<p>Nya typer av krigföring, så som COIN-operationer (Counter insurgency), ställer nya krav på flygstridskrafterna. Utvecklingen av det bemannade stridsflyget har, om man jämför med UAV (Unmanned Aerial Vehicle), trots detta stått relativt stilla. Obemannat stridsflyg har samtidigt utvecklat förmågor som gör funktionen till en värdig konkurrent på det moderna slagfältet. Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida obemannat stridsflyg kan överta det bemannade stridsflygets plats inom ramen för COIN-operationer. Detta avser jag uppnå genom att undersöka hur väl de båda funktionerna svarar uppmot de krav som ställs på ett stridsflygplan i en operation med inslag av COIN. Utifrån detta kommer jag bedöma vilka uppdragstyper som kan samt eventuellt inte kan lösas av en obemannad respektive bemannad flygfarkost. Resultatet i uppsatsen visar att bemannat stridsflyg är bättre anpassat till att genomföra markmålsoperationer inom ramen för COIN-operationer. Främst på grund av en bättre omvärldsuppfattning. Vid uppdragstyper kopplade till flygunderrätteleinhämtning är dock det obemannade stridsflyget bättre anpassat. Främst på grund av en längre uthållighet. Vad det gäller kostnadsaspekten så visar analysen att brukskostnaderna för det obemannade stridsflyget är betydligt lägre än hos det bemannade stridsflyget. Den höga anskaffningskostnaden för ett nytt UAV-system talar dock till dess nackdel. Skyddet som är integrerat i de obemannade plattformarna är sämre än hos den bemannade konkurrenten. UAV får i mångt och mycket lita till sin storlek för skydd. Slutsatsen jag kan dra av arbetet är att bemannat stridsflyg fortfarande har en plats på slagfältet inom ramen för COIN-operationer. Om utvecklingen fortsätter i samma takt och system som förbättrar omvärldsuppfattning för operatören på UAV samt möjliggör ett bättre självskydd kopplat till plattformen kan resultatet snart vara ett annat.</p> / <p>New types of warfare, such as COIN (Counter Insurgency), operations, mean new requirements for the Air Force. The development of the manned combat aircraft has, in comparison with the UAV (Unmanned Aerial Vehicle), shown relativly slow progress. Unmanned combat aircraft has on the other hand developed capabilities that make it a worthy competitor on the modern battlefield. The purpose of this paper is to examine whether unmanned combat aircraft can outrival the manned combat aircraft, in COIN-operations. I will achieve this by studying how well the two functions are responding to the demands of a combat aircraft in an operation with elements of COIN. From this, I will assess the mission types that can and can not possibly besolved by an unmanned, or a manned combat aircraft. The results of this paper show that the manned fighter is better suited to carry out counter land operations within thescope of COIN-operations, mainly due to a better situational awareness. Due to longer endurance, the unmanned combat aircraft is better suited to carry out missions like reconnaissance and surveillance. In the cost aspect, the analysis shows that the cost of using the unmanned combat aircraft is much lower than that of the manned combat aircraft. The high purchase cost of a new UAV-system, however, speaks against it. The protection that is integrated into the unmanned platforms is worse than for its rival. UAVs must largely rely on their size for protection. The conclusion I can draw from this paper is that manned fighter aircraft still has a place on the battlefield as a part of COIN-operations. If the development continues at this pace and systems that improve the situational awareness of the operator of UAVs, and allows for better self protection linked to the platform, the result may soon be another.</p>

Nya typer av krigföring, så som COIN-operationer (Counter insurgency), ställer nya krav på flygstridskrafterna. Utvecklingen av det bemannade stridsflyget har, om man jämför med UAV (Unmanned Aerial Vehicle), trots detta stått relativt stilla. Obemannat stridsflyg har samtidigt utvecklat förmågor som gör funktionen till en värdig konkurrent på det moderna slagfältet. Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida obemannat stridsflyg kan överta det bemannade stridsflygets plats inom ramen för COIN-operationer. Detta avser jag uppnå genom att undersöka hur väl de båda funktionerna svarar uppmot de krav som ställs på ett stridsflygplan i en operation med inslag av COIN. Utifrån detta kommer jag bedöma vilka uppdragstyper som kan samt eventuellt inte kan lösas av en obemannad respektive bemannad flygfarkost. Resultatet i uppsatsen visar att bemannat stridsflyg är bättre anpassat till att genomföra markmålsoperationer inom ramen för COIN-operationer. Främst på grund av en bättre omvärldsuppfattning. Vid uppdragstyper kopplade till flygunderrätteleinhämtning är dock det obemannade stridsflyget bättre anpassat. Främst på grund av en längre uthållighet. Vad det gäller kostnadsaspekten så visar analysen att brukskostnaderna för det obemannade stridsflyget är betydligt lägre än hos det bemannade stridsflyget. Den höga anskaffningskostnaden för ett nytt UAV-system talar dock till dess nackdel. Skyddet som är integrerat i de obemannade plattformarna är sämre än hos den bemannade konkurrenten. UAV får i mångt och mycket lita till sin storlek för skydd. Slutsatsen jag kan dra av arbetet är att bemannat stridsflyg fortfarande har en plats på slagfältet inom ramen för COIN-operationer. Om utvecklingen fortsätter i samma takt och system som förbättrar omvärldsuppfattning för operatören på UAV samt möjliggör ett bättre självskydd kopplat till plattformen kan resultatet snart vara ett annat. / New types of warfare, such as COIN (Counter Insurgency), operations, mean new requirements for the Air Force. The development of the manned combat aircraft has, in comparison with the UAV (Unmanned Aerial Vehicle), shown relativly slow progress. Unmanned combat aircraft has on the other hand developed capabilities that make it a worthy competitor on the modern battlefield. The purpose of this paper is to examine whether unmanned combat aircraft can outrival the manned combat aircraft, in COIN-operations. I will achieve this by studying how well the two functions are responding to the demands of a combat aircraft in an operation with elements of COIN. From this, I will assess the mission types that can and can not possibly besolved by an unmanned, or a manned combat aircraft. The results of this paper show that the manned fighter is better suited to carry out counter land operations within thescope of COIN-operations, mainly due to a better situational awareness. Due to longer endurance, the unmanned combat aircraft is better suited to carry out missions like reconnaissance and surveillance. In the cost aspect, the analysis shows that the cost of using the unmanned combat aircraft is much lower than that of the manned combat aircraft. The high purchase cost of a new UAV-system, however, speaks against it. The protection that is integrated into the unmanned platforms is worse than for its rival. UAVs must largely rely on their size for protection. The conclusion I can draw from this paper is that manned fighter aircraft still has a place on the battlefield as a part of COIN-operations. If the development continues at this pace and systems that improve the situational awareness of the operator of UAVs, and allows for better self protection linked to the platform, the result may soon be another.

L'objet de cette thèse est de démonter la faisabilité de conception d'un mini-drone longue endurance sans recourir à des véhicules de grande envergure qui nécessite des infrastructures supplémentaires, des systèmes de lancement complexes et un personnel d'exploitation important. Pour ce faire, une approche d'optimisation globale du problème a été utilisée, en s'appuyant sur les spécificités de chacun des aspects de la conception de mini-drones. Ce concept de mini-drone longue endurance doit repousser les limites dans plusieurs disciplines telles que l'aérodynamique, la propulsion, les structures, les sources d'énergies et le stockage, le contrôle et la navigation, ainsi que la miniaturisation de l'électronique embarquée. Un programme de conception baptisé Cdsgn a été développé et prend en compte les problèmes spécifiques de chaque discipline consacrées aux mini-drones. Il permet de voir l’influence de chaque paramètre de conception sur la performance finale de la conception, menant à la sélection optimale des paramètres. Cdsgn génère et analyse rapidement de nombreuses configurations de l'avion tout en simulant la performance de chaque configuration pour un pro fil de mission donnée. Un outil de post-traitement a également été développé afin de filtrer et sélectionner de manière interactive les paramètres de conception parmi les nombreuses configurations pour répondre à des applications pratiques. Le programme proposé a été utilisé dans le développement et la conception de plusieurs projets, tels que Solar Storm, premier mini-drone hybride au monde à énergie solaire d'une envergure de cinquante centimètre, SPOC, un mini-drone longue distance conçu pour voler au-dessus de la mer Méditerranée de Nice jusqu'en Corse (Calvii) et enfin Eternity, mini-drone de longue endurance