Denna studies syfte är att bidra till kunskap gällande hur pedagoger kan påverka barns självbild. För att uppnå syftet har följande frågeställningar använts: Hur bemöter pedagogerna barnens känslor i förskolans vardagliga verksamhet? På vilka sätt anser pedagogerna det är viktigt att arbeta för att kunna skapa en miljö där alla barnen kan känna sig uppskattade och trygga? Metoderna som användes för att söka svar på ovanstående frågor, var både intervjuer och observationer där tre förskoleavdelningar deltog. Tre pedagoger intervjuades om sin syn på pedagogens betydelse för barns självbild och utöver detta observerades hur pedagogerna bemötte barnens känslor. Resultatet visar att pedagogers förhållningssätt har en avgörande betydelse för hur barnens självbild ser ut, då både utifrån hur de bemöter barnen och utifrån hur de arrangerar samt utformar miljön på förskolan. Vidare framkommer att barns känslor oftast uppmärksammas och bekräftas, men att de ibland kan avstyras. Slutsatserna som dras är att pedagogernas förhållningssätt är av största vikt för hur barns självbild ser ut, genom att deras bemötande och organisering utav miljö påverkar hur barnen känner för sig själva.

Syftet med studien är att skapa kunskap om barns möjligheter till estetiska uttrycksformer i ateljémiljöer. För att kunna besvara detta har vi använt oss av en kvalitativ forskningsmetod. Vi har därför genomfört en fallstudie på en förskola som är Reggio Emilia-inspirerad, där vi har intervjuat två förskollärare samt två förskolebarn i femårsåldern. Vi har även observerat förskolans verksamma ateljémiljö. Vårt insamlade material presenterar vi sedan med hjälp av en tematisk analysmetod.   Våra forskningsfrågor som väglett oss genom studiens gång är: -         På vilket sätt utgör atlején i förskolan en plats där barn får möjlighet att behärska alla typer av tekniker som målning, teckning och arbete med lera? -         På vilket sätt utgör ateljén i förskolan en plats där förskollärare samt barnen i verksamheten blir inspirerade till att utforska tankar och idéer som uppstår i verksamheten?   I denna fallstudie har vi utgått från Nordin Hultman (2004) som är legitimerad barnpsykolog och filosofie doktor samt Vecchi (2010) som är en välrenommerad ateljerista inom Reggio Emiliafilosofin. Det finns även vissa inslag av det sociokulturella perspektivet.   Ett av resultaten i studien var att ateljéns placering på förskolan påverkade användandet av den. Av informanterna kom det fram att verksamheten påverkades av att ateljén inte ligger visuellt synlig och därför inte används i den grad man hade önskat. Det andra resultatet var att miljön i ateljén bör vara uppbyggd på ett tillåtande sätt. I den vetenskapliga forskningen framförs det att det är viktigt att materialet är placerat så att barnen själva kan ta av det samt att materialet synliggörs. Av informanterna framkom det att barnens möjligheter till estetiska uttrycksformer påverkas av materialets placering samt hur förskollärarnas inställning är till en tillåtande atmosfär.

Syftet med denna studie var att undersöka förskolepedagoger samt förskolechefers upplevelser kring kontakten och samverkan med socialtjänsten. Fokus ligger främst på kontakten kring orosanmälningar då förskolepersonal har en lagförd skyldighet att anmäla till socialnämnden när de misstänker eller får kännedom om att ett barn far illa. Tanken är att studien ska bidra till att ge en bättre insikt och förståelse för förskolepersonalens upplevelser av kontakten med socialtjänsten för att förhoppningsvis kunna leda till en bättre samverkan mellan verksamheterna. Socialtjänstlagen belyser att socialnämnden ska samverka med andra verksamheter när det kommer till barn som far illa, dock visar tidigare forskning att majoriteten av förskolepersonal har en negativ inställning eller en dålig upplevelse i kontakten med socialtjänsten. I denna kvalitativa studie har det utförts sju intervjuer med förskolepedagoger samt förskolechefer. Resultatet visar att förskolepersonalen överlag har positiva erfarenheter och är tillfreds med den kontakt de har med socialtjänsten, men att det finns vissa förutsättningar för att en god samverkan ska komma till stånd. En återkommande förutsättning var vikten av att ha en personlig och kontinuerlig kontakt mellan verksamheterna. Det framkommer även en del hinder som gör det svårare för att få till en optimal samverkan så som sekretesslagstiftningen och brist på återkoppling från socialtjänsten till förskolan.

