Många har varit utsatta för incest och det är viktigt att belysa erfarenheter av berättande och avslöjanden om att ha varit utsatt för incest för att öka kunskap och förståelse för upplevelser och effekter av att berättande, kunskapen är viktig både för de som har varit utsatta, för närstående och för professionella.  Det finns relativt lite studier om effekter av berättandet av att ha varit utsatt för incest som undersöker effekter i förhållande till olika aktörer som rättsväsende som hälso- och sjukvård, familj och vänner. Det behövs också forskning som täcker bredden i gruppen som har varit utsatta för incest, då flertalet av studierna är kliniska studier. Jag vill därför bidra till att med min uppsats öka förståelse för erfarenheter av att berätta för andra om att ha varit utsatt för incest.  Min teoretiska utgångspunkt är fenomenologi. Jag har valt en kvalitativ forskningsansats för att genom semistrukturerade djupintervjuer få kunskap om och förståelse av en grupp kvinnors verkligheter och upplevelser. Som analysmetod har jag använt tolkande fenomenologisk analys. Mina slutsatser är att det kan vara viktigt för personer som har varit utsatta för incest att veta att berättandet för ursprungsfamiljen kan leda till att man inte blir trodd, förklaras galen, anklagas för att förstöra familjen och att berättandet kan leda till att kontakten med medlemmar i ursprungsfamiljen bryts. Genom att vara förberedd så ökar möjligheten att redan innan berättandet se till att ha stöd från andra, antingen personer i det privata nätverket, stödorganisationer eller från professionella. För professionella kan det vara bra att veta att personer som berättar för ursprungsfamiljen kan behöva stöd då berättandet och dess effekter ofta är en svår och smärtsam process. Då cirka fyra % av befolkningen enligt undersökningar har varit utsatta för incest så kanske vi alla behöver bli mer vana mer att prata om incest och bli medvetna om omfattningen av problemet för att kunna vara ett bra stöd för de som berättar.

abstract: This dissertation examines the embodied experiences of domestic workers and their children as they emerged in organizing campaigns aimed at achieving a Domestic Worker Bill of Rights in California. I analyze the ways domestic worker organizers have historically conceptualized their movements around demands for dignified labor and immigration reform. I argue that their demands for protections and rights force them into a contradictory space that perpetuates vulnerability and recasts illegality—a space where domestic workers’ bodies get continuously figured as exploited and in pain in order to validate demands for rights. I trace this pattern in organizational survey material across generations, where worker’s voices resisted prefigured mappings of their bodies in pain, and where they laid out their own demands for a movement that challenged normative frameworks of fair labor and United States citizenship that continue to center race and gender in the transnational mobility of migrant women from Mexico and Central America. Furthermore, I explore the embodied experiences of domestic workers’ children, and the embedded power relations uncovered in their memories as they narrate their childhood accompanying their mothers to work. Their memories provided an affective landscape of memory where the repetitive, and demeaning aspects of domestic work are pried apart from western, colonial arrangements of power. I argue that their collective embodied knowledge marks a reframing of pain where transfiguration is possible and transformative patterns of becoming are prioritized. I propose interpreting these collective, embodied memories as a constellation of shimmers—luminous points that align to expose the relationships between workers, their children, employers, and their families, and the specific context in which they were produced. Altogether, they create what I call a brown luminosity—forces activated by their mothers’ labor that created multiple worlds of possibilities for their children, resulting in nomadic memories which move beyond victimizing their mother’s bodies to enable an ever-changing perspective of the ways their labor has radically transformed homes, livelihoods, and transnational spaces. / Dissertation/Thesis / Doctoral Dissertation Justice Studies 2019

Min vetenskapliga essä utgår från en händelse där ett syskonpar kommer till förskolan bärandes kläder som gick utanför deras könsnorm. Med utgångspunkt från denna händelse har ett dilemma vuxit fram, om hur vi pedagoger i förskolan bemöter barn som går emot de könsnormer som råder, men också utifrån hur jag som vikarie kan agera i en sådan situation. Jag ställer mig frågande till hur flickor och pojkar bemöts av pedagoger i förskolan, samt hur jag som vikarie framför mina åsikter i förskoleverksamheten. Detta examensarbete är skrivet i essäform, som jag menar hjälper mig att reflektera kring mitt eget agerande samt utveckla min egen yrkesroll. I reflektionsdelen för jag en diskussion kring mina frågeställningar och jag undersöker också olika perspektiv utifrån de individer som medverkar i min gestaltning. I mitt examensarbete utgår jag från teoretiska begrepp som poststrukturalismen feminism, genus och normkritik.