d'une envergure d'un mètre, avec une configuration classique. Capable d'une autonomie de quatre heures avec les batteries embarquées, son temps de vol peut être amélioré jusqu’à huit heures avec l'utilisation de l’énergie solaire. En utilisant les évaluations de chaque projet, Cdsgn a été amélioré à la fois pour l'exactitude des calculs et pour la performance opérationnelle afin de développer le plus petit véhicule aérien pour une mission d'endurance donnée. / This thesis shows the feasibility of designing a long endurance mini UAV without resorting to large scale vehicles which requires additional infrastructure, complex launching systems and numerous operating crew. To do so is possible by using a global optimisation approach concentrated specifically on each aspect of the mini-UAV design with their particular challenges. So called Long Endurance Mini UAV Concept has to push the limits in several disciplines such as aerodynamics, propulsion, structures, energy source and storage, control and navigation, miniaturised electronics. A conceptual design program called Cdsgn is developed which takes into account each discipline's specific problems devoted to mini UAVs and making it possible to see the influence of each design parameter on the final performance of the complete design leading to the optimum selection of parameters. Cdsgn generates and analyse numerous aircraft configurations rapidly while simulating the performance of each configuration for a given mission profile. A post processing tool is also developed in order to interactively filter and select the final design parameters among numerous analysed aircraft configurations for practical applications. The proposed program is used in the development and design of several projects, such as Solar Storm, the world's first hybrid solar powered micro UAV in half a meter scale, SPOC, a long range mini UAV which is designed to fly across the Mediterranean sea from Nice to Corsica (Calvi) and finally the Eternity, the long endurance mini UAV concept which is an electrically powered, one-meter span aircraft with a conventional configuration having an endurance of four hours with the on-board batteries which can be enhanced up to eight hours with the use of solar-cells. Using the feedback of each project, Cdsgn has been improved both for the accuracy and for the operational performance in order to develop the smallest aerial vehicle for a given endurance mission.

The diploma thesis deals with the creation of a 3D model using laser scanning by unmanned aircraft (UAV). In the first part the author describes the history, legislation, the possibility of using unmanned aircraft and their dividing. The next section describes the process of creating a 3D model from data collection, using a drone to the actual modeling in Revit and subsequent use of the 3D model.

Studien undersöker i vilken mån man kan anpassa drönares funktion till leveranser av varor till fartyg i form av intervjustudier. Arbetet berör den ekonomisk vinning jämfört med de provianteringsfartyg som annars genomför denna transport samt de aspekter som handlar om drönaroperatörens inverkan på denna typ av tjänst. Undersökningen resulterade i att drönaren kan användas som komplement och att tekniken som finns på marknaden är tillräcklig för att på ett säkert sätt kunna genomföra leveranser till fartyg med drönare som hjälpmedel. Vidare visade studien att enligt de intervjuade drönaroperatörerna är det fortsatt oklart i vilken utsträckning som drönaren kommer kunna tillämpas då få drönare finns som är skräddarsydda för detta specifika ändamål men att det ses fortsatt positivt på implementeringen utav drönare som verktyg till sjöss. / The purpose of this study aims to investigate the extent to which the function of drones can be adapted to deliveries of goods to vessels. This study was conducted in the form of interview studies. The study concerns the economic gain of supply deliveries with drones compared to the provisioning vessels, that otherwise carry out this payload as well as the aspects that deal with the drone operator´s impact on this type of service. The study concluded that the drone can be used as a complement and that the technology available on the market is sufficient to be able to safely carry out these deliveries to vessels using drones as aids. Furthermore, the study showed that according to the interviewed drone operators, it is still unclear to what extent the drone will be applied as there are few drones that are tailored for this specific purpose, but that the implementation of drones as a tool at sea is still viewed positively.

