<p>När folkskolan infördes i Sverige år 1842, fanns det ingen klassindelning. Den vanligaste förekommande modellen var att flera åldrar gick i samma klassrum, med en lärare. Det är alltså inget nytt påfund att barn av olika åldrar med en gemensam lärare undervisas i ett och samma klassrum. Men åldersintegrerade klasser har blivit allt mer vanligt i den svenska skolan sedan den på nytt introducerades i slutat av 1970-talet. Man räknar med att år 2001 går drygt 30%elever i de lägre åldrarna i en åldersintegrerad klass sina första skolår. Cirka 25% i år 4-5 och i år 6, ungefär 17% av alla elever som har skolplikt i Sverige. Huvudsyftet med denna studie är att få kunskap om åldersintegrerade klasser. I den empiriska undersökningen som är utförd studerar jag vad som framträder för några elever genom deras erfarenhet av att gå eller har gått i en åldersintegrerad klass. Jag belyser också hur umgängesmönstret ser ut för elever i en åldersintegrerad klass. Det som framkommer i denna studie är att elever oavsett om de går i en åldersintegrerad klass eller i en åldershomogen klass föredrar att umgås med jämngamla kamrater. Dessa elever skulle även välja att gå i en åldershomogen skolklass från skolår 4-9, om de själva skulle få chansen att välja. Men kan tänka sig att gå åldersintegrerat i de lägre åldrarna.</p>

Studiens huvudsyfte är att göra en jämförelse mellan åldersintegrerade och åldershomogena klasser. Vi lyfter fram ett lärarperspektiv på eventuella likheter och skillnader mellan lärarnas syn på sin roll som ledare i klassrummet och samverkan med kollegor. I den teoretiska referensramen ger vi en historisk överblick över klassformernas utveckling från folkskolans införande fram till idag. Vi presenterar även en sammanfattning av den tidigare forskningen som bedrivits inom ämnet samt beskriver hur vanligt det är med åldersintegrerade klasser och hur de kan utformas. Ämnet är föremål för en ständig debatt huruvida åldersintegrerade klasser är en fördel eller nackdel för såväl lärare som elever. I den teoretiska delen tar vi upp båda perspektiven, medan vår empiriska studie enbart bygger på lärarnas utsagor. Vi har i vår studie använt oss av en kvalitativ metod, vilken avser att studera hur människor upplever vissa situationer. För att få fördjupade och utförliga svar har vi valt att använda oss av kvalitativa intervjuer. Intervjuerna har genomförts med lärare för åldersintegrerade och åldershomogena klasser. Resultatet visar att den är inga större skillnader mellan lärarnas syn på sin roll somledare i klassrummet, snarare är det likheterna som överväger. Den största skillnaden har däremot visat sig ligga i samarbetet kollegor emellan, samt skillnader i tillgång till olika resurser. I dessa fall har de åldersintegrerade klasserna fördelar i och med tätare samarbete med kollegor och tillgång till ett bättre resursutbud såsom fler vuxna och fler lokaler.

När folkskolan infördes i Sverige år 1842, fanns det ingen klassindelning. Den vanligaste förekommande modellen var att flera åldrar gick i samma klassrum, med en lärare. Det är alltså inget nytt påfund att barn av olika åldrar med en gemensam lärare undervisas i ett och samma klassrum. Men åldersintegrerade klasser har blivit allt mer vanligt i den svenska skolan sedan den på nytt introducerades i slutat av 1970-talet. Man räknar med att år 2001 går drygt 30%elever i de lägre åldrarna i en åldersintegrerad klass sina första skolår. Cirka 25% i år 4-5 och i år 6, ungefär 17% av alla elever som har skolplikt i Sverige. Huvudsyftet med denna studie är att få kunskap om åldersintegrerade klasser. I den empiriska undersökningen som är utförd studerar jag vad som framträder för några elever genom deras erfarenhet av att gå eller har gått i en åldersintegrerad klass. Jag belyser också hur umgängesmönstret ser ut för elever i en åldersintegrerad klass. Det som framkommer i denna studie är att elever oavsett om de går i en åldersintegrerad klass eller i en åldershomogen klass föredrar att umgås med jämngamla kamrater. Dessa elever skulle även välja att gå i en åldershomogen skolklass från skolår 4-9, om de själva skulle få chansen att välja. Men kan tänka sig att gå åldersintegrerat i de lägre åldrarna.