Idrott är ett stort fenom i Sverige och har en stor plats i massmedia. I ett av Europas mest jämställda länder är det idrottsmännen som har den största platsen i sportjournalistiken. Media har en stor makt att påverka samhällets syn på maskulinitet genom deras representationer av män. I både landets lagstiftning och inom idrotten finns regler och styrmedel har skapats för att främja jämställdheten. Detta genom diskrimineringslagen som stiftades år 2008 och Riksidrottsförbundets arbeten, från triangel till rektangel och idrottens jämställdhetsplan. Forskare menar dock att det är genom kunskap och förståelse som förändring kommer att ske och denna studie syftar mot denna bakgrund till att studera hur idrottsmän representeras i sportjournalistik och om förändring har skett. Studien inriktar sig på Sveriges populäraste sporttidning Sportbladet och åren som studerats är år 2007 vilket är året innan diskrimineringslagen infördes och år 2019 som representerar nutiden. Studiens resultat visar att skillnaderna år 2007 och 2019 är marginella och att maskulinitet fortfarande framställs enligt den idealman som det västerländska samhället har byggt upp och utmanar i liten utstäckning normerna eller könsstrukturerna som redan finns i samhället. Detta behöver belysas och diskuteras än mer och nå makthavare för att de ska få en förståelse för problematiken och att det inte skett någon förändring. Utan den förståelsen blir det svårt att kunna skapa en förändring som leder till framgång inom idrottens jämställdhetsfrågor.

Syftet med denna studie är att undersöka hur folk från landsbygden förhåller sig till begreppet och positionen som lantis. Studien har sin utgångspunkt i den fenomenologiska forskningstraditionen som tar avstånd från den i övrigt dominerande vetenskapstraditionen att eftersträva objektiv kunskap, och menar snarare att kunskap i första hand är något vi får genom kroppen och den levda erfarenheten. Hur vi upplever ett fenomen kommer vidare variera beroende på den kroppsliga och sinnliga erfarenhet vi har av fenomenet. Tillsammans med fem informanter som likt mig vuxit upp på landsbygden menar jag därför att undersöka hur den i övrigt belastade termen ”lantis” förstås när det kommer från en subjektiv plats, och hur denna förståelse påverkas av den kroppsliga och sinnliga erfarenheten som informanterna har av landsbygden. Det sammanfattade resultatet för studien är att ”en lantis” mer ofta än sällan könas till en man, vilket har gett informanterna olika upplevelser av att identifiera sig som det. Men viljan att identifiera sig som lantis påverkas även av vart informanterna befinner sig, där de menar att ”en lantis” i vissa rum, som exempelvis det akademiska rummet, är reserverat för en negativ stereotyp. Ett sätt att passera obemärkt blir då att dis-identifiera sig med den lantliga härkomst som man i andra rum menar är mer tillåtna. Även om informanterna har en splittrad relation till att identifiera sig som lantisar i och med att deras självbild inte alltid stämmer överens med omgivningens bild av en lantis, så finns det en annan och mer positiv förståelse för lantisen som är återkommande i deras berättelser. Min tolkning av detta presenteras vidare under de tre analyskapitlen den könade upplevelsen, den rumsliga upplevelsen samt den genuina upplevelsen.

Denna studie syftar till att undersöka skildringen av hur maktdiskursen i dokumentären "Pornfluencers" gestaltas även hur makten tar sig form utifrån dokumentären. Dokumentären "Pornfluencers"  på SVT som publicerades den 15 juni 2021 och är publicerad av Erik Galli och Lisa Östberg.  Studien genomförs med hjälp av en foucauldiansk diskursanalytisk metod, materialet analyseras med hjälp a Simone de Beauvoirs begrepp transcendens, immanens samt ond tro, även Rosalind Gills teorier om hur postfeminism ger sig uttryck i media. Materialet diskuteras också utifrån tidigare forskning av Nicholas de Villiers samt kommer dokumentären ha analyserats med hjälp av Lars Gustav Andersson och Erik Hedling (1999) Filmanalys. Med dessa metoder kommer jag fram till att makten som framkommer via dokumentären har en central roll och ger sig uttryck i två olika maktformer. De maktformer som dokumentären påvisar är en maktposition hos kreatörerna som använder sig av onlineplattformen Onlyfans samt en ekonomiskmaktposition.

I den här studien undersöks hur idrottande tjejer och killar konsumerar idrott i media. Syftet med studien är att öka förståelsen för hur ungdomar som idrottar, mellan åldrarna 15–19, konsumerar idrott genom media samt ifall det är någon skillnad mellan tjejer och killar. Undersökningen bygger på en kvantitativ forskningsmetod för att få en övergripande bild av studiens syfte.  Som datainsamlingsteknik användes elektroniskt frågeformulär där totalt 24 ungdomar deltog i undersökningen. 14 var tjejer och 10 var killar. Uppsatsen byggs upp av dessa teoretiska utgångspunkter: sportens resa genom massmedia, sportkonsumtion, jämställdhet inom idrotten samt sociala medier.  Resultatet visade att idrottande ungdomar följer mycket idrott i media. TV och streamingtjänster är de populäraste mediekanaler som används vid sportkonsumtion och när det gäller sociala medier så dominerar Instagram och Youtube. I stor utsträckning tittar man helst på lagidrotter, internationella tävlingar samt följer en speciell liga, när det handlar om att följa idrott i olika medier. En stor anledning till att följa idrott är för att lära sig från de bästa och anamma det i sitt eget idrottande.

