Andelen äldre i världen ökar och det är en trend som kan ses även i Sverige. Den åldrande befolkningen innebär nya utmaningar för samhället, vilket ställer krav på att olika instanser prioriterar frågan i sitt arbete, däribland fysisk planering. Hur vi väljer att gestalta våra livsmiljöer får stora konsekvenser för hur äldre kan, vågar och vill använda sin närmiljö. Därför är detta kandidatarbetes syfte att undersöka hur offentliga rum kan utformas utifrån ett äldreperspektiv. Vidare syftar arbetet till att tillämpa dessa kunskaper i ett gestaltningsförslag för ett offentligt rum i Karlskrona. Närmare är det Tullparken på Pantarholmen i Karlskrona som utgör plats för arbetets planförslag. För att erhålla förståelse för hur det offentliga rummet bör utformas med fokus på äldre, har en kunskapsöversikt tagits fram. Denna mynnade sedermera ut i en lista med utformningsprinciper. Listan, tillsammans med resultatet från den genomförda platsanalysen av Tullparken, har utgjort grunden för vision, mål och strategier som arbetets planförslag bygger på. Arbetets slutsats är att listan med utformningsprinciper har god överförbarhet. Därmedkan listan användas vid omgestaltning av andra offentliga rum med annan karaktär. Vilka utformningsprinciper som används, bör baseras på de särskilda förutsättningar den specifika platsen innehar och tillämpningen av listan kan därför se olika ut. Planförslaget för Tullparken visar ett sätt, på vilket utformningsprinciperna kan tillämpas.

Både i Sverige och i de flesta länder förväntas en befolkningsförändring de kommande åren, med en växande befolkning. Där det framförallt är gruppen barn och gruppen äldre som förväntas växa mest och därmed förväntas gruppen medelålders att minska. Samtidigt är detta barn och äldre två grupper som är utanför de som planerar dagens städer och kommuner. Frågan blir därmed för vilka planeras städer för, i och med att grunden ligger i att planeringen ska ske för den större mängden och samtidigt ska hänsyn tas till särintressen.    Den här studien har därför syftat till att öka förståelsen kring hur barn- och äldreperspektiv behandlas i svensk stadsplaneringen idag. För att förstå detta har studien börjat med en genomgång av de dokument och den lagstiftning som finns på nationell och internationell nivå som kan ha en påverkan på hur dessa perspektiv behandlas på kommunal nivå. För att få en djupare förståelse kring hur kommuner faktiskt behandlar dessa perspektiv valdes fyra medelstora kommuner ut för att ingå i studien. Dessa kommuners översiktsplaner har blivit analyserade samt att intervjuer har genomförts med översiktplanerare på respektive kommun.   Resultatet visar att det finns skillnader i hur kommunerna ser på barn- respektive äldreperspektivet och behandlar dessa på olika sätt. Kommunerna i studien hävdar att de måste arbeta mer aktivt för att ta del av barns åsikter och förväntar sig att förväntar sig att äldres åsikter kommer genom de traditionella vägarna. Detta gör att äldres åsikter ofta kommer in senare i processen jämfört med barns åsikter och därmed kan påverka planen eller projektet i högre grad. / Sweden and most of the countries are expecting change in the population in the coming years, with a growing population. It is mainly the group of children and the group of elderly, which is expected to grow the most and the group middle age is expected to decline. At the same time, these are two groups that lie outside the group of who is planning today's cities and municipalities. The question then becomes for whom cities is being planned, since the fundamental ground in planning so to plan for the lager amount while taking special interests in to account.   This study has therefore aimed at increasing the understanding of how children and elderly are treated in Swedish urban planning today. To understand this, the study has begun with a review of which documents and laws that exist at the national and international level, that may affect how these perspectives are addressed at the municipal level. In order to gain a deeper understanding of how municipalities actually treat these perspectives, four medium-sized municipalities were chosen to be included in the study. These municipalities' comprehensive plans have been analysed and interviews have been carried out with planners on the respective municipalities.   The results show that there are differences in how the municipalities view the children's and elderly perspective and work with them in different ways. Municipalities work more actively to reach out to children and expect to get older peoples opinions through traditional ways. This then implies that older people can make their opinion on the plan later in the process compared to children.

