No description available.

No description available.

Syftet med den här uppsatsen är att skapa ökad förståelse för hur enskilda aktörer ser på sin egen delaktighet i lokal tolkning och översättning av policy; som policyaktörer eller mottagare av policy. Undersökningen består av tre semi-strukturerade intervjuer med HBT-specialister på Migrationsverket och fokuserar på deras syn på sin egen delaktighet i lokal översättning av policy. Med avstamp i teori om positioner i policytolkning och genom narrativ analys studeras vilka positioneringar av HBT-specialisterna som går att urskilja. Resultaten visar att HBT-specialisterna intar olika positioner och har olika syn på hur stor del de själva har i policytolkning / <p>2015-06-03</p>

No description available.

No description available.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka vilken betydelse ickemänniskor har i förskolans innemiljö under barns fria lek och vilken betydelse de har för barns subjektskapande. För att samla in vår empiri har vi använt oss av en kvalitativ ansats och genomfört en deltagande observation på en förskoleavdelning med hjälp av anteckningar. För att få fatt i vårt syfte och våra frågeställningar har vi utgått från ett posthumanistiskt perspektiv och tagit stöd av ett flertal performativa begrepp. I våra analyser har vi lyft fram ickemänniskor som till exempel rum, ytor, möbler, leksaker och material som generellt sätt kan ses som mindre betydelsefulla i förskolans vardag. Dessa ickemänniskor kan ses som performativa aktörer som deltar, får saker att hända och tillför förändringar i barnens fria lek. I analysen går det även att förstå hur ickemänniskor blir medskapare i barnens subjektskapande och att barnens handlande inte beror på hur de är innerst inne. Med en posthumanistisk syn kan pedagoger i förskolan bemöta barnen mer etiskt då de uppmärksammar hur ickemänniskor är deltagare och medskapare i barnens fria lek.

In this essay, research is conducted on two different translations of the same comic play by Dario Fo: Accidental Death of an Anarchist. (Original title in Italian: Morte accidentale di un anarchico). The first translation is by Gillian Hanna – adapted by Gavin Richards, and the other by Simon Nye. As the original text is both satirical and comedic, one of the things investigated is how these satirical and comical features of the original text are translated. Questions asked include whether these comical and satirical features are sometimes omitted or altered for any linguistic reason, or if the “jester-like” satire of the original text is preserved. In order to answer these questions, the context of the text will first be explored, as this context may present linguistic obstacles for a translator. These possible linguistic obstacles will mainly be established through Fitzpatrick &amp; Sawczak’s Cultural Translation Model. Chapter 2 of this essay consists of an explanation of the methodology of gathering data through primary and secondary literature sources, and, eventually a comparison of the two translations to the original text. In Chapter 3, a review of the relevant theories is presented, and the theoretical literature which may offer explanations about the linguistic properties of humour and the “comedic process”. Further, Dario Fo’s particular style of political satire is presented in Chapter 4, together with an investigation of the particular use of satire in theatre performances, and Commedia dell’arte - as background for his particular comedic style. In Chapter 5, linguistic obstacles for translating humour and satire for stage are investigated. In addition, various adaptation strategies of translation are briefly displayed, as well as a short account for Accidental Death of an Anarchist in adaptation. Finally, in Chapter 6, a comparison between some short segments of the two translations and the original text is conducted, in order to establish whether some satirical and comical features have been preserved or altered in the translations. The research will show that there exists a lack of linguistic humour theories which goes beyond linguistic puns. At the same time, various techniques are available to translate and adapt the humorous source text into the target language and culture. Even if there is no linguistic reason for altering the implications and symbolic approach of the original text, the translator may adapt the stage performance into the cultural realm of the native public. Thus, the translator can either exclude the humorous parts in the original text, or adapt the satire into domestically accepted jokes, or add new humorous events into the play. However, due to linguistic obstacles in translating humour, it is not always a matter of choice for the translator to either be true to audience or author.

Denna uppsats undersöker om och hur namn i Gylfaginning har blivit översatta från fornisländska till svenska i fem översättningar. Syftet är att ta reda på hur man behandlat sådana språkelement som inte längre finns i svenskan (till exempel diftonger), har man behållit den isländska formen eller har man följt svenskans språkutveckling? Alla namn förekommer inte i alla översättningar och en översättning är inte helt jämförbar. Resultatet visar att översättarna i många fall följt språkutvecklingen och samtidigt behållit de isländska namnen i några fall. De har alltså kombinerat de isländska namnformerna med svensköversättningar.

Syftet med den här uppsatsen är att tillsammans med ett posthumanistiskt perspektiv undersöka fenomenet socialt samspel i förskolan med fokus på hur ickemänniskor deltar i detta samspel. Empirin för studien samlades in, under vad som liknas vid en mindre fältstudie, på en förskola i Stockholm. I uppsatsen analyserar jag videoupptagningar från de deltagande observationerna tillsammans med ett antal performativa begrepp utifrån posthumanistisk teori. I dessa analyser blir det tydligt hur ickemänniskorna går att förstå som performativa agenter, som på många olika sätt deltar i samspelandet och formar barnens agerande och de roller barnen får. Genom att jag lyfter fram ickemänniskorna, och även sådana man ofta inte tänker på som så betydelsefulla som t.ex. små golvytor, en trälåda och ett bord, går det att förstå barnens agerande och samspelande, inte som uttryck för hur barnen verkligen är, utan som artikuleringar och översättningar av olika ickemänniskors kommunikation. Med hjälp av det posthumanistiska perspektivet går det även utifrån analysen att se många exempel på hur barnen samspelar med ickemänniskorna i sig. Studiens resultat och slutsatser visar på hur förskolans material, saker och miljöer både kan underlätta, stödja och försvåra för barns samspel och relationer och belyser den etiska aspekten av pedagogers uppmärksammande av förskolans ickemänniskor och deras betydelse för det sociala samspelet.

Alla språkinlärare, oavsett om de studerar ett nytt språk i det land där det talas (andraspråksinlärare) eller utom-lands (främmandespråksinlärare), har emellanåt problem att formulera sig och även göra sig förstådda på det nya inlärarsspråket, interimspråket, vilket utmärks av ett antal generella inlärardrag som tillfälliga lån, parafraser, generaliseringar, övergeneraliseringar, förenklingar och helfrasanvändning. Genom att analysera diverse elev-texter, skrivna av både andra- och främmandespråkselever, syftar denna uppsats till att kartlägga inlärardragens förekomst och frekvens samt utföra en jämförelseanalys mellan och inom grupperna andraspråkselever (SAS-elever) respektive främmandespråkselever (SFS-elever). Undersökningens textmaterial består av 16 texter i olika genrer och med varierande svårighetsgrad, skrivna av tretton rysktalande elever, som studerar svenska på SVA Grund (svenska som andraspråk, grundläggande kurs) i Sverige respektive har privatlektioner i svenska via Skype. Genom närläsning och analys av texterna har man kommit fram till att det finns samband mellan användningen av inlärardrag och elevernas utvecklingsnivå (språknivå) respektive uppgifternas komplexitetsgrad och inlärningsty-per (var och på vilket sätt man lär sig svenska). Resultaten visade att främmandespråkselever har större behov av inlärardrag i jämförelse med andraspråkselever och snarare tenderar att förlita sig mer på modersmålet än interim-språket. Undersökningen har även visat att förenkling, generalisering och övergeneralisering är de mest frekventa inlärardragen i de undersökta elevtexterna.