ at every of the total three follow ups. To, in the present Master thesis, show results from a greater sample, also participants with measures (BMI, TFEQ) from baseline and the third follow up, but not necessary from the first or second follow up (n=43), was included in the presentation. BMI and TFEQ were presented in mean and median for each of the treatment groups. Conclusion: The result shows that a majority of the participants not completed the program. Hence could no effect of the treatments on changes of weight and eating behavior be rated.

Övervikt och fetma har ökat kraftig de senaste åren och risken för följdsjukdomar har därmed ökat markant. I samband med övervikt och fetma kan den hälsorelaterade livskvaliteten komma att påverkas. En av de metoder som används för att hjälpa dessa  patienter att minska i vikt är kirurgi i viktminskningssyfte. Syftet med studien var att belysa patienters hälsorelaterade livskvalitet efter kirurgi i viktminskningssyfte. Studien genomfördes som en litteraturstudie där 14 vetenskapliga artiklar granskades och analyserades. Studiens resultat visade att de variabler som kan påverka den hälsorelaterade livskvalitén var fysisk aktivitet, psykiska funktioner och smärta. De patienter som  genomgått någon form av kirurgi i viktminskningssyfte fick generellt sett en högre hälsorelaterad livskvalitet under flera månader postoperativt, ibland upp till flera år. Vissa skillnader fanns mellan patienterna beroende på om de var  män eller kvinnor, gifta eller ogifta. Vidare forskn behöver göras på skillnader mellan kön, samt hur de hälsorelaterade livskvalitén förändras under lång tid.

Överviktsepidemin är ett utbrett folkhälsoproblem som är svårt att få bukt på, PREnet är en av många aktörer som arbetar för det. Frågan som inledningsvis ställdes var om själviakttagelseformulär är en effektiv metod för att kunna förändra beteenden som är relaterade till övervikt och med hjälp av detta minska i vikt. Syftet var att utvärdera själviakttagelseformulär som en metod i PREnets viktminskningsprogram. Deltagarna (n=38) var representerade från fyra PREnet-anläggningar. De ombads att registrera lämpliga och olämpliga vanor relaterade till övervikt, upp till sex månader.  Under eller efter avslutad viktkurs fick deltagarna besvara en enkät med 25 frågor. Deltagarna delades därefter in i två grupper. De som använt formuläret dagligen (n=26) och de som använt det mer sporadiskt eller inte alls (n=12). Fem hypoteser testades och signifikanta skillnader kontrollerades med hjälp av statistiska metoder. Resultatet visade att dagliganvändarna blev mer medvetna om sina mat-, dryck-, och motionsvanor (p&lt;= 0.05). De hade även förbättrat och förändrat sina vanor i större utsträckning samt minskat mer i midjemått (p&lt;= 0.05) men inte i vikt. Det fanns en tendens att deltagarna hade ökat lämpliga vanor, men inget tydde på att de minskat sina olämpliga vanor. Det fanns inga skillnader mellan de som deltagit under en längre respektive kortare tid. Slutsatsen var att själviakttagelseformulär är en fungerande metod om det används kontinuerligt.

Syftet med studien var att undersöka om och i så fall hur personer som har genomgått viktminskning i grupp upplever att de har påverkats av själva gruppen samt söka få förståelse för själva grupprocessen. Metoden som användes var intervju, där fem personer i åldrarna 32- 48 år ingick, en man och fyra kvinnor. Resultatet som framkom var att gruppen har påverkat personerna på olika sätt, till exempel genom bidragandet av motivation och socialt stöd som för många har underlättat deras resa mot en sundare livsstil. Gruppen hade en större inverkan i de fallen där personerna kände varandra och där det öppnades upp för diskussion och reflektion gruppmedlemmarna sinsemellan, något som också bidrog till lärande. Slutsatsen är alltså; Ja, gruppen har en påverkan, men hur pass stor den påverkan är skiljer sig mellan olika grupper och individerna som befinner sig i dem.

Bakgrund: Fetma klassificeras som en sjukdom, medan övervikt klassificeras som en riskfaktor för andra sjukdomar såsom typ 2-diabetes (T2D). Genom att beräkna ”body mass index” (BMI) kan vikten klassificieras. Ett BMI &gt;25 kg/m2 klassificieras som övervikt medan BMI &gt;30 kg/m2 klassificieras som fetma. Övervikt hos asiater klassificieras vid BMI &gt;24 kg/m2 och fetma vid BMI &gt; 28 kg/m2 . Orsaken bakom övervikt och fetma kan vara negativa levnadsvanor, ärftlighet och läkemedelsbehandlingar. Fetma är förknippad med flera komplikationer som bland annat metabola syndromet, typ 2-diabetes (T2D) och hjärtkärlsjukdomar. Fetma kan behandlas genom kostintervention och ökad fysisk aktivitet men även genom läkemedel. Orlistat, liraglutid och bupropion i kombination med naltrexon är registrerade i Sverige för behandling av övervikt och fetma. Liraglutid är en GLP-1-analog som används vid behandling av T2D och där viktminskning upptäckts som en biverkan. Syfte: Syftet med detta examensarbete var att genom litteraturstudier undersöka ifall liraglutid har en viktminskningseffekt hos patienter med eller utan T2D. Metod: Detta examensarbete är en undersökning baserad på litteraturstudier. Genom att använda sökorden ”Liraglutide, weight loss, diabetes, BMI” samt ”Efficacy of liraglutide weight loss with type 2 diabetes SCALE” inkluderades 5 kliniska studier som analyserades. Resultat: Den största viktminskningen sågs hos patienter som behandlades med liraglutid 3,0 mg. Patienterna utan T2D som behandlades med 3,0 mg fick en viktminskning på 8,4±7,3 kg standardavviklese (SD) efter 56 veckors behandling. Patienter utan T2D som behandlades med lliraglutid 3,0 mg fick en viktminskning på 9,2 kg i samband med GI biverkningar och de som inte upplevde GI biverkningar fick en viktminskning på 6,3 kg. Patienter med T2D som behandlades med liraglutid 3,0 mg fick en genomsnittlig viktminskning på 6,4 kg efter 56 veckors behandling. Liraglutid 1,8 mg gav en genomsnittlig viktminskning på 6,0 kg och liraglutid 1,2 mg gav en genomsnittlig viktminskning på 5,1 kg. Slutsats: Liraglutids viktminskningseffekt var dosberoende hos patienter med övervikt eller fetma. Viktminskningseffekten påverkades av både BMI och GI biverkningar. Ju högre BMI patienten hade desto större viktminskning fick patienterna. Även ju längre tid som GI biverkningar såsom illamående, kräkningar och diarré varade desto mer gick patienterna ner i vikt. Viktminskningen redovisades i både procent och kilogram beroende på studierna.