Bakgrund: Den äldre befolkningen ökar ständigt och antalet äldre personer överstiger redan två miljoner i Sverige, vilket innebär ökat vårdbehov. Att flytta till särskilt boende kan vara svår att acceptera för den äldre personen, även för anhöriga som oftast känner osäkerhet för vem som bär ansvaret för deras närstående. Sjuksköterskor upplever att det kan göras mer för att förbättra omvårdnaden av den äldre personen. På grund av tidsbrist är det svårare att skapa en vårdande relation. Problem: Det finns ett bristande engagemang från sjuksköterskor till att utföra en personcentrerad omvårdnad samt en tidsbrist för att beakta den äldre personens unika behov. Syfte: Beskriva äldre personers erfarenheter i samband med flytt till särskilt boende. Metod: En systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes. Resultat: Anpassning till ny boendemiljö kunde vara svårt för den äldre personen. Vad som underlättade för trivsel var när de fick ta beslutet att flytta själva. Trots det fanns det omkringgivande aspekter som försvårade för den äldre personens trivsel på boendet, bland annat ökat vårdbehov. Slutsats: För att förbättra äldre personernas erfarenheter kan resurser sättas in före flytten för att säkra att deras synpunkter och behov tas hänsyn till.

Det pågår en demografisk förändring i Malmö stad. Inom 10 år beräknas antalet äldre i kommunen att öka med cirka 10 000 personer. Med anledning av detta syftar denna jämförande fallstudie att undersöka hur kommunen förhåller sig till den äldre befolkningsgruppen i den fysiska planeringen genom antagandet av ett äldreperspektiv. Uppsatsen ska undersöka och redogöra för vilka behov äldre personer har i stadens fysiska utformning, hur kommunens äldreperspektiv ser ut i dagens fysiska planering samt hur kommunen kan bli mer äldrevänlig. Här används teorier kring åldrandet, WHO:s äldrevänliga stad och hälsofrämjande planering för att analysera strategiska planeringsdokument och kommunens förhållningssätt till äldres behov i stadens fysiska utformning. Studien är byggd på empiriskt material insamlat genom en jämförande fallstudie mellan Sveriges tre största kommuner till befolkningsantal; Stockholm stad, Göteborg stad och Malmö stad. De behov som äldre har i staden präglas av tillgänglighet, säkra övergångsställen, trygghet, promenadstråk, grönområden, tillgängliga bostäder, sittplatser, tillgång till service och sociala mötesplatser. Man vill som äldre också ha ett större inflytande över den fysiska miljön. Äldreperspektivet bör härstamma direkt från äldre genom dialog, intervjuer, enkätstudier och statistik. Det innebär att äldreperspektivet kan ta sig i uttryck olika beroende på plats och är lokalt förankrat. Därav går det att se att Malmö stad har ett äldreperspektiv i fysisk planering vad gäller boende, då man i samband med boendeaspekterna vänt sig direkt till äldre i staden. Detta har man däremot inte gjort vad gäller utomhusmiljöer och byggnader, transport eller sociala mötesplatser vilket gör att Malmö stads äldreperspektiv har brister. Malmö stad kan bli mer äldrevänlig genom att bli medlemmar i WHO:s äldrevänliga stad, något som Malmö stad åtog sig att göra 2019. Processen har dock förhalats på grund av en politisk oenighet. Ett medlemskap i WHO:s äldrevänliga stad innebär att Malmö stad behöver föra aktiva dialoger med äldre vad gäller den fysiska miljön. Det innebär också att äldrefrågor lyfts på förvaltningsövergripande nivå som kräver en tvärsektoriell samverkan för att belysa äldrefrågor även i rumsliga miljöer. Ett medlemskap i WHO:s äldrevänliga stad innebär att Malmö stads äldreperspektiv stärks och anpassas efter stadens egna förutsättningar. Nyckelord: Äldreperspektiv, seniorperspektiv, äldrevänlig stad, fysisk planering, Malmöstad, tillgänglighet / There is an ongoing demographic change in the municipality of Malmö. Within 10 years, the number of elderly people in the municipality is estimated to increase by around 10 000 people. Due to this, this comparative case study aims to investigate how the municipality relates to the elderly population in spatial planning through the adoption of an elderly perspective. The essay will examine and explain the needs of elderly people in spatial planning, how the municipality´s elderly perspective looks in spatial planning and how the municipality can become more age-friendly. Theories of ageing, WHO:s framework for creating age-friendly cities and health-promoting planning are used to analyse strategic planning documents and the municipality’s approach to the needs of the elderly in the elderly in the spatial planning. The study is based on empirical material collected through a comparative case study between Sweden ́s three largest municipalities in terms of population; Stockholm, Gothenburg and Malmö. The needs of elderly people in spatial planning are characterised by accessibility, safe road crossings, security, accessible walkingpaths, green areas, accessible housing, places