Cette thèse interroge la présence et les métamorphoses du son dans l’œuvre de Seamus Heaney, avec pour perspective la confrontation de l’expérience du texte imprimé à celle d’un corpus audio. En nous penchant sur les essais, les poèmes et les enregistrements commercialisés de l’auteur, nous retraçons le parcours des influx sonores depuis la perception des ondes dans l’environnement jusqu’à l’émission de la voix en passant par leur recréation dans le texte. Parler d’« influx sonores », c’est raviver la métaphore aquatique dans la catachrèse des « ondes », mais aussi inviter à détecter des courants souterrains et à prendre en compte leur réception et leur absorption par l’auditeur autant que leur diffusion.Afin de montrer que chaque poème constitue un événement sonore à part entière, nous analysons le processus par lequel l’environnement sonore est transformé en un paysage sonore poétique, à son tour placé dans de nouveaux environnements par le biais de la performance orale. L’éclairage apporté par les Sound Studies nous permet de souligner le caractère dynamique mais aussi la fugacité du son, d’identifier et de discuter les propriétés conductrices d’une écriture qui accueille aussi le silence en son sein, ainsi que de conceptualiser, avec Heaney, la notion d’écoute. Nos micro-lectures sont aussi des micro-écoutes qui vont jusqu’à tenir compte de la dimension phonétique des textes, notre étude de la voix poétique étant complétée par une analyse de la voix physique. En considérant le graphotexte, le phonotexte et l’audiotexte comme trois modes d’existence non-hiérarchisables d’un même poème, nous cherchons à approfondir et nuancer les recherches sur la prosodie de Heaney, qui dépasse de loin la versification classique, voire formaliste, à laquelle on l’a souvent assimilée. / This thesis questions the presence and metamorphoses of sound in the works of Seamus Heaney, ultimately bringing the experience of the printed text and that of audio recordings into comparison. Based on a study of the author’s essays, poems and commercialised recordings, it retraces the trajectory of sound influxes from the perception of soundwaves in the environment to the emission of the voice, via their recreation in writing. The phrase “sound influx” is meant to revive the aquatic metaphor in the catachretic compound “soundwave.” It also invites to detect undercurrents by ear and study them from the perspective of the listener, taking into account their reception and absoption as much as their broadcasting.In order to show that each poem is a sound event of its own kind, it analyses the process through which the sonic environment is turned into a poetic soundscape which then becomes part of other environments when orally performed. Borrowing concepts from Sound Studies, it highlights the dynamic but elusive nature of sound, identifies and questions the conductive properties of a writing that also makes room for silence, and reflects, along with Heaney, on listening as a notion.The close-readings developed here are also close-listenings that take into account the phonetic dimension of texts, the study of the poetic voice being completed by an analysis of the poet’s physical voice. Considering the graphotext, the phonotext and the audiotext as three equally significant incarnations of one poem, aims at bringing a nuanced perspective on Heaney’s prosody as it is too often reduced to formal – if not formalist – versification.

<p>Uppsatsen tar upp ljudet i utställningen och de problem som uppkommer när ljud används i utställningssammanhang. En studie av fyra utställningar görs för att synliggöra hur ljudet används, för att sedan peka på saker som är bra och saker som är mindre bra med just deras sätt att använda ljud. Vad är en fördel och vad är en nackdel med att använda ljud i utställningar? För att synliggöra detta har en analysmodell konstruerats. Analysmodellen har konstruerats med hjälp av den teori som ligger till grund för uppsatsen. Teorin som används är filmljudsforskning, musikforskning och soundscapeforskning.</p>

<p>The aim of this work is to give an example of how archaeoacoustics can broaden our understanding of archaeological remains and to further contribute to the almost non-existing research of ringing stones. With a theoretical discussion about sound from three different perspectives and by means of using different kinds of analysis, this essay will show that there are unknown relations between the three known ölandic ringing stones and the cultural landscape of Öland. Possible patterns in the placement of the stones and the possibility of the sound in this soundscape will be investigated. The essay will also suggest a resonant stone typology and discuss the necessity of one. Finally, the intention is also to shed new light upon the discussion on what the uses of the ringing stones might have been.</p>

Denna studie förklarar hur de tre bästa respektive tre sämsta reklamerna av totalt 20 som en enkätgrupp har utsett, förhåller sig till olika teorier om kommunikation, ljudlandskap, retorik och dramaturgi. I de reklamer som av enkätgruppen ansågs vara de bästa har producenterna med hjälp av retorik och dramaturgi bättre lyckats med att skapa ett förtroende hos lyssnaren, något som i analysen visar sig vara avgörande för hur reklamerna mottas. Vidare förefaller konstruerade ljudlandskap löpa större risk att skapa en egen bruskälla vilket komplicerar framförandet av budskapet. På samma sätt verkar reklamer med lågt eller otydligt informationsinnehåll ha svårare att förmedla en verklighetsbild som stämmer överens med den tänkta mottagarens och därför även svårare att skapa en förtroendeingivande karaktär till reklamen.

