Studien syftade till att undersöka i vilken utsträckning lagändringen om barnfridsbrott har påverkat socialsekreterares utredningsarbete av barn och unga, hur socialsekreterarna upplever sitt handlingsutrymme med barn som bevittnat våld i nära relation samt om socialsekreterarna upplever några förbättringsmöjligheter inom arbetet. Fyra socialsekreterare verksamma inom utredning av barn och unga intervjuades. Intervjuerna transkriberades och tematiserades. Utifrån den tematiska analysen identifieras tre huvudteman: lagändringens konsekvenser på utredningsarbetet, förbättringsmöjligheter och socialsekreterarens handlingsutrymme. Resultatet analyserades utifrån Lipskys teori om handlingsutrymme samt tidigare forskning. Studiens resultat visar på att lagändringen om barnfridsbrott haft en viss påverkan på socialsekreterarnas utredningsarbete. Socialsekreterarna upplever att lagändringen bidragit till ett stärkt fokus på barnets upplevelse och behov av stöd, efter att ha bevittnat våld, utifrån att det numera är brottsligt och straffbart att utsätta ett barn för att bevittna våld samt att förövaren ska polisanmälas. Socialsekreterarna upplever samtidigt svårigheter med att hjälpa barn som bevittnat våld i hemmet som befinner sig i gråzonen mellan frivilliga och tvingande insatser. De påpekar även att de inte finns insatser att tillämpa i deras arbete som är speciellt skapta för barn som bevittnat våld. Socialsekreterarna efterfrågar ytterligare evidensbaserade insatser och en förändring i lagstiftning för att effektivare kunna skydda barn från att bevittna våld i hemmet.

Arbetet med våldsutövare har utvecklats från att tidigare betrakta partnervåld som ett problem som skulle hanteras inom familjen till att män idag kan få stöd i form av behandling. Socialnämndens uppdrag med våldsutövare regleras i Socialtjänstlagens 5 kap 11 §, då socialnämnden ska verka för att våldsutövare ska ändra sitt beteende. Genom en fokuserad litteraturöversikt syftar studien till att bidra med utökad kunskap om de behandlingsmetoder för våldsutövare som Socialstyrelsen rekommenderar för svenska socialtjänsten. Därtill syftar uppsatsen till att undersöka hur olika typer av våld beaktas i de rekommenderade behandlingsmetoderna, vilka komponenter som kan identifieras samt dess forskningsstöd. Socialstyrelsen lyfter fram metoderna Samtal om våld, Alternativ till våld, Icke-våldsgrupp och IVIN i arbetet med våldsutövare. Föreliggande studies resultat är att metoderna inte anses ha tillräcklig evidens. Centrala behandlingskomponenter som identifieras i behandlingsmetoderna är MI, KBT och Psykodynamisk terapi, några av komponenterna har evidens. Behandlingsmetoderna utger sig för att rikta in sig på olika typer av våld, det framkommer dock inte hur behandlingarna riktar in sig på de olika typerna av våld. Studiens resultat analyseras i ljuset av begreppen coping, maskulinitetsnormer, makt och utifrån tidigare forskning. Studiens slutsatser synliggör behovet av tydliga och vetenskapligt grundade riktlinjer för behandling av våldsutövare utifrån rådande kunskapslucka.

