Uppsatsen tydliggör och beskriver innehållet i elva lokala överenskommelser (LÖK) mellan civilsamhället och offentlig sektor. Studien visar också hur relationen mellan parterna avspeglas i texterna. Uppsatsen visar också på hur olika idéer och synsätt i överenskommelserna kan få praktiska konsekvenser för civilsamhället.

Förundersökningsmedgivande (MFÖ) är ett avtal som upprättas på frivillig grund mellan Svenska kraftnät och fastighetsägaren. Är fastighetsägaren inte villig att ingå MFÖ-avtal söker Svenska kraftnät istället förundersökningstillstånd hos Länsstyrelsen för att på så sätt få tvångsvist tillträde till fastigheter för att genomföra förundersökningsarbeten inför kommande ledningsprojekt. I det här arbetet genomfördes en studie av MFÖ-avtal och förundersökningstillstånd för att ta reda på hur Svenska kraftnät kan få fler fastighetsägare att ingå frivilliga överenskommelser. Detta för att på så sätt få tillträde till fastigheter för att utföra förundersökningsarbeten på frivilliga grunder. Fyra rättsfall från Högsta förvaltningsdomstolen studeras för att undersöka på vilka grunder som fastighetsägare överklagade Länsstyrelsens beviljade förundersökningstillstånd åt Svenska kraftnät. Vidare genomfördes fyra intervjuer med sakkunniga inom Svenska kraftnät för att besvara två frågor. Den första var vilken motvilja som de upplevde att det fanns från fastighetsägares sida att ingå MFÖavtal med Svenska kraftnät. Den andra frågan var vad som Svenska kraftnät kunde göra för att öka andelen fastighetsägare att ingå MFÖ-avtal. Resultatet av studien visade att fastighetsägares yrkanden till domstol stämmer överens med de orsaker som sakkunniga inom Svenska kraftnät menade inverkade på fastighetsägares motvilja att ingå MFÖ-avtal. Fastighetsägare lade stor fokus på vad som kan komma att hända i senare skeden i ledningsprojekten, bland annat med avseende på ledningens placering och teknikval. För att få fler fastighetsägare att ingå MFÖ-avtal behövdes det ske bättre kommunikation med fastighetsägare gällande avtalets innebörd. Däremot kunde detta vara lättare sagt än gjort pågrund av hur resurskrävande en sådan åtgärd kan vara. / Preliminary investigation consent (PIC, or MFÖ in Swedish) is an agreement established on a voluntary basis between the Swedish power grid authority, Svenska kraftnät, and property owners. If the property owner is not willing to enter into a MFÖ-agreement, Svenska kraftnät instead seeks a preliminary investigation permit from the Swedish County Administrative Board, Länsstyrelsen, in order to obtain forced access to real estate to carry out preliminary investigations for future power grid projects. In this study, research was carried out on MFÖ-agreements and pre-emption permits to find out how Svenska kraftnät could get more real estate owners to enter into voluntary agreements. This, in order to gain access to real estate on a voluntary basis. Four cases from the Swedish Supreme Administrative Court was studied to investigate the grounds on which property owners appealed the County Administrative Board's granted preliminary investigation permit for Svenska kraftnät. Furthermore four interviews were conducted with people at Svenska kraftnät that works with these tasks to answer two questions. The first was what they felt were the reasons why real estate owners did not want to enter into MFÖ agreements with Svenska kraftnät.The second question was what Svenska kraftnät could do to increase the proportion of property owners to enter MFÖ-agreements. The result of the study showed that property owners' claims to court are consistent with the reasons that experts at Svenska kraftnät meant that property owners were reluctant to conclude MFÖ-agreements. Property owners focused a great deal on what might happen in the later stages of the power grid projects, including in terms of power line location and technology choice. In order to get more property owners to enter into MFÖ-agreements, better communication with property owners was required regarding the meaning of the agreement. However, this could be easier said than done on the basis of how resource-intensive such a measure might be.