Bakgrunden till min uppsats är att man i slutet på 1970-talet började införa åldersblandade klasser med pedagogiska motiv. Det avgörande var inte som tidigare att det var för få elever för att bilda en åldershomogen klass utan tanken var att det skulle föra med sig andra fördelar. Syftet med min studie är att undersöka hur lärare me d erfarenhet från både åldershomogen och åldersblandad undervisning upplever utvecklingen av deras lärarroll och arbetssätt i och med att de bytt organisationsform. Jag har även försökt att i min litteraturgenomgång ge fler exempel på vad som kan påverka undervisningens utformning. Övergripande nämner de lärare som jag intervjuat att deras roll har gått från den traditionella lärarrollen då man undervisar inför hela klassen till att man istället är handledare till eleverna. Eftersom det i en åldersblandad klass är en större naturlig kunskapsspridning på eleverna måste även graden av individualisering öka. Det finns dock inte något enkelt svar på hur mycket av undervisningens utformning som styrs av klassens sammansättning och vad som påverkas av andra faktorer. Eftersom organisationsformen passar olika individer olika bra så blir det svårt att ge ett entydigt svar på om åldersblandade eller åldershomogena klasser är det bästa.

Studien syftar till att undersöka lärares och elevers uppfattningar om lärandesituationen i skolämnen och det sociala samspelet i åldersintegrerade respektive åldershomogena klasser. Studien är inte jämförande för att finna vilken skolform som är mest fördelaktig utan vi vill se svårigheter och möjligheter i båda skolformerna. Tidigare forskning visar på delade meningar gällande möjligheter och svårigheter i det sociala samspelet och lärande i skolämnen i framförallt åldersintegrerade klasser. Vi har intervjuat sammanlagt åtta personer, varav två lärare från en åldersintegrerad skola och två lärare från en åldershomogen skola. Övriga personer är fyra elever med erfarenhet från både åldershomogen och åldersintegrerad klass. Resultaten tyder på att det finns likartade möjligheter och svårigheter med den skillnaden att spridningen på nivån i mognad och lärande är större i en åldersintegrerad skolklass, vilket tyder på att det finns störst möjligheter gällande det sociala samspelet i den åldersintegrerade skolformen. Således tyder det också på att det finns störst möjligheter gällande lärande i skolämnen i den åldershomogena skolformen. I vår studie kom vi fram till att båda skolformerna har liknande arbetssätt med smärre skillnader som snarare beror på lärarnas egna synsätt på lärande och inte på skolformen i sig. Vår slutsats är att det är lärarnas syn på lärande och vad de gör av dessa möjligheter och svårigheter som avgör hur saker och ting ser ut i en klass.

Arbetet beskriver mediepedagogik på djupet, vad den består av för olika delar och vilka kopplingar den har till andra inlärningsteorier och pedagogiker. Empirin samlades in på Satellitskolan i Malmö genom intervjuer med lärare och elever. Slutsatserna av undersökningen var att pedagogiken har lustfyllt lärande i centrum. Eleverna arbetar mestadels både ämnes- och åldersintegrerat i grupper. De får ta stort eget ansvar i planeringen och vid genomförandet av sitt arbete, medan lärarna agerar likt bistående handledare och ger dem hjälp och vägledning om det behövs. Lärarna säger sig inte arbeta efter någon specifik pedagogik, men anger att deras inspiration och upplägg för undervisningen baseras huvudsakligen på grundskolans styrdokument. Undersökningen påvisar kopplingar mellan Satellitskolans arbetssätt och Vygotskijs teorier om sociokulturellt lärande och John Deweys teorier kring praktiskt lärande.

