Den globala klimatkrisen är mer aktuell än någonsin och internationella mål reglerar utsläpp av växthusgaser, avfallshantering och återvinning. I Sverige står byggbranschen för både mer än 20 procent av landets utsläpp av växthusgaser och ger upphov till 30 procent av allt avfall. Trots regleringar och lagkrav återvinns mindre än hälften av byggsektorns avfall och många av de miljömål som berör branschen har varit, och är, svåra att uppnå. En del i arbetet med att uppnå målen handlar om hushållning med resurser, utfasning av farligt avfall och utformning av byggnader som anpassas för förändring i användning. Dessutom bör byggnader uppföras med komponenter som möjliggör demontering för att enkelt kunna återvinnas eller återanvändas, samt en övergång från linjära till cirkulära materialflöden. Projektering för demontering (PfD) innebär att redan i projekteringsskedet planera för återanvändning av byggnadsdelar och syftar till att underlätta framtida förändringar och slutligen hel, eller delvis, demontering. Riktlinjer och råd har tagits fram för att främja Projektering för demontering och därigenom även minska resursförbrukningen och underlätta återanvändning eller återvinning. Dessutom kan PfD förlänga byggnaders livslängd, främja utveckling av tekniska lösningar och skapa nya arbetstillfällen. Utmaningarna ligger i brist på kunskap, osäkerhet kring framtida lönsamhet samt avsaknad av kompletterande tjänster och digitala verktyg. Med utgångspunkt i företaget Norconsults arbete vid Byggkonstruktion & arkitektur i Luleå och Piteå har möjligheter och utmaningar med PfD undersökts. Förutsättningar för implementering av teorin har kartlagts och ett metodförslag har tagits fram där resultatet baseras på en litteraturgenomgång efterföljt av en intervjustudie med fem projektörer. Utifrån intervjustudien med stöd i litteraturen är syftet med metodförslaget att det ska kunna användas av arkitekter och konstruktörer vid Norconsult i Luleå och Piteå för att påbörja implementeringen av PfD. Metodförslaget eftersträvar dock även att kunna nyttjas av projektörer vid andra företag. Intervjustudien visar att projektörerna ser stora miljömässiga fördelar med PfD, men även hälsofördelar och möjligheten att använda PfD i marknadsföringssyfte lyfts. De största utmaningarna ansåg respondenterna vara ekonomiska aspekter, förändrade arbetssätt och osäkerheter kring byggregler, ansvar och garantier. Vid intervjuerna framgick att ekonomiska incitament, ökad kunskap och förbättrad informationshantering krävs för att PfD ska gå att implementera. Respondenterna hade förslag på hur digitala verktyg kan utnyttjas för att främja demontering, och idéer kring marknadsplatser för andrahandsmaterial samt utveckling av branschgemensamma direktiv. Den framtagna metoden innehåller riktlinjer gällande utformning, konstruktion och administration med fokus på bland annat materialval, stomsystem och informationshantering. För att PfD ska få genomslag i den svenska byggbranschen krävs att konventionella metoder för upphandling, projektering och gestaltning måste anpassas för att öka efterfrågan på, och effektivt integrera, återanvända material och komponenter i tidiga skeden. Dessutom måste processer och informationshantering utvecklas så att materialförsörjning, digitalisering och kommunikation framtidssäkras. Implementeringen av PfD är även i högsta grad beroende av ekonomiska incitament, nya arbetssätt och utökade samarbeten mellan entreprenörer, beställare och projektörer. Dessutom bör kringliggande funktioner likt försäkringsbolag och banker involveras i processen för att stödja omställningen till en cirkulär byggbransch.

