Syftet med den här studien har varit att belysa och analysera de diskursiva konstruktionerna av begreppet pedagogiskt ledarskap i Stockholms stads kvalitetsutmärkelse i kategorin förskola. De frågor som jag har svarat på är vilka diskurser kring pedagogiskt ledarskap kan identifieras i förskolechefers deklarationer i bidragen och hur begreppet pedagogiskt ledarskap konstrueras i dessa bidrag. Metoden jag har använt för att genomföra studien har varit diskursanalys. Studieobjekt har varit de fyra sista tävlingsbidragen som har vunnit kvalitetsutmärkelsepriset. I dessa bidrag har jag fokuserat på de frågorna som förskolecheferna har svarat på i rubriken chef- och ledarskap. I min diskursanalys har jag använt mig av diskursteorin som analysverktyg. Utifrån de redskap som diskursteorin innehåller har jag utvecklat de analytiska begreppen som konstrueras och konstruerar de diskurser som formar begreppet pedagogiskt ledarskap. Studiens resultat har visat att det går att urskilja två dominerande diskurser i relation till pedagogiskt ledarskap, New Public Management och Reggio Emilias approach. Dessa två diskurser formar i sin tur sättet hur ledarskapet framställs i bidragen. Studiens slutsats visar att det pågår en kamp mellan de dominerande diskurserna. I den kampen är New public management den diskursen som på ett kontingent sätt har en hegemoni i de analyserade bidragen.

Denna uppsats avsikt är att studera hur två pedagoger på två förskolor dels praktiserar högläsning, dels ser på högläsningens betydelse för barnen. Forskning har visat att den mesta läsningen sker som lugnande åtgärd. Frågeställningarna i denna uppsats var vilket de anser är syftet med att läsa för barnen, hur högläsningen är organiserad, hur det samtalas före, under och efter läsning samt hur böckerna väljs. Undersökningen genomfördes genom observationer av lässtunder på en avdelning per förskola samt intervjuer av de pedagoger som höll i lässtunderna. Observationer och intervjuer kompletterade varandra för att kunna få svar på alla frågeställningarna. Högläsning sker alltid efter lunch och är avsett som vila och nedvarvning för barnen. Det förekommer sällan organiserad eller planerad läsning vid andra tillfällen på de båda förskolorna. Pedagogerna anser att trots vilan är det viktigt att läsningen bidrar till barnens språkutveckling. En av pedagogerna anser det viktigt att veta vad boken handlar om så att den ger något att samtala om med barnen samt att det är viktigt att veta att boken ligger på en lagom nivå för barnen så att den inte är för lätt eller svår för dem. Samtalen organiseras olika på de båda förskolorna på den ena görs barnen mer delaktiga och stöttas i samtalen, på den andra får barnen prata om de vill men de som inte gör det uppmuntras inte. Både i tidigare forskning och i resultaten i denna studie visar att samtalen kring läsning skiljer sig mellan olika typ av litteratur. Faktaböcker genererar mycket samtal och frågor. Båda förskolorna får böcker från biblioteket via bokbussen och de flesta av böckerna på förskolorna kommer därifrån. Det visar att biblioteket är en viktig faktor för att barnen får höra olika typer av litteratur och för att få möjligheter att tala om varierade områden.

Genom denna studie synliggörs förskollärares föreställningar om barn och könsnormer i förskolans fria lek, för att nå en ökad förståelse för hur kön och könsnormer konstruerasi förskolans fria lek. Sex förskollärare har intervjuats och analysen utfördes genomanvändandet av teorier om essentialism, socialkonstruktivism och socialisering. Resultaten i studien visar att förskollärare uppfattade att deras närvaro är avgörande förom barn förstärker eller motverkar klassiska könsnormer och stereotyper i den frialeken. Det visade sig också att fri lek främst äger rum då det är resursbrist påförskolorna vilket skapar strukturella hinder som i sin tur bidrar till förstärkande avkönsmönster. I slutändan får detta följden att barn förhåller sig till dominantakönsnormer i den fria leken.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka uppfattningar och erfarenheter förskollärare och lärare i förskoleklassen har av barns övergång från förskola till förskoleklass. Åtta intervjuer, med fyra förskollärare respekterive fyra lärare i förskoleklassen, genomfördes i en stad i mellersta Sverige. Resultatet visar att det finns fler likheter än skillnader när det gällerde uppfattningar och erfarenheter förskollärare respektive lärare i förskoleklassen har om barns övergång från förskola till förskoleklass. Både förskollärare och lärare i förskoleklassen anser att trygghet är den absolut viktigaste faktorn för att det ska bli en bra övergång från förskola till förskoleklass. Även närheten mellan förskola och förskoleklass ansågs som en viktig faktor för att underlätta för barns övergång. Tiden verkade som en begränsande faktor, vilket försvårade övergången. Undersökningen visar också att det sker en liten eller ingen samverkan alls mellan de olika verksamhetsformerna. Förskollärarna uppfattar att de har ett begränsat inflytande när det gäller övergångsplanen då de varken har varit med och reviderat den eller varit med på utvärderingen av själva övergångsprocessen. / <p>Godkännandedatum: 2016-06-05</p>