Syftet med den här studien är att undersöka undervisning och lärande av lärandeobjektet, bråk med olika nämnare, i årskurs 4, årskurs 6 och årskurs 9. Då specifikt jämförelsen av bråk med olika nämnare och addition med hjälp av gemensam nämnare. Studien avser att söka vad som är kritiskt för att kunna lära sig detta.   Vi genomförde en learning study som är en typ av aktionsforskning där studien genomförs i klassrumsmiljö och fokus ligger på vad eleverna ges möjlighet att lära sig. Vanligtvis genomförs en learning study i tre cykler där undervisningen gradvis förbättras mellan cyklerna. Vår första cykel genomfördes i årskurs fyra, den andra cykeln i årskurs sex och den sista och avslutande cykeln i årskurs nio. Lektionen i årskurs fyra var en introduktion till bråk där fokus låg på nämnarens funktion. Lektionerna i årskurs sex och nio fokuserade till stor del på addition av bråk med olika nämnare. Processen i varje cykel började med ett förtest som sedan följdes upp med en planerad lektion utifrån utfallet, lektionen i sin tur videofilmades utifrån det iscensatta lärandeobjektet, och som sista del tog vi reda på det erfarna lärandeobjektet med hjälp av eftertest. Materialet (förtest, lektion och eftertest) från de tre lektionerna analyserades därefter och jämfördes för att få fram kritiska aspekter vid inlärning av bråk med olika nämnare.   Resultatet indikerar att de kritiska aspekterna för elever i årskurs fyra är innebörden av täljare och nämnare samt relationen mellan dem. Denna kritiska aspekt lyckades vi komma åt under lektionen. I de senare cyklerna visar resultatet att den viktigaste kritiska aspekten är relationen mellan täljare och nämnare och insikten att de står i proportionalitet till varandra, dessa aspekter kom vi endast till viss del åt under lektionerna i årskurs sex och årskurs nio. I vissa fall försämrades deras förståelse efter lektionerna. Eleverna i årskurs sex och årskurs nio uppvisade samma svårigheter och vi kan inte påvisa någon förbättring mellan årskurserna; eleverna i årskurs sex och nio låg på samma nivå kunskapsmässigt då det gäller bråk med olika nämnare. / The aim of this study is to investigate the teaching and learning of fractions with different denominators as an object of learning in grade 4, 6 and 9. We concentrate more specifically on the comparison of fractions with different denominators as well as performing additions through transformation to a common denominator. Moreover, the study aims at finding out what is critical in order to learn this.   We carried out a learning study, which is a kind of action research where the study is carried out in the classroom environment and where focus is on what the pupils is given the opportunity to learn. Moreover, a learning study is normally conducted in three cycles where the aim is to improve teaching during and between the different cycles. Our first cycle was conducted in grade four, the second cycle in grade six and the final and concluding one in grade nine. The lesson in grade four served as an introduction to fractions since the pupils were unfamiliar with the concept of fractions, yet the focus was on the function of the denominator, whereas the focus of the lessons in grade six and grade nine was on performing addition of fractions with different denominators. The process in each of the cycles in the learning study began with a pretest. The lesson was then planned according to the assumed critical aspects shown in the pretest before carried out. Each lesson was videotaped, and followed by a posttest about a week after the lesson. The material (pre-tests, lessons, and post-tests) from the three cycles were analyzed and thereafter also compared in order to find and compare critical aspects when it comes to the learning of fractions with different denominators.   The result indicates that the critical aspects for pupils in grade four were the meaning of the denominator and the numerator and their relationship. These aspects were targeted in the lesson and the pupils’ understanding of this was improved after the lesson. Moreover, the result implies that the most important critical aspect in grade six, as well as in grade nine, appears to be to understand the proportional relationship between the denominator and the numerator. This aspect was targeted at the respective lessons, yet the pupils only showed little or even no better understanding after the lessons, and in some cases their understanding even became impaired. It appears as if the pupils in grade six and grade nine have the same difficulties when dealing with fractions with unequal denominators, and moreover they were on the same level when dealing with the fractions.