Den här studien handlar om recirkulering av rivningsmaterial i anslutning till det storskaliga stadsutvecklingsprojektet Västerbro, som Riksbyggen och Bostäder i Borås står bakom. På platsen finns idag en tegelbeklädd lagerbyggnad från 1960-talet och exploatörernas visioner bygger på att lagerbyggnaden rivs och ersätts med nya byggnader. Genom selektiv rivning ser man möjligheter att återvinna byggnadens fasadtegel och betong från befintligt bjälklag för att återanvända detta i uppförandet av det nya kvarteret. Syftet med studien är att estimera klimatnyttan från recirkulerat material från selektiv rivning av lagerbyggnaden, med målet att bidra som beslutsunderlag för beställare vid recirkulering av rivningsmaterial. Klimatpåverkan från recirkulering av rivningsmaterial från lagerbyggnaden beräknas i en livscykelanalys som jämför fem likvärdiga fasadelement med olika mängd inblandning av återbrukad betongballast, återbrukat rensat tegel, och återbrukade kapade tegelstycken från befintlig fasad. Beräkningen utgår ifrån en lokal recirkulering då rivning sker på platsen där det nya kvarteret ska byggas. Fasadelementet är ett prefabricerat sandwichelement med fast-gjutet tegel. Som stöd i beräkningen användes IVL Svenska Miljöinstitutets handledning för klimatberäkningar i Byggsektorns miljöberäkningsverktyg, BM. Beräkningar uppskattar att selektiv rivning med återbrukade kapade tegelstycken från be-fintlig fasad kan spara 28 % växthusgasutsläpp jämfört med ett likvärdigt fasadelement bestående av enbart av primära råvaror. Studierna presenterade i den här rapporten är kopplade till Västerbros forskningsprojekt Framtidens kvarter- för en hållbar livsstil som har följts genom deltagande i återkommande styrgruppsmöten, en workshop samt genom samtal och intervjuer med projektdeltagare. Studien omfattas också av en teoretisk översikt av den lagstiftning och de incitament som berör recirkulering av bygg- och rivningsmaterial och visar på samhällets höga ambitioner att påskynda omställningen mot cirkulära materialflöden. Sammanställningen visar också på att lagar och regler ger en stor flexibilitet och att recirkulering av bygg- och rivnings-material till stor del bygger på frivillighet eller den enskilde aktörens vision och vilja om att bygga hållbart. / This study is about recycling demolition materials in connection with the large-scale urban development project Västerbro, by Riksbyggen and Bostäder i Borås. A warehouse building from the 1960s occupies the site today, and the constructors wants to replace the old warehouse with new buildings. Through selective demolition, it is possible to recycle the brick facade and concrete frame and reuse in the construction of the new buildings. The purpose of this study is to estimate the climate benefit when using reused material from selective demolition, aiming to contribute as a fact base for making decisions regarding recirculated materials. The climate impact from the reuse of demolition material is calculated in a Life Cycle Assessment that compares five similar facade elements with varying amount of recycled and reused concrete aggregates, reused cleaned bricks, and reused cut brick element from existing facade. The calculation is based on a local scenario as the demolition takes place at the site where the new block is to be built and the facade element is a prefabricated sandwich element. Calculations show that selective demolition with reused cut brick elements from existing facades could save 28% greenhouse gas emissions compared to an equivalent facade element consisting of only primary raw materials. The studies presented in this report are linked to Västerbro's research project Framtidens kvarter- för en hållbar livsstil (roughly translated: The city block of the future- for a sustainable lifestyle) that has been studied through participation in recurring steering committee meetings, one workshop and through conversations and interviews with project participants. The study is also covered by a theoretical overview of the legislation and incentives that concern the recycling of construction and demolition materials and shows society's high ambitions to accelerate the transition to circular material flows. But the compilation also shows that laws and regulations provide great flexibility and that recycling of construction and demolition materials is largely based on voluntariness or the individual actor's vision and desire to build sustainably.

