Tilltalsformer och personbeteckningar används olika i svenskan och tyskan och kan därför skapa kulturrelaterade översättningsproblem. I tyskan används idag du i informella och Sie i distanserade relationer medan nästan alla duar varandra i svenskan. I kombination med Sie används Herr/Frau samt efternamn på tyska; på svenska används nästan alltid förnamn. Personbeteckningar skiljer sig åt genom att personens kön oftast specificeras på tyska; på svenska används oftast neutrala beteckningar. Översättaren måste välja mellan att använda tilltalsformer och personbe­teckningar som de är brukliga i källspråket eller som de är brukliga i målspråket. I den här uppsat­sen undersöktes 16 svenska och 16 tyska skönlitterära verk och deras över­sättningar till det andra språket med fokus på om tilltal och personbeteckningar översätts enligt en källtextsorienterad eller en målspråksorienterad översättningsstrategi. Dessutom analyserades tio av skribenten ge­nomförda expertintervjuer med tyska och svenska översättare. Textundersökningen visar att de tyska översättningarna oftast anpassas till de tyska tilltals­konvention­erna och därmed är målspråksnära. I de svenska översättningarna däremot behålls det tyska till­talsbruket genom att Sie översätts till det idag ovanliga ni, de är därmed källspråksnära. Vad som gäller namn riktar sig både tyska och svenska översättningar oftast efter källtexten; för­namn an­vänds i tyska översättningar även där efternamnet skulle vara brukligt i tyskan och herr/fru samt efternamn används i svenska översättningar fastän detta inte förekommer i svenskan längre. Vid könsneutrala svenska personbeteckningar där personens kön inte definieras genom namn eller pronomen måste tyska översättare välja ett kön. Då väljs antingen det stereotypa kö­net (t.ex. vid yrkesbeteckningar) eller, i de fall då sannolikheten om vilket kön det handlar om är lika stor (t.ex. vid ord som ”granne”), väljs en manlig beteckning. I översättningar från tyska till svenska an­vänds i många fall beteckningar med kvinnliga suffix såsom i originaltexten, även om dessa suffix är förlegade i svenskan. Intervjuerna kompletterar textanalysen med översättarnas praktiska erfarenheter och person­liga åsikter. Dessutom blev det tydligt att översättningar även påverkas av förlagens önskemål och föreställningar gällande marknadsföring. Uppsatsen visar att tilltalsformer och personbeteckningar är språkliga uttryck för sin kultur och tid och att dessa kulturspecifika aspekter överförs mer målspråksnära i tyska översättningar och mer källspråksnära i svenska översättningar. / Anredeformen und Personenbezeichnungen werden im Schwedischen und im Deutschen unter­schiedlich angewandt und verursachen daher kulturbezogene Übersetzungsprobleme. Im Deut­schen ist das du in informellen und das Sie in distanzierten Beziehungen üblich, im Schwedischen dagegen duzen sich fast alle. In Kombination mit Sie wird im Deutschen Herr/Frau und Nach­name benutzt, im Schwedischen wird fast ausschließlich der Vorname verwendet. Personenbe­zeichnungen (z.B. für Angehörige bestimmter Berufe) unterscheiden sich darin, dass im Deut­schen meist das Geschlecht der Person eindeutig ausgedrückt wird; im Schwedischen werden meist geschlechtsneutrale Bezeichnungen angewandt. Beim Übersetzen stellt sich die Wahl, An­redeformen und Personenbezeichnungen so zu übersetzen, wie es in der Ausgangssprache oder wie es in der Zielsprache üblich ist. In der vorliegenden Arbeit wurden 16 schwedische und 16 deutsche Bücher verschiedener belletristischer Literaturgattungen sowie deren Übersetzungen in die jeweils andere Sprache im Hinblick auf Anrede und Personenbezeichnungen untersucht. Au­ßerdem wurden zehn von der Verfasserin durchgeführte, Leitfaden-gestützte Interviews mit deutschen und schwedischen Übersetzerinnen und Übersetzern analysiert. Die Textanalyse zeigte, dass die Übersetzungen ins Deutsche meist an die deutschen Anre­dekonventionen angepasst werden; sie richten sich also nach der Zielsprache. Bei den schwedi­schen Übersetzungen hingegen bleibt die deutsche Anrede oft erhalten, indem Sie mit dem heute ungewöhnlichen ni übersetzt wird; sie richten sich also nach der Ausgangssprache. Was Namen angeht, orientieren sich sowohl die deutschen als auch die schwedischen Übersetzungen meist am Ausgangstext, so werden in deutschen Übersetzungen Vornamen benutzt, auch wenn auf Deutsch der Nachname üblich wäre, und in den schwedischen