Denna rapport undersöker vilka förutsättningar som krävs för att frivilliga överenskommelser på klimatområdet inom universitet- och högskolesektorn ska fungera, där efterlevnaden av Klimatramverket undersöks som en fallstudie. Främst utrönas vilka förutsättningar som historiskt har varit viktiga för effektiva frivilliga överenskommelser i tidigare forskning, där en jämförelse med Klimatramverket görs för att undersöka vilka av dessa ramverket uppfyller. Vidare undersöks efterlevnaden av Klimatramverket mer djupgående för att dra slutsatser om de uppfyllda förutsättningarna har bidragit till en effektiv efterlevnad av Klimatramverket.  För att besvara rapportens frågeställning har en litteraturstudie, litteraturstudiejämförelse, enkätundersökning, intervjuer samt en webbplatsundersökning tillämpats som metoder. Litteraturstudien avsåg att undersöka vilka förutsättningar som tidigare visats leda till effektiva frivilliga överenskommelser, samt att utröna uppkomsten och karaktären av Klimatramverket. I litteraturstudiejämförelsen drogs paralleller mellan förutsättningarna och Klimatramverket för att utröna vilka av förutsättningarna ramverket uppfyller. En enkätundersökning skickades ut till de svenska högskolor och universitet som är anslutna till Klimatramverket, i syfte att undersöka efterlevnaden samt hur nära lärosätena är att uppfylla ramverkets uppsatta mål. För en djupare inblick i olika lärosätens arbete med Klimatramverket utfördes intervjuer med representanter från tre olika lärosäten. Vidare granskades ett urval av lärosätenas webbplatser i syfte att undersöka om lärosätena kommunicerar sitt klimatarbete, vilket är ett åtagande i enlighet med Klimatramverket. Resultaten från undersökningen tyder på att de av litteraturstudien funna förutsättningar för att frivilliga överenskommelser ska fungera effektivt i stor utsträckning kan tillämpas på högskole- och universitetssektorn. Från litteraturstudiejämförelsen konstateras att Klimatramverket främst uppfyller de kontextuella förutsättningarna för effektiva överenskommelser, medan de innehållsmässiga förutsättningarna åläggs de enskilda lärosätena, vilket har gjorts av flexibilitetsskäl men äventyrar även i sig effektiviteten. Resultatet bekräftas i fallstudien, där det framkommer att ett fåtal av lärosätena bedömer att de kommer uppnå ramverkets uppsatta mål, vilket indikerar att Klimatramverket hittills inte bidragit till att uppfylla nationella och internationella klimatåtaganden i större omfattning. / This thesis examines the conditions which lead to effective environmental voluntary agreements within higher education institutions (HEIs), where the Climate Framework is examined as a case study. Primarily, conditions which historically have led to successful voluntary agreements will be examined, where a comparison with the Climate Framework is made to identify which of these conditions it fulfills. Furthermore, the compliance of the Climate Framework is examined more profoundly in order to draw conclusions about whether the fulfilled conditions have led to a successful compliance of the Climate Framework.  In order to answer the questions posted in this thesis, methods such as literature review, literature review comparison, survey, interviews and a website analysis have been applied. The aim for the literature review was to examine which conditions have led to effective voluntary agreements in the past, as well as to ascertain the emergence and the nature of the Climate Framework. In the literature review comparison, parallels were drawn between the conditions and the Climate Framework to determine which of the conditions the Framework fulfills. The survey was sent to all of the Swedish HEIs affiliated with the Climate Framework, in order to investigate the compliance and how close the institutions are to fulfill the Frameworks’ set goals. In order to get a deeper insight regarding different institutions’ work with the Climate Framework, interviews were made with representatives from three different HEIs. Furthermore, a selection of HEIs’ websites was examined in order to investigate whether they are communicating their climate work, which is a commitment in accordance with the Climate Framework.   The findings from the study suggests that conditions for successful voluntary agreements identified in the literature review can largely be applied to HEIs. The literature review comparison indicates that the Climate Framework primarily fulfills the contextual conditions for effective agreements, while the content-related conditions are imposed on individual HEIs. This was made hence to flexibility reasons, but it is also jeopardizing the effectiveness of the agreement. The results are confirmed in the case study, which also reveals that only a few of the HEIs estimate that they will achieve the Frameworks’ set goals, which indicates that the Climate Framework has not so far significantly contributed to fulfilling national and international climate commitments.

