The purpose of this study was to describe how adolescents aged 12-18 years with inflammatory bowel disease experience their illness and what coping strategies they use to manage their illness and improve their wellbeing. The method used was a descriptive literature study, and the result of the study included 15 scientific articles. Our results showed that IBD affected the adolescent’s everyday life and social life with friends, family and activities. The adolescents also reported that they experienced a feeling of vulnerability, altered body image and that they saw themselves as different from healthy subjects. Adolescents with IBD have been shown to use the same coping strategies that healthy adolescents are using, that is, confrontational, evasive, independent and optimistic coping. The avoidance coping is more prevalent in adolescents with IBD, as the use of such strategies is specific for IBD because of illness symptoms. There is a need for more research directed at young people with IBD, since previous research is based mostly on adults' experiences of illness.

Syftet med litteraturöversikten var att belysa kommunikationen inom den palliativa vården samt vilka copingstrategier sjuksköterskan använder sig av. Studien genomfördes som en litteraturöversikt där resultatet baseras på 15 artiklar genomförda i totalt åtta olika länder. Artiklar söktes i databaserna CINAHL, PubMed, Vård i Norden och PsykINFO. Teman som framkom i resultatet var kommunikation och copingstrategier följt av fyra respektive fem subteman. Resultatet visar att kommunikationen är central i den palliativa vården. Utbildning var grunden till att sjuksköterskan utvecklade ett bra förhållningssätt inom kommunikation och copingstrategier. Tidigare erfarenheter påverkade copingstrategier och kommunikationsfärdigheter i den palliativa vården. Tid för reflektion var något som sjuksköterskor tyckte var viktigt i bearbetningen av svåra situationer. Sjuksköterskan bör vara medveten om copingstrategier och dess påverkan för en god empatisk omvårdnad samt för sin egen hälsa. Tid för reflektion tillsammans med kollegor bör appliceras på varje arbetsplats inom hälso och sjukvården.

En kvantitativ enkätstudie har genomförts med syfte att undersöka korrelationer och prediktioner mellan vuxen anknytning och copingstrategier. Urvalet till studien är 133 studenter från olika universitet och högskolor i Sverige som besvarade en enkät. För att mäta vuxen anknytning användes Experience in close relationship (ECR-R) och för att mäta copingstrategier användes Brief COPE. Insamlad data analyserades i SPSS med Pearsons korrelationskoefficient test och multipel regressionsanalys. Resultatet från föreliggande studie visade på ett negativt signifikant samband mellan ångestladdad anknytning och problemfokuserad coping. Resultatet visade även på ett negativt signifikant samband mellan undvikande anknytning och problemfokuserad coping. Resultatet visade på ett signifikant samband mellan ångestladdad anknytning och dysfunktionell coping. Resultatet visade även på ett signifikant samband mellan undvikande anknytning och dysfunktionell coping. Föreliggande studies resultat visade att det inte fanns något samband mellan ångestladdad anknytning och emotionsfokuserad coping. Resultatet från föreliggande studie visade även att det inte fanns något samband mellan undvikande anknytning och emotionsfokuserad coping. Resultatet visade på att ångestladdad anknytning var en signifikant prediktor av problemfokuserad coping där 15 % av variansen för problemfokuserad förklarades. Ångestladdad anknytning var en signifikant prediktor för dysfunktionell coping där 22 % av variansen förklarades. Slutsatserna är att studenter med ångestladdad och undvikande anknytning använder i lägre grad problemfokuserad coping. Studenter med ångestladdad och undvikande anknytning använder i högre grad dysfunktionella copingstrategier. Slutsatsen är även att andra variabler än vuxen anknytning påverkar användande av olika copingstrategier. / A quantitative survey study has been carried out to investigate possible correlations and predictions between adult attachment and coping strategies. The sample for the study was 133 students from various Universities and colleges in Sweden who answered a questionnaire. . To measure adult attachment this study used Experience in close relationship (ECR-R), and copingstrategies was measured by Brief COPE. Data collected were analyzed in SPSS using the Pearson correlationcoefficient test and multiple regression analysis. The results from the present study showed significant negative correlation between anxiety loaded attachment and problem focused coping. The results also showed a significant negative correlation between avoidance attachment and problem focused coping. The results from the present study showed a significant correlation between anxiety loaded attachment and dysfunctional coping. The results also showed a significant correlation between avoidance attachment and dysfunctional coping. The study results showed that there was no correlation between anxiety loaded attachment and emotion focused coping. The results also showed that there was no correlation between avoidance attachment and emotion focused coping. The result from the present study showed that anxiety loaded extension was a significant predictor of problem-focused coping where 15% of the variance of problem-focused was explained. Anxiety loaded attachment was a significant predictor of dysfunctional coping where 22% of the variance was explained. The conclusions are that students with anxiety loaded and avoidance attachment use lower grade of problem-focused coping. Students with anxiety and avoidance attachment uses increasingly dysfunctional coping strategies. It is concluded that variables other than adult attachment affects using various coping strategies.