Kvarteret Silverskopan som ligger i centrala Stockholm har sedan länge haft problem med fukt i fastigheterna. De mätningar som gjorts har visat tydliga resultat på höga fukt- och kaseinhalter.  Kasein är ett protein som finns i mjölkprodukter och är ofarligt när det förekommer i torr miljö. Det användes i bjälklagen redan vid 1970-talet då det var revolutionerande för användning i ytspackel. Resultatet blev ett spackel med bra flytegenskaper samtidigt som det underlättade för byggarbetarna ergonomiskt och inte nödvändigt att släta ut betongen hukandes. Dock uppstår problem då flytspackel utsätts för fukt eftersom kasein bryts ned i närvaro av vatten under alkaliska betingelser och bildar bland annat gasen ammoniak, som i sin tur påverkar människans hälsa negativt.  Under årens lopp har man vidtagit flera försvarsåtgärder för att de boende ska kunna klara inomhusmiljön, då problemen fortfarande kvarstår har fastighetsägaren beslutat att evakuera boenden och riva fastigheten för att kunna bygga ett nytt, friskt och hälsosamt hus till de boende. På uppdrag av AFA Fastigheter får Toolgate AB leda hela projektet från start till färdig produkt. Man vill på bästa möjliga sätt återvinna kaseininfekterad betong, optimera resursanvändningen och göra det möjligt för cirkulär materialanvändning.  Enligt statistiken av allt avfall i Sverige är ca 35% byggavfall. Detta vill man minska på och kunna möjliggöra återvinning och återbruk till 100% av allt byggavfall som uppkommer vid rivning och upprättning av nya bostäder. Resultatet av optimeringen bidrar till positiv inverkan på ekologisk hållbarhet, hälsosam miljö och stor nytta för kommande projekt.  Syftet med denna rapport är att föreslå möjliga metoder för återvinning av kaseininfekterad betong på bästa möjliga hållbara sätt.  Frågeställningen som kommer att vara i fokus för arbetet är- Kan man återvinna eller återbruka kaseininfekterad betong?  Projektet riktar sig mot AFA Fastigheter samt andra förvaltare, fastighetsägare och konsulter som förhoppningsvis ska kunna ta del av nyttig information efter avslutat projekt.  Detta arbete avgränsas till kvarteret Silverskopan och är kopplat till förprojektet som pågår innan rivningen, denna börjar dock 2024. Ytterligare avgränsningar för arbetet är att det görs i form av en fallstudie där kvarteret ligger i fokus.  Efter utförd litteraturstudie ser man tydlig brist på kunskap gällande hantering av kaseinhaltig betong och hur det kan återvinnas eller återbrukas. Då vi har relativt stora naturtillgångar i Sverige föredrar de flesta aktörer att köpa nytt material istället för att återbruka det gamla. Detta för att det kan medföra en viss risk vid bärighet i nya fastigheter, samtidigt som det är en relativt obeprövad metod. Dock kan det finnas stora möjligheter för användning av återvunnen betong efter bilning av kaseinhaltigt flytspackel. Man bör då förslagsvis använda detta utomhus där det inte påverkar människors hälsa negativt, samtidigt som innevarande halt av ammoniak vädras och späds ut i luften.  Slutligen handlar det om en lönsamhetsfråga för fastighetsägaren. Att bila bort kasein kan innebära höga kostnader, massa tid och energi. Att lämna allting till en avfallsmottagare kan vara ett billigare alternativ. Däremot kan det innebära stor resursbesparing och miljömedvetenhet att bila bort kasein om det inte hunnit tränga ner alltför djupt i betongen. / The neighborhood Silverskopan in central Stockholm has long had problems with moisture in the properties. The measurements made earlier have shown clear results of high moisture and casein contents.  Casein is a protein found in milk products and is harmless when present in a dry environment. It was used in joists as early in the 1970s when it was used in surface putty. The result was a putty with good flow properties, and it is simpler for construction workers ergonomically which made it easier without the need to smooth the concrete while crouching. However, problems arise when floating putty is exposed to moisture, because casein breaks down in the presence of water under the alkaline conditions in the concrete and forms among other things, the gas ammonia, which affects the human health negatively.  Over the years, several defensive measures have been taken so that the residents can cope with the indoor environment, as the problems still persist, the property owner decided to evacuate the residents and demolish the property in order to build a new, healthy house for the residents. On behalf of AFA Fastigheter, Toolgate gets to lead the entire project from start to finished product. They want to recycle casein infected concrete in the best possible way, optimize the use of resources and enable circular material use.  According to statistics about 35% of all waste in Sweden is construction waste. They want to reduce this and be able to enable the recycling and reuse 100% of all construction waste that arises when demolishing and erecting new homes. The result of the optimization contributes to a positive impact on ecological sustainability, a healthy environment and great benefit for future projects.  The purpose of this report is to suggest possible methods for recycling casein infected concrete in the best possible sustainable way.  The question that will be the focus of the work is- Can casein infected concrete be recycled or reused?  