I den här studien har vi valt att studera vad pedagoger har för erfarenheter av hur barn tar sig in i lek och vilka tillträdesstrategier som är de vanligaste. Vi har därför utfört intervjuer med pedagoger som vi spelat in för att ta reda på våra forskningsfrågor. Under intervjerna samt då vi bearbetat materialet har vi utgått ifrån Corsaros 15 tillträdesstrategier samt annan forskning inom forskningsfältet. I resultatet presenterar vi pedagogers tidigare erfarenheter av hur barn tar sig in i lek. Vi tar också upp vilken respons barn får i sina försök till tillträde enligt pedagogerna och vilka strategier pedagoger upplever är mer och mindre förekommande. En annan aspekt vi tar upp i resultatet är vilken roll pedagogen har då barn blir nekad till lek. Studien har visat att det finns två strategier som är mest förekommande enligt de sju pedagoger vi intervjuat och de poängterade även vikten av att vara närvarande som pedagog när ett barn blir nekad till lek för att kunna hjälpa och stötta barnet.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare uppfattar att de kan stödja barn med ett utagerande eller inagerande beteende i deras sociala samspel med andra barn och vuxna i förskolan. Frågeställningen är följande: hur uppfattar förskollärare att de kan stödja förskolebarn med ett utagerande eller inagerande beteende i deras sociala samspel med andra barn och vuxna i förskolan? Fem intervjuer med förskollärare från olika områden med varierande socioekonomisk status i en stor stad genomfördes. Den teoretiska utgångspunkten i arbetet är Nilholms tre perspektiv på specialpedagogik. Resultaten visar att alla förskollärarna utgår ifrån både det kompensatoriska och kritiska perspektivet när de beskriver sina uppfattningar av orsaker till ett inagerande eller utagerande beteende, vad som kännetecknar dessa barn och hur de kan stödjas. Det är däremot bara vissa som anser att ett dilemmaperspektiv existerar. Olika kategorier i de intervjuades svar urskiljs som placeras in i de olika perspektiven.    Kategorier som överensstämmer med ett kompensatoriskt perspektiv där barns inre brister betonas är en positiv syn på diagnoser och olika segregerande undervisningssätt. Dessa är att pedagogerna är nära barnet utan att undvika stämpling och att det inagerande eller utagerande barnet samspelar eller leker ensam med den vuxne i förskolan. Förskollärarna framhäver i det kritiska perspektivet istället att miljön ska anpassas till barnen, exempelvis genom att ha mindre grupper, bildstöd och rollspel i förskolan. Diskussionen och mina slutsatser visar att det finns både likheter och skillnader med tidigare forskning. De flesta intervjuade är samtidigt både positiva och negativa till diagnoser av inagerande och utagerande barn och vissa anser att diagnoser bara är bra i allvarliga fall.

Detta är en studie som behandlar pedagogers resonemang kring användande av datorplattan i förskolans verksamhet. Syftet har varit att ta reda på hur pedagoger resonerar kring detta och vad de reflekterar kring hur det kan spela roll för barnens möjligheter att använda datorplattan i förskolan. Detta är en kvalitativ studie där fyra intervjuer med pedagoger har genomförts. Sedan har det resultat som intervjuerna gett analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv med begrepp som proximal utvecklingszon, mediering, artefakt och affordance. Resultatet visar att de reflektioner som pedagogerna gör ser olika ut utifrån deras eget förhållningssätt, intressenivå och kunskapsbakgrund. Pedagogernas resonemang visar på att deras användande av datorplattan och möjligheterna för barnens användande påverkas av deras egna tankar kring hur datorplattan bör användas i förskolans verksamhet. Resultatet diskuteras i relation till tidigare forskning som belyser datorns och datorplattans plats i förskolan, hur barnens användande av datorplattan i förskolan ser ut och hur pedagoger söker kunskap online för att utveckla användandet av datorplattan i förskolan. Slutligen kommer slutsatsen av studien som visar på att pedagogers resonemang kring hur datorplattan bör användas i förskolan påverkas av var deras egen närmaste utvecklingszon ligger och hur deras egen uppfattning om datorplattans för och nackdelar ser ut.

I denna studie undersöks hur förskollärare beskriver att de arbetar med flerspråkiga barns andraspråksutveckling. Som både statistik över barnen i förskolan samt tidigare forskning lyfter fram så har antalet flerspråkiga barn i den svenska förskolan ökat och det blir då också allt viktigare att ha kunskap om flerspråkighet inom förskolläraryrket. Resultatet i denna studie visar på att förskollärarna ser flerspråkighet i förskolan som något positivt och, i enlighet med läorplanen för förskolan som säger att stor vikt ska läggas vid att stimulera varje barns språkutveckling, ser de det språkutvecklande arbetet som något centralt och viktigt. Något som samtliga förskollärare varit överens om som viktiga punkter i arbetet med barnens andraspråksutveckling är att samtala mycket med dem och se till att prata tydligt.

