Bakgrund: Stroke är något som sker akut och ofta får förödande konsekvenser. Den drabbade förlorar inte sällan sin självständighet och känner sig som en börda för sina närstående. En fjärdedel av alla som drabbas av stroke blir också drabbade av depression. De depressiva symtomen har en negativ inverkan på livskvalitet och rehabilitering. Den förlängda vårdtiden som depression kan leda till innebär ökat lidande för den drabbade samt ökade kostnader för samhället. Syfte: Att beskriva personers upplevelser av depression till följd av stroke. Metod: En litteraturöversikt av nio kvalitativa studier som analyserades utifrån en induktiv ansats. Resultat: Huvudfynden som framkom var i två huvudteman: djup nedstämdhet och emotionella förändringar. Båda temana hade flera underteman. I temat djup nedstämdhet framkom upplevelser av förlust och beroende. I temat emotionella förändringar framkom upplevelser av rädsla, humörsvängningar och sorg. Slutsats: Det är svårt att bedöma om nedstämdheten är konsekvenser av stroke eller om det handlar om depression. Det är viktigt att vårdpersonal har förståelse för detta och arbetar personcentrerat för att på bästa sätt kunna bemöta personen och dennes behov. Mer forskning behövs för att öka kunskapen om depression till följd av stroke och därmed förbättra förutsättningarna för den drabbade personen.   Nyckelord: Stroke, depression, omvårdnad, upplevelse, personcentrerad omvårdnad

Bakgrund: Varje år drabbas 25 000 - 30 000 människor i Sverige av stroke. Två tredjedelar av patienterna i det akuta stadiet av stroke får dysfagi vilket innebär en ökad risk för komplikationer. Nationella riktlinjer rekommenderar att patienter med stroke vårdas på en strokeenhet med kompetent multidisciplinärt stroke-team, vilket ökar patientens chans att återhämta sig och minskar förekomsten av komplikationer. Sjuksköterskor har en central roll i att ge stöd och arbeta förebyggande baserat på bästa tillgängliga evidens för att säkerställa god omvårdnad och säker vård. Trots detta upplever patienter med dysfagi brist på stöd från sjuksköterskor. Syfte: Studien syftar till att beskriva sjuksköterskans kunskap om dysfagi till följd av stroke.  Metod: Studien är genomförd som en litteraturöversikt som grundas på 14 vetenskapliga artiklar med kvantitativ- (n=10) och kvalitativ ansats (n= 2) samt mixed metod-studier (n=2). Datasökning utfördes i databaserna CINAHL och PubMed.  Resultat: Två teman och tre subteman identifierades och presenterades i resultatet som beskriver sjuksköterskans kunskap om dysfagi till följd av stroke. Resultatens två teman är: Kunskap om symtom och tecken samt Kunskap om omvårdnadsåtgärder med subteman - bedömning av sväljningsförmåga, nutrition och munvård. Slutsats: Sjuksköterskor behöver utbildning som intervention för att öka kunskapen om omvårdnad kring dysfagi till följd av stroke. Detta skapar förutsättningar för sjuksköterskan att kunna ge en god och säker vård som grundas på evidens och därmed förebyggs komplikationer samt lidande för personer med dysfagi till följd av stroke. / Background: Every year, 25,000 - 30,000 people in Sweden suffer from stroke. Two-thirds of patients in acute stage of stroke suffer from dysphagia with greater risk of complications. National guidelines recommend patient with stroke are cared for in stroke unit with competent multidisciplinary stroke team, which increases patients’ chance of recovery and reduced incidence of complications. Nurses have a central role in providing support and work preventatively based on the best available evidence in order to ensure good nursing and safe care. Despite this, patients with dysphagia experience a shortage of support from nurses. Aim: The study aims to describe the nurse's knowledge of dysphagia as a result of stroke.  Method: The study is a literature review based on 14 scientific articles with quantitative (n= 10) and qualitative (n= 2) approaches and mixed method studies (n=2). Article search was conducted via CINAHL and PubMed databases.  Results: Two themes and three subthemes were identified and presented in the results that describe the nurse's knowledge of dysphagia as a result of stroke. The two themes of the results are: Knowledge of symptoms and signs and Knowledge of nursing measures with subthemes - assessment of swallowing ability, nutrition and oral care. Conclusion: Nurses need education as an intervention to increase their knowledge of caring about dysphagia as a result to stroke. This creates the conditions for the nurse to be able to provide good and safe care based on evidence and thus prevent complications as well as suffering for people with dysphagia as a result of stroke.