I takt med att klimatet förändras ökar frekvensen av extrema väderhändelser. I Sverige har den ökade årsmedeltemperaturen och nederbörden förhöjt risken för översvämningar. Översvämningar är inget nytt fenomen och har i Sverige orsakat stor skada på privat och offentlig egendom, kritisk infrastruktur och samhället i stort. Med tanke på översvämningarnas breda definition avgränsas denna studie till översvämningar som härleds från havet, sjöar eller vattendrag.  För att skydda samhället mot översvämningar och mildra de sociala, ekologiska och ekonomiska skador som uppstår, implementerar kommuner och privata fastighetsägare olika typer av skyddsåtgärder, såsom skyddsvallar och dammar. Syftet med denna rapport är att undersöka vilka skyddsåtgärder som tillämpas, om privat mark tas i anspråk för att etablera översvämningsskydd och vilka ersättningsprinciper som används.  För att besvara uppsatsens frågeställningar tillämpas en kvalitativ metodansats, inkluderande fallstudier, litteraturstudier och semistrukturerade intervjuer, för att samla in data. Fallstudier från tio kommuner med kända översvämningsrisker utgör grunden för de erhållna resultaten och ger insikt i hur dessa frågor hanteras i kommunerna. Intervjuerna, som har genomförts digitalt, utgör den primära datakällan för fallstudierna och har kompletterats med relevant litteratur. Eftersom resultatet baseras på den data som erhållits från intervjuer styrs resultatet av den kompetens och kunskap respondenterna har samt hur insatta de är i ämnet.  I den teoretiska bakgrunden ges en översyn över de juridiska förutsättningar som kommuner har för att skydda egendom, infrastruktur och samhället mot översvämningar. Denna bakgrund tillhandahåller nödvändig information för att nyansera och kontextualisera resultatet.  I rapportens resultatdel presenteras fallstudier utförda på följande kommuner: Arvika, Göteborg, Halmstad, Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Lomma, Trelleborg, Vellinge och Värnamo. Varje fallstudie analyserar och beskriver kommunens översvämningsrisker, genomförda skyddsåtgärder, processer för markåtkomst och ersättningsmodeller. Dessa studier illustrerar hur olika kommuner anpassar sina strategier utifrån förutsättningar och de juridiska verktyg som finns till hands. Kommuner som Kristianstad, Vellinge, Arvika och Karlstad har tagit privat mark i anspråk för att upprätta översvämningsskydd. I dessa kommuner har även ersättning utgått till fastighetsägarna för intrång i äganderätten. Ambitionen är att lösa förvärven via frivilliga överenskommelser, där befintlig lagstiftning underlättar förhandlingarna. Ersättningen baseras vanligtvis på en oberoende värdering av marknadsvärdet plus ett påslag på 25 % för att ge en skälig ersättning för skadan. I Vellinge har ersättningsfrågan varit särskilt omdiskuterad, och efter ett domstolsbeslut i Mark- och miljööverdomstolen fastställdes den intrångsersättning som utgick till fastighetsägarna.  I Göteborg och Trelleborg uppförs skydden inom ramen för detaljplaneprocessen. I de fall där kommunen inte äger mark, vilket dessa kommuner gör i stor utsträckning, har förvärvet av marken säkerställts inom ramen för de civilrättsliga avtal som upprättas när detaljplanerna realiseras. I Värnamo, Lomma och Halmstad har översvämningsskydden upprättats på kommunal mark, vilket innebär att ingen ersättning har utgått till privata fastighetsägare.  Från resultatet framgår tydligt att kommunernas unika förutsättningar styr de strategier som implementeras. I vissa kommuner tas privat mark i anspråk för säkra samhället mot översvämningar, vilket förefaller bero på vikten av att säkerställa kompletta skydd och de rådande markägoförhållandena. Majoriteten av förvärven har säkerställts med frivilliga överenskommelser, där lagstiftningen utgör grunden för förhandlingarna. Att skydda samhällen mot översvämningar är avgörande för att skapa socialt och ekonomiskt hållbara samhällen för medborgarna. Ett koordinerat kommunalt arbete med goda förutsättningar att upprätta skydd och stödja privata fastighetsägare kan bidra till säkrare och bättre rustade samhällen för att hantera de risker och skador som härleds till översvämningar. / As the climate changes, the frequency of extreme weather events increases. In Sweden, the rising annual average temperature and precipitation have heightened the risk of flooding. Flooding is not a new phenomenon and has caused significant damage to private and public property, critical infrastructure, and society at large in Sweden. Given the broad definition of flooding, this study is limited to floods originating from the sea, lakes or rivers.  To protect society against flooding and mitigate the social, ecological, and economic damages that occur, municipalities and private property owners implement various protective measures, such as levees and dams. The purpose of this report is to investigate the protective measures that are applied, whether private land is appropriated for establishing flood defenses, and the compensation principles used. This thesis employs a qualitative methodological approach, including case studies, literature reviews, and semi-structured interviews, to gather data. Case studies from ten municipalities with known flood risks form the basis of the results and provide insight into how these issues are managed locally. The interviews, conducted digitally, serve as the primary data source for the case studies and have been supplemented with relevant literature. Since the results are based on data obtained from interviews, they are influenced by the competence and knowledge of the respondents and their familiarity with the subject. The theoretical background provides an overview of the legal frameworks available to municipalities to protect property, infrastructure, and society against flooding. This