to sit, access to services and places for social connection, as well as a wish for greater influence over the physical environment. The elderly perspective should originate directly from the elderly through dialogue, interviews, survey studies and statistics. Wherefore the elderly perspective can express itself differently depending on location, and is locally anchored. Malmö has an elderly perspective in spatial planning with regard to housing, as Malmö has turned directly to the elderly in the city with the housing aspects. However, this has not been done with regard to outdoor environmentsand buildings, transport or social meeting places, which results in a deficient elderlyperspective. Malmö can become more age-friendly by becoming a member of WHO:s network for Age-friendly Cities, something that the municipality committed to do in 2019. However, the process has been delayed due to a political disagreement. Membership in the network means that the municipality needs to conduct active dialogues with the elderly regarding the physical environment. It also means that elderly issues are raised at an administration-wide level, which requires a cross-sector collaboration to shed light on elderly issues in the spatial environment as well. The membership means that the elderly perspective is strengthened and adapted to Malmö municipalities own conditions. Keywords: Elderly perspective, senior perspective, age-friendly cities and communities,physical planning, Malmö city, accessibility

Antalet äldre i Sverige har ökat mest procentuellt sett av alla befolkningsgrupper under senare år, och prognosen är att gruppen äldre kommer att öka ännu mer de kommande decennierna. Åldersdiskriminering av äldre är vanligt förekommande, vilket påverkar deras möjligheter i samhället. Detta i kombination med att det inte finns någon lag som ställer krav på äldresinkludering i kommunala planer gör att äldreperspektivet riskerar att utestängas eller minimeras i planeringskontexten. Den praktiska implementeringen av äldres särskilda behov vad gäller bostäder och service i kommunal planering är svag trots att det är reglerat i ett flertal lagstiftningar. Uppsatsen har därför undersökt äldreperspektivet inom ramen för strategisk fysisk planering genom att undersöka hur bostäder och service riktat mot äldre implementeras i kommunala planer. I uppsatsen har de teoretiska utgångspunkterna blandstad samt WPR använts i kombination med metoderna kvalitativ textanalys samt semistrukturerad gruppintervju. Den kvalitativa textanalysen genomfördes genom att granska fyra kommuners bostadsförsörjningsprogram, dessa valdes ut med bakgrund i tre kriterier, och detta landade i en analys av bostadsförsörjningsprogram för Sundsvalls kommun, Uppsala kommun, Ystads kommun, samtSkövde kommun. Semistrukturerad gruppintervju genomfördes med tre medlemmar ur pensionärsorganisationen SPF Seniorerna Trossö i Karlskrona.  Resultat och analys visar att äldreperspektivet inom bostäder och service förekommer till viss delinom kommunal bostadsförsörjning, och att det därför finns utrymme till förbättringar för att synliggöras ännu mer. I granskade bostadsförsörjningsprogram behandlas bostäder för äldre genomgående, och majoriteten av programmen behandlade även service både friskrivet från bostäder men även i kombination med bostäder. Samtliga program understryker vikten av att uppnå en blandning av boende- och upplåtelseformer samt förtätning och tillvaratagande avbefintliga tekniska system. Majoriteten av kommunerna betonar att tillgänglighet i bostadsbeståndet och i övriga miljöer också är viktigt i samklang med bostäder och service.  Respondenter vid gruppintervjun bekräftar också att äldreperspektivet förekommer och framhävs inom den fysiska planeringen, och att det har blivit bättre på senare år. Det betonades dock att det finns förbättringspotential genom mer inkludering som exempelvis remissinstans vid framtagandet av kommunala planer, samt att förbättra samverkan mellan kommun och medborgare. Respondenterna betonade också problemet med tillgänglighet i både bostadsbeståndet samt i offentliga miljöer, och att detta kan förbättras och åtgärdas.  I slutsatser poängteras det att det är fem begrepp som utgör viktiga pusselbitar för att främja för ett äldreperspektiv inom den kommunala bostadsförsörjningen, dessa är: närhet, tillgänglighet, variation, inkludering och samverkan. Sammanfattningsvis finns det ett äldreperspektiv inom den kommunala bostadsförsörjningen specifikt för de fyra bostadsförsörjningsprogram som analyserats samt för de respondenter som intervjuats