Företaget Team Exact levererar mätningstekniska tjänster, där den främsta verksamheten är riktad mot byggnads- och markindustrin. Företaget använder UAS och levererar tjänster till kunder med ortofoto och DEM som kan användas till kartläggning, volymberäkningar och planering. Team Exact använder konsultföretagets SkyMap’s webbaserade plattform i fotogrammetrisk bearbetning av UAV genererade flygbilder. DEM behöver uppnå HMK-standardnivå 3 för att användas som underlag till bygghandlingar. För att uppnå HMK-standardnivå 3 så krävs det en lägesosäkerhet på 0,02–0,05 m/ 0,03–0,07 m (plan/höjd). Team Exact uppnår god lägesosäkerhet i plan men har varierande resultat i höjdåtergivningen. Studien har således en målsättning att hitta metoder för att säkerställa höjden inom ett studieområde med varierande topografi, terräng och markytor. Faktorer som ska undersökas är markstödspunkter, RTK-data, flygstråk, kamerainställningar och tänkvärda åtgärder i skiftande topografi samt att se tendenser hur höjdåtergivningen varierar på olika markytor.  Ett stomnät etablerades över studieområdet med tre fastställda koordinatsatta stompunkter, punkterna var inmätta med statisk NRTK mätning under 1 minut. Nätet jämnades ut med totalstation och därefter blev kontrollpunkter, profiler, ytor och markstödspunkter inmätta. Studien utredde lägesosäkerheten med 0, 5, 9 och 12 markstödspunkter. Den UAV som användes i studien är försedd med en RTK-modul och förväntades därav tillhandahålla positioneringsdata som var av värde att utreda. Markstödspunkternas utplacering planerades med fyra konstanta i studieområdets yttrehörn och en femte konstant på studieområdets högsta höjd. Resterande punkter placerades ut i en jämnfördelning över områdets toppar och dalar.  Flygmetoderna som utvärderades var förankrade i tidigare studier. Gemensamma inställningar över samtliga metoder var studieområdets avgränsning, en flyghöjd på 40 m samt flyghastigheten på 3 m/s. Resterande var flytande parametrar som var av värde att utreda. Studien justerade parametrarna gällande flygstråk, övertäckning, kameravinkel och kamerainställningar. Totalt blev det tre flygmetoder där de fyra olika markstödskombinationerna undersöktes vilket gav 12 processer att utvärdera. Utvärderingen utfördes mot 77 kontrollpunkter där RMSE-värde för höjd och plan undersöktes. Kontrollpunkterna var jämnt fördelade över ytan och marktyperna. En ytterligare analys utfördes med volymberäkningar mellan referens terrängmodeller och de genererade terrängmodellerna.  Flygmetod 3 gav bästa resultat där fotogrammetriinställningen Double Grid användes och överlappningen var 80/60 % samt att kameran tiltades till -70°. Sensorkänsligheten var inställd på ISO100, bländaren ett öppningsvärde f/5 och slutartiden var inställd på 1/500s. Studiens resultat visar att flygmetod 3 som blockutjämnats med 12 markstödspunkter genererade bästa resultat på en lägesosäkerhet i plan på 0,015 m samt 0,035 m i höjd. / The company Team Exact delivers measurement technical services, and the main business is aimed at the construction and land industry. The company uses UAS and offers services to customers and delivers products such as orthophotos and DEMs that can be used for mapping, volume calculations and planning. Team Exact uses the consulting company SkyMap’s web-based platform for photogrammetric processing of UAV-generated aerial images. DEM needs to achieve good positional uncertainty, to achieve HMK standard level 3, it is required that the basis for construction documents has a positional uncertainty of 0.02–0.05 m / 0.03–0.07 m (level / height). Team Exact achieves good positional uncertainty in horizontal coordinates but has varying results in height reproduction. The study thus aims to find methods to ensure the height within a study area with varying topography, terrain and ground surfaces. Factors to be investigated are ground control points, RTK data, flight paths, camera settings and conceivable measures in varying topography, as well as seeing trends in how the height representation differs on different ground surfaces. A coordinate network was established over the study area with three established coordinate reference points, the points were measured with static NRTK measurement 1 minute. The network was levelled with the total station and then control points, profiles, surfaces, and ground control points were measured. The study investigated the location uncertainty with 0, 5, 9 and 12 ground control points. The UAV used in the study is equipped with an RTK