Bakgrund: Att vara förälder till ett barn med selektiv ätstörning innebär en ständig kamp och oro. För att kunna bibehålla det psykiska och fysiska måendet både för barnet och som förälder behövs det bra stöd från vården. Det är en stor utmaning för vården att på ett professionellt sätt kunna bemöta föräldrar och ge den hjälp barnet behöver. Syftet: Att undersöka vilket stöd föräldrarna får från vården när ett barn i förskoleåldern lider av en selektiv ätstörning. Metod: Data samlades in med hjälp av en enkätstudie där 100 föräldrar deltog. Resultat: Analysen av enkätsvaren resulterade i sex områden; (1) Faktorer som skulle kunna påverka diagnostisering, (2) Upplevelse av stöd och hjälp från vården, (3) Val av vårdinstans, (4) Kompetens inom vården, (5) Erbjuden hjälp, samt (6) Vårdens uppföljningar. Slutsats: Föräldrarna till barn med selektiva ätstörningar behöver få mer stöd och förståelse från vården. Som sjuksköterska är det viktigt att ha i beaktning och vårda med caritas som grund. Det innebär att vårda utifrån att medmänsklighet, värdighet och lindrat lidande blir extra betydelsefullt i vårdarbetet. Författarna anser även att det behövs vidare forskning och utbildning inom området för att kunna bemöta dessa barn och föräldrar.

Abstract Syftet med denna studie baserar sig på ett intresse för den pedagogiska måltiden i förskolan. Det som genomsyrar hela vår studie är pedagogernas förhållningssätt, att yrkesgruppen ska agera goda förebilder till skapandet av goda matvanor i förskolan. Detta kan också bidra till att barnen blir mer intresserade av att provsmaka den mat som serveras. Syftet med denna empiriska studie är att undersöka pedagogers förhållningssätt till barn med ätovilja vid måltider och diskuterar hur detta kan tänkas påverka barnen. I studien använder vi oss av en kvalitativ metod. Som grund används tidigare forskning av Hanna Sepp som i sin rapport kritiserar förskollärarutbildningen att det inte finns tillräckligt med kurser inom ämnet vad måltidspedagogik innebär ute i verksamheten (2013, s.7). Studien utgår från Deweys, Fröbels, och Vygotskijs teorier för att analysera vår empiri som består av deltagande barnobservationer samt intervjuer av pedagoger. Resultatet visar att våra intervjuade pedagoger känner att de vill ha mer tid avsatt till diskussioner i arbetslagen om vad det innebär att måltiden är pedagogisk. De anser att deras livserfarenheter påverkar deras agerande samt skapar ett avtryck i verksamheten, detta kan upplevas både positivt och negativt. I barnobservationerna såg vi klart och tydligt hur pedagogens förhållningssätt skapar olika förutsättningar för att kunna bemöta barnen med ätovilja på ett professionellt sätt. Något som vi också poängterar starkt i vår studie är förmågan att genom diskussioner ha en förmåga att kunna ändra sitt arbetssätt inom arbetslaget. Om man sätter på sig nya glasögon, bidrar de till utveckling av olika lärprocesser i förhållande till barnen ute i verksamheterna. Nyckelord: Pedagogisk måltid, pedagogiskt förhållningssätt, ätovilja, sociokulturellt perspektiv, makt.