Übersetzungen herr/fru und Nachname, obwohl dies im Schwedischen heute nicht mehr vorkommt. Bei schwedischen Per­sonenbezeichnungen, bei denen das Geschlecht im übrigen Text nicht durch Name oder Prono­men definiert wird, muss in der deutschen Übersetzung ein Geschlecht gewählt werden. Hier fällt die Wahl entweder (z.B. bei Berufen) auf das stereotype Geschlecht oder, bei gleicher Wahr­scheinlichkeit, um welches Geschlecht es sich handelt (z.B. bei Nachbar/Nachbarin), auf die männliche Bezeichnung. In Übersetzungen vom Deutschen ins Schwedische wird bei der Be­schreibung von Personen mit unterschiedlichem Geschlecht oft neben den heute üblichen neut­ralen Bezeichnungen die altmodische weibliche Endung zur Unterscheidung genutzt. Die Inter­views ergänzen die Textanalyse durch praktische Erfahrungen und persönliche Meinungen. Au­ßerdem wurde in den Gesprächen deutlich dass Übersetzungen auch von den Wünschen und Vermarktungsvorstellungen der Verlage geprägt werden. Mit der vorliegenden Arbeit konnte gezeigt werden, dass Anredeformen und Personenbe­zeichnungen sprachlicher Ausdruck von der jeweiligen Kultur, dem Zeitgeist und den gesell­schaftlichen Umgangsformen sind und dass diese kulturspezifischen Aspekte in deutschen Über­setzungen eher an die Zielsprache und in schwedischen Übersetzungen eher an die Ausgangs­sprache angepasst werden.

Denna magisteruppsats är baserad på översättningen av de två första kapitlen i ungdomsboken Goggle-Eyes (1989) av den brittiska författaren Anne Fine. Uppsatsen undersöker effekterna av en främmandegörande översättningsstrategi med utgångspunkt i Antoine Bermans negativa analysverktyg och med avseende på undvikandet av förlust av ikoniska och klangfulla ord och förlust av uttryck och idiom inklusive namn. Analysen visar att det i många fall är möjligt att bevara ikoniska och klangfulla ord vid översättningen, utan att effekten på måltexten blir främmandegörande, medan bevarandet av uttryck och namn i flera fall kräver förtydliganden för att måltexten ska bli begriplig för målgruppen. / The present study is based on the translation of the first two chapters of Goggle-Eyes, a novel for young teenagers by the british author Anne Fine. The study examines the effects of a foreignizing translation strategy based on Antoine Berman’s negative analytics, concerning avoidance of the loss of sonorous and iconic terms and expressions and idioms. The analysis suggests that in many cases it is possible to keep sonorous and iconic terms in translation without creating a foreignizing effect that could make reading difficult for young readers. However, the keeping of expressions and idioms in many cases calls for clarification in order to create a target text that is understandable for the target group.

Syftet med den här produktorienterade studien är att undersöka vilka översättningsnormer som är aktuella för indirekt översättning av hebreisk skönlitteratur till svenska. I studien genomförs en kontrastiv undersökning av kulturspecifika element (ECR) med utgångspunkt i Tourys (1995/2012) coupled pairs kompletterad med Pedersens (2011) typologi. Materialet består av 3 x 136 coupled pairs excerperade från en novellsamling skriven av den israeliska högprestigeförfattaren Amos Oz och översatt till svenska genom engelska. Båda översättningarna utfördes av högprestigeöversättare. Resultatet antyder att indirekt översättning av skönlitteratur ansluter sig till adekvansnormen i enlighet med hypotesen om högprestigeöversättare (Lindqvist 2002). Hypotesen om acceptansinriktning beträffande indirekt översättning falsifierades i studien. / The following product–oriented study deals with translational norms operating in indirect translation of Hebrew literature into Swedish. The research was conducted as a contrastive study of Extra–linguistic Cultural References (ECR) based on Toury’s (1995/2012) coupled pairs and supplemented with Pedersen’s typology (2011). The material consisted of 3 x 136 coupled pairs excerpted from a collection of short stories written by an Israeli high–prestige writer Amos Oz and translated into Swedish through English. Both translations were carried out by high–prestige translators. The results suggest that indirect literary translation follows the adequacy norm in accordance with the hypothesis on high–prestige translation (Lindqvist 2002). The hypothesis on acceptancy norms operating in indirect translation is rejected.