Bakgrund:  Våld i nära relation är ett omfattande samhällsproblem och drabbar kvinnor i alla delar av samhället. Våldsutsatta kvinnor får ett minskat välbefinnande och påverkas negativt fysiskt och psykiskt. Sjuksköterskans roll i mötet med våldsutsatta kvinnor är central och möjligheten är stor att sjuksköterskor möter våldsutsatta kvinnor i sin yrkesverksamhet. I sjuksköterskans möte med kvinnorna spelar givandet av stöd och råd en stor roll och förmågan att identifiera våldsutsatthet är viktig för att rätt stöd och vård ska ges.  Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor som utsätts för våld i nära relation  Metod: En allmän litteraturöversikt där artiklar med en kvalitativ metod analyserats. En induktiv ansats har använts och artiklar analyserades med hjälp av Fribergs (2022) analysmetod.  Resultat: Fyra huvudkategorier identifierades: kunskapen brister, hinder i arbetsmiljön försvårar mötet, behov av samverkan och stöd samt känslomässig påverkan. Huvudkategorin Kunskapen brister presenterades med underkategorierna identifiera våldsutsatthet, ställa frågan om våld och att kunna ingripa och stödja. Vara i behov av samverkan och stöd presenterades med underkategorierna samverka i team och använda verktyg och resurser.  Slutsats: Upplevelsen av kunskapsbrist kan leda till svårigheter att identifiera våldsutsatta kvinnor samt skapande av osäkerhet i ställandet av frågan om våld. Tidsbrist och hög arbetsbelastning kunde leda till försämrat vårdrelationsbyggande och svårigheter i att identifiera våldsutsatta kvinnor. Närvaron av en bra samverkan mellan olika yrkesgrupper samt stödjande verktyg och resurser var viktigt för att skapa förutsättningar att ge en god omvårdnad. En känslomässig påverkan kunde upplevas av sjuksköterskor i mötet med våldsdrabbade kvinnor.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett av de större samhällsproblemen idag. Det finns i alla relationer, men kvinnor utsätts mer frekvent. När det gäller att synliggöra våldet mot utsatta kvinnor har hälso- och sjukvården en nyckelroll då många av dessa söker vård. Det finns en påtaglig kunskapslucka i hur fysioterapeuter inom primärvården identifierar, undersöker och behandlar våld i nära relation. Syfte: Att undersöka fysioterapeuter som arbetar i primärvården vad gäller deras upplevelser och erfarenheter kring att identifiera, undersöka och behandla kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Metod: Kvalitativ design i form av en semistrukturerad intervjustudie med sex deltagare utifrån ett bekvämlighetsurval. Kvalitativ innehållsanalys användes vid databearbetningen. Resultat: Studien visade att fysioterapeuter upplever det utmanande att identifiera våldsutsatta. Det framkom att det saknas rutiner för att upptäcka, undersöka och behandla utsatta kvinnor. Att våga fråga och skapa en förtroendefull relation till patienten ansågs vara nyckelfaktorer för identifiering. Mer utbildning inom ämnet ansågs kunna öka tryggheten och förbättra identifieringen av utsatta kvinnor. Slutsats: Identifiering av individer som utsätts våld i nära relation upplevs i många fall svårt. Studien visar att det finns en osäkerhet hos fysioterapeuter inom ämnet. Tillsammans med tidigare forskning framkom att fysioterapeuter inom primärvården har en nyckelroll i att identifiera utsatta men ytterligare utbildning, forskning och riktlinjer är nödvändigt för att fler ska få hjälp. / Background: Intimate partner violence is one of the biggest societal problems today. It exists in all relationships, but women are exposed more frequently. When it comes to making the violence against vulnerable women visible, the healthcare system has a key role as many of these seek care. There is a significant knowledge gap in how physiotherapists in primary care identify, examine and treat violence in close relationships. Objective: To examine the experiences of physiotherapists regarding identifying, examining and treating women who are exposed to intimate partner violence, within primary care. Method: A qualitative method with semi structured interviews with six participants, based on convenience sampling was used. Qualitative content analysis was used for data analysis. Results: This study showed that physiotherapists find it challenging to identify victims of violence. It emerged lack of routines for detecting, examining and treating vulnerable women. Dare to ask and create trusting relationship with the patient were considered key factors for identification. More education regarding the topic was considered by physiotherapists to increase security and improve identification of vulnerable women. Conclusion: Identification of individuals who are exposed to intimate partner violence is in many cases perceived as difficult. The study shows that there is uncertainty among physiotherapists in the subject. Together with previous research, it emerged that physiotherapists in primary care have a key role in vulnerable but further education, research and guidelines are necessary for more people to get help.