background provides essential information to nuance and contextualize the results. The results section presents case studies conducted in the following municipalities: Arvika, Gothenburg, Halmstad, Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Lomma, Trelleborg, Vellinge, and Värnamo. Each case study analyzes and describes the municipality's flood risks, implemented protective measures, land acquisition processes, and compensation models. These studies illustrate how different municipalities adapt their strategies based on conditions and available legal tools. Municipalities such as Kristianstad, Vellinge, Arvika, and Karlstad have appropriated private land to establish flood defenses. In these municipalities, compensation has also been awarded to property owners for infringements on property rights. The goal is to resolve acquisitions through voluntary agreements, where existing legislation facilitates negotiations. Compensation is usually based on an independent valuation of the market value plus an additional 25% to provide fair compensation for the damage. In Vellinge, the issue of compensation has been particularly contentious, and after a court ruling in the Swedish equivalent to Land and Environment Court of Appeal, the compensation awarded to property owners was established. In Gothenburg and Trelleborg, the defenses are constructed within the framework of the detailed planning process. In cases where the municipality does not own the land, which is often the case in these municipalities, the acquisition of land has been secured within the framework of the civil law agreements established as the detailed plans are realized. In Värnamo, Lomma, and Halmstad, the flood defenses have been established on municipal land, meaning that no compensation has been paid to private property owners. The results clearly show that the unique conditions of the municipalities dictate the strategies implemented. In some municipalities, private land is appropriated to secure the community against flooding, which appears to depend on the importance of ensuring complete protections and the prevailing land ownership conditions. The majority of acquisitions have been secured through voluntary agreements, where legislation forms the basis of the negotiations. Protecting communities from flooding is crucial for creating socially and economically sustainable communities for citizens. Coordinated municipal efforts with good conditions for establishing defenses and supporting private property owners can contribute to safer and better-prepared communities to manage the risks and damages associated with flooding.

The doctrine of illegality and immorality, pactum turpe, has been questioned by several scholars lately. The fundamental problem is that we live in an increasingly multicultural society governed by a postmodernist paradigm where no objective or universal values can or should be taken for granted. Within the framework of such a societal structure it can, on the face of it, seem hard to establish any moral values that can constitute the basis of pactum turpe. The purpose of this thesis is to analyse the conflict of interest between the principle of freedom of con- tract and pactum turpe. This essentially entails answering how such an antique legal principle as pactum turpe can be used in a postmodern context. More concretely, the following questions will be examined: Is pactum turpe an obsolete doctrine? With which methods can one deduce immorality? Which typical cases does pactum turpe cover? What method has primacy when deducing immorality? The first question was answered in the following way. Pactum turpe is not an obsolete doctrine, on the contrary, it fills many important functions. A historical inquiry shows that there has always been a need for pactum turpe since the roman times. Furthermore, all modern legal systems have a doctrine of illegality and immorality in order to declare certain immoral contracts void or to dismiss actions founded upon such contracts. The commodification tendencies, the shift of emphasis in the freedom and rights discourse and the expanding multicultural society all point to the fact that more cases regarding the (im)morality of contracts will have to be solved by the courts. As of now there is no legal mechanism that can replace the procedural functions of pactum turpe; neither its substantial scope of application. The second question was answered in the following way. Four different methods with which immorality can be established have been found: the intuitive method, the reductionist method, the holistic method and the pragmatic method. The third question was answered in the following way. The typical cases covered by pactum turpe are contracts in breach of law; contracts regarding family relations or personal integrity; agreements on tax evasion; gambling contracts; and agreements on circumvention of law. This is not a closed categorisation which the application of pactum turpe is limited to. New situations may become commonalities as the society evolves and new problems become relevant. The fourth question was answered in the following way. An analysis of the typical cases shows that the Supreme Court favours the pragmatic method in order to deduce immorality. Case law – especially NJA 1955 s. 544, NJA 1989 s. 768, NJA 1997 s. 93, NJA 2002 s. 322, NJA 2008 s. 861 and NJA 2019 s. 504 – suggests that a nuanced approach has primacy. The holistic method has only been applied in occasional cases, for example RH 2004:41. It seems like the intuitive method was common in earlier times, especially in the lower courts. The reductionist method has not been used by courts at all; this is because it is not practical for courts to use questionnaires and statistics in order to de- cide the immorality of a contract.