”Matkul” är en svensk anpassning av The Sequential-Oral-Sensory (SOS) Approach to Feeding, utvecklad av Ph.D Kay A Toomey, Colorado, USA. På ett lekfullt sätt hjälper man barnet att tolerera fler ätbara produkter samtidigt som barnen får möjlighet att utveckla de förmågor som behövs för att äta. Syftet med studien var att öka kunskapen om denna interventionsmetod för barn med stora ätsvårigheter med avseende på dess effekter och barnens och föräldrarnas upplevelser och åsikter om metoden. Vad händer och görs i ”Matkul” som leder till att barnen våga närma sig ätbara produkter? Fyra barn i åldrarna 3 år och 5 månader till 5 år och 2 månader deltog i en intensivträningsperiod med ”Matkul” under hösten 2013. Gruppen träffades 2 dagar i rad vid 3 tillfällen, utspridda under 6 veckor. För att undersöka vad som händer i ”Matkul” filmades gruppen vid alla tillfällen de träffades. Filmerna användes som observationsunderlag. Studiens resultat visade att barnen vågade närma sig ätbara produkter i ”Matkul” för att det fanns underlättande strategier, de hade roligt och upplevde inte något tvång. De fick muntlig positiv förstärkning och de kunde välja att inte härma de moment som de tyckte verkade för svåra. Det fanns alternativa sätt att delta på som de då kunde välja. Med hjälp av bilder fick barnen uttrycka sin åsikt om ”Matkul”. Alla barn uttryckte att de gillade ”Matkul”, vilket är ett starkt bidrag till studiens resultat. Det är barnens eget perspektiv. I intervjuer med barnens föräldrar, ca en månad efter ”Matkul”, sa de sig ha fått ett ”nytt verktyg” att introducera nya smaker och konsistenser. De berättade också om positiva förändringar efter ”Matkul”: barnen verkade mer intresserade av mat, de vågade närma sig mat på ett annat sätt än tidigare och de experimenterade mer med maten. Ett barn förbättrade sin oralmotorik och ett annat barn sin sensorik. Det saknas kunskap inom området och det finns behov av både kunskapsutveckling och forskning. I forskning om barn är det viktigt att lyssna på barnets åsikt – barnets eget perspektiv.

Ätproblem hos barn är relativt vanliga och existerar både hos i övrigt friska barn och hos barn med andra sjukdomar och diagnoser. I vissa fall är ätproblemen så allvarliga att de leder till malnutrition. Ofta delas ätproblem in i kategorier beroende på om man tycker sig se en medicinsk orsak eller inte, man skiljer därmed på organiska och icke-organiska problem. Detta arbete fokuserar främst på det som i litteraturen brukar kallas matvägran. Syftet var att belysa området i stort genom att presentera och diskutera aktuell litteratur och forskning om matvägran samt att kritiskt granska olika förklarings-modeller och begrepp. Tre fall av barn med matvägran beskrivs också. Beskrivningarna är baserade på information som lämnats av barnens mödrar i intervjuer och syftar till att beskriva hur naturalförloppet vid matvägran kan se ut samt att undersöka föräldrarnas attityder och känslor kring problemet i sig och kring vårdkontakter. Gemensamma drag var bland andra att barnen haft problem med att äta redan från början och att de alla kräkts frekvent. Mödrarna i de tre fallen beskriver också att de är besvikna över vården av deras barn. Genomgången av etiologi och orsaksteorier pekar mot att matvägran sannolikt är en komplex samverkan mellan en rad olika fysiologiska, psykologiska och miljömässiga faktorer. Att kalla besvären antingen organiska eller icke-organiska kan vara missvisande. Huruvida barnet uppvisar en ovilja eller aversion mot att äta borde vara avgörande för val av behandling och behandlingen bör utformas så att barnets integritet respekteras. / Feeding problems in children are common and exist both in otherwise healthy children and in children with medical conditions. In some cases the feeding problems are severe enough to cause malnutrition. A distinction is often made between organic feeding problems, which are thought to be caused by a medical condition and non-organic problems, where no obvious medical reason can be found. This study was primarily focused on what is referred to as food refusal. The aim of the study was to illuminate the area by presenting and discussing current research as well as critically view common terminology and theories. Three case studies of children with food refusal are also posed. The descriptions are based on information extracted from interviews of their mothers and aim to describe how the natural course of food refusal can present itself as well as to explore parental attitudes and feelings around the problem itself and around contacts with the health care system. Some of the common denominators were that the children all exhibited feeding problems from the beginning and that they have suffered frequent vomiting. The mothers have been disappointed with the care that their children have received. The review of etiology and theories points towards food refusal being a complex interplay between physiological, psychological and environmental factors. To label the problem as being either organic or non-organic can be misleading. Weather the child exhibits an aversion or unwillingness to eat should be an important aspect in choosing treatment form and respecting the child´s integrity should be a priority in treatment.

