Water is essential for our daily life. Despite this, much of our water has become polluted and nutrient-enriched. One main factor contributing to the problem are private sewers. In total, there are nearly 1 million private sewers in Sweden, which represent one of the largest point sources of nitrogen and phosphorus. A survey was carried out to investigate the status of private sewers at Källsjön, Sollefteå municipality. In addition, four municipalities around Sollefteå have been interviewed about the implementation of legislation concerning private sewers. The study shows that sewers around Källsjön are seemingly in relatively good condition. However, 36% of the polled property owners have drains that are over 20 years old, and the function of these drains can be questioned. Interestingly, many of the surveyed property owners do not even know how old their drains are and what type of facility they have. Three of four interviewed municipalities are currently not performing any active control of private sewers. All municipalities provided information to property owners regarding current legislation. The study suggests that municipalities should act proactively to establish comprehensive inventories, a first step towards raising the standard of the individual sewers.

Nitrogen removal in wetlands largely depends on denitrification by bacteria. The bacteria and thus denitrification is aided by environmental conditions, some of which are favoured by certain types of wetland vegetation. Previous short-term studies have suggested that nitrogen removal will increase over time. The aim of this study was to investigate whether this suggestion is true or not. In this study data from 2004 to 2014 was analysed using One-way Repeated Measures ANOVAs. The data originates from the experimental wetland facility EVA located outside Halmstad. EVA consists of 18 wetlands (area 22 m2) divided in to three vegetation types (emergent, submerged and free-developing vegetation) with six replicates each. Overall, wetlands showed a decrease in nitrogen removal over the eleven study years. In the first years, especially during summertime, wetlands with emergent vegetation were the most nitrogen removal-efficient. Differences between vegetation types disappeared a few years after their creation. In conclusion, planting emergent vegetation will most likely enhance the nitrogen removal potential of constructed wetlands in the first years after their creation. However, additional studies are needed to determine the cause of nitrogen removal potential loss with wetland ageing. / Att anläggning av våtmarker ger flera olika fördelar är sedan tidigare känt. Den främsta fördelen är deras avskiljning av bland annat kväve, vilken motverkar problemet med eutrofiering. Kväveavskiljning består av olika processer där den mest betydelsefulla är denitrifikationen. Denitrifikation är en bakteriell process som kräver vissa förutsättningar i våtmarkerna. Olika vegetationstyper uppfyller dessa förutsättningar i olika utsträckning. Bland annat därför kommer en våtmarks förmåga till kväveavskiljning delvis bero på vilken vegetationstyp som finns i våtmarken. Något mindre känt än våtmarkers fördelar är hur våtmarker bör konstrueras för optimerad kväveavskiljning, speciellt i ett längre perspektiv. För att ta reda på det undersöker denna studie hur kväveavskiljningen påverkas av våtmarkers ålder och hur våtmarkers vegetation bör utformas för maximal kväveavskiljning. Anläggnigen varifrån all data kommer är experimentvåtmarksanläggningen EVA utanför Halmstad. År 2003 färdigställdes konstruktionen av 18 stycken experimentvåtmarker (area 22 m2) med vegetationstyp som manipulerad faktor (övervattensvegetation, undervattensvegetation och kontroll). Varje vegetationstyp är replikerad sex gånger. Vegetationssuccessionen har sedan 2003 fått pågå obehindrat. Försöksupplägget för studien är en envägs-ANOVA med faktor vegetationstyp. Mätningar av kväveavskiljningen gjordes regelbundet under 11 år (2004-2014), därför användes en envägs-Repeated Measures ANOVA för dataanalys. Våtmarker med övervattensvegetation minskar i kväveavskiljningsförmåga över tid, medan våtmarker med undervattensvegetation och kontrollvåtmarker förbättrar sin kväveavskiljningsförmåga. Medelförändringen för våtmarkerna under 11 år blir en minskning på 4 %. Våtmarker med övervattensvegetation avskiljer mer än våtmarker med undervattensvegetation och kontrollvåtmarker under de första åren. Dock försvinner skillnaden mellan vegetationstyper efter bara några år. Den tid på året då mest kväve avskiljs är sommar. För unga våtmarker är skillnaderna mellan våtmarker med olika vegetationstyper mest påtagliga under vår- och sommarmånaderna. För att konstruktion av våtmarker ska kunna optimeras med avseende på kväveavskiljning krävs ytterligare studier som kan fastställa orsaken till den minskning i kväveavskiljning som skett med stigande ålder. Det mesta tyder dock på att plantera övervattensvegetation gynnar kväveavskiljningen i en anlagd våtmark.