Det här är en studie om hur pedagoger i förskolan stödjer barns kamratrelationer. Syftet med studien var att undersöka vilka strategier pedagoger använder sig av för att stödja barns kamratrelationer och hur dessa påverkar barnen. Empirin samlades in genom åtta observationstillfällen på fyra olika förskolor. Resultatet visar att pedagogerna arbetade med tre övergripande strategier: användandet av material, skapande av samspelssituationer samt att agera förebildande. Därtill förekommer också vissa ageranden från de observerade pedagogerna som innebär att barn går miste om att skapa och upprätthålla kamratrelationer. Utifrån vad resultatet sammantaget visar, är det tydligt att pedagogerna hade en viktig roll i stödjandet av barns kamratrelationer. I analysen problematiseras hur pedagogernas agerande möjliggör eller försvårar för barnen att få ett erkännande som stärker deras självbild. Studiens slutsats är att när pedagoger tillämpar en strategi skapar det fler samspelssituationer som utvecklar barnens sociala kompetenser och som på sikt förväntas leda till fler kamratrelationer.

Syftet med denna studie var att fördjupa kunskapen om vilka förutsättningar bilderböcker ger förskolan i arbetet med att motverka traditionella och stereotypa föreställningar om kvinnligt och manligt. En jämförande kvalitativ text- och bildanalys av åtta bilderböcker ur ett genusperspektiv med fokus på normkritik utfördes.  Resultatet visade en tydlig skillnad i de budskap som förmedlades i bilderböckerna. Från typiska traditionella könsmönster som befäste vardagliga föreställningar om kvinnliga och manliga egenskaper och beteenden, till utmanande, normöverskridande könsmönster.  Resultatet visade även en tydlig manlig dominans bland karaktärerna i bilderböckerna. Vår slutsats blir ändock att både vanligt förekommande bilderböcker utan tydligt uttalat normkritiskt innehåll och bilderböcker med uttalat normkritiskt innehåll skapar goda förutsättningar för jämställdhetsarbete. Det krävs dock en högre jämställdhetskompetens hos pedagoger i det normkritiska arbetet med de vanligt förekommande bilderböckerna.

Inledning: Att barn får utveckla sitt språk är viktigt. Det finns många möjligheter att arbeta utifrånbarnlitteratur i förskolan för att främja barns språkutveckling. Barnlitteraturen medför dessutomflera andra möjligheter för barnen som att få inblick i olika perspektiv och uppleva olika världar,stimulera fantasin men även att kunna relatera till sig själv och till vardagslivet. När man dessutombearbetar barnlitteraturen genom att använda sig av sagopåsar, sång, musik, dramatisering, digitalaverktyg samt att rita och måla m.m. ökar förståelsen om innehållet i litteraturen.Syfte: Syftet med studien är att ta reda på hur några pedagoger arbetar med barnlitteratur för attfrämja barns språkutveckling med särskilt fokus på samspelet mellan pedagog och barn samt hurarbetssättet innefattar förskolans uppdrag och de mål som berör barns språkutveckling i Läroplanför förskolan 98 (rev. 10).Metod: Två kvalitativa intervjuer med pedagoger verksamma på en litteraturprofilerad förskola hargenomförts. Observation av den fysiska språkmiljön samt samspelet mellan pedagoger och barnunder högläsningssituationer har även gjorts.Resultat: I resultatet av studien kan man se att pedagogerna är medvetna om hur de ska användaspråket i vardagen med barnen för att främja barnens språkutveckling. Samarbetet med biblioteketär bra, men problem i arbetet med den litteraturprofilerade verksamheten som visar sig är attbarngruppen är för stor, att det dessutom finns för många andra uppgifter som måste genomförasoch att pedagogerna upplever tidsbrist. Under högläsningssituationerna samtalar tre av de fyrapedagogerna om textens innehåll och om böckernas bilder samt uppvisar stor språklig medvetenhet.Pedagogerna visar medvetenhet om Läroplanen för förskolan 98 (rev. 10), uppdrag och målgällande språkutveckling. Pedagogerna och barnen samspelar under högläsningstillfällena genomatt berätta och diskutera med varandra. De stöttar barnen till att utveckla en positiv uppfattning omsig själva genom att uppmuntra dem. Barnen får hjälp att lita till sin egen förmåga och att tänkasjälva utifrån intellektuella, språkliga och estetiska aspekter under lässituationerna. Barnen fårmöjlighet att utveckla nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp, berätta, uttrycka tankar, ställafrågor, argumentera och kommunicera med varandra och med pedagogerna. Pedagogerna arbetarför att barnen ska utveckla intresse för skriftspråk, texter och bilder genom att samtala kring textoch bild. I intervjuerna framkom det att pedagogerna ibland använder sig av olika medier när debearbetar litteraturen. Barnlitteraturen bearbetas ibland enligt pedagogerna men för tillfället görsdock inte detta enligt vad observationerna visade. Enligt pedagogerna har arbetet medlitteraturprofileringen hamnat i skymundan beroende på tidsbrist. Andra prioriteringar behöver gåföre då barngruppen är stor samt att man nu väljer att prioritera övning inför luciafirandet.