module and was therefore expected to provide positioning data that was worth investigating. The placement of the ground support points was planned with four constants in the outer corner of the study area and a fifth constant at the highest level of the study area. The remaining points were placed in an even distribution over the area’s peaks and valleys. The evaluated flight methods were rooted in previous studies. Common settings across all methods were the study area delimitation, 40 m flight altitude and the flight speed of 3 m/s. Remaining were floating parameters that were of value to investigate. The study adjusted the parameters regarding flight path, coverage, camera angle and camera settings. In total, there were three flight methods where the four different ground support combinations were examined, which gave 12 processes to evaluate. The evaluation was performed against 77 control points where the RMSE value for height and plane was examined. The control points were evenly distributed over the surface and soil types. A further analysis was performed with volume calculations between the reference terrain models and the generated terrain models. Flight method 3 gave the best results where the photogrammetry setting Double Grid was used and the overlap was 80/60 % and the camera was tilted to -70 °. The sensor sensitivity was set to ISO100, the shutter had an aperture value of f/5 and the shutter speed was set to 1/500s. The results of the study indicate that flight method 3, which was levelled with 12 ground support points, generated the best results on a positional uncertainty in horizontal coordinates of 0,015 m and 0,035 m in height.

Cette thèse s’inscrit dans le contexte des systèmes embarqués qui sont qualifiés de complexes car leur développement nécessite une expertise pluridisciplinaire. Une stratégie de développement s'avère incontournable pour concevoir ces systèmes. Cette complexité est encore plus sévère dans le domaine du développement des systèmes embarqués pour UAV.Nous proposons une approche de développement orientés systèmes embarqués basés COTS. Cette démarche combine plusieurs méthodes issues du génie logiciel classique que nous avons adapté aux systèmes embarqués. Nous avons appliqué cette approche pour développer un système de capteurs embarqués pour un micro-UAV à voilures fixes.Le système embarqué développé a été déployé sur un robot classique, une bicyclette et un modèle réduit d'avion. L'objectif est de valider la consistance des données capteurs, compte tenu de la disparité des dynamiques entres ces systèmes. Ces expériences ont permis de mettre en évidence des similitudes théoriques entre ces 3 dynamiques. L'objectif est de pouvoir valider des systèmes embarqués pour UAV sur des plateformes à moindre coût et à moindre complexité, tout en garantissant la consistance des données capteurs et leur interprétation par rapport aux trois plateformes. Nous avons construit, aussi, une plateforme de simulation dont l’objectif est de supporter l’approche de développement proposée. Nous avons utilisé cette plateforme pour concevoir un système de contrôle, guidage et navigation pour un UAV à voilures fixes. Ces applications montrent, ainsi, l’efficacité de l’approche de développement proposée. / This thesis tackles the problem of embedded system design, which are often qualified as complex systems because their development requires multidisciplinary expertise. A development strategy is then essential to design these systems. As an application, we focused on UAV embedded systems, which show very severe development constraints.We propose a development approach oriented COTS-based embedded systems. This approach combines several methods from classic software engineering filed that we have adapted for embedded systems. We applied this approach to develop an embedded sensors system for a micro fixed wings UAVs.The designed embedded system has been deployed on an UAV, a mobile and a bicycle. The aim is to validate the UAV embedded system using a lower cost platforms and with less complexity, while ensuring sensors data consistency and interpretation regarding the dynamic of the three platforms. These experiments highlight the theoretical similarities between those three dynamics. Furthermore, we built a simulation platform that aims to support the proposed development approach. We used this platform to design a control, guidance and navigation system for a fixed wings UAV. These applications show the effectiveness of the proposed development approach.