Syftet med denna kvalitativa studie är att genom fyra semistrukturerade intervjuer av förskollärare få en inblick i hur de ser på utemiljön som lärmiljö med inspiration av ett relationellt perspektiv. Följande frågeställningar ligger till grund för studien:   Hur talar förskollärarna om förskolans utomhusmiljö? Hur används utemiljön i den dagliga verksamheten?   Resultatet av studien visar att det finns en medvetenhet om utemiljöns potential som lärmiljön men att det skiljer sig i om den ses som ett komplement till inomhusmiljön eller som en del av verksamheten. Flertalet förskollärare ser sig själva som ett redskap att använda i barnens lärande och utveckling och att deras roll i att erbjuda utforskande och lärande miljöer är att tolka och skapa. Resultatet visar också att det krävs närvarande och engagerade pedagoger för att uppmärksamma vad varje nytt möte med miljö eller andra personer innebär och vilka möjligheter det i sin tur skapar.  Utemiljön är ett begrepp som innefattar både gården, skogen, närmiljön och ibland ännu längre bort. Gården ses som en bra miljö för barnen att använda hela sitt rörelsespektra i och vår tolkning av studien är att den tillskrivs mer pedagogiskt värde än vad miljön bortom staketet gör.

Den här studien handlar om hur barns naturvetenskapliga utforskande kan ske på två förskolor, och hur pedagogerna använder läroplanen i det naturvetenskapliga lärandet. I undersökningen användes följande frågeställningar: Hur upptäcker barnen naturvetenskap i förskolans miljö? Vilka förutsättningar finns i förskolan för barnens naturvetenskapliga lärande enligt observationer och intervjuer? På vilket sätt beskriver pedagogerna att de införlivar läroplanen i det naturvetenskapliga lärandet? För att söka svar på frågeställningarna användes metoderna observation och intervju vid två olika förskolor i en medelstor kommun. Data från genomförda observationer, barn- samt pedagogintervjuer har analyserats för att söka efter mönster och nyckelord. Analyserna visade att barn utforskar naturvetenskap i förskolans miljö i sin lek samt genom sin kropp och sina sinnen. Barnen behöver vara aktiva och delaktiga i sitt lärande, förklarade de intervjuade pedagogerna. Pedagogerna bör finnas tillhands som medforskare för att ta tillvara barnens intressen och ställa frågor som väcker deras fortsatta utforskande och nyfikenhet. Det naturvetenskapliga arbetet dokumenterades genom bilder som användes för reflektion och som diskussionsunderlag för barn och vuxna. Pedagogernas intresse och engagemang för ämnet naturvetenskap är troligen en faktor som påverkar hur förskolorna arbetar med naturvetenskap. En annan faktor för barns utforskande är vilken miljö de erbjuds, både närmiljön och den miljö som pedagogerna kan påverka och utforma. De studerade förskolorna arbetar med läroplanen regelbundet genom att de utvärderar verksamheten mot läroplanens mål och riktlinjer. Detta ses som ett ständigt utvecklande av verksamheten för att stimulera och väcka barns naturvetenskaplig utforskande.

Lek är en viktig del i barns uppväxt och verkar vara ett behov som barn har. Bråklek är en aktiv lekform som uppskattas av många barn, och innefattar bland annat spring, jage, klättring, brottning, fasthållning och sparkar. Dock kan lekformen väcka starka känslor hos vuxna eftersom de kan uppleva bråkleken obehaglig. Den kan vara utmärkande, dra till sig uppmärksamhet och ibland uppfattas våldsam vid första anblick. Förskollärare resonerar och förhåller sig till barns bråklek på olika sätt, vår ambition med studien är att synliggöra dessa förhållningssätt.SyfteSyftet är att undersöka förskollärares förhållningssätt till och sätt att resonera kring förskolebarns bråklek.MetodStudien utgår från kvalitativ metod. Fyra förskollärare, som arbetar med barn i åldrarna tre-fem år, har intervjuats.ResultatResultatet visar att förskollärare har olika förhållningssätt till bråklek och att de beskriver den på olika vis. Deras syn är att bråklek både leder till utveckling och lärande, samt kan uppfylla olika behov hos barnen. Vad gäller hantering av bråklek visar resultatet att förskollärare väljer olika sätt att hantera bråklek på, gemensamt är att alla pekar på vikten av vuxennärvaro. När leken anses olämplig används olika strategier för att styra den till att bli mer konstruktiv. Strategier som används är att erbjuda barnen nytt material eller hänvisa dem till andra miljöer, men i vissa fall väljer förskollärare istället att avbryta leken helt. Resultatet visar även att några förskollärare anser att det är viktigt att tillåta bråklek för de barn som vill ägna sig åt lekformen.