Örebro kommun, sett till kommunkoncernen, har som mål att till 2030 bli en klimatneutral kommun. För att de ska kunna klara sitt mål krävs hållbara åtgärder. Ett förslag på det kan vara att implementera biokol vid plantering av träd i kommunen och därmed skapa en stabil och långvarig kolsänka. Övergödning är också ett allvarligt problem för miljön. Örebro kommun har i sin vattenplan presenterat att de, för att uppfylla de nationella kvalitetsmålen, ska titta på åtgärder kring övergödning. Eftersom biokol har en förmåga att reducera näringsläckage kan även biokol vara lösningen till detta problem. I denna studie har biokolets potential i Örebro kommun undersökts. Biokolets positiva egenskaper gör att det är en mångsidig produkt. Det beror på dess porositet och även dess stora specifika yta. Biokolet har även mycket goda fukthållande och näringshållande egenskaper. Kolinlagring är också en positiv egenskap som biokolet har på grund av sitt höga innehåll av stabilt kol. Målet med arbetet var att beräkna potentiell lagring av CO2 för Örebro kommun, undersöka biokolets potential att bespara näringsämnen samt undersöka effekten av att odla med biokol. Metoderna som användes var experimentella lakningsförsök, odlingsförsök samt en beräkningsmodell för att uppskatta potentiell lagring av CO2. Lakningsförsöken analyserade ammoniumjoner, fosfatjoner, pH och konduktivitet. Odlingsförsöken genomfördes på zucchiniplantor som drevs upp i ett växthus tillhörande Örebro kommun. Beräkningsmodellen för beräkning av kolsänkan gjordes i Excel med indata från litteraturen och Örebro kommun.  Lakningsförsöken visade att med 5 vol% biokol minskade läckaget med 23%. Med 20 respektive 50 vol% biokol minskade läckaget med 33 respektive 63%. Det går även att se att biokol bidrar till en pH ökning, vilket även det påverkar jordens förmåga positivt att absorbera näring. Konduktiviteten på samtliga torvblandningar visade sig minska allt eftersom ökat antal lakningsförsök. Utlakningen av fosfatjoner visade sig öka, i liten mängd i takt med en ökad volymvikt biokol.  En låg dos av hönsgödsel i kombination med biokol gav sämre tillväxt av zucchini jämfört med hönsgödsel utan biokol. Biogödseln gav däremot en positiv effekt för zucchiniplantan. De plantor som drevs upp med biogödsel och biokol blev lite större jämfört med de som drevs upp med biogödsel utan biokol.  Beräkningarna av kolsänkan visade att genom användning av biokol vid plantering av träd skulle Örebro kommun kunna lagra ca 5 ton CO2 eq/år. 2020 mättes kommunkoncernens CO2 utsläpp till 141 440 ton vilket innebär att en kolsänka 5 ton motsvarar en reducering på 0,004 %. Räknat till 2030 blir den sammanlagda kolsänkan 44 ton CO2 eq.

Kväve och fosfor är viktiga näringsämnen för växter, men i för höga halter kan dessa leda till problem som exempelvis övergödning. I Åkerströmmens avrinningsområde är detta ett så stort problem att de miljökrav som Naturvårdsverket har satt upp gällande näringsämnen inte uppfylls. En anledning till de höga halterna av kväve och fosfor i Åkerströmmen är det stora antalet hästar i området, detta genom att deras avföring innehåller stora mängder av dessa näringsämnen. En övergripande inventering av hästarna i Åkerströmmen och provtagning på ytvatten intill hästgårdar har gjorts i syfte att se hur stor påverkan hästarna i området har på kväve och fosforhalterna. Inventeringen resulterade i att cirka 1200 hästar påträffades i området, vilka genererar omkring 10 917 kg fosfor/år och 60 650 kg kväve/år. Prover-na visade att en del av detta avrinner med ytvattnet, då alla värden på fosforhalterna var ”extremt höga” och kvävehalterna visade på ”höga” halter. De högsta värdena erhölls vid Angarns ridskola där åtgärd bör sättas in. Det föreslås en kombinerad åtgärd i form av en damm som samlar fosfor och filterteknik.