Bakgrund: Stroke drabbar miljontals människor världen över varje år och medför ofta ensidiga motoriska nedsättningar som allvarligt reducerar förmågan till självständighet i vardagen. Fysioterapin efter stroke sker därför vanligen genom uppgiftsorienterad träning riktad mot att rehabilitera den motoriska förmågan på den affekterade sidan så att patienten kan återgå till ett självständigt liv. Men processen ställer stora krav på patienten som inte alltid kan förväntas uppnå bästa resultat med sin rehabilitering. Därför forskas det alltmer på innovativa teknologiska hjälpmedel med potential att assistera strokepatient såväl som fysioterapeut i rehabiliteringen. Exoskelett och hjärndatorgränssnitt (BCI) är två sådana hjälpmedel som undersöktes i denna studie. Syfte: Studien hade syftet att sammanställa det vetenskapliga stödet för tillämpning av BCI-styrda exoskelett (BCI-Exo) vid rehabilitering av motorisk arm- och handfunktion efter stroke i dess subakuta samt kroniska fas. Metod: Litteratursökningar utfördes i databaserna PEDRO, PUBMED, AMED och CINAHL vilket gav 22 träffar som efter granskning och sållning resulterade i att fyra artiklar inkluderades i studien. Resultat: Samtliga studier redovisade statistiskt signifikanta förbättringar av motorisk handfunktion i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen utifrån de utfallsmått som tillämpades. Konklusion: Resultatet indikerade att BCI-Exo kan främja återhämtning och neuroplasticitet för strokepatienter oavsett vilken fas de infinner sig i. Dock är teknologin fortfarande relativt ny varvid fler studier behöver utföras för att bättre specificera och förstå för- och nackdelar jämfört med konventionella behandlingsmetoder. / Background: Stroke affects millions of people around the world each year and often results in unilateral motor impairments that severely reduce the ability for independence in everyday life. Physiotherapy after stroke is therefore usually performed through task-oriented training aimed at rehabilitating the motor functional ability of the affected side so that the patient can return to an independent life. But the process places great demands on the patient who cannot always be expected to achieve the best results from their rehabilitation. Therefore, innovative technologies are increasingly being researched with the potential to assist stroke patients as well as physical therapists in the rehabilitation process. Exoskeletons and brain-computer interfaces (BCI) are two such rehabilitative tools that were investigated in this study. Objective: The study aimed to compile the scientific support for the use of BCI-controlled exoskeletons (BCI-Exo) in motor functional arm and hand rehabilitation after stroke in its subacute and chronic phase. Method: Literature searches were conducted in the databases PEDRO, PUBMED, AMED and CINAHL, which resulted in 22 hits which, after review and screening, resulted in four articles being included in the study. Results: All studies reported statistically significant improvements regarding motor function in the hemiplegic hand in the intervention group compared to the control group based on the outcome measures used. Conclusion: The results indicated that BCI-Exo can promote recovery and neuroplasticity after stroke regardless of its phase. However, the technology is still in its early stages and more studies need to be performed to better specify and understand the advantages and disadvantages compared to conventional treatment methods.