Examensarbetet presenterat i den här rapporten utfördes i syfte att kartlägga vilka sensorer och metoder som skulle kunna vara tillämpbara inom kartläggning av snölager i den arktiska regionen. För att göra den bedömningen har flera olika metoder använts. Intervjuer med experter inom relevanta områden hölls för att göra en initial kartläggning av vilken information som kan tänkas ligga till grund för det efterföljande steget, en kvantitativ regressionsanalys baserad på information insamlad genom systematisk analys av plattformar och sensorer som används i kartläggning baserad på fjärranalys. I denna analys identifierades relevanta korrelationsområden vilka sedan kunde analyseras närmare i en ’State of the art’-sammanställning av relevanta publikationer för att ge en rättvisande insyn i vilka metoder som finns tillgängliga och vad deras respektive styrkor och svagheter är. Slutligen genomfördes en flygning i syfte att praktiskt bedöma vilken kvalitet man kan uppnå i snökartläggning med enkelt tillgängliga konsumentprodukter. Resultaten pekar på att snökartläggning med drönare är ett lovande komplement till vanliga, manuella mätningar. Rekommendationer för vidare studier inkluderar komponentspecifika undersökningar, plattformsdesign och marknadskartläggning. / The thesis presented in this report was conducted to identify which sensors and methods could be applicable in the mapping of snow stocks in the Arctic region. To make that assessment, several different methods have been used. Interviews with experts in relevant areas were held to make an initial survey of what information might be the basis for the subsequent step, a quantitative regression analysis based on information collected through systematic review of the use of platforms and sensors in mapping by remote sensing. In this analysis, relevant correlation areas were identified, which could then be further analyzed in a state of the art compilation of relevant publications to provide a fair understanding of what methods are available and what their respective strengths and weaknesses are. Finally, a flight was carried out with a view to practically assessing what quality can be achieved in snow mapping with readily available consumer products. The results point out that snow mapping exploration with drones is a promising complement to manual measurements. Recommendations for further studies include component-specific surveys, platform design and market mapping.

Drones are a crucial part of our future society. They are a part of the recent autonomous revolution that has been initiated by AI. Drone adoption in the commercial sector is ever-growing. If we are to make these devices a part of our critical infrastructure, then we should ensure that they are secure from malicious actors who seek to exploit them. By performing a thorough investigation of the security of a specific popular drone model, the DJI Mini 2, we have established a general security analysis of its system and identified probable threats. Our research has mapped out and analyzed the internal workings of the drone to understand how the system works and to identify what security precautions DJI have taken as they developed this drone. Our research and analysis of the DJI Mini 2 did not reveal any major vulnerabilities. This research focused on examining and trying to intercept the wireless communication between the ground control and drone, which is an in-house transmission technology named Ocusync. The analysis revealed that Ocusync is a robust technology that is difficult for attackers to listen to and to tamper with. / Drönare är en nödvändig del av vårt framtida samhälle. De är en del av den nya automatiseringrevolutionen som har initierats av AI. Användandet av drönare inom den kommersiella sektorn växer ständigt. Om vi ska göra dessa enheter till en del av vår kritiska infrastruktur, då behöver vi säkerställa att de är säkra från illvilliga aktörer som söker att utnyttja dem. Genom en grundlig undersökning av säkerheten av en specifik populär drönarmodell, nämligen DJI Mini 2, har vi etablerat en generell säkerhetsanalys om dess system och identifierat möjliga hot. Vår forskning har kartlagt och analyserat det interna processerna av drönaren för att förstå hur systemet funkar och för att identifiera vilka säkerhetsåtgärder som DJI har tagit under utvecklingen av denna drönare. Vår forskning och analys av DJI Mini 2 avslöjade inga större sårbarheter. Denna forskning fokuserade på att undersöka och försöka fånga upp den trådlösa kommunikationen mellan markkontroll och drönare, vilket är en intern överföringsteknologi som heter Ocusync. Analysen avslöjade att Ocusync är en robust teknologi som är svår för angripare att lyssna på och manipulera.