För att kunna sträva efter en hållbar utveckling och lämna över en god miljö till nästa generation krävs ett samordnat arbete kring de källor som utgör påverkan på naturen och miljön. Jordbruket är en sektor som påverkar naturen och miljön genom dess näringsläckage till mark och vatten.  För att minska näringsläckaget krävs styrmedel som har till syfte att effektivisera för ett mer hållbart jordbruk. Greppa Näringen är ett tyrmedel i Sverige som startades som ett projekt för att stoppa framförallt utlakning av kväve från svenska åkermarker. En bättre förståelse av vad som ligger bakom lantbrukares val att inte ansluta sig till Greppa Näringen är avgörande för att kunna designa ett optimalt program anpassat för lantbrukarna. Denna studie har genomförts utifrån kvalitativa intervjuer för att identifiera faktorer och bakomliggande aspekter som ligger till grund för att lantbrukare inte väljer att ansluta sig till Greppa Näringen. Fem lantbrukare har intervjuats och de faktorer som har identifierats är kunskap, engagemang, tid, förtroende, påverkan utifrån och ekonomi. De mest betydande aspekterna som lantbrukarna nämnde var att verksamheten inte är relevant för Greppa Näringen (kunskap), att lantbrukarna har prioriterat annat inom verksamheten (engagemang och tid) samt att lantbrukarna inte tar till sig den informationen som Greppa Näringen ger ut (engagemang). Faktorerna ekonomi och påverkan utifrån har endast nämnts av en lantbrukare. / n order to strive for a sustainable development and hand over a good environment to the next generation, a coordinated work requires on the point- sources that has great impact on nature and the environment. The agriculture is a sector which has great impact on nature and the environment through its leaching of nutrients to soil and water. To reduce the leakage of nutrients, a set of instruments is required. Instruments, which aim to improve the efficiency of a more sustainable agriculture. Greppa Näringen is an instrument in Sweden that started as a project to mainly stop the leaching of nitrogen from Swedish arable land. A better understanding of what is behind farmers' decision not to participate in Greppa Näringen is crucial to be able to design the most ideal program adapted for the farmers. This study has been conducted from qualitative interviews to identify the factors and underlying aspects that explain why farmers choose not to participate in Greppa Näringen. Five farmers were interviewed and the factors that have been identified are, knowledge, commitment, time, trust, influence from the society and economy. The most commonly mentioned aspects were; that the farm is not of relevance for Greppa Näringen (knowledge), that farmers have prioritized other things within the farm (commitment and time) and also that farmers do not adopt information from Greppa Näringen, even though it is presented to them (commitment). The factors economy and influence from the society has only been mentioned by one of the farmers.

<p>Föreliggande uppsats är en analys av Norrköpings kommuns, och till viss del regionen Östergötlands, strategier och åtgärder för minskat växtnäringsläckage från jordbruksektorn. Jag använder mig av en modifierad SWOT-analys (Strengths, Weaknesses, Opportunities and Threats), för att ur ett kommunalt sammanhang ta fram styrkor och svagheter inom den kommunala organisationen och möjligheter och hot för densamma i en regional kontext. </p><p>Analysen har belysts ur ett tvärvetenskapligt perspektiv i syfte att öka förståelsen för arbetet kring det nationella miljömålet"Ingen Övergödning"och de problem, implicit såväl som explicit, som kan dyka upp när naturvetenskap och samhällsvetenskap skall samordnas. Då en icke tvärvetenskaplig analys kan ha svårigheter att hantera de faktorer som inte kan eller innebär svårigheter att kvantifieras har denna tvärvetenskapliga analys stora möjligheter att hantera en sådan situation. </p><p>Resultatet indikerar på att ett långsiktigt perspektiv måste antas och att detta kräver att den kommunala samordningen mellan rollerna som myndighet, verksamhetsutövare och organisation ökar. Samtidigt belyser resultatet faktorer som påverkar arbetet mellan lokal och regional nivå. Genom att ta tillvara på den erfarenhet som finns inom kommunen, till exempel inom Agenda 21-arbetet, så kan samordningen av arbetet och användningen av ett långsiktigt perspektiv öka.</p>

<p>Denna uppsats handlar om vad som händer med fosforkoncentrationen i djupvatt- net vid två olika stationer i Östersjön när syrgaskoncentrationen förändras. Mitt syfte var dels att se om fosforhalten ökat och om detta tycks ha samband med minskade syrgashalter. För att få svar på dessa frågor använde jag mig av data från SMHI: s databas SHARK. De två stationer som jag analyserat data ifrån är BY 15, Gotlandsdjupet, och BY 31, Landsortsdjupet. Dessa båda stationer ligger i Egentliga Östersjön och har ett vattendjup på 225 m respektive 440 m. De variab-ler som jag använde mig av var syrgashalt och fosfathalt. Tidsperioden var 1992 – 2002. Resultatet visade att fosfathalten ökat under perioden samtidigt som syrgas-halten minskat vid båda stationerna. Det fanns också ett statistiskt signifikant samband mellan minskade syrgashalter och ökade fosfathalter. Fosfors läckage från sedimenten kan varaen intern källa vid syrebrist i djupvattnet. Detta innebär att fosfathalten stiger i djupvattnet när syrehalten minskar. Av detta drar jag slut-satsen att det är viktigt att ta i beaktande denna interna källa av fosfor när man diskuterar Östersjöns övergödningsproblematik.</p>