Background: Stroke is one of the largest health concerns, and the number of stroke cases is increasing globally, especially in development countries. Stroke can lead to permanent disability or death, and physical therapy is vital in order to regain functions. Patients’ mental condition post-stroke is a strong predictor of the rehabilitation progress. Physical activity (PA) and exercise has shown positive effects on a biopsychosocial level and may improve patients’functionality. Objective: To investigate the level of PA, health related quality of life (HRQoL), and to clarify the relation between PA and HRQoL in people with stroke in Thailand. A secondary objective was to investigate the correlation between PA and depression in the same population. Method: PA was monitored objectively with accelerometer for 7 consecutive days, and subjectively with the Physical Activity Scale for People with Physical Disabilities. HRQoL and level of depression was assessed by index-score and Visual Analog Scale (EQ-VAS) from the EuroQoL 5-Dimension 5-Level questionnaire.  Results: The group was not physically active but experienced a high HRQoL. A significant positive correlation was found between HRQoL assessed with EQ-VAS and PA assessed both subjectively and objectively. No correlation was found between PA and depression. Conclusion: PA was associated with a higher HRQoL in stroke patients in Thailand. The participants showed an overall low PA compared to WHO guidelines, and an overall high HRQoL, including low depression. Stroke patients in Thailand should be encouraged to be more physically active, in order to gain the health benefits that PA can give. / Bakgrund: Stroke är ett av våra största hälsoproblem, och antalet strokefall ökar globalt sett,särskilt i utvecklingsländer. Stoke kan leda till permanent funktionsnedsättning eller död, och fysioterapi är avgörande för att återfå funktioner. Patientens mentala tillstånd efter en strokeincident är en stark faktor till hur effektiv rehabiliteringen blir. Fysisk aktivitet och träning har visat positiva biopsykosociala effekter och kan förbättra patientens funktion efter stroke. Syfte: Att undersöka graden av fysisk aktivitet, hälsorelaterad livskvalitet (HRQoL), och relationen mellan fysisk aktivitet och HRQoL hos strokeöverlevare i Thailand. Ett sekundärt syfte är att undersöka korrelationen mellan fysisk aktivitet och depression i samma population. Metod: Fysisk aktivitet mättes objektivt med accelerometer under sju konsekutiva dagar, och subjektivt med Physical Activity Scale for People with Physical Disabilities (PASIPD). HRQoL och depression mättes genom index-score samt Visual Analog Scale (EQ-VAS) från frågeformuläret EuroQoL 5-Dimension 5-Level (EQ-5D-5L). Resultat: Gruppen var inte fysiskt aktiv men upplevde en hög HRQoL. En signifikant positiv korrelation hittades mellan HRQoL bedömt med EQ-VAS och fysisk aktivitet genom både subjektiv och objektiv mätning. Ingen korrelation hittades mellan fysisk aktivitet och depression. Konklusion: Fysisk aktivitet var associerat med en högre HRQoL hos strokepatienter i Thailand. Deltagarna visade en övergripande låg fysisk aktivitetsgrad jämfört med WHO:s riktlinjer, och en övergripande hög hälsorelaterad livskvalité, inklusive låg depressions grad. Strokepatienter i Thailand bör bli uppmuntrade till att bli mer fysiskt aktiva, för att få de hälsofördelar som fysisk aktivitet kan ge.

OF MASTER THESIS Tittle of master thesis: Use of individual types of positioning on patients after stroke in the acute and subacute phase of rehabilitation from the perspective of occupational therapy. Stroke is one of the diseases that most affects the human population. It can result in temporary disability, permanent consequences and death. The patient's positioning after a stroke can affect many risks of secondary changes. The aim of this work is to find out how occupational therapists are involved in the positioning of patients in the acute and subacute phase after a stroke in stroke centers in the Czech Republic and how the positioning in stroke centers takes place. The literature and recommended procedures show that the correct positioning after a stroke in the acute and subacute phase prevents the development of immobilization syndrome and secondary changes. Positioning patients after a stroke can affect muscle tone, shoulder pain, prevent subluxation in the joints, maintain passive and active range in the joints, etc. In patients after a stroke, agitation should occur from the affected side to support the return of sensorimotor functions and to involve the affected parties to activities. The occupational therapist is most involved in positioning the affected upper limb, especially to...

No description available.