<p>Syftet med den här studien är att undersöka undervisning och lärande av lärandeobjektet, bråk med olika nämnare, i årskurs 4, årskurs 6 och årskurs 9. Då specifikt jämförelsen av bråk med olika nämnare och addition med hjälp av gemensam nämnare. Studien avser att söka vad som är kritiskt för att kunna lära sig detta.</p><p> </p><p>Vi genomförde en learning study som är en typ av aktionsforskning där studien genomförs i klassrumsmiljö och fokus ligger på vad eleverna ges möjlighet att lära sig. Vanligtvis genomförs en learning study i tre cykler där undervisningen gradvis förbättras mellan cyklerna. Vår första cykel genomfördes i årskurs fyra, den andra cykeln i årskurs sex och den sista och avslutande cykeln i årskurs nio. Lektionen i årskurs fyra var en introduktion till bråk där fokus låg på nämnarens funktion. Lektionerna i årskurs sex och nio fokuserade till stor del på addition av bråk med olika nämnare. Processen i varje cykel började med ett förtest som sedan följdes upp med en planerad lektion utifrån utfallet, lektionen i sin tur videofilmades utifrån det iscensatta lärandeobjektet, och som sista del tog vi reda på det erfarna lärandeobjektet med hjälp av eftertest. Materialet (förtest, lektion och eftertest) från de tre lektionerna analyserades därefter och jämfördes för att få fram kritiska aspekter vid inlärning av bråk med olika nämnare.</p><p> </p><p>Resultatet indikerar att de kritiska aspekterna för elever i årskurs fyra är innebörden av täljare och nämnare samt relationen mellan dem. Denna kritiska aspekt lyckades vi komma åt under lektionen. I de senare cyklerna visar resultatet att den viktigaste kritiska aspekten är relationen mellan täljare och nämnare och insikten att de står i proportionalitet till varandra, dessa aspekter kom vi endast till viss del åt under lektionerna i årskurs sex och årskurs nio. I vissa fall försämrades deras förståelse efter lektionerna. Eleverna i årskurs sex och årskurs nio uppvisade samma svårigheter och vi kan inte påvisa någon förbättring mellan årskurserna; eleverna i årskurs sex och nio låg på samma nivå kunskapsmässigt då det gäller bråk med olika nämnare.</p> / <p>The aim of this study is to investigate the teaching and learning of fractions with different denominators as an object of learning in grade 4, 6 and 9. We concentrate more specifically on the comparison of fractions with different denominators as well as performing additions through transformation to a common denominator. Moreover, the study aims at finding out what is critical in order to learn this.</p><p> </p><p>We carried out a learning study, which is a kind of action research where the study is carried out in the classroom environment and where focus is on what the pupils is given the opportunity to learn. Moreover, a learning study is normally conducted in three cycles where the aim is to improve teaching during and between the different cycles. Our first cycle was conducted in grade four, the second cycle in grade six and the final and concluding one in grade nine. The lesson in grade four served as an introduction to fractions since the pupils were unfamiliar with the concept of fractions, yet the focus was on the function of the denominator, whereas the focus of the lessons in grade six and grade nine was on performing addition of fractions with different denominators. The process in each of the cycles in the learning study began with a pretest. The lesson was then planned according to the assumed critical aspects shown in the pretest before carried out. Each lesson was videotaped, and followed by a posttest about a week after the lesson. The material (pre-tests, lessons, and post-tests) from the three cycles were analyzed and thereafter also compared in order to find and compare critical aspects when it comes to the learning of fractions with different denominators.</p><p> </p><p>The result indicates that the critical aspects for pupils in grade four were the meaning of the denominator and the numerator and their relationship. These aspects were targeted in the lesson and the pupils’ understanding of this was improved after the lesson. Moreover, the result implies that the most important critical aspect in grade six, as well as in grade nine, appears to be to understand the proportional relationship between the denominator and the numerator. This aspect was targeted at the respective lessons, yet the pupils only showed little or even no better understanding after the lessons, and in some cases their understanding even became impaired. It appears as if the pupils in grade six and grade nine have the same difficulties when dealing with fractions with unequal denominators, and moreover they were on the same level when dealing with the fractions.</p>