<p>Syftet med studien var att undersöka vilka möjligheter och svårigheter som kan finnas vid tillämpandet av principen förorenaren betalar vid implementeringen av Vattendirektivet i Sverige och studera vilka ekonomiska styrmedel olika intressenter föredrar. Undersökningen genomfördes som en kvalitativ studie. Det empiriska materialet som har legat till grund för min studie har samlats av forskarna från det Vattenstrategiska forskningsprogrammet VASTRA genom fokusgruppsintervjuer inom Rönne å avrinningsområde. Materialet har jag analyserat utifrån ekonomisk teori och principen att förorenaren skall betala. De ekonomiska styrmedel som berörs i min studie är: skatter, avgifter, handel med utsläppsrättigheter och bidrag/subventioner och även åtgärder berörs. </p><p>Utifrån principen kan förorenaren betala genom att man med reningsåtgärder förebygger problem, betalar skatt eller avgift för utsläpp som sker eller genom att man återställer skador som uppstår. </p><p>Slutsatserna som jag drog från min studie är att:</p><p>- Det kan bli svårt att förorenaren betalar genom avgifter när det handlar om diffusa utsläpp eller om många men små punktutsläpp. Avgifter påverkar även konkurrensutsatta företag och de förkastas som styrmedel av intressenterna.</p><p>- Angående handel med utsläppsrättigheter visar studien att det blir svårt att användas av sådana när det handlar om diffusa utsläpp och det förkastas också av intressenterna.</p><p>- Det finns goda möjligheter att betala genom förebyggande åtgärder. Förebyggande åtgärder accepteras också av intressenterna vilket kan underlätta implementeringen av Vattendirektivet.</p><p>- Respondenterna föredrar att höja den allmänna skatten för att bekosta de åtgärder som behövs och studien pekar på att det kan vara politiskt möjligt och accepteras av intressenterna.</p><p>- Att subventionera företagens miljökostnader kan strida mot principen att förorenaren ska betala, men min studie visar att det finns undantag då det kan tillämpas, så jag menar att möjlighet att betala genom skatt finns.</p><p>Studien pekar också på att det kan finnas även andra svårigheter vid tillämpandet av principen förorenaren betalar. Det som min undersökning pekar på är att vissa åtgärder kan vara svåra att omsätta i praktiken och att den dåliga ekonomin kan bli ett hinder vid tillämpandet av principen förorenaren betalar.</p>

<p>Den här studien är grundad på intervjuer med personer som arbetar med miljömål, både de nationella och de miljömål som Ramdirektivet för vatten vill genomföra. Jag har intervjuat sammanlagt 7 respondenter från Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Vattenmyndigheten för norra Östersjön, Länsstyrelsen i Södermanland och Flens kommun. Genom att göra dessa intervjuer hoppades jag på att få svar på de frågor som är underställda mitt syfte. </p><p>Vilka är:</p><p>- Når all information om Vattendirektivet ut till alla instanser som är berörda och får de informationen i tid inför sitt handlingsplansarbete?</p><p>-Hur samarbetar de olika instanserna över de nationella, regionala och lokala gränserna med att göra handlings- och åtgärdsplaner? </p><p>-Och har då Sverige större möjlighet att nå upp till de miljömål vi har satt upp om Vattendirektivet implementeras i handlingsplanerna? </p><p>Mitt syfte är att se hur Vattendirektivet påverkar arbetet med att nå de två miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap och Ingen övergödning på nationell, regional och lokal nivå.</p><p>Genom att analysera resultaten både ur implementeringsteorin och ur ett rättsligt perspektiv kom jag fram till att den information som finns ut till berörda myndigheter har stannat på länsstyrelsenivå och har ej gått ut till de som arbetar med handlingsplanerna. De enda som har använt sig av Vattendirektivet i handlingsplansarbetet är Naturvårdsverket när de arbetade fram handlingsplanerna för Ingen övergödning. Bland annat på grund av detta finns det inte så mycket samarbete mellan myndigheterna. För att en implementering ska kunna genomföras krävs information och samarbete. Tillämparen ska förstå beslutet, kunna genomföra det och de ska också vilja genomföra beslutet skriver Anders Sannerstedt. </p><p>Det framkom att de flesta respondenterna trodde att implementeringen av Vattendirektivet skulle hjälpa dem att nå våra nationella miljökvalitetsmål, åtminstone de mål som går att sätta gränsvärden i, därför att EG´s direktiv är rättsligt bindande och att miljökvalitetsnormer blir införda i miljöbalken. Enligt Lena Gipperth så måste miljökvalitetsnormer införas om vi ska nå Vattendirektivets miljömål. </p><p>Än så länge har inte Ramdirektivet för vatten påverkat uppnåelsen av de två miljömålen Ett rikt odlingslandskap och Ingen övergödning. Mer information och resurser ut till berörda myndigheter, för att få igång ett intresse, behövs för att implementeringen av Vattendirektivet ska komma igång. </p> / ISRN i pdf-filen är felaktigt. Det korrekta ISRN visas nedan.