Bakgrund Coping innebär individens förmåga att anpassa sig efter och hantera olika förhållanden. För att kunna hantera den stress som finns i sjuksköterskeyrket idag kan det behövas kunskap om olika copingstrategier. Sjuksköterskans roll och ansvar har vuxit och kräver mer av sjuksköterskan. Bristande arbetsmiljö kan bidra till ökad risk för stress i arbetet. En del i KASAM, känsla av sammanhang, är hanterbarhet vilket bland annat innebär att människan har de resurser för att möta de krav och påfrestningar den ställs inför. Syfte Att sammanställa vilka copingstrategier sjuksköterskan kan använda i omvårdnaden för att hantera stress. Metod Litteraturöversikt baserad på 15 artiklar publicerade mellan 2008 och 2018. Databaserna som användes var Cinahl, PubMed och Psycinfo. Resultat De olika copingstrategier som framkom att sjuksköterskorna kunde använda sig av för att hantera stress var Be om hjälp och socialt stöd, Positivt tänkande, Självkontroll, Problemlösning, Acceptans, Flykt och undvikande, Utöva religion samt Återhämtning. Copingstrategierna delades in i två kategorier, Känslofokuserad coping och Problemfokuserad coping. Slutsats Resultatet i litteraturöversikten visar att sjuksköterskor använder flera olika copingstrategier för att kunna hantera stress. Den mest förekommande copingstrategin var att be om hjälp och socialt stöd. / Background Coping is the individual's ability to adapt to and handle different conditions. In order to handle stress in the nursing profession today, knowledge about different coping strategies may be needed. The nursing role and the responsibility of nurses has grown and more is required of the nurse. Unhealthy working environment can contribute to increased risk of stress at work. A part of SOC, a sense of coherence, is manageability, which can mean that a person has the resources to meet the demands and stress that she or he or she faces. Aim The aim of this review of literature was to compile the coping strategies nurses use to cope with stress Method The Literature review is based on 15 articles published between 2008 and 2018. Databases used were Cinahl, PubMed and Psycinfo. Result The different coping strategies that were found showed that nurses could use Asking for help and social support, Positive thinking, Self-control, Problem solving, Acceptance, Escape and avoidance, Exercising religion and Recovery. Coping strategies were divided into two categories, Emotion-focused coping and Problem-focused coping. Conclusion The result in the literature review shows that nurses use several different coping strategies to handle stress. The most common coping strategy was to ask for help and social support.

Syftet med denna litteraturstudie var att ta reda på hur sjuksköterskan kunde stödja barn vid smärta, vilka copingstrategier barn använde sig av när de upplevde smärta och hur sjuksköterskan genom samverkan med föräldrarna kunde stödja barnet vid smärta. Metoden som användes för att göra denna studie var deskriptiv systematisk litteraturstudie. Litteratur har sökts i databaserna Elin@Dalarna och Blackwell Synergi. Sökorden som användes var children, pain, coping, care, parent, pain management, nursing, pediatric, dental care, qualitative och quality of life. Materialet i litteraturstudien har begränsats till 22 artiklar som har granskats efter mallar. Resultatet av studien visade att sjuksköterskan bör ha god kontakt med barnet för att kunna stödja det i sin smärtupplevelse. Sjuksköterskan använde oftast farmakologiska medel för att lindra barnets smärta, men även icke-farmakologiska metoder för att stödja barnet vid smärta. Olika metoder användes, som till exempel att distrahera barnet. De olika copingstrategier barnen använde sig av vid smärta var att leka, kramas, måla, blunda, tänka på något annat och avslappning. När barnet kände att de kunde hantera sin smärta så upplevde de högre livskvalitet. Föräldrarnas närvaro påverkade barnets smärtupplevelse på ett positivt sätt. Föräldrarna upplevde att de inte hade fått tillräckligt med information om sina barns smärtupplevelse. Föräldrarnas samverkan var en naturlig del i smärtbehandlingen.