Bakgrund: När barn vid 6 månader introduceras till fastare föda kan matvägran uppstå. En svårare variant av matvägran ger skäl till diagnosen Selektiv Ätovilja (SÄ) eller Avoidant Restrictive Food Intake Disorder (ARFID). Både vården och föräldrarna har en betydande roll i barnets behandling vid SÄ eller ARFID. Motiv: Då ARFID är en relativt ny diagnos är det rådande kunskapsläget om sjukdomen bristande, vilket påverkar föräldrarnas möte med vården. Studier om olika perspektiv på ätovilja är av stor vikt för att förbättra mötet mellan föräldrar och vårdpersonal. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att belysa erfarenheter av mötet med sjukvården beskrivet av föräldrar till barn med selektiv ätovilja (ARFID). Metod: Föreliggande studie genomfördes med hjälp av 8 enskilda semistrukturerade intervjuer med föräldrar till barn med ARFID. Deltagarna rekryterades via en sluten Facebookgrupp och intervjuerna skedde digitalt via Zoom. Under intervjuerna användes en intervjuguide som testats i en pilotintervju. Intervjuerna transkriberades ordagrant varvid texten analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i 3 kategorier och 6 underkategorier. Resultat: Föreliggande studie visade att föräldrarnas erfarenheter handlade om personalens kunskap, professionellt bemötande och föräldrarnas känsla av att befinna sig i en gråzon. Personalens kunskap var i överlag bristande och föräldrarna fick därför söka kunskap på egen hand. Föräldrarna bemöttes med nonchalans och bristande förståelse. Känslan av att befinna sig i en gråzon handlade om att föräldrarna upplevde att de hamnade mellan stolarna och fick kämpa för god vård. Konklusion: Föräldrarnas erfarenheter om vårdpersonalens kunskapsbrist om ARFID var central i intervjuerna. En ökad kunskap bland vårdpersonal kommer att främja föräldrarnas tillgång till hjälp, stöd, förståelse och verktyg att hjälpa barnet. En instans behövs för att förbättra vården av barn med ARFID. / Background: A child is introduced to more solid foods around 6 months of age, which is when food aversion can arise. A more severe food aversion might give cause for considering Avoidant Restrictive Food Intake Disorder (ARFID). Both healthcare staff and parents of children with ARFID have significant roles in the child’s treatment. Motive: Since ARFID is a relatively new diagnosis, the available expertise is limited, particularly when parents meet with healthcare staff. Studies focused on various perspectives surrounding food intake disorders are of great importance when improving the meeting between parents and healthcare professionals. Aim: This study aimed to illuminate the experiences of the meeting with healthcare professionals as described by parents of children with ARFID. Methods: The study was conducted using 8 semistructured interviews with parents of children with ARFID. The participants were located and selected using a private Facebook group, and the interviews took place digitally via Zoom. The questions asked had previously been tested through a pilot interview. The interviews were transcribed verbatim, then analysed using qualitative content analysis. This resulted in 3 categories and 6 subcategories. Result: The results showed that the parents’ experiences were about the expertise demonstrated by healthcare staff, professional treatment, and the parents’ sense of being stuck in a grey area. Healthcare professionals lacked the necessary expertise, and parents were forced to seek information elsewhere. Parents faced negligence and a lack of understanding from healthcare staff. They also felt like they were in a grey area and had to fight for their child to receive fair treatment. Conclusion: The lack of expertise was central throughout the study. With increased knowledge, healthcare professionals could give parents better help, support, understanding, and tools. A clinic to receive children with ARFID is needed.