This project is aimed at AFA Fastigheter as well as other managers, property owners and consultants who will hopefully be able to take advantage of useful information after this project is complete.  This work is limited to the neighborhood Silverskopan and is connected to the preliminary project that is ongoing before the demolition, but this will begin in 2024. Further limitations for the work aret hat it is done in the form of a case study where the neighborhood is in focus.  According to the conducted literature study you can see there is a clear lack of knowledge regarding the handling of casein containing concrete and how it can be recycled or reused. As we have relatively large natural resources in Sweden most actors prefer to buy new material instead of reusing the old. This is because it can entail a certain risk in terms of bearing capacity in new properties, while it is a rather unproven method. However, there may be grate opportunities for the use of recycled concrete after forming casein containing floating putty. One should then preferably use the material outdoors where it does not adverserly affect human health, at the same time that the present content of ammonia is aerated and diluted into the air.  Finally, it is a question of profitability for the property owner. Removing casein can mean high costs, a lot of time and energy. Leaving everything to a waste receiver can be a cheaper option. However, it can mean a great resource savings and environmental awarenedd to remove casein if it has not penetrated too deeply into the concrete.

Byggnadssektorn stod år 2020 för 21% av Sveriges totala utsläpp av koldioxidekvivalenter men har sedan 2019 minskat till följd av minskade utsläpp från el- och fjärrvärmesektorn. Genom kloka system- och materialval vid ombyggnation och projektering kan byggnadssektorn energieffektiviseras och den totala miljöpåverkan därmed minska. Energiförluster som uppstår i byggnader kan idag till viss del återvinnas genom exempelvis värmeåtervinningsaggregat för ventilation samt genom att göra byggnadskonstruktionen mer tät för minskade transmissionsförluster. Genom att även rikta fokus mot tapp- och spillvattensystemet kan den varmvattenenergi som spolas bort också tas tillvara genom värmeväxlare för spillvatten. Syftet med detta projekt har varit att teoretiskt undersöka lönsamheten kring installation utav värmeväxlare för spillvatten på stående avloppsstammar i byggnaden Glesvingen samt vilka faktorer som påverkar lönsamheten mest. För att åstadkomma detta har en beräkningsmodell skapats utifrån befintliga data som sedan lagt grunden till specifika teoretiska energiberäkningar för Glesvingen. Även indata från Bostäder i Borås har hämtats gällande temperaturer respektive kall- och varmvattenmängder. För att få en bild kring hur lönsamheten ser ut har olika lönsamhetskalkyler även genomförts. I resultatet presenteras hur återvunnen energimängd påverkas av antalet spillvattenstammar i byggnaden samt spillvattenflödets temperatur. Resultatet visar även hur energibesparingen ser ut när varma och kalla spillvattenflöden separeras. Gällande lönsamhetsberäkningarna presenteras jämförelser för kostnad, besparing och resulterande besparing sett över 50 respektive 25 år för 21 stammar. Avslutningsvis presenteras en sammanställning av olika lönsamhetskalkyler för Glesvingen vid olika förutsättningar. Gällande installation av värmeväxlare i Glesvingen anses denna investering ej vara lönsam för aktuell byggnadsutformning. / In 2020, the construction sector accounted for 21% of Sweden’s total emissions of carbon dioxide equivalents but has since 2019 decreased as result of reduced emissions from the electricity and district heating sector. By making smart choices regarding systems and material when rebuilding and project planning could the construction sector be made more energy efficient and the total environmental impact may be reduced. Energy losses that occur in buildings today may be recovered to some extent with for example heat recovery units for ventilation and by sealing the building structure better. Hot water energy that is flushed away can be utilized trough heat exchangers for wastewater in order to recover heat from the water. The purpose of this study was to theoretically investigate the profitability of installing heat exchangers for wastewater on vertical sewer pipes in Glesvingen as well as determine which factors that affect the profitability the most. A calculation model based on existing data has been created in order to achieve this. This model then laid the foundation for specific theoretical energy calculations for Glesvingen. Data from Bostäder i Borås has also been3collected regarding temperatures as well as the amount of cold and hot water. In order to understand the profitability, various economical calculations have been made. In the result the amount of recovered energy and how it was affected by the number of wastewater sewer pipes in the building as well as the temperature of the wastewater flow was presented. The result also show the energy saving when the hot and cold wastewater flows are separated. Comparisons of the profitability calculations are presented as cost, savings and resulting savings over 50 and 25 years respectively. In conclusion, a compilation of different profitability calculations for Glesvingen has been made for different conditions. Regarding the installation of heat exchangers in Glesvingen, this investment is not considered profitable with the current building layout.