Antalet människor som känner sig stressade idag stiger i takt med det ökade tempot och de höga kraven både i samhället och inom arbetslivet. Därför är det viktigt att identifiera framgångsrika sätt att motverka och reducera stress. Syftet med denna studie var att undersöka individer som bedöms arbeta i en stressfylld miljö men som inte anses påverkas negativt av stress. Vi ville undersöka vad dessa människor gör och hur de tänker när de hanterar en stressfylld situation på arbetsplatsen. Vi ville också undersöka vilka andra faktorer som påverkar deras förmåga att hantera stress samt hur de lärt sig att hantera stressfyllda situationer. Som datainsamlingsmetod har vi använt oss av intervjuer och vår studie baseras på sex stycken respondenter, vi gjorde ett bekvämlighets- samt snöbollsurval. Resultatet visar att dessa personer skapar struktur, accepterar situationen, behåller lugnet och tänker positivt för att klara av stressfyllda situationer i sin yrkesroll. Faktorer som påverkar deras förmåga att hantera dessa situationer visade sig vara synen på stress, personliga egenskaper, det sociala nätverket och graden av separation mellan arbete och fritid. Resultatet visar också att respondenterna lärt sig hantera stressfyllda situationer väl genom erfarenheter samt att de, till viss del, alltid haft den förmågan.

Bakgrund Smärta som varar längre än tre månader klassas som långvarig. Denna smärta kan leda till funktionsnedsättning och ökar behovet av vård och sjukskrivning. Långvarig smärta påverkar personer fysiskt och psykosocialt. Det kan leda till ångest och depression. Copingstrategier är de metoder som en individ kan använda sig av för att hantera sin smärta. Syfte Syftet var att belysa erfarenheter av copingstrategier hos patienter med långvarig smärta. Metod Designen för detta arbete var en icke-systematisk litteraturöversikt. Litteratursökningarna gjordes i databaserna PubMed, PsycInfo och CINAHL. De 12 artiklar som inkluderades i resultatet granskades med stöd av Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. Den dataanalysmetod som användes i denna litteraturöversikt var en integrerad analys. Resultat Resultatet delades in i tre huvudkategorier: fysiska copingstrategier, mentala copingstrategier och sociala copingstrategier. De huvudfynd som hittades var att träning som copingstrategi kunde vara mycket hjälpsamt för smärthantering men kunde även leda till ökad smärta och ångest. Vila och planering gjorde mycket för patienters energi. Andlighet och inställning bidrog till en ökad acceptans. Relationer, emotionellt stöd och sysselsättning visade sig vara effektiva copingstrategier. Slutsats Många olika typer av copingstrategier användes av patienter, men det framkom att ingen copingstrategi passade alla. Denna litteraturöversikt visade att det kan vara svårt för vården att rekommendera copingstrategier. Dock visade det sig att en sjuksköterska behöver vara lyhörd i mötet med patienter med långvarig smärta och bör kunna förmedla kunskap kring copingstrategier. Vidare kan sjuksköterskan fungera som stöd och guida patienter till att hitta de strategier som fungerar för dem. / Background Pain that lasts longer than three months is classified as chronic. This pain can lead to disability and increases the need for healthcare and sick leave. Chronic pain can affect individuals physically and psychosocially. It can lead to anxiety and depression. Coping strategies are the methods an individual can use to manage their pain. Aim The aim was to illustrate experiences of coping strategies in patients with chronic pain. Method The design of this study was a non-systematic literature review. Literature searches were conducted in the databases PubMed, PsycInfo, and CINAHL. The 12 articles included in the result were reviewed using the assessment tool from Sophiahemmet University. The data analysis method used in this litterature review as an integrated analysis. Results The results were divided into three main categories: physical coping strategies, mental coping strategies and social coping strategies. The key findings were that exercise as a coping strategy could be very helpful for pain management but could also lead to increased pain and anxiety. Rest and planning significantly benefited patients' energy. Spirituality and mindset contributed to increased acceptance. Relationships, emotional support, and employment were shown to be effective coping strategies. Conclusions Many different types of coping strategies were used by patients, but it emerged that no coping strategy suited everyone. This literature review showed that it can be challenging for healthcare providers to recommend coping strategies. However, it was found that a nurse needs to be responsive in the encounter with a patient with chronic pain and should be able to convey knowledge about coping strategies. Furthermore, the nurse can serve as a support and as a guide to aid patients in finding the strategies that work for them.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva relationen mellan smärta och vardagsaktiviteter hos vuxna personer med RA. Frågeställningarna fokuserar på att besvara hur smärta påverkar vardags­aktiviteter samt hur vardagsaktiviteter påverkar smärta hos vuxna personer med RA. Metod: Metoden scoping review har använts för att besvara syftet genom att kartlägga och sammanfatta aktuella artiklar inom området. Resultat: Resultatet av studien är att smärta påverkar vardagsaktiviteter såväl som att vardags­aktiviteter påverkar smärta. Smärta påverkar olika typer av vardagsaktiviteter, men i störst grad sociala aktiviteter och fritidsaktiviteter. Aktiviteter kunde leda till ökad smärta. Personer med RA använde aktiviteter som distraktion från smärta. Olika strategier kunde användas för utfö­rande av aktiviteter trots smärta.  