Bakgrund: En av de vanligaste folksjukdomarna i Sverige är stroke. Cirka 25 500 personer drabbas årligen och sjukdomen ökar. Stroke är en livshotande sjukdom som omfattar hjärninfarkt och hjärnblödning. Detta påverkar både människors psykiska och fysiska hälsa negativt. Syfte: Syftet med studien är att beskriva äldre patienters upplevelse av livet efterstroke. Metod: Studien är baserad på en litteraturöversikt som innehålleranalyserade kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga studier. Resultat: Resultatet visar hur vanligt det är med olika förändringar, till exempel livs- och relationsförändringar efter en stroke och att patienterna är i behov av stöd. Rehabiliteringen har till uppgift att hjälpa och det är viktigt att patienterna kommer igång med detta efter en stroke. Det är också viktigt att man som patient medverkar och utför egenvård för att rehabiliteringen ska ge resultat. En bedömning ska göras av patienten för att se om hen behöver hjälp med att utföra sin egenvård. Det är viktigt med delaktighet och personcentrerad vård under återhämtningen efter en stroke. En av sjuksköterskans viktigaste uppgifter är att främja patienternas hälsa och att lindra deras lidande. Slutsats: Av litteraturstudien framkommer att det är viktigt att öka det egna deltagandet i hälsoprocessen för patienter med stroke. Patienternas fysiska och psykiska kapacitet är begränsad efter en stroke vilket det kan vara svårt för dem att acceptera. De måste dessutom bearbeta sina känslor kring sjukdomstillståndet. Fokus, planering och motivation är viktigt hos strokepatienter. Det är viktigt att sjuksköterskan erbjuder stöd till patientens anhöriga när en familjemedlem drabbas av stroke. / Background: One of the most common public diseases in Sweden is stroke. Approximately 25,500 people suffer a stroke each year. Stroke is a life-threatening disease that includes cerebral infarction and cerebral hemorrhage. The disease is increasing. This affects both people's mental and physical health negatively. Aim: The aim of the study is to describe older patients' experience of life after stroke. Method: The study is based on a literature review that contains analyzed qualitative and quantitative scientific articles. Results: The results show how common it is with various changes, such as life and relationship changes after a stroke and that patients need support. Rehabilitation has the task of helping and it is important that patients get started with this after stroke. It is also important that patient participates and performs self-care for the rehabilitation to give results. An assessment must be made by the patient to see if he needs help with performing his own care. Participation and person-centered care during recovering after a stroke are important. One of the most important tasks of the nurse is to promote patients´ health and alleviate their suffering. Conclusion: The results of the literature study show that it is important to increase participation in the health process for patients with stroke. Patients experience physical and mental limitations after a stroke, and it can be difficult for them to accept and process their feelings. Focus, planning, and motivation are important för stroke patients. It is important that the nurse offers support to the patient's relatives when a of the family member suffers a stroke.

Abstract In Finland, the costs of stroke are approximately 1.1 billion euros annually due to long disability and hospitalization episodes. Sleep apnea is a risk factor for stroke. The prevalence of sleep apnea among stroke patients is unknown because sleep recording is not usually performed on stroke patients. There are no previous studies investigating the association of thrombolysis on the prognosis of sleep apnea. The relation between sleep apnea and cardiovascular events is still unclear. In this prospective, observational study, I recruited voluntary, consecutive ischemic stroke patients over the age of 18 years who were or were not eligible for thrombolysis treatment. The investigators did not affect the treatment and patients were not randomized to thrombolysis. The final analysis included 204 