Studiens syfte var att undersöka vilka uppfattningar förskollärare har om återbruk ochåtervinning samt på vilket sätt det påverkar barns delaktighet i undervisningen.Förhoppningen var att ett fenomenografiskt perspektiv på undervisningen skulle bidra tillökad kunskap om det. Studien utfördes genom ostrukturerade kvalitativa intervjuer med tioförskollärare inom tre kommuner i Mellansverige. De tio förskollärarna valdes slumpmässigtut och intervjuades om deras uppfattningar om hållbar utveckling med fokus på återvinningoch återbruk. Utsagorna tolkades utifrån en analys inspirerad av en fenomenografiskanalysmodell som sammanflätats med variationsteorin. Resultatet i analysen landade i tvåframträdande reflektioner: I undervisning om återbruk och återvinning uppfattas ekologiskaprocesser, odling och upplevelser i skogen bidra till lärande om hållbar utveckling. Kunskapersom inte alla pedagoger har. Därför hamnar man lätt i projekt och färdiga material såsomsopmonster. Resultatet visar också att barnen blir delaktiga i undervisning om återvinning ochåterbruk på pedagogernas villkor och inkluderas inte i så hög grad. Synen på barn, pedagogerskunskaper och intressen är aspekter som kan förklara studiens resultat.

Abstract The purpose of the study is to contribute further knowledge about preschool teachers' didactic choices when they plan and implement teaching in of sustainability and more precisely shed light on how preschool teachers adapt their work to promote newly arrived children's knowledge of sustainability. Eight preschool teachers from four preschools participated in the study. To get answers to the purpose of the study, the method structure telephone / zoom interviews was used. To analyze the interview material, a thematic / qualitative analysis was used as a research method. The results from the interviews show that preschool teachers are aware of the importance of sustainability development in children. When it comes to using picture books, the results show that preschool teachers do not use the multicultural possibilities that children's picture books offer to highlight different alternatives of sustainability education. The study also shows that some preschool teachers believe that they need competence development, while others believe that they do not need special knowledge to teach the newly arrived children about sustainability.