Slutsats: Smärta påverkar mängden och typen av aktiviteter som finns i aktivitetsmönstret hos personer med RA på ett negativt sätt, vilket kan leda till dålig aktivitetsbalans, som i sin tur leder till försämrad hälsa och välbefinnande. Aktiviteter kunde också påverkar smärta negativt, exempelvis utfördes ofta för stor mäng av aktiviteter under symptomfria perioder, vilket ledde till ökad smärta, men även försämrad aktivitetsbalans. Strategier som personerna med RA använde var att utföra aktiviteter som distraktion från och/eller trots smärta. Dessa aktiviteter hade ett personligt värde enligt ValMOs värdedimensioner. / Aim: The aim of the study is to describe the relationship between pain and everyday activities in adults with RA. The two issues focus on answering how pain affect everyday activities and how everyday activities affect pain in adults with RA. Method: The method scoping review, was applied to answer the aim and the issues through charting and summarizing current articles within the subject. Result: The result of the study was that pain affect everyday activities as well as everyday activi­ties affect pain. Pain affect different types of activities, but above all social activities and leisure activities. Activities could lead to increased pain. Different strategies were used to perform activities despite pain. Conslusion: Pain affect the amount and type of activities in the activity pattern in adults with RA in a negative way, which can lead to poor activity balance, which in turn leads to worsened health and wellbeing. Activities could affect pain negatively as well, for example a big amount of activities were performed during symptom free periods, which in turn could lead to both increased pain but also poor activity balance. Strategies that were used were to perform activi­ties as a distraction to and/or despite pain. These activities had a personal value and had a personal value according to the value dimensions of ValMO.

Sekundär traumatisering är ett tillstånd som kan drabba yrkesverksamma som arbetar i människobehandlande yrken med traumautsatta klienter. Att bli sekundärt traumatiserad innebär att socialarbetaren blir traumatiserad av klientens berättelser. Denna studie syftar till att undersöka socialarbetarens förståelse och upplevelser av fenomenet sekundär traumatisering samt om och hur hälsan påverkas hos socialarbetare till följd av emotionellt påfrestande arbetsuppgifter. Studien ska även undersöka vilka strategier socialarbetare tillämpar för att minimera risken att utsättas för sekundär traumatisering. Genom en kvalitativ forskningsmetod har fem intervjuer ägt rum med socialsekreterare som arbetar inom socialtjänsten. Resultatet visar på att socialarbetare är en utsatt yrkesgrupp där arbetsuppgifterna ökar risken att utsättas för sekundär traumatisering. Genom intervjusvaren visar samtliga respondenter på symptom på sekundär traumatisering. Resultaten har analyserats utifrån Lazarus (1999) copingteori samt Antonovskys (2005) KASAM, känsla av sammanhang. Den sekundära traumatiseringens omfattning regleras utifrån arbetsmiljö, tidigare erfarenheter av trauma, egna strategier och egenvård. Resultatet visar även på att socialarbetare som tillämpar egna strategier för att uppnå välbefinnande löper lägre risk att utsättas för sekundär traumatisering. De copingstrategier som används som skyddsfaktorer är ventilering med kollegor, känslan av meningsfullhet kopplat till arbetet samt återhämtning. Studien visar även på att socialarbetarnas privatliv påverkas av deras yrkesroll. / Secondary traumatization is a condition that can affect professionals who work in human treatment professions with trauma-exposed clients. Secondarily traumatized means that the social worker is traumatized by the client's stories. This study aims to investigate the social worker's understanding and experiences of the phenomenon of secondary traumatization and if and how the health of social workers is affected as a result of emotionally stressful tasks. The study will also examine what strategies social workers apply to minimize the risk of being exposed to secondary traumatization. Through a qualitative research method, five interviews have taken place with social workers who work in the social services. The results show that social workers are a vulnerable professional group where the tasks increase the risk of being exposed to secondary traumatization. Through the interview responses, all respondents show symptoms of secondary traumatization. The results have been analyzed based on Lazarus' (1999) coping theory and Antonovskys (2005) SOC, sense of coherence. The extent of secondary traumatization is regulated based on the work environment, previous experiences of trauma, own strategies and self-care. The results also show that social workers who apply their own strategies to achieve well-being are at lower risk of being exposed to secondary traumatization. The coping strategies used as protective factors are venting with colleagues, the feeling of meaningfulness linked to work and recovery. The study also shows that the social workers' private life is affected by their professional role.