patients; of these, 110 underwent thrombolysis therapy and 94 were treated without thrombolysis. Cardiorespiratory polygraphy was carried out with a portable three-channel device (ApneaLinkPlus™, Resmed, Sydney, Australia) at the ward within 48 hours after the onset of stroke symptoms. The cardiorespiratory polygraphy was repeated at home after a six-month follow-up. Both automatic scoring and manual scoring pointed out excellent agreement in arterial oxyhemoglobin decrease of > 4% (ODI4), lowest arterial oxyhemoglobin saturation (SaO2) or percentage of time spent below 90 percent saturation. The automated scoring underestimated the severity of sleep apnea, recognized poorly the type of event, and missed 18.6% of sleep apnea diagnoses. The total prevalence of sleep apnea in this study was 91.2% on admission to hospital. The stroke patients treated with thrombolysis had more, and more severe sleep apnea in the first sleep recording compared to those without thrombolysis therapy. After follow-up, the prevalence of sleep apnea still remained high, and sleep apnea was aggravated in two thirds of the stroke patients. The study patients without thrombolysis treatment had six-fold higher risk for incident sleep apnea after the follow-up. The stroke patients with thrombolysis therapy and visible stroke on CT had more nocturnal hypoxemia and higher obstructive apnea index than the patients without stroke lesion on follow-up CT 24 hours after thrombolysis treatment. The larger the ischemic stroke volume, the greater the time spent with saturation below 90%. / Tiivistelmä Aivoinfarkti on yleinen ja kansanterveydellisesti sekä taloudellisesti merkittävä sairaus, jonka aiheuttamat kustannukset Suomessa ovat noin 1.1 miljardia euroa pitkistä työkyvyttömyys- ja sairaalajaksoista johtuen. Uniapnea on aivoinfarktille altistava tekijä. Uniapnean esiintyvyys suomalaisilla aivoinfarktipotilailla ei ole arvioitavissa, koska aivoinfarktin sairastaneille ei yleensä tehdä unirekisteröintiä. Kannettavat yöpolygrafialaitteet saattaisivat olla vaihtoehto aivoinfarktipotilaiden uniapnean diagnosoinnille. Tutkittua tietoa liuotushoidon yhteydestä uniapnean ennusteeseen ei ole. Uniapnean sekä sydän- ja verisuonitapahtumien syy-yhteys on edelleen epäselvä. Rekrytoin prospektiiviseen tutkimukseeni vapaaehtoisia, peräkkäisiä yli 18-vuotiaita iskeemiseen aivoinfarktiin sairastuneita liuotushoidettuja ja liuotushoitoon soveltumattomia potilaita. Tutkimuksen lopullinen potilasmäärä oli 204, joista 110 sai liuotushoidon ja 94 hoidettiin ilman liuotusta. Kaikille potilaille tehtiin yöpolygrafia kannettavalla, kolmikanavaisella yöpolygrafialaitteella (Apnealink Plus, Resmed, Sydney, Australia) osastolla 48 tunnin kuluessa sairastumisesta. Yöpolygrafia toistettiin potilaan kotona kuuden kuukauden kuluttua. Sekä automaattitulos että manuaalisesti arvioitu unirekisteröintitulos olivat erittäin yhteneväisiä, kun arvion kohteena olivat happikyllästeisyyden neljän prosenttiyksikön suuruiset pudotukset tuntia kohti, matalin veren happikyllästeisyys tai alle 90 % happikyllästeisyyden osuus yöstä. Automaattianalyysi aliarvioi uniapnean vaikeuden, havaitsi huonosti hengityskatkosten tyypin eikä löytänyt 18,6 prosenttia uniapneadiagnooseista. Uniapnean esiintyvyys koko aineistossa oli sairaalaan tullessa 91,2 %. Liuotushoidetuilla potilailla todettiin ensimmäisessä rekisteröinnissä enemmän uniapneaa ja se oli vaikeampaa kuin ei-liuotushoidetuilla. Seurannassa uniapnean määrä pysyi edelleen korkeana ja uniapnea vaikeutui kahdella potilaalla kolmesta. Liuotushoitoon soveltumattomilla aivoinfarktipotilailla todettiin liuotushoidon saaneisiin verrattuna kuusinkertainen riski sairastua uniapneaan puolen vuoden aikana. Liuotushoidetuilla aivoinfarktipotilailla, joilla oli infarktimuutos kuvantamistutkimuksessa, oli yöllistä valtimoveren happikyllästeisyyden huononemista ja ylähengitysteiden ahtautumisesta johtuvia hengityskatkoksia enemmän kuin niillä potilailla, joilla ei todettu iskeemisiä muutoksia aivokuvantamisessa 24 tuntia liuotushoidon jälkeen. Mitä suurempi aivoinfarktin tilavuus, sitä suuremman osuuden yöstä veren happikyllästeisyys oli alle 90 %.

