No description available.

Äktenskapsförord kan upprättas av makar när de vill frångå likadelningen av giftorättsgods vid en bodelning. I äktenskapsförordet regleras egendom så att viss egendom blir makes enskilda. Om en make önskar frångå villkor i äktenskapsförordet finns en möjlighet till jämkning enligt 12 kap. 3 § Äktenskapsbalken. I lagregeln framgår fyra grunder för jämkning vilket är oskälighet med hänsyn till förordets innehåll, omständigheter vid förordets tillkomst, senare inträffade förhållanden samt omständigheter i övrigt. Av förarbeten samt rättsfall framkommer det att lagregeln för jämkning bör tolkas restrektivt. Det framkommer däremot inte tydligt av lagregeln, vilket kan leda till en missvisande uppfattning av jämkningsprocessen.

I Sverige utgör 50 % av alla företag familjeägda bolag. Ägarna av dessa företag har ofta en önskan att nästa generation ska ta över från den äldre samt att de ska kunna begränsa kretsen av ägare till personer inom familjen eller lojala kompanjoner.   Det finns olika tillvägagångssätt för att genomföra ett generationsskifte, dessa är överlåtelse genom arv, köp eller gåva. Arv aktualiseras när ägaren av aktierna avlider och dennes arvingar ärver dessa. Om ägaren är i behov av köpeskillingen kan denne överlåta aktierna till en person inom sin familj eller utomstående person genom köp, antingen genom försäljning av aktierna eller bolagets inkråm. Överlåtelse genom gåva används oftast när ägaren inte är i behov av den köpeskilling som denne skulle erhållit vid en försäljning av aktierna.   Många familjeägda bolag vill begränsa och kontrollera vilka som äger aktier i bolaget. Det kan de göra genom olika juridiska verktyg. En ägare kan genom att testamentera bort sina aktier styra vem som ska ta över bolaget efter denne. Genom att upprätta ett äktenskapsförord kan makar sinsemellan reglera att aktierna ska utgöra den ena makens enskilda egendom och därmed undantas från en eventuell bodelning. Familjeägda bolag kan dessutom kontrollera sin ägarkrets genom att föra in förvärvsklausuler i bolagsordningen enligt 4 kap. aktiebolagslag (2005:551) (ABL). Tack vare dessa klausuler kan de redan befintliga ägarna ges förköpsrätt, d.v.s. möjlighet att lösa in aktier som övergått till någon annan eller kräva att samtycke ska erhållas från styrelsen eller bolagsstämman innan en utomstående person förvärvar aktier i bolaget. Ägare i familjeägda bolag kan även reglera sitt inbördes förhållande genom att upprätta ett aktieägaravtal, där de gemensamt avtalar hur de ska agera om en utomstående vill förvärva aktier i bolaget. Ett ytterligare sätt för familjeägda bolag att kontrollera och begränsa ägarkretsen är att bilda en stiftelse som tar över ägandet av bolaget. Tillvägagångsättet leder till ett indirekt ägande för ägarfamiljen eftersom de kontrollerar stiftelsen.  Ett tillvägagångssätt som kan tillämpas när ägaren vill att skiftet ska ske successivt är stegvisa förvärv. Det innebär att generationsskiftet är en pågående process där ägandet och innehavet lämnas över successivt under en bestämd tidsperiod. Stegvisa förvärv kan vara positivt för både den som överlämnar, men även för den som övertar bolaget.