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett globalt hälsoproblem som under de senaste åren ökat. När en människa blir utsatt för våld i en nära relation kan konsekvenserna bli så pass allvarliga att sjukhusvård krävs. Våldet kan orsaka lidande för människan ur flera dimensioner. Uppskattningsvis i Sverige utsätts en av fyra kvinnor under sin livstid för våld i nära relationer och ur ett globalt perspektiv en av tre kvinnor. Om och när kvinnorna söker sig till hälso- och sjukvården får sjuksköterskan ett gediget uppdrag att uppmärksamma utsattheten och ge stöd i de former kvinnan kan behöva. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vårdkontakten med kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Metod: En litteraturöversikt baserad på elva vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna PubMed och Cinahl Complete. Resultat: Resultatet tyder på att det fanns konkreta brister i sjuksköterskors förhållningssätt. Fynden i litteraturöversikten tyder på att sjuksköterskor tenderade att ha delade uppfattningar gällande sin roll och hur de skulle hantera vårdkontakten med våldsutsatta kvinnor. Vilket visade sig främst ha ett samband med barriärer i vårdkontakten och den konkreta kunskapen som fanns hos sjuksköterskorna. Slutsatsen: Resultatet visar på en stor divergens kring sjuksköterskans erfarenheter i vårdkontakten med kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Sammanfattningsvis har sjuksköterskan en stark vilja att stötta våldsutsatta kvinnor men olika faktorer påverkar kvalitén av omvårdnaden. Sjuksköterskan har inte alla de förutsättningar som behövs på grund av tidsbrist, otillräcklig kunskap och oklara riktlinjer och rutiner. Dessa påverkar arbets-och förhållningssättet hos sjuksköterskan och orsakar otillräcklig omvårdnad av kvinnor utsatta för våld i nära relation. / Background: Intimate partner violence is a global health issue that has increased in recent years. When a person is exposed to intimate partner violence the consequences can be so serious that hospital care is required. The violence can cause suffering for humans in several dimensions. It is estimated that one in four women in Sweden is exposed to violence in close relationships during their lifetime, and from a global perspective one in three women. If and when the battered women apply for health care, the nurse is given a solid mission to pay attention to the vulnerability and provide support in the forms the woman may need. Aim: The aim of this study is to describe nurse’s experiences of managing woman exposed to intimate partner violence.Method: A literature review based on eleven scientific articles from PubMed and Cinahl Complete. Results: The results indicate that there were concrete shortcomings in the nurses' approach. The findings in the literature review indicate that nurses tended to have shared perceptions regarding their role and how they should handle contact with abused women. Which turned out to be primarily related to barriers in the meeting and the concrete knowledge that the nurses had. Conclusion: The results show a large divergence regarding the nurse's experiences of managing women exposed to intimate partner violence. In summary, the nurse has a strong desire to support women who have been subjected to violence, but various factors affect the quality of nursing care. The nurse does not have all the prerequisites needed due to lack of time, insufficient knowledge and unclear guidelines and routines. These affect the work and attitude of the nurse and cause insufficient care of women exposed to intimate partner violence.

Mäns våld mot kvinnor är ett omfattande globalt och nationellt jämställdhets- och jämlikhetsproblem. Ett syfte med denna studie var att öka kunskapen om våldsutsatta kvinnors levnadsvillkor utifrån social position i form av socioekonomiska faktorer, etnicitet, funktionsnedsättning samt könsidentitet och sexuell läggning. Ett ytterligare syfte var att öka kunskapen om hur socialtjänstens insatser påverkar våldsutsatta kvinnors levnadsvillkor utifrån ett jämlikhetsperspektiv. Deltagarna i intervjustudien är sju socialsekreterare. I studien tillämpades kvalitativ metod i form av induktiv innehållsanalys. Följande fyra underteman framkom i studien: 1. En särskild bundenhet och utsatthet. 2. Strukturell diskriminering ett svagare samhällsskydd 3.Normativa föreställningar och begränsningar 4. En hemlighet att bära och stigma. Huvudtemat som framkom var: Lika insatser till alla våldsutsatta kvinnor skapar ojämlikhet. Denna studie visade att socialtjänsten brister i att anpassa insatser efter behov vilket leder till reproducering av ojämlika levnadsvillkor. Socialsekreterarna som deltog i studien efterfrågade en ökad möjlighet till individanpassade och kompensatoriska insatser. Studiens resultat synliggör behovet av politiska satsningar och prioriteringar för att kompensera för det bristande stödet och skyddet våldsutsatta kvinnor, som tillhör en svagare position i samhället, riskerar utsättas för. / <p>Betyg i Ladok 210602.</p>

