Genom vår studie ville vi synliggöra hur yngre barn uppnår ett meningsskapande i förskolans utomhusmiljö. För att förstå hur meningsskapande yttrar sig hos yngre barn har vi tagit hjälp av fenomenologisk teori och Merleau-Pontys livsvärldsansats. För erhållande av underlag för studien har vi utfört observationer samt dokumenterat med papper och penna. Studiens framvisade resultat är att barnens meningsskapande möjliggörs genom deras gemensamma utforskande kring materialet, miljön och aktiviteter genom ickeverbala kommunikativa sätt. Materialets betydelse för barns meningsskapande har vi funnit vara av relevans för deras undersökande. Detta genom att det synliggjorts hur barnen tillsammans givit materialet dess betydelse inom leken/utforskandet. Utifrån detta finner vi att barnens lek kring materialet drivits av lusten till både vänskapsrelationer samt ömsesidiga förståelse. Pedagogens betydelse för barnens meningsskapande har funnits vara hens stöttande roll, både genom hens uppmärksammande och bekräftande av deras göranden. Slutsatsen utifrån vår studie är att barns meningsskapande blir till genom ett bejakande samspel mellan barn-barn och barn-pedagoger.

The purpose with this study is to increase the understanding of how the youngest pre-school children communicate during play. The research method chosen is observation since it is the most suitable for this study.  The result shows that the youngest pre-school children communicate in different ways during play. For example, they might use various bodily gestures only or speak single words while using their body language. / Syftet med studien är att öka förståelsen angående de yngsta förskolebarnens kommunikation med andra i leken. Jag har i denna studie valt att använda mig av observation som metod för att undersöka min forskningsfråga, denna metod har jag valt för att den passar sig väl när man vill undersöka barn i deras förskola.  Resultatet visar att de yngsta förskolebarnen kommunicerar på olika sätt i sin lek på förskolan. Detta gör de bland annat genom olika kroppsliga gester, men också genom enstaka ord i kombination med det kroppsliga.

Communication between the youngest preschool children is the focus of this essay, primarily on how the children communicate with each other, what they are communicating about and what meaning the communication holds for the children. The aim is to describe and understand communication that takes place in the regional life-world of the preschool between the youngest children in a Swedish preschool. Video recordings of six preschool children between the ages of 14 and 24 months were made both inside and outside the preschool, at times when the children were able to choose for themselves who to communicate with, in which room to be in and which toy to play with. The focus during the video recordings was naturally occurring situations where these six children communicated with each other. 51 relevant situations were selected for more thorough investigation. These specific situations were chosen because the children’s bodies were directed towards each other and the children were communicating in an intercorporeal way with each other. In order to describe and understand communication between lived bodies in the regional world of the preschool, a phenomenological study was carried out. In order to deepen the understandings of the empirical data theoretical concepts like life-world, the lived body, the concept of horizons and intercorporeality were used. The findings indicate five different aspects of what type of meaning communication holds, divided into five themes. These themes are represented by communication as: creation of a shared phenomenon, acknowledging someone, coordination of access to play, coordination of access to place or object, and sharing an already experienced event with someone who was not present. The findings of the study show the children’s usage of an advanced coordination between the lived bodies of the children, the lived space, the lived time, and the lived relationships. Together the children create, coordinate, and maintain a creation of meaning in which the children structure their participation in the life-world. / Uppsatsen handlar om kommunikation mellan de yngsta förskolebarnen ur ett fenomenologiskt perspektiv. Mer specifikt handlar uppsatsen om hur barnen gör när de kommunicerar med varandra, om vad de kommunicerar och vilket meningsskapande som manifesteras i kommunikationen. Genom en rad olika empiriska exempel synliggörs barnens kommunikation där kroppen och rörelsen är central. Resultatet visar på de yngsta förskolebarnens kommunikation som ett skapande av en gemensam handling, som ett uppmärksammande av någon annan, som ett samordnande av tillträde till lek, som ett samordnande av tillträde till plats och/eller föremål och som ett delande av någon annans erfarenhet. Detta åstadkommer barnen genom att upprepa varandras gester och koordinera sina handlingar. Resultatet visar att barnen är sensitiva inför varandra och anpassar sin kommunikation utifrån en rad olika förutsättningar. Uppsatsen riktar sig till förskollärare, forskare och andra som är intresserade av de yngsta förskolebarnens kommunikation. Uppsatsen har finansierats inom ramen för Nationella forskarskolan för förskollärare: Barndom, lärande och ämnesdidaktik (FöFoBa), diarienummer 729-2010-200.