Inom den internationella privaträtt- och processrätten är lagvalsfrihet, s.k. parts-autonomi, ett allt vanligare inslag. Vad gäller makars förmögenhetsförhållanden förekommer lagvalsfrihet i svensk lagstiftning genom NÄF (som är tillämplig på äktenskap med endast nordisk anknytning) och LIMF (som tillämpas på övriga förhållanden med utländsk anknytning). Dessutom finns lagvalsfrihet mellan makar i ett förslag till en EU-rättsakt om makars förmögenhetsförhållanden som förväntas bli antagen inom en snar framtid av 17 medlemsländer inklusive Sverige.   En obegränsad lagvalsfrihet kan leda till oönskade effekter på bodelningen med oskäliga bodelningsresultat som följd. Syftet med uppsatsen är dels att identifiera eventuella brister med utformningen av lagvalsfriheten som rör internationella makars förmögenhetsförhållanden, dels att behandla vilket skydd som finns i lagstiftningen för makar som p.g.a. ett oförmånligt lagvalsavtal drabbats av ett oskäligt bodelnings-resultat. Förutom vad avser nuvarande svensk lagstiftning diskuteras dessa frågor även med utgångspunkt ur en framtida EU-rättsakt.   De största problemen med utformningen av lagvalsfriheten är hänförliga till hemvist-kriteriet som är kopplat till lagvalsbestämmelserna. Inom svensk rättspraxis tenderar rättstillämparna göra inte helt samstämmiga tolkningar av hemvistbegreppet, trots att en definition finns i lagen. Skillnaderna i tolkningen av hemvistbegreppet torde således kunna bli än mer uttalade i en EU-rättsakt där någon definition av hemvistbegreppet inte förekommer. Eftersom lagvalsavtal mellan makar kan ha grundats på den ena makens hemvist, riskerar divergerande tolkningar av hemvistbegreppet leda till olika bedömningar av lagvalsavtalets giltighet. Det i sin tur är ett hot mot rättssäkerheten på området, vilket går stick i stäv med lagvalsfrihetens syfte. Det föreligger således ett behov av att införa en tydlig definition av hemvistbegreppet till det förslag som ligger till grund för den kommande rättsakten. En definition som har sin utgångspunkt ur målet med rättsakten, nämligen att öka förutsebarheten om tillämplig lag för att främja fri rörlighet inom unionen.   Inom svensk Äktenskapsbalk (ÄktB) finns flera bestämmelser till skydd för makar mot oskäliga bodelningar. Dessa ges ett tydligt tillämpningsutrymme även i LIMF där de stadgats som internationellt tvingande, oavsett vilken stats rättsordning som är tillämplig. I NÄF däremot är dessa bestämmelsers tillämpningsutrymme betydligt mer osäkert. Det är inte i linje med EU-domstolens strängare tolkning av vad som kan betraktas som internationellt tvingande regler. Vidare är ÄktB:s skyddsregler inte formulerade på så sätt att det framgår att lagstiftarens avsikt är att de ska vara internationellt tvingande. Sammantaget finns risk att ÄktB:s skyddsregler mot oskäliga bodelningar inte kommer att kunna åberopas i framtida tvister där utländsk lag har valts genom ett avtal mellan makarna.   För att förstärka ställningen av ÄktB:s skyddsregler om bland annat jämkning av oskäliga bodelningar, finns det skäl för lagstiftaren att vidta åtgärder inför antagandet av en EU-rättsakt. Åtgärderna kan innefatta omformulering av bestämmelserna i ÄktB, alternativt införande av kompletterande bestämmelser till den rättsakt som ska antas. Endast därigenom kan vi garantera ett fortsatt skydd för makar som drabbas av oskäliga bodelningar och riskerar att gå miste om egendom de borde ha rätt till.

Elektroniska underskrifter är en relativt ny metod för att ingå bindande avtal. Tanken med tekniken är att den ska effektivisera, förenkla och öka säkerheten för användarna vid ingående av avtal. Det kan dock uppstå problem när lagstiftning anpassas till att reglera ny teknik, eftersom det är viktigt att lagstiftaren fortsätter att ta hänsyn till de skyddsintressen som ligger bakom gällande rätt. Denna uppsats belyser och diskuterar rättsliga hinder som föreligger vid användandet av elektroniska underskrifter, vid upprättande av de tre, privaträttsligt mest vanliga, rättshandlingarna som kräver en viss form för giltighet: överlåtelse av fast egendom, upprättande av testamente eller äktenskapsförord. Uppsatsen utreder hur den nya EU-förordningen eIDAS ((EU) nr 910/2014) har påverkat svenska myndigheters förhållningssätt till elektroniska underskrifter och elektroniska handlingar. Från presumtionen att det var fysiska handlingar som krävdes, om inte särskilda regler godkände elektroniska rutiner, till att elektroniska rutiner gäller om inte särskilda formkrav förbjuder det. Vidare förklaras förenklat tekniken bakom avancerade- och kvalificerade signaturer samt elektroniska dokument. Formkraven för skriftlighet, underskrift, bevittning och registrering och de skyddsintressen som ligger bakom dessa analyseras. Formkraven till ovan nämnda rättshandlingar kan till viss del tillgodoses med elektroniska signaturer och dokument, men i dagsläget krävs det en fysisk underskrift för att göra ovan nämnda rättshandlingar giltiga, på grund av den tolkning av begreppet underskrift som har gjorts i Ds 2003:29. Vidare analyseras hur sakrätten, rent teoretiskt, skulle kunna förändras genom en potentiell lagändring eller om en ny tolkning av begreppet underskrift medför att elektroniska signaturer kan användas vid överlåtelse av fast egendom. I uppsatsen diskuteras även de förtjänster och risker som en lagändring skulle kunna innebära, och hur dessa bör vägas mot varandra, för att sedan konstatera om en ökad implementering av elektroniska rutiner är önskvärd eller inte.