Denna kvalitativa studie har syftat till att undersöka socialarbetares upplevelse av sitt handlingsutrymme samt hur handlingsutrymmet villkoras, begränsas och möjliggörs av uppdragsgivaren/socialtjänsten, inom insats skyddat boende i privat regi. Studien har undersökt upplevelsen hos fyra utförare av skyddat boende genom semistrukturerade intervjuer och analysmetoden som använts för att analysera empirin är tolkande fenomenologisk analys. Den teoretiska ramen som denna studie tar sin utgångspunkt är teori om handlingsutrymme. Studiens resultat presenteras genom en modell med de faktorer som påverkar utförares handlingsutrymme; lagar och regelverk, uppdragsgivare, den egna verksamheten och den våldsutsatta. Resultatet visar att utförarnas handlingsutrymme villkoras och begränsas betydande av uppdragsgivare och en del av den våldsutsatta. Utförarna upplever en hög grad av handlingsfrihet i den egna verksamheten. Resultatet visar att strategier utvecklas av utförarna i syfte att öka sitt handlingsutrymme och att de ofta lyckas inom ramen som uppdragsgivarna satt men att de sällan kan påverka avgörande faktorer. / This qualitative study has aimed to investigate social workers' experience of their discretion in sheltered housing under private management, as well as how the discretion is conditioned, limited and enabled by the social service. The study has investigated the experience of four social workers of sheltered housing through semi-structured interviews and the analysis method used to analyze the empirical evidence is interpretive phenomenological analysis. The theoretical framework from which this study takes its stance is the theory of discretion. The results of the study are presented through a model with the factors that affects the social worker´s discretion; laws and regulations, social service, their own organization and the victim of violence. The results show that the discretion is conditioned and significantly limited by the social service and some affect can be seen of the victims of violence. The social worker´s experience a high degree of discretion in their own organization. The results show that strategies are developed by the social worker´s in order to increase their discretion and that they often succeed within the framework set by the social service, but that they are rarely able to influence decisive factors.

Bakgrund: Intimate partner violence (IPV) är ett folkhälsoproblem världen över. Kvinnor är överrepresenterade offer och våld mot kvinnor är en kränkning mot deras mänskliga rättigheter. Sjuksköterskor har en central roll i att upptäcka våldsutsatthet och de har en skyldighet att aktivt möta och vårda dessa kvinnor.  Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av mötet med kvinnor som utsatts för våld i nära relation  Metod: Allmän litteraturstudie med induktiv kvalitativ ansats. Analys genom Graneheim och Lundmans metod för kvalitativ innehållsanalys från 2004.  Resultat: Resultatet genererade två kategorier: Kompetens och förhållningssätt samt Vikten av en stödjande organisation med totalt sex subkategorier. Dessa påvisade sjuksköterskors kunskap, praktiska erfarenheter samt attityder och pliktkänslor. Subkategorierna tar även upp organisationens ansvar och påverkan på sjuksköterskors möte med våldsutsatta kvinnor.  Slutsats: Ökad kunskap och tydliga riktlinjer är avgörande för att kunna arbeta mot IPV. Sjuksköterskors kompetens och tillgång till resurser spelar stor roll för att kunna erbjuda adekvat vård och tillräckligt stöd för våldsutsatta kvinnor, vilket bidrar till minskat lidande och ökad värdighet hos båda parter.  Fortsatt forskning: Fortsatt forskning behövs med fokus på förövaren och grunden till våldsutövandet. / Background: Intimate partner violence (IPV) is a global public health issue where women are a particularly vulnerable group, and it violates their human rights. Nurses play a central role in identifying IPV, and according to the law, they are obligated to actively encounter and care for these women.  Aim: The aim was to illustrate nurses’ experiences of encountering women who have been subjected to intimate partner violence.  Method: General literature review with and inductive qualitative approach. Analysis was conducted using Graneheim and Lundman’s method for qualitative content analysis from 2004.  