Äldreperspektivet i stadsplaneringen är ett nästintill outforskat område i Sverige. Samtidigt står vi i Sverige, precis som i många andra länder, inför stora demografiska utmaningar kopplade till den snabbt åldrande befolkningen. Där stadsplanering med ett äldreperspektiv identifierats som en i raden av insatser som krävs för att möta de utmaningar som en åldrande befolkning för med sig. I den här studien har äldrevänlig stadsplanering undersökts utifrån en fallstudie av stadsutvecklingsprojektet Ulleråker i Uppsala kommun. En kommun som sommaren 2016 gick med i Världshälsoorganisationens (WHO:s) globala nätverk för åldersvänliga städer och samhällen, och därmed precis påbörjat sin resa mot att bli en mer äldrevänlig stad. Då äldreperspektivet är ett nytt fenomen i svensk stadsplanering, saknas kunskapen om vad kommunen bör göra för att tillgodose ett sådant perspektiv, vilket utgjort utgångspunkten för denna studie. Studiens syfte har på så sätt varit att bidra med ökade kunskaper om innebörden av äldrevänlig planering, och hur Uppsala kommun skulle kunna utveckla sitt arbete för att på ett bättre sätt tillgodose ett äldreperspektiv. Materialet som legat till grund för fallstudien baseras på dokumentstudier av styrdokument och planhandlingar, samt intervjuer med aktörer som är involverade i stadsplaneringen utifrån ett äldreperspektiv i Uppsala. I studien identifieras en rad faktorer som inom forskningsvärlden framhävts som betydelsefulla vid planeringen av en äldrevänlig stad. Och resultatet från fallstudien tyder på att kommunen, trots att de inte uttalat arbetar med ett äldreperspektiv i stadsplaneringen idag, indirekt tillgodoser vissa delar av äldreperspektivet i sin planering. Samtidigt identifieras i studien en rad förbättringsområden. Bland annat att synen på äldreperspektivet bör tydliggöras och breddas, samt att kommunen bör anta en gemensam målsättning för äldreperspektivet. Likaså föreslås att hanteringen av äldreperspektivet bör ses över, för att förtydliga vilka delar av den kommunala organisationen som ska vara ansvarig för att uppfylla vilka delar av äldreperspektivet. Fallstudien pekar även på att frågan om äldres boende bör lyftas tidigare i planeringsprocessen än vad som görs idag. Slutresultatet från studien, indikerar att ökad kunskap om äldreperspektivet bidrar till att öka medvetenheten om vilka vi planerar för och hur äldre påverkas av olika beslut gällande stadsmiljön, vilket kan ses som en förutsättning för ett medvetet och hållbart samhällsbyggande. / The elderly perspective is currently missing in urban planning in Sweden. At the same time, Sweden and many other countries are facing demographic challenges in terms of an ageing population. However, the integration of an elderly perspective into the planning process of cities can be considered as one of a number of efforts to meet these challenges. In this study, an elderly-friendly planning approach has been investigated through a case study of the urban development project Ulleråker in Uppsala, Sweden. In 2016, Uppsala municipality became a member of the WHO global network for age-friendly cities and communities. Hence, the municipality of Uppsala has just begun its journey towards becoming an elderly-friendly city. Since the elderly perspective is a comparatively new phenomenon in the planning agenda in Sweden, the municipality lacks the knowledge needed to cater for such a perspective. With this as a starting point, the purpose of this study is to advance knowledge of elderly-friendly planning, as well as identify ways in which Uppsala municipality could improve their planning procedures to better meet the needs of the elderly in the urban environment. The case study is based on document reviews of regulatory and planning documents linked to the development project of Ulleråker. In addition, five in-depth interviews have been carried out with actors involved in the planning process from an elderly perspective in Uppsala. The study identifies a number of factors of importance in creating an elderly-friendly urban environment. On the one hand, the result of the case study indicates that the municipality does not explicitly consider an elderly perspective in the municipal planning process. On the other hand, the same case study reveals that an elderly perspective is considered indirectly to some extent. Furthermore, the study highlights a number of areas of improvement in order to strengthen the elderly perspective in Uppsala. For instance, it is suggested that the municipality should broaden its view of the needs of older people in urban environments. In addition, the municipality’s handling of the issue should be reviewed to determine the extent to which different parts of the municipal organisation should be responsible for ensuring different factors in creating an elderly-friendly urban environment. Moreover, the case study also suggests that the dwelling issue of elderly people should be considered at an earlier stage in the planning process compared to what is done today. The conclusion indicates that increased knowledge about the elderly perspective in urban planning may raise the awareness of who we plan for, and how older people are affected by different decisions concerning the urban environment. Which can be understood as a precondition for sustainable development.