By creating an understanding among the younger children of why it is important to take care of our planet, a greater commitment can be created if children gain knowledge and experience at an early age. Recycling of materials is a way to save the earth's resources, the purpose of the study is therefore to contribute with knowledge about children's understanding of the phenomenon of recycling and what happens after rubbish is thrown at the recycling station. The study's two questions are: What do the children think happens to the waste we throw at the recycling station? What do the children think the consequences will be if waste is thrown away in places other than the recycling station? To get answers to the questions, semi-structured interviews were conducted with 11 children from two different preschools located in Central Sweden. The study is based on a phenomeno-graphic approach and focuses on the variation in children's perceptions. The results show two different perceptions of what happens to waste that is thrown away at the recycling station: that it becomes new material or that the garbage truck picks it up. Furthermore, the result identified the following four different perceptions about the consequence of waste being thrown away in other places: it is harmful to animals, harmful to nature, you have to pick it up and that people can get sick. The study contributes with knowledge about the variation in children's perceptions of the recycling process. / Genom att skapa en förståelse hos de yngre barnen varför det är viktigt att ta hand om vår planet kan ett större engagemang skapas om barn tidigt får kunskaper och erfarenheter. Återvinning av material är ett sätt att spara på jordens resurser, syftet med studien är därför att bidra med kunskap om barns förståelse av fenomenet återvinning och vad som händer efter att skräp slängts på återvinningsstationen. Studiens två frågeställningar är: Vad tror barnen händer med avfallet vi slänger på återvinningsstationen? Vad tror barnen konsekvenserna blir om avfall slängs på andra ställen än på återvinningsstationen? För att få svar på frågeställningarna har semistrukturerade intervjuer genomförts med 11 barn ifrån två olika förskolor belägna i Mellansverige. Studien utgår från en fenomenografisk ansats och fokuserar på variationen i barns uppfattningar. Resultatet visar två olika uppfattningar om vad som händer med avfall som slängs på återvinningsstationen: att det blir till nytt material eller att sopbilen hämtar det. Vidare identifierades i resultatet följande fyra olika uppfattningar om konsekvensen av att avfall slängs på andra ställen: det är skadligt för djuren, skadligt för naturen, man får plocka upp det samt att människor kan bli sjuka. Studien bidrar med kunskap om variationen i barns uppfattningar om återvinningsprocessen.

Jordens ökande befolkning utnyttjar jordens begränsade naturresurser allt mer, det skapar behov av resurseffektivitet. EU har angett i direktiv att minst 70% av icke-farligt avfall från byggsektorn senast år 2020 ska enligt prioriteringsordning återanvändas, materialåtervinnas eller energiåtervinnas. Ett av de vanligaste byggmaterialen är standardgipsskivan som används invändigt för vägg- och takbeklädnad. Gipsskivan har positiva egenskaper vad gäller ljudisolering och brandtålighet. Det gipsavfall som uppstår vid rivning/renovering, nybyggnationer och nyproduktion hamnar idag antingen på återvinning eller deponi. Kraven för deponering av gipsavfall har skärpts sedan 2012 varvid gips endast får deponeras i enskilda celler avskilt från avfall med organiskt innehåll eftersom det finns risk för oönskad gasbildning. Gips Recycling är den största aktören inom gipsåtervinningsbranschen och tar emot det mesta av gipsavfallet (Löf 2014) men endast en liten andel av allt gipsavfall från byggsektorn återvinns idag. Wiklunds Åkeri, som författarna samarbetar med, arbetar med avfall från byggarbetsplatser och har önskemål om att undersöka andra möjliga återvinningsområden. Denna studie är av en kvalitativ karaktär med en deduktiv ansats. I detta arbete har författarna undersökt tre alternativa återvinningsområden för gips: jordbruk, cement, bränsleadditiv. Författarna har undersökt om återvinningsgips (går även under namnet returgips) kan användas som kalkprodukter i jordbruk, gips i cementtillverkning och bränslekomponent i biobränsleanläggningar. En intervju med Gips Recycling har genomförts och 17 forskare och professorer inom de tre områdena har besvarat frågor enligt e-formulären som författarna skickat