Results: Two categories: Competence and approach and The importance of a supportive organization, with six subcategories. These demonstrated nurses’ knowledge and practical experiences as well as attitudes and sense of duty. They address the organization’s responsibility and its impact on nurse’s encounters with women experiencing violence.  Conclusions: Increased knowledge and clear guidelines are crucial for addressing IPV. Nurses’ competence and access to resources play a significant role in providing adequate care and sufficient support for women experiencing violence, to reduce suffering and increase dignity for both parties.  Continued research: Continued research is needed with a focus on the perpetrator and the root causes of violence.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett problem som drabbar människor globalt. Sjuksköterskor är ofta de första inom vården som möter patienter med erfarenheter av våld i nära relation, att kunna identifiera dessa patienter är därför en central del i sjuksköterskans arbete.  Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av identifieringen av patienter utsatta för våld i nära relation.  Metod: Studien är en allmän litteraturstudie baserad på Polit och Becks niostegsmodell. Tio stycken originalartiklar analyserades enligt Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys och kvalitet granskades med hjälp av SBU:s modell.   Resultat: Studiens resultat innefattar två kategorier: Betydelsen av ett aktivt lyssnande och att etablera en relation med patienten samt vikten av kunskap och erfarenhet. Dessa två kategorier framtogs från de fem underkategorierna.  Slutsats: Slutsatsen är att sjuksköterskors möjlighet att identifiera patienter som är drabbade av våld i nära relation är begränsad, på grund av tids- och kunskapsbrist. Att möjliggöra tid för identifiering samt erbjuda sjuksköterskor utbildning inom ämnet skapar en miljö som bidrar till enklare identifiering, bra bemötande och god omvårdnad för patienter drabbade av våld i nära relation.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett folkhälsoproblem som drabbar kvinnor och förekommer i alla samhällen. Utsatta kvinnor söker ofta vård men stigmatisering gör det svårt att berätta om sin utsatthet. Sjuksköterskan har omvårdnad som huvudkompetens och har därför ett ansvar i mötet med kvinnor. Syfte: Syftet var att beskriva aspekter av omvårdnad relaterade till sjuksköterskans förmåga att fråga kvinnor om våld i nära relation. Metod: En allmän litteraturstudie med kvalitativ och induktiv ansats. Design i enlighet med Polit och Becks nio-stegsmodell. Data har analyserats genom att använda Braun och Clarkes modell för tematisk analys. Resultat: Två teman identifierades med sex subteman. Utmaningar i vårdmötet, med subtemana Sjuksköterskans färdigheter, Påverkad av känslor, Formad av samhällets normer och Begränsningar i vårdmiljön, med subtemana Tillgång till resurser, Riktlinjer, Arbetsplatskultur. Slutsatser: Omvårdnaden för våldsutsatta kvinnor kan utvecklas genom förståelsen för utmaningar i vårdmötet samt begränsningar i vårdmiljön. Det stärker litteraturstudiens kliniska relevans. Ytterligare forskning behövs för att förstå komplexiteten av identifierade aspekter samt hur de samverkar i sjuksköterskans omvårdnadsarbete med kvinnor som utsatts för våld i nära relation. / Background: Intimate partner violence is a public health problem that affects women and occurs in all communities. Abused women often seek health care, but stigma makes it difficult to disclose violence. Nursing care is the nurse’s main competence and therefore the nurse has a responsibility when encountering women. Aim: The aim was to describe aspects of nursing related to the nurse's ability to ask women about intimate partner violence. Method: A general literature study with a qualitative and inductive approach. Design in accordance with Polit and Beck's nine-step model. Data was analyzed using Braun and Clarke's model for thematic analysis. Results: Two themes were identified with six subthemes. Challenges in the healthcare meeting, with subthemes The nurse's skills, Influenced by emotions, Shaped by society's norms and Limitations in the healthcare environment, with subthemes Access to resources, Guidelines, Workplace culture. Conclusions: Nursing care for abused women can be developed through the understanding of challenges in the care meeting and limitations in the care environment. This strengthens the clinical relevance of the literature study. Further research is needed to understand the complexity of identified aspects and how they interact in the nurse's work with women who have been subjected to intimate partner violence.