The use of wind tunnel models for aerodynamic research is nowadays indispensable to aviation progress in the last years as aircrafts have become more complex. Wind tunnel model design and manufacturing has adopted many different processes and materials such as the use of a five-axis CNC; making this process a relatively long and expensive one. Composite materials offer a good trade-off between ease and cost of manufacturing compared to the more traditional methods, especially for in-house-built prototypes. This volume covers the different phases from design to manufacturing of a wind tunnel model for the MK18 conceptual blended wing-body UAV designed by KTH Green Raven Project students.The model is a down-scaled 1.5 meter span version with a belly-mounted two-strut support. The main structural requirements for the model are to withstand the aerodynamic loads obtained via CFD simulations. A mechanical interface for the support structure connection was designed. Carbon fiber reinforcement with an epoxy resin matrix was selected as the constituents for the airframe skins. A finite element model of the design was developed by using Abaqus to verify the overall structural behavior and stability. The manufacturing strategy of the airframe skins involved producing lightweight fiberglass molds out of CNC milled MDF male patterns and using vacuum infusion process to obtain the final carbon fiber parts. The internal structure members were manufactured out of different materials and processes from water-jet cutting of aluminum profiles to 3D-printed plastic components. The FEA study results showed that the model withstands the maximum loads with a high safety factor and a wing-tip deflection of less than 2\% of half the wingspan. The manufacturing of the molds turned out to be longer and more complicated than expected, but with overall good results. The composite skins came out with good mechanical and surface quality. The total weight of the model resulted in approximately 4.5 kg. Pressure taps were positioned and installed on the model skins. Their respective tubes routed in CAD to visualize the networking for manufacturing. This ensured proper placement to balance ease of installation with meaningful data collection. / Användningen av vindtunnelmodeller för aerodynamisk forskning är idag oumbärlig för flygets framsteg eftersom flygplan de senaste åren har blivit mer komplexa. Vindtunnelmodelldesign och konstruktion har använder många olika tillverkningsmetoder och material såsom femaxlig CNC; vilket gör processen relativt långsam och dyr. Kompositmaterial ger en bra avvägning mellan enkelhet och tillverkningskostnad jämfört med de mer traditionella metoderna, särskilt för egenbyggda prototyper. Denna rapport behandlar faserna från design till tillverkning av en vindtunnelmodell för en konceptuell blended wing-body UAV, MK18, konstruerad av KTH Green Raven Project­studenter. Modellen är en nedskalad version med 1,5 meter spännvidd som monteras på ett bukmonterat, tvådelat stöd. De viktigaste kraven på modellen är att kunna motstå de aerodynamiska belastningarna som beräknats via CFD­simuleringar. Den interna strukturen i modellen utformades för att integrera anslutningen med stödstrukturen. Kolfiber tillsammans med en epoxihartsmatris valdes som beståndsdelar för flygplanets skal. En finit elementmodell av designen utvecklades med hjälp av Abaqus FEA för att verifiera det övergripande strukturella beteendet och stabiliteten. Tillverkningsstrategin för flygplansskalet innebar att man tillverkade lätta glasfiberformar på CNC­frästa MDF­hanformar och använde en vakuuminfusionsprocess (VIP) för att erhålla de slutliga kolfiberdelarna. De inre strukturdelarna tillverkades av olika material och processer från bearbetning av aluminiumprofiler till 3D­utskrivna plastkomponenter. FEA­studieresultaten visade att modellen tål de maximala belastningarna med en hög säkerhetsfaktor och uppvisar en utböjning vid vingspetsarna på mindre än 2% av halva spännvidden. Tillverkningen av formarna visade sig ta längre tid och vara mer komplicerad än väntat, men gav övergripande goda resultat. Kompositskalet visade sig ha god mekanisk ytskvalitet. Modellens totala vikt blev under 5 kg. Hål för tryckmätning placerades också på modellens skal och rören drogs i en CADmodell för att visualisera nätverket för tillverkning. Detta säkerställde korrekt placering för att balansera enkelhet i installationen med meningsfull datainsamling.