Background: In Sweden, approximately  60,000 people are diagnosed with some sort of cancer every year. Of those, one-fifth are parents with minors. A cancer diagnosis can create great uncertainty for the diagnosed patient and their families. It is important, for many cancer patients, to receive psychological support and that the healthcare professionals, including counselors, who work with this patients possesses the knowledge required to be able to help them in the best way. Aim: I wish to highlight the various copingstrategies and provide greater insight into how parents, diagnosed with cancer and having young children, manage and experience their situation. I also want, from a gender perspective, to see if there are any similarities or differences in how mothers perceive their situation compared to fathers. Method: Descriptive literature review of 9 scientific articles. Results: Many of the coping strategies that parents used was focused on protecting their children. For instance, the parents would hesitate to talk to their children about the diagnosis because they felt that they lacked knowledge on how to talk to children about such a difficult subject In a good way. That led, in some cases, to the fact that some parents concealed the diagnosis or embellished the truth to their children. It also emerged from the study that procedures was one of the most common copingstrategies and seemed to have a positive effect on both the sick parent and the rest of the family.One of the differences between diagnosed mothers and fathers was that the mothers found it difficult to balance their own well-being while being a good parent.The guilt that it resulted in these mothers could be linked to how we see parenting. We could potentially link the guilt that these diagnosed mothers felt trying to find the balance between their own well-being and performing the good mother role to the general way we view parenting in our society today to the way we view parenting. Conclusion: Continues research must be done on how parents diagnosed with cancer and with minor children experience and manage their situation when there seems to be so little research done in this area. The findings of the literature shows that socialworkers and other healthcare staff must, if they do not already have it, acquire knowledge about how these parents can best talk to their children about cancer. It would also be desirable that the curators had an awareness of how the perception of the different parental roles affects both the individual and its environment during the period of illness. Increased awareness leads to increased understanding and increases the chance for the right help and support. / Background: In Sweden, approximately 60,000 people are diagnosed with some sort of cancer every year. Of those, one-fifth are parents with minors. A cancer diagnosis can create great uncertainty for the diagnosed patient and their families. It is important, for many cancer patients, to receive psychological support and that the healthcare professionals, including counselors, who work with this patients possesses the knowledge required to be able to help them in the best way. Aim: I wish to highlight the various copingstrategies and provide greater insight into how parents, diagnosed with cancer and having young children, manage and experience their situation. I also want, from a gender perspective, to see if there are any similarities or differences in how mothers perceive their situation compared to fathers. Method: Descriptive literature review of 9 scientific articles. Results: Many of the coping strategies that parents used was focused on protecting their children. For instance, the parents would hesitate to talk to their children about the diagnosis because they felt that they lacked knowledge on how to talk to children about such a difficult subject In a good way. That led, in some cases, to the fact that some parents concealed the diagnosis or embellished the truth to their children. It also emerged from the study that procedures was one of the most common copingstrategies and seemed to have a positive effect on both the sick parent and the rest of the family.One of the differences between diagnosed mothers and fathers was that the mothers found it difficult to balance their own well-being while being a good parent.The guilt that it resulted in these mothers could be linked to how we see parenting. We could potentially link the guilt that these diagnosed mothers felt trying to find the balance between their own well-being and performing the good mother role to the general way we view parenting in our society today to the way we view parenting. Conclusion: Continues research must be done on how parents diagnosed with cancer and with minor children experience and manage their situation when there seems to be so little research done in this area. The findings of the literature shows that socialworkers and other healthcare staff must, if they do not already have it, acquire knowledge about how these parents can best talk to their children about cancer. It would also be desirable that the curators had an awareness of how the perception of the different parental roles affects both the individual and its environment during the period of illness. Increased awareness leads to increased understanding and increases the chance for the right help and support.