Mat, språk och kultur är tätt sammanlänkade, och i matlagningsprogram förekommer en rad olika sorters kulturspecifika referenser. Kulturspecifika referenser definieras som ”any reference to a cultural entity which, due to its distance from the target culture, is characterized by a sufficient degree of opacity for the target reader to constitute a problem” (Mailhac i Ranzato 2015:54) och kan vara sådant t.ex. som måttenheter (pint), märken (Tabasco) och maträtter (surf and turf). Denna undersöknings fokus är översättningen av kulturspecifika referenser i matlagningsprogram, och eftersom merparten av de matlagningsprogram som översätts för svensk tv är på engelska består denna studies material av 21 engelskspråkiga matlagningsprogram och deras svenska översättningar. De matlagningsprogram som undersökts är Det goda livet, Jamie Olivers smarta rätter, David Roccos ljuva matresa – Italien, Kitchen Hero och Hela England bakar. Genom att att konstruera en korpus och analysera de kulturspecifika referenserna har normerna för översättningsstrategier gällande kulturspecifika referenser i matlagningsprogram kartlagts, och jämförts med resultaten från Pedersens välkända undersökning av primetime-TV (2011). Resultaten kategoriserades sedan enligt Pedersens taxonomi. Resultaten visade att normerna för matlagningsprogram liknade dem för primetime-TV, trots att det fanns ett par domänspecifika skillnader. Eftersom språk formar hur vi ser världen är det intressant att se hur kulturspecifika referenser översätts från en kultur till en annan, eftersom det formar hur den kulturen ses och värderas, eller åtminstone dess matkultur. / Food, language and culture are closely linked and cooking shows are peppered with culturally specific references. Culturally specific references are defined as “any reference to a cultural entity which, due to its distance from the target culture, is characterized by a sufficient degree of opacity for the target reader to constitute a problem” (Mailhac in Ranzato 2015:54) and can be things such as measurements (pints), brands (Tabasco), and dishes (surf and turf) to name a few. This study focuses on the translation of culture specific references in cooking shows. Since most of the cooking shows translated into Swedish are in English, the material for this study consists of 21 cooking shows in English and their Swedish translations. This study will look at the shows 3 good things, Save with Jamie, David Rocco’s Dolce Vita, Kitchen Hero and The Great British Bake off. By constructing a corpus and analyzing the culturally specific references, the norms regarding translation strategies for the translation of culturally specific references in cooking shows have been mapped out, and compared to the results of a well known study on primetime TV by Pedersen (2011). These were categorized in accordance with Pedersen’s taxonomy (2011:76). The results showed that the norms were very similar to those of primetime TV, with the exception of some domain-specific norms. Language influences how we see the world. Thus, the way culturally specific references are translated from one culture into another is important because it affects how cultures are viewed and interpreted, at least within the food community.

Postkolonial teori har skiftat intresset från västerländska diskurser till frågor som ideologi, ojämlika maktförhållanden och etik. I samband med översättningsvetenskapens kulturella vändning på 1980-talet, började översättningsvetare ifrågasätta översättningsstrategier som antingen assimilerar (domesticering) eller stereotypiserar (exotisering) källkulturen. Newmark (1981) föreslår en semantisk, källtextorienterad översättningsprincip och menar att så länge den åstadkommer en likvärdig effekt, är en ordagrann översättning inte bara den föredragna, utan den enda godtagbara översättningsmetoden. Denna uppsats är en kommentar till min egen översättning av de första 17 kapitlen i romanen Welcome to Lagos, skriven av den nigerianska författaren Chibundu Onuzo. Källtexten har översatts med hjälp av en semantisk översättningsstrategi. Kommentaren fokuserar på tre aspekter som krävde särskild uppmärksamhet under översättningsarbetet, eftersom de utgör betydande utmaningar för semantiska överföringssätt: kulturspecifika begrepp, stilfigurer och talspråksmarkörer. I kommentaren framförs att den semantiska översättningsstrategin fungerade bra på den övergripande textnivån; även om specifika översättningsproblem ibland fick angripas med ett mer kommunikativt förhållningssätt för att åstadkomma en idiomatisk måltext med likvärdig effekt i målkulturen. / Postcolonial Studies shifted the interest from Western discourses to issues of ideology, power inequality, and ethics. As a consequence of the cultural turn in translation studies in the 1980s, scholars started questioning translation strategies that either assimilate (domestication) or stereotype (exoticization) the source culture. Proposing a semantic, source-text oriented translation principle, Newmark (1981) argues that as long as an equivalent effect can be achieved, literal translation is not just the preferred, but the only acceptable procedure. This paper comments on my own translation of the first 17 chapters of the novel Welcome to Lagos, written by Nigerian writer Chibundu Onuzo. The source text was translated using a semantic translation strategy. The commentary focuses on three key aspects that demanded particular attention during the translation process, due to the fact that they present significant challenges to semantic transfer methods: culture-specific items, stylistic devices, and spoken language markers. As the commentary suggests, the semantic translation strategy worked well on the global text level; occasionally, however, specific translation problems had to be dealt with using a more communicative approach in order to produce an idiomatic target text with an equivalent effect in the target culture.