InledningSpråk i samspel med barn och vuxna i den pedagogiska verksamheten kan möjliggöra en språkutveckling tillsammans med medvetna pedagoger i en stimulerande lek och lärmiljö. Pedagogernas förhållningssätt är betydande för barns språkliga utveckling och de ska se till att barn kommer i kontakt med språket på ett varierat och lustfyllt sätt. SyfteSyftet är att undersöka pedagogers syn på språkutveckling, lek och lärmiljö samt hur pedagoger stimulerar barns språkutveckling i lek och lärmiljö på förskolan utifrån förskolans uppdrag. MetodI den här undersökningen valt att använda oss av en kvalitativ metod med intervju som verktyg för att samla in data. ResultatSamtliga pedagoger i resultatet hävdar vikten av arbete kring språkutveckling på förskolan. Undersökningen påvisar betydelsen av samspel samt pedagogernas förhållningssätt. Det vill säga närvarande, stöttande och aktiva pedagoger i arbetet med språk samt dess utveckling. Pedagogerna är medvetna om lek och lärmiljöns betydelse för en språkutveckling ska ske. Resultatet visar att pedagoger uttrycker betydelsen av goda kunskaper kring språkets betydelse och uppbyggnad samt vikten att möjliggöra språkutveckling på förskolan.

Bakgrunden  I den teoretiska bakgrunden belyser vi vad pedagoger enligt Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev.2010) har i uppdrag att jobba med utifrån genus och normer. Vidare berörs barnbokens historia där boken hade som uppgift att fostra barn (Kåreland 2015, s. 21) samt barnbokens funktion där exempelvis Granberg (1996, ss. 41-45) belyser att barnboken kan ge barn lustfyllda upplevelser men också att läsningen på förskolan alltför ofta används som lugnande och för att fylla ut tiden. Den nationella och internationella forskningen synliggör genus i förhållande till barnboken där SOU (2006:75) visar i sin forskning att pojkar är överrepresenterade i barnboken. Diskursanalys är det som ligger som teoretisk grund för vår studie, då vårt syfte är att synliggöra hur förskollärare i fokusgruppsintervju uttrycker vilken funktion barnboken har i verksamheten. Syftet  Syftet med studien är att redogöra för hur förskollärare beskriver barnboken som ett verktyg och vilken funktion den har i förskolan.Frågeställningar  Hur väljer förskollärarna litteratur till förskolan?  Vilken funktion har barnboken i förskolan enligt förskollärarna?  Vilken roll har barnboken i förskolan ur ett genusperspektiv? Metoden  Metoden som använts i studien har varit den kvalitativa intervjumetoden fokusgrupp, där vi använt oss av ljudinspelning. Vi har valt att utgå från en urvalsgrupp bestående av fem deltagare fördelade på två förskolor. Resultatet  Utifrån resultatet framkom det att barnboken används efter barns intresse samt behov, för att stimulera språket och också som ett dämpande verktyg. Deltagarna ansåg också att barnboken fyller en funktion i arbetet med barnen för att synliggöra och samtala om genus och att visa på olikheter men trots det så är det inget som sker i en planerad verksamhet utan mer spontant. De betonar också att barnboken förändrats och att den visar på mer normbrytande karaktärer än de äldre barnböckerna vilket de menar underlättar i arbetet med genus. En betydelsefull faktor i arbetet med barnboken är, enligt deltagarna, pedagogernas förhållningssätt och medvetenhet.

InledningBarns intresse för språk och skriftspråk i förskolan är anledningen till vårt intresse för denna studie. Att få ökad kunskap om hur pedagoger som arbetar inom Reggio Emilias pedagogiska filosofi tar tillvara barns naturliga nyfikenhet för bokstäver. Vår bild av denna pedagogiska filosofi är att de har ateljéer som stimulerar skapandet hos barnen, men att de har mindre fokus på skriftspråket.SyfteSyftet med denna studie är att ta reda på hur pedagoger inom Reggio Emilia filosofin beskriver sitt arbetssätt med att stimulera barns intresse för skriftspråket, i åldern 1-5 år.MetodI denna studie har vi valt att använda en fenomenografisk forskningsansats, en kvalitativ undersökning med fokusgruppsintervjuer som redskap. Vi kan med denna metod tolka deltagarnas tankar och uppfattningar om ett visst ämne, där fokus har varit på deras olika uppfattningar, det vill säga variationen i hur de förstår ämnesområdet.ResultatResultatet visar på att pedagogerna arbetar aktivt med att stimulera och utmana barns verbala språk och språkutveckling, men vi upplevde att pedagogerna inte arbetade så medvetet med skriftspråket. De nämnde att den verbala kommunikationen mellan barn och mellan barn och vuxen främjar barns språkutveckling. De använder många olika material på ett varierande sätt för att tillgodose alla barns olika sätt att närma sig skriftspråket. Pedagogerna använder både helordsmetoden och ljudningsmetoden i sitt arbete med barnen. De påtalar vikten av att använda språklekar som ingår i den dagliga verksamheten, såsom rim och ramsor, högläsning, återberättande och sång.