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Övergödning har de senaste åren blivit en stor och omdebatterad fråga i många EU- länder.</p><p>Även om problemen har minskat en del är detta inte tillräckligt, vi ser fortfarande fiskdöd,</p><p>syrefria bottnar och giftiga algblomningar. Hur långt ska vi gå för att kunna övervinna</p><p>övergödningsproblemen? Genom olika sorters lagstiftning, ekonomiska styrmedel och</p><p>rådgivning har vi nått en bit på vägen, men fortfarande krävs det mycket arbete innan vi har</p><p>uppnått målet. Jordbruket har pekats ut som en av de största källorna till övergödning på</p><p>grund av överskottet av kväve och fosfor som varje år urlakas ur våra jordbruksmarker.</p><p>Inom EU finns sedan 1991 en gemensam lagstiftning; Nitratdirektivet. Syftet med direktivet</p><p>är att minska nitratföroreningar och andra föroreningar från jordbruket, då dessa påverkar</p><p>såväl yt- och grundvatten som kust- och havsvatten. Direktivet är ett minimidirektiv, vilket</p><p>innebär att EU har satt upp minikrav för att minska föroreningarna men att medlemsländerna</p><p>själva har möjlighet att skärpa dessa krav inom landet.</p><p>Vissa länder har dock frångått Nitratdirektivet på vissa punkter genom dispens eller dylikt.</p><p>Med anledning av detta har vi genom expertkonsultationer på olika internationella</p><p>miljömyndigheter sammanställt en internationell jämförelse över miljölagstiftningen i åtta</p><p>olika länder. De länder vi studerat i detta examensarbete är Sverige, Norge, Finland,</p><p>Danmark, Tyskland, Belgien samt Holland. Vi har koncentrerat oss på åtta olika föreskrifter</p><p>avseende skydd av vatten mot läckage av främst kväve och fosfor från jordbruket.</p><p>Utifrån våra resultat kan vi dra slutsatsen att vissa av de länder som undersökningen innefattar</p><p>har svårt att leva upp till Nitratdirektivets regler utifrån EU-kommissionens krav. Vad detta</p><p>kan bero på och vad som kan göras diskuteras vidare i vår diskussion.</p><p>ABSTRACT</p><p>Eutrophication has in recent years become a great and debated issue in many EU countries.</p><p>Although the problem has been reduced is it not enough, we still see the toxic algal blooms,</p><p>dead fish and oxygen-free bottoms. How far shall we go to overcome eutrophication</p><p>problems? We have reached a bit with different kinds of legislation, economic instruments</p><p>and advisory services. But it still requires some work before we have reached the goal.</p><p>Agriculture has been identified as one of the major sources of eutrophication due to the</p><p>surplus of nitrogen and phosphorus that every year leaks out from our arable lands.</p><p>In the EU, a common law has been implemented since 1991: The Nitrates Directive. The</p><p>directive aims to reduce nitrate pollution and other pollution from agriculture, since these</p><p>affects both surface water and groundwater as coastal waters and marine waters. The</p><p>Directive is a minimum directive, which means that the EU has set minimum requirements to</p><p>reduce pollution but the Member States themselves have the opportunity to sharp those</p><p>requirements in their country.</p><p>Some countries have abandoned the Nitrates Directive on certain points through dispensation.</p><p>In view of this we have through expert consultations on various international environmental</p><p>authorities compiled an international comparison of environmental legislation in eight</p><p>different countries. Our focuses in this in study have been nine different regulations regarding</p><p>the protection of water from leakage, mainly of nitrogen and phosphorus from agricultural</p><p>sources in the following countries: Sweden, Finland, Norway, Denmark, Germany, Great</p><p>Britain, Belgium and Holland.</p><p>From our results we can sum up that some of the studied countries have difficulties to live up</p><p>to the Nitrates Directive rules on the basis of the EU Commission's requirements. What this is</p><p>due to, and what we can do about it is further discussed in this report.</p>