Mixing ages in school classes became more and more common during the last dec-ades of the 20th century. From being a way to organise classes out of necessity they have now come to be something which is implemented on the basis of pedagogical arguments. The aim of this research has been to improve our knowledge of classes where pupils are not of the same age. A study of the pupils’ perspectives has been my main interest. (Age) homogeneous class can been looked upon as a result of the authorities’ deci-sion to have a fixed age for children to start school and their decision that certain courses should be completed within a defined period of time. Terms and the data concerning heterogeneous age groupings are ambiguous and cannot be fully understood without knowledge of national and sometimes even local contexts. Practices within age heterogeneous classes may differ greatly. A great deal of individual work takes place in age heterogeneous classes. Whether the class is non-mixed or mixed-aged does not seem to have a major im-pact on cognitive or non-cognitive abilities among the pupils, but there are suggestions that age heterogeneous classes might be disadvantageous to pupils in problematic situations. I am able to show that more than 30% of pupils in grades 1-3, close to 25% in grades 4-5, about 15% in grade 6 and a couple of percent of Swedish pupils in the later school years are taught in mixed-age groups. My own empirical research focuses on pupils’ experiences. My investigation has a ‘life-world’ oriented approach inspired by phenomenology. Pupils in grades 5 and 6 from three schools in three different socio-economic settings were interviewed. These pupils had experienced both mixed-age and single-age classes. The life-world of pupils seems to be something different from that encompassed by the philosophy about the advantages of mixing the ages in classes. Pupils find it diffi-cult to maintain or create relationships when only a few pupils of the same sex, who have started school at the same time, can be together in a class for a long time. Be-cause of the importance of social relationships almost every pupil in this investigation wished to be in a single-age class during the following year. It is the importance of common experiences rather than age that is central. Pupils stated that having things in common to study in their everyday schoolwork makes it easier to communicate and contributes to stable friendships. In my conclusion I focus on what it means to have relationships and how these are important for human identity. I also try to show how relationships are important in learning situations at school and for pupils’ opportunities to expand their knowledge. / digitalisering@umu

Mixing ages in school classes became more and more common during the last dec-ades of the 20th century. From being a way to organise classes out of necessity they have now come to be something which is implemented on the basis of pedagogical arguments. The aim of this research has been to improve our knowledge of classes where pupils are not of the same age. A study of the pupils’ perspectives has been my main interest. (Age) homogeneous class can been looked upon as a result of the authorities’ deci-sion to have a fixed age for children to start school and their decision that certain courses should be completed within a defined period of time. Terms and the data concerning heterogeneous age groupings are ambiguous and cannot be fully understood without knowledge of national and sometimes even local contexts. Practices within age heterogeneous classes may differ greatly. A great deal of individual work takes place in age heterogeneous classes. Whether the class is non-mixed or mixed-aged does not seem to have a major im-pact on cognitive or non-cognitive abilities among the pupils, but there are suggestions that age heterogeneous classes might be disadvantageous to pupils in problematic situations. I am able to show that more than 30% of pupils in grades 1-3, close to 25% in grades 4-5, about 15% in grade 6 and a couple of percent of Swedish pupils in the later school years are taught in mixed-age groups. My own empirical research focuses on pupils’ experiences. My investigation has a ‘life-world’ oriented approach inspired by phenomenology. Pupils in grades 5 and 6 from three schools in three different socio-economic settings were interviewed. These pupils had experienced both mixed-age and single-age classes. The life-world of pupils seems to be something different from that encompassed by the philosophy about the advantages of mixing the ages in classes. Pupils find it diffi-cult to maintain or create relationships when only a few pupils of the same sex, who have started school at the same time, can be together in a class for a long time. Be-cause of the importance of social relationships almost every pupil in this investigation wished to be in a single-age class during the following year. It is the importance of common experiences rather than age that is central. Pupils stated that having things in common to study in their everyday schoolwork makes it easier to communicate and contributes to stable friendships. In my conclusion I focus on what it means to have relationships and how these are important for human identity. I also try to show how relationships are important in learning situations at school and for pupils’ opportunities to expand their knowledge. / digitalisering@umu