A l'heure actuelle, les seuls moyens d'informer les usagers de la ville de l'environnement sonore dans lequel ils vivent consistent en des indicateurs de niveaux sonores moyens et annuels obtenus par modélisation acoustique des principales infrastructures de transports. Or, ces indicateurs sont difficilement compris et de ce fait mal interprétés par les usagers de la ville car ils ne reflètent pas la signification des bruits perçus et la diversité des situations que les citadins rencontrent. Le but de ce travail de recherche est donc d'analyser la façon dont les usagers de la ville perçoivent le paysage sonore urbain afin de définir des indicateurs de qualité sonore qui pourront être à terme intégrés dans une représentation territoriale cartographique. Pour ce faire, il a tout d'abord été nécessaire de s'attacher à déterminer un pas temporel et spatial de mesure permettant de caractériser des ambiances urbaines d'un point de vue acoustique. A partir d'enregistrements longue durée (trois mois environs) en six points fixes à Paris, il a été possible de déterminer à travers des classifications ascendantes hiérarchiques de Ward associées à des cartes auto-organisatrices de Kohonen qu'une durée de dix minutes semble dans la plupart des cas être suffisante pour caractériser différentes ambiances sonores. Grâce aux mêmes méthodes de classification, l'analyse du maillage spatial a permis de définir quatre zones homogènes qui correspondent (1) au parc, (2) au boulevard, (3) à la rue piétonne puis (4) une zone que l'on qualifiera de zone de transition. La suite de l'étude s'est attachée à construire des modèles de prédiction de la qualité sonore. A partir d'enquêtes de terrain réalisées à Paris et à Lyon, il a été possible d'établir des modèles à la fois locaux (caractérisant le lieu même où le questionnaire a été évalué) et globaux basés d'une part sur des régressions linéaires multiples et d'autre part sur des réseaux de neurones artificiels. La comparaison de ces deux types de modèles a permis entre autre de mettre en évidence l'apport des réseaux de neurones artificiels devant les régressions linéaires multiples en termes de prédiction. Par ailleurs il est ressorti de ces modèles l'importance de variables telles que le silence, l'agrément visuel ou encore la présence de sources sonores particulières comme les véhicules légers pour expliquer la qualité sonore de l'environnement.

This study examines the significance of sounds and silence in Joseph Conrad’s novella Heart of Darkness (1902). The importance of visual effects has repeatedly been analyzed and therefore, it is high time to explore the text from an auditory perspective. By comparing and contrasting Victorian city sounds to sounds in the wilderness, I show that the urban and rural worlds have a great deal in common. Furthermore, by deconstructing the seemingly stable binary opposition of sound and silence as well as that of civilization and wilderness, it becomes evident that they are related and depend on one another. This paper also examines noise and how it is used as a means of power. Moreover, it deals with Thomas Edison’s invention, the phonograph, as an implicit discursive device in the text. In conclusion, it is argued that the sonic environment is of high significance and should therefore not be ignored and readers must try to close their eyes in order to hear what is said.

The aim of this work is to give an example of how archaeoacoustics can broaden our understanding of archaeological remains and to further contribute to the almost non-existing research of ringing stones. With a theoretical discussion about sound from three different perspectives and by means of using different kinds of analysis, this essay will show that there are unknown relations between the three known ölandic ringing stones and the cultural landscape of Öland. Possible patterns in the placement of the stones and the possibility of the sound in this soundscape will be investigated. The essay will also suggest a resonant stone typology and discuss the necessity of one. Finally, the intention is also to shed new light upon the discussion on what the uses of the ringing stones might have been.

The world is urbanizing rapidly with more than half of the global population now living in cities. Improving urban environments for the well-being of the increasing number of urban citizens is becoming one of the most important challenges of the 21st century. Even though it is common that city planners have visions of a ’good urban milieu’, those visions are concerning visual aesthetics or practical matters. The qualitative perspective of sound, such as sonic diversity and acoustic ecology are neglected aspects in architectural design. Urban planners and politicians are therefore largely unaware of the importance of sounds for the intrinsic quality of a place. Whenever environmental acoustics is on the agenda, the topic is noise abatement or noise legislation – a quantitative attenuation of sounds. Some architects may involve acoustical aspects in their work but sound design or acoustic design has yet to develop to a distinct discipline and be incorporated in urban planning.My aim was to investigate to what extent the urban soundscape is likely to improve if modern architectural techniques merge with principles of acoustics. This is an important, yet unexplored, research area. My study explores and analyses the acoustical aspects in urban development and includes interviews with practitioners in the field of urban acoustics, situated in New York City. My conclusion is that to achieve a better understanding of the human living conditions in mega-cities, there is a need to include sonic components into the holistic sense of urban development.