dem. Intervjun och svaren på frågeformulären har analyserats och redovisas som resultat. Från dem har författarna dragit slutsatser huruvida returgips kan eller inte kan användas inom respektive återvinningsområde och vilka eventuella hinder som finns. Vid tillverkning av gipsskivor används råvaror som naturgips och en restprodukt som uppstår vid industriella processer, industrigips. Det finns risk att olika tungmetaller överförs till industrigipset från de industriella processerna för att senare hamna i returgipset. Bästa sättet att återvinna gips är nytillverkning av nya gipsskivor. Fastän returgips kan tillföra värdefulla näringsämnen till jordbruk är det idag olämpligt att använda eftersom grödor skulle kunna ta upp de spår av tungmetaller och andra föroreningar som kan förekomma i returgips. Föroreningar av kartong och tillsatser i tillverkning av gipsskivor gör returgips även olämpligt att använda vid cementtillverkning. Sista återvinning området författarna har undersökt är gips som bränsleadditiv. Här finns en potential för att återvinna, men pågående forskning bör avslutas innan säkra slutsatser kan dras. Ett hinder är dock nuvarande lagstiftning som behöver ändras innan returgips kan användas som bränsleadditiv. Nyckelord: Gips,

Elektroniska apparater utvecklas snabbt, och deras livslängder blir kortare. Mycket av andelen elektronikavfall som detta genererar återvinns inte. En stor andel hanteras på ett sätt som är skadligt för miljön och ohållbart i flera avseenden. Elektronik, specifikt mobiltelefoner, innehåller knappa och miljöfarliga metaller. När mobiltelefoner inte återvinns, och därmed aldrig cirkulerar, går vi miste om möjligheten att återvinna dessa dyrbara metaller. Om avfallet inte omhändertas kan det även hamna på platser där de skadar miljön. Denna studie undersöker möjligheten att använda blockkedjeteknik för att utveckla ett pålitligt avfallshanteringssystem för elektronik, framför allt mobiler. Målet är att öka återanvändning och återvinning, för att ta vara på begränsade resurser, samt minska miljöpåverkan. Genom detta arbete utvecklades en prototyp för denna teknik, för att visa på idéns möjlighet att genomföras. Med hjälp av blockkedjeteknik, smartkontrakt, och RFID går det att skapa ett decentraliserat och transparent spårningssystem av produkter. Ett sådant system är resistent mot korrupt data och fusk och tillför ett pålitligt system för att vem som helst skall kunna spåra en produkts livscykel. Detta avser var och när produkten är skapad, vem som äger den, och till vilka platser och entiteter den anländer när den skall återvinnas. Det medför även att produktens ID eller RFID är sparat inom blockkedjan, och är unikt. Alltså kan smartkontrakt knytas till en specifik produkt. Med dessa förutsättningar går det att utveckla ett slags pantsystem som kan öka återanvändning och återvinning av mobiltelefoner. / Electronic devices rapidly advance technologically, and the length of their lifespans decrease. A large amount of the e-waste this generates is never recycled. A significant portion of it is handled in a way that is harmful to the environment, and unsustainable in many regards. Electronics, specifically mobile phones, contain precious, and hazardous metals. When old mobile phones aren’t turned in, and thus never cycled back, we lose the opportunity to reuse these precious metals. If the waste is not disposed of, it can end up in places where they cause harm to the environment. This paper explores the possibility of using blockchain technology to develop a reliable waste management system for electronics, foremost mobile phones. The purpose is to increase reuse, and recycling, to make use of finite resources, and decrease environmental impact. In order to demonstrate the viability of the idea, a prototype for this technology was developed for this study. With the help of blockchain technology, smart contracts, and RFID it is possible to create a decentralised, and transparent tracking system for products. A system such as this is resistant to cheating, and corruption of data, and it forms a reliable way for anyone to track a product’s life cycle. This means when and where the product is manufactured, who owns it, and to what places and entities it arrives when it is recycled. This also means that the ID or RFID of the product is stored in the blockchain, and is unique. With this, smart contracts can be tied to specific products. Under these conditions, it is possible to develop a deposit-refund system which can increase reuse, and recycling of mobile phones.