I detta arbete har avhandlats bevisöverenskommelsers giltighet och verkan i dispositiva tvistemål. Som utgångspunkt har tagits att två jämbördiga kommersiella parter har ingått en bevisöverenskommelse, innan tvist dem emellan har uppstått. Enligt denna bevisöverenskommelse har parterna överenskommit att begränsa sina bevisföringsmöjligheter i händelse av tvist och/eller att domstolen ska utföra sin bevisvärdering enligt de anvisningar som anges i överenskommelsen i sådant fall. När avtalstvist väl uppstått har dock den ena parten haft för avsikt att agera i strid med bevisöverenskommelsen. Syftet med arbetet har varit dels att utreda bevisöverenskommelsens giltighet och verkan de lege lata i en sådan situation, dels att utreda om det finns skäl och möjlighet att tillerkänna bevisöverenskommelser mellan jämbördiga kommersiella parter giltighet i större utsträckning än vad som sker för närvarande. Det har visat sig att det främst är principen om fri bevisprövning och principen om att processuella överenskommelser är ogiltiga utan stöd i lag (den processuella ogiltighetsprincipen) som påverkar bevisöverenskommelsers giltighet och verkan. Innebörden av den förra principen är att det varken föreligger några begränsningar av parters möjligheter att lägga fram bevisning eller några inskränkningar i domstolens möjligheter att värdera all den framlagda bevisningen, såvida inte annat är föreskrivet. I och med att det inte synes finnas några regler där parter getts möjlighet att avtalsmässigt reglera bevisföringen eller bevisvärderingen är det svårt att förena bevisöverenskommelsers giltighet med principen om den fria bevisprövningen. Där den fria bevisprövningens princip antyder bevisöverenskommelsers ogiltighet slår den processuella ogiltighetsprincipen fast den. Visserligen är det svårt att av förarbeten och praxis dra några egentliga slutsatser om den processuella ogiltighetsprincipens innebörd. Till följd av brist på diskussion om och problematisering av densamma står det inte klart om principen avses omfatta alla typer av processuella överenskommelser eller till exempel enbart överenskommelser om totala eller liknande avståenden från rätten till domstolsprövning. I doktrinen är bilden något splittrad och gränserna mellan rättsläget de lege lata och rättsläget de lege ferenda är delvis oskarpa. Det övervägande antalet författare synes dock vara av uppfattningen att bevisöverenskommelser är ogiltiga. Oavsett vilken tolkning som görs av det som framgår uttryckligen av rättskällorna leder ändå en teleologisk tolkning av den processuella ogiltighetsprincipen till att den får anses omfatta även bevisöverenskommelser. Att en bevisöverenskommelse är ogiltig innebär emellertid inte per automatik att den är helt verkningslös. I arbetet har följande olika typer av bevisöverenskommelser analyserats: överenskommelser om exklusiva bevismedel och exklusiva bevisfakta, överenskommelser om prioriterade bevismedel och prioriterade bevisfakta, sekretessavtal med eller utan åberopandeförbud, överenskommelser om skriftliga vittnesattester samt integrationsklausuler. Analysen har resulterat i slutsatsen att bevisöverenskommelser inte har någon verkan i förhållande till parts bevisföringsmöjligheter. Domstolens möjligheter att avvisa bevisning är få och den mest uppenbara, möjligheten som framgår av 35 kap. 7 § RB, synes inte kunna utgöra grund för att med hänvisning till en bevisöverenskommelse avvisa bevisning som läggs fram i strid med överenskommelsen. Däremot kan bevisöverenskommelsernas verkan i förhållande till bevisvärderingen bli relativt omfattande. Det har att göra med att bevisvärderingen är fri och att domstolen måste ta hänsyn till allt som förekommit vid huvudförhandlingen, oavsett om det rör sig om giltiga eller ogiltiga bevisöverenskommelser. En överenskommelse om att enbart ett visst dokument eller vissa uppgifter ska få åberopas för att bevisa