No description available.

Sammanfattning Syftet var att studera hur idrottslärarstudenter återskapar genus i idrottsundervisningen. För att uppfylla syftet har följande frågeställningar använts: Vilka exempel på upprätthållande av genuskontrakten förekommer under idrottslektionerna? På vilka sätt bryter studenterna mot de i klassen rådande genuskontrakten? Hur förändras genuskontrakten mellan de olika idrottsmomenten? Metod Under en tre veckors period utfördes åtta löpande observationer med fokus på kritiska händelser. De kritiska händelserna vi fokuserade på var då könsroller upprätthölls och då rådande könsmönster bröts. För att få en djupare förståelse för studenternas handlande och deras tankar kring sin egen bild av genusåterskapande i klassen utförde vi efter sista observationstillfället sex intervjuer av kvalitativ karaktär. De sex studenter som valdes ut för intervju representerade de fyra diskurser, vad gäller genusåterskapande, som vi uppmärksammade under observationerna. Resultat Resultaten visar att studenterna oftast grupperar sig efter kön under idrottslektionerna, de upprätthåller på detta vis dikotomin. De manliga studenterna är mer aktiva före, under och mellan lektionerna än de kvinnliga och tar även större plats under gymnastiklektionerna samt vågar ta i mer och göra svårare övningar. De kvinnliga studenterna är mer försiktiga och avvaktande under gymnastiken men har mer framträdande roller under danslektionerna. Vissa kvinnliga studenter har brutit mot genuskontrakten genom att vara delaktiga i de manliga studenternas aktiviteter eller vågat utmana sig själva i gymnastiken. På samma sätt har de manliga studenterna brutit när de har suttit ner och umgåtts med de kvinnliga innan lektionerna eller när de har visat rädsla eller omtanke. Slutsats Lärarstudenterna återskapar genus utifrån fyra olika diskurser. Majoriteten av studenterna befinner sig oftast i någon av de upprätthållande diskurserna, men dessa grupperingar är inte fasta och studenterna träder in och ut ur dem i olika situationer. Syfte

A dissertation submitted to the Faculty of Arts in partial fulfilment of the requirements for the degree of Master of Arts in the Department of English at the University of Zululand, South Africa, 2013. / Polygamy is widely practised in African communities. The African social-realist novel, especially when it is woman-authored, shows female characters as having to play docile, subservient roles and accept demeaning positions in polygamous marriages. Although it has been claimed that traditional African marriage creates a satisfactory situation for women, mainly by means of the security it offers and the bonds that it forges between co-wives, the narrators of African realist novels almost always expose only evils associated with polygamy. In most of the texts, co-wives experience conflict with one another, not bonds. Men are portrayed as egocentric beings that greedily satisfy their sexual impulses at the expense of women. Encouraged by their families, they inflict irreparable emotional damage not only on their accumulated wives but often also on their offspring. While blinded by their desires, these men engender many unplanned children for whom they usually take little fatherly responsibility. Consequently, children too are objects of pity in many of the books. This dissertation, by means of close analysis of select African narratives, reveals that, despite all the struggles for liberation and democracy, values highly regarded in modern societies, polygamy is a prevailing sign of male dominance in African communities today. The dissertation shows that even such male-authored novels as Chinua Achebe’s Things Fall Apart and Onuora Nzekwu’s High Life For Lizards fail to recommend a polygamous life to women, while Mariama Bâ ’s So Long a Letter and Scarlet Song, Buchi Emecheta’s The Joys of Motherhood and Kehinde, Es’kia Mphahlele’s Chirundu, Lazarus Miti’s The Prodigal Husband, Ama Ata Aidoo’s Changes, Sue Nyathi’s The Polygamist,SembeneOusmane’s Xala, Lola Shoneyin’s The Secret Lives of Baba Segi’s Wives, Rebecca HourwichReyher’s Zulu Woman, Miriam KWere’s The Eighth Wife, T.M. Aluko’s One Man One Wife and Aminata Sow Fall’s The Beggars’Strike all use polygamy to highlight the incongruence between the ideals of democracy and the facts of life as experienced by African women. These texts reflect real social problems. They cast light on the inequalities that prevail in polygamous relationships and imply that the principle of equality cannot be achieved as long as polygamy exists.