Solcellsindustrin är en av de snabbast växande industrierna i världen. Detta beror på desjunkande priserna på solceller och att många länder nu försöker minska sinaväxthusgasutsläpp. Den växande industrin leder till ett ökat utbud av varianter ochleverantörer av solceller på marknaden. Miljöproblemen från solceller sker underproduktionen av de olika komponenterna och vid återvinningen av de förbrukade solcellerna. De solceller som studerats är mono- och multikristallina kiselceller, kadmiumtellurid (CdTe)och CIGS/CIS. De mono- och multikristallina solcellerna produceras från renat kisel somuppnår en renhet på 6N(SG-Si). Där kisel dopats med fosfor för att framställa n-halvledare ochp-halvledaren är bor dopad. För tunnfilms solcellen CdTe används CdS som n-halvledare och p-halvledaren består avkadmium och tellur. För tunnfilms solcellen CIGS/CIS används koppar, indium, gallium ochselen som p-halvledare och CdS som n-halvledare. För de monokristallina solcellerna kan en återvinningsgrad på 96 % uppnås, vilket görs på ettekonomiskt och miljövänligt sätt. För CdTe uppnås en materialåtervinning på 95 % för glas,90 % för CdTe och 90% för CdS. Medan för CIGS/CIS kan glas, EVA, selen, aluminium,indium och gallium materialåtervinnas. De använda kemikalierna under processerna har klassificerats inom en riskkategorisering, därmajoriteten av de använda kemikalierna klassificeras under hög- och mycket högrisk. Denstörre påverkan på miljö vid produktionslokalisering beror på den användaenergiförsörjningen, då endast transporter står för 1,6 till 2,8 % av koldioxidutsläppen frånsolceller. De parametrar som ansågs ha stor påverkan på miljön är belastningen från utvinning av dekritiska metaller, den använda elförsörjningen under produktionen, de farliga kemikaliernasom används under produktion och återvinning, och de luft- och vattenburna emissionernasom uppkommer under produktion och återvinning. För alla solceller bör icke jungfruligt aluminium användas som ram, alternativt bör modulerutan ram användas. Fabriker som tillverkar solceller bör hantera sin vattenkonsumtion på ettkorrekt sätt och recirkulera vatten till sin största förmåga. Fabrikerna bör även använda enåtervinnigcentral för sina skräp och rester, alternativt återvinna på fabriken. En tydliguppföljning och restproduktplan bör finnas för de producerade solcellerna, vilket kan görasgenom t.ex. PV CYCLE. Företagen bör arbeta aktivt inom frågor rörande hälsa, säkerhet,mänskliga rättigheter, arbetsrätt och följa de regler som gäller i det rådande landet. / The solar cell industry is one of the fastest growing industries in the world. This is due to thedeclining prices of solar cells and that many countries now try to reduce their greenhouse gasemissions. The growing industry leads to an increased range of variants and suppliers of solarcells on the market. The environmental problems of solar cells occur during the production ofthe various components, as well as in the recovery of the used solar cells. The studied solar cells are mono- and multi-crystalline silicon cells, cadmium telluride (CdTe)and CIGS/CIS. The mono- and multi-crystalline solar cells are produced from purified siliconwhich achieves a purity of 6N (SG-Si), where silicon is doped with phosphorus to produce nsemiconductorand the p-semiconductor is doped with boron. For thin film solar cell CdTe, CdS is used as the n-semiconductor and the p-semiconductorconsists of cadmium and tellurium. For thin film solar cell CIGS/CIS, copper, indium, galliumand selenium are used as p-semiconductors and CdS as n-semiconductors. For the monocrystalline solar cells, a recovery rate of 96% can be achieved, which is doneeconomically and environmentally. For CdTe, a 95% recycled material is obtained for glass,90% for CdTe and 90% for CdS. While for CIGS/CIS, glass, EVA, selenium, aluminium,indium and gallium materials can be recycled. The chemicals used during the processes have been classified within a risk categorization,where the majority of the chemicals used are classified as high- and very high risk. The greaterimpact on the environment at the production location is due to the energy supply used sinceonly transport accounts for 1,6 to 2,8 % of carbondioxide emissions from solar cells. The parameters that were considered to have a major impact on the environment are the loadfrom critical material extraction, the power supply used during production, the hazardouschemicals used during production and recycling, and the air and waterborne emissions thatarise during production and recycling. For all solar cells, non-virgin aluminium should be used as construction material for the frame,or it should be without frames. Manufacturers of solar cells should clean the waterconsumption that occurs and recycle water to the their utmost ability. The factories should alsouse a recycling center for their trash and residues, or recycle at the factory. A clear follow-upand residual product plan should exist for the produced solar cells, which can be done throughPV CYCLE. Companies should work actively in matters relating to health, safety, humanrights, labour law and comply with the rules prevailing in the current country.