Den täta staden är det stadsbyggnadskoncept som dominerar stadsplaneringen idag. Förtätning hävdas generellt bidra till mer hållbara städer med ett rikare folkliv och en högre livskvalitet. När den täta stadens fördelar och nackdelar diskuteras görs det till största delen utifrån ett hållbarhetsperspektiv som till stor del domineras av diskussioner kring den täta stadens möjlighet att minska stadens ekologiska fotavtryck. Skapandet av den täta staden innebär en förändring inte bara av stadens fysiska struktur utan även av dess innehåll och sammansättning, vilket innebär grundläggande förändringar som påverkar stadens livsmiljö. En faktor som, enligt forskning, påverkas av dessa strukturella förändringar är stadens ljudmiljö. Forskning har visat att det finns en direkt koppling mellan hur en ljudmiljö upplevs och upplevelsen av en plats livskvalitet. Med anledning av att den täta staden ofta legitimeras av dess bidragande till en ökad livskvalitet samt att förtätning står för den typ av förändring som kan ha en påverkan på stadens ljudmiljöer och i förlängningen även den upplevda livskvaliteten, finns ett behov av att diskutera förtätningens effekter utifrån ett ljudperspektiv.  Syftet med denna studie är att undersöka om förtätning kan innebära en förändring av stadens ljudmiljöer, och i så fall på vilket sätt, för att utifrån det kunna föra en diskussion om vilka konsekvenser förtätning kan innebära för den upplevda livskvaliteten i staden. Studien utgörs av en tvärsnittsstudie där ostrukturerade samt strukturerade observationer använts för att samla in källmaterial i täta och glesa gaturum. Utifrån detta har sedan en analys för varje plats gjorts för att förstå ljudlandskapens uppbyggnad samt en jämförande analys gjorts för att undersöka skillnaderna mellan täta och glesa gaturums ljudlandskaps uppbyggnad samt upplevelsen av dem.  Studien visar att det inte finns någon direkt koppling mellan täthet och upplevelse av ljudlandskap, då både upplevelsen samt ljudlandskapet är kontextberoende och således bestäms av ett flertal faktorer, vilka kan variera beroende på plats. Det har dock visats att den täta staden är uppbyggd på principer som kan skapa ett större underlag för mer negativt värderade ljudlandskap än den glesa staden. Detta innebär att om målet är att förtäta staden enligt den täta stadens modell, blir stadens ljudlandskap en än viktigare aspekt att ta med i planeringen för att undvika att de bidrar till en försämring av den upplevda livskvaliteten i staden.  Avslutningsvis visar denna studie att det inte går att förutse hur ett ljudlandskap kommer att upplevas utifrån platsens täthet. För arbete med stadens ljudmiljöer krävs således flexibla metoder och analyser som tar hänsyn till platsens kontext och ljudmiljöns komplexitet. Detta innebär att det rationella angreppssätt som idag används vid arbetet med stadens ljudmiljöer måste förändras.

Following López, I claim that although any sound can be music, not all sound is music. Soundscape composition begins when a soundscape prompts the composer to engage musically with it. How this engagement manifests is influenced by composers’ differing philosophical, practical and aesthetic positions. These are explained in Part I and provide the basis to my analysis of soundscape composition. Part II focuses on how my soundscape composition manifests (in ways prescriptive, spontaneous and retrospective), how it is explored both temporally and spatially and how the listening subject and the acoustic agent are inextricably linked. Within the developmental phases of context, field work and editing, my first compositional approach, through which my works can be identified, is defined in three ways: as hyper-real (in which particular acoustic elements are exaggerated, distorted or re-combined); as soundwalks (in which the microphone is moved through space) and as improvisational intervention (using musical instruments to acoustically illuminate the space being recorded). My second compositional approach presents the perception of sound as micro, macro and ambient. My third approach, which is at the heart of all my soundscape composition, uses the microphone as a musical instrument in its own right. In all approaches, serendipity and my own acoustic presence are embraced. Diffusion of my work is intended to engage the listener in creative contemplation of soundscapes, any other perceived agendas such as documentation being incidental.