Bakgrund: En stroke kan drabba vem som helst, det kan också komplikationen dysfagi. Med försämrad sväljningsförmåga kan också livskvalitén, hälsan och välbefinnandet hos de drabbade personerna påverkas. Som sjuksköterska är det viktig att ha både kunskap och förståelse för sväljsvårigheter för att kunna ge patienter en god och säker vård. Metod: Studien är en beskrivande litteraturöversikt med kvalitativ ansats som grundar sig på tio kvalitativa artiklar som söktes fram via databasen CINAHL. Syfte: Att belysa drabbade personers upplevelser av dysfagi efter stroke. Resultat: Resultatet delades upp i kategorier utefter upplevelser som berör begränsningar, känsla av rädsla, att ta kontroll, känslan av trygghet och ny anpassning till vardagen. Där framkommer både positiva och negativa upplevelser hos individerna. Konklusion: Dysfagi är ett svårt symtom med både fysiska och psykiska hinder. Dysfagi ger upphov till rädsla, begränsningar, kontrollbehov, anpassning men drabbade personer kan ändå uppleva trygghet i vissa situationer tillsammans med andra förstående individer. Även om dysfagi kan ha en negativ inverkan på livet kan känslan av god av livskvalité, hälsa och välbefinnande upplevas genom att drabbade personer lär sig hantera symtomet. / Background: A stroke can affect anyone, so can the complication dysphagia. With impaired swallowing ability, the quality of life, health and well-being of the person can also be affected. As a nurse, it is important to have both knowledge and understanding of swallowing difficulties in order to provide patients with good and safe care. Method: The study is a descriptive literature review with a qualitative approach that is based on ten qualitative articles that were searched through the CINAHL database. Aim: To elucidate affected people´s experiences of post-stroke dysphagia. Result: The result was divided into categories based on experiences that relate to limitations, feelings of fear, taking control, the feeling of security and new adaptation to everyday life. There are both positive and negative experiences in the individuals. Conclusion: Dysphagia is a serious illness with both physical and mental barriers. Dysphagia gives rise to fear, limitations, control needs, adaptation but affected people can still experience security in certain situations along with other understanding individuals. Although dysphagia can have a negative impact on life, the feeling of goodness of quality of life, health and well-being can be experienced by affected people learning to cope with the symptom.

Background:People who have survived a stroke often have post-stroke complications. One common complication is muscle weakness in the lower extremities. To treat this, patients can use an ankle-foot orthosis (AFO). The purpose of this study was to investigate muscle morphology in the quadriceps when walking with an AFO. Method:This feasibility cross over study was made on 7 healthy adults. To measure the morphology, an SMG device was used. The device measured muscle area change, EMG -and MMG activation, knee angle and plantar forces. Statistical analyzes was made for all measured data except knee angle.  Result:The area of the quadriceps was significantly smaller when walking with the AFO in mid-swing phase than without (p=0,035). A significant reduction in force could also be found under the MTP1 (p=0,016) and under the calcaneus (p=0,042) in toe off (60%). The result did not show any significant differences in initial contact (p=0,617), mid stance (p=0,287), toe off (p=0,527) or terminal swing (p=0,712) for muscle area change of quadriceps, or plantar force at MTP5 in toe off (p=0,704). Conclusion:The results suggest that the subjects needed to work more with the quadriceps muscles when walking with the AFO. More studies are needed to reach clinical relevance. / Bakgrund:Personer som har genomgått en stroke lider ofta av diverse komplikationer. En vanlig komplikation är muskelsvaghet i den nedre extremiteten. Ett vanligt hjälpmedel för personer med dessa problem är en ankel-fot-ortos (AFO). Denna studies syfte var att undersöka muskelmorfologi (areaförändringar) i quadriceps muskeln när man går med en AFO jämfört med att gå utan.  Metod:Denna förstudie är en korsstudie som utfördes på 7 friska unga vuxna. Ett SMG-system användes på quadriceps för att mäta muskelarean. Enheten mätte muskelarea förändringar, EMG –och MMG aktivering, knävinkel samt plantara krafter. Statistiska analyser genomfördes på all insamlade data förutom knävinkeln.  Resultat:Arean för quadriceps var signifikant mindre när deltagarna gick med AFO i mid swing jämfört med utan (p=0,035). En signifikant skillnad visade sig i den plantara kraften under MTP1 (p=0,016) och under hälen (p=0,042) i toe off (60%).  Resultatet visade inga signifikanta skillnader i initial contact (p=0,617), mid stance (p=0,287), toe off (p=0,527) eller i terminal swing (p=0,712) för quadriceps, eller plantara krafter på MTP5 under toe off (p=0,704). Slutsats:Resultaten pekar på att deltagarna behöver använda sin quadriceps mer i mid swing när de går med en AFO. Fler studier på området behöver göras för att uppnå klinisk relevans.