avtalsinnehåll, eller om att dokumentet eller uppgifterna ska tillmätas högre bevisvärde än annan bevisning i detta hänseende, kan ge goda skäl till att tro att det är just det som framgår av dokumentet eller av uppgifterna som anger avtalsinnehållet. Ett avtalsdokument kan också förtjäna ett relativt högt bevisvärde för vad som utgör avtalsinnehåll om en bevisöverenskommelse anger att det enbart får åberopas bevis till stöd för eller förtydligande av vad som framgår i detta avtalsdokument. Det kan dock också finnas skäl att inte tillmäta bevisöverenskommelser särskild verkan i förhållande till bevisvärderingen. Så kan till exempel vara fallet om en överenskommelse anger att muntlig bevisning ska vara otillåten rent generellt, om ett sekretessavtal anger att vissa uppgifter inte får åberopas eller om överenskommelsen föreskriver att vittnesutsagor enbart får läggas fram genom skriftliga vittnesattester. För att kunna bedöma vilken verkan en bevisöverenskommelse ska få för bevisvärderingen måste hänsyn tas till många faktorer, till exempel om det rör sig om en standardklausul eller om en klausul som är individuellt framförhandlad, om överenskommelsen utpekar typer av eller specifik bevisning, samt vilka skäl som faktiskt eller troligtvis legat bakom ingåendet av överenskommelsen. Att tillägga bevisöverenskommelser giltighet i större utsträckning än idag skulle kunna leda till nackdelar i åtminstone följande hänseenden. Rättsskyddet i dess traditionella mening skulle kunna minska, möjligheterna att meddela materiellt riktiga domar skulle kunna försämras och respekten och förtroendet för rättskipningen skulle kunna minska. Härigenom skulle även civilprocessens handlingsdirigerande funktion kunna försvagas. Att tillerkänna bevisöverenskommelser mellan jämbördiga kommersiella parter viss giltighet behöver däremot inte med nödvändighet ge oacceptabla verkningar i förhållande till dessa funktioner och intressen, i vart fall inte om en sådan förändring av rättsläget skulle leda till övervägande fördelar på andra områden. De fördelar som giltiga bevisöverenskommelser skulle kunna resultera i står att finna på processekonomins område. Om parter tilläts begränsa bevisningen i viss mån skulle den mängd bevisning som domstolen behöver ta hänsyn till minska. Parterna skulle också behöva lägga ner mindre tid och kostnader på utredningsarbete inför förestående rättegång. Bevisvärderingsbegränsningar skulle kunna ge motsvarande effekter. Härmed skulle alltså bevisöverenskommelser kunna förenkla domstolens rättskipningsuppgift och parternas processföringsuppgift, vilket skulle kunna leda till snabbare och billigare rättegångar och därmed bättre processekonomi. Svårigheterna med att åstadkomma en utökad giltighet för bevisöverenskommelser består i att på ett abstrakt plan avgöra vilka av dessa överenskommelser som är acceptabla. Om bevisöverenskommelsens giltighet på ett lösligt sätt görs beroende av vilka processekonomiska vinster eller förluster den ger upphov till samt av i vilken mån överenskommelsen inverkar negativt på civilprocessens funktioner och andra intressen, riskerar förutsebarheten att bli lidande. En gångbar alternativ reglering skulle dock kunna vara att bevisöverenskommelser som utgångspunkt anses giltiga, men att denna giltighet görs beroende av en mellan kommersiella parter restriktivt tillämpad processuell oskälighetsregel med förebild i 36 § AvtL. Varken RF eller EKMR synes ställa oöverkomliga hinder i vägen för en ordning där bevisöverenskommelser som utgångspunkt är giltiga, men där dess giltighet begränsas av en processuell oskälighetsregel. Principen om parternas likställdhet respektive principen om kontradiktoriskt förfarande innebär i korthet att parterna ska ges tillräckliga möjligheter att tillvarata sin rätt. Principerna innebär inte nödvändigtvis att bevisföringen och bevisvärderingen under alla förutsättningar måste vara fullständigt fri.