Denna studie belyser den påverkan som socialsekreterare inom barn och unga upplever att LVU-kampanjen haft på deras arbete. Kampanjen som startade i slutet av 2021, sprider bland annat desinformation som hävdar att den svenska socialtjänsten missbrukar lagen om vård av unga (LVU) för att tvångsomhänderta barn från muslimska familjer. Genom kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer med sju socialsekreterare utforskar studien kampanjens upplevda effekter på relationer med klienter, deras arbetssituation samt socialförvaltningars hantering av LVU-kampanjens konsekvenser. Studiens resultat visar att socialsekreterarna upplever att en ökad misstro mot socialtjänsten har lett till svårigheter med att skapa tillitsfulla relationer med familjerna, samt utmaningar i form av manifestationer och ökad risk för otillåten påverkan. Resultatet visar vidare på att de implementerade anpassningar som skett inom olika socialförvaltningar, såsom bland annat användning av kulturtolkar och kontaktpersoner i skolor, inte upplevs vara tillräckliga för att motverka de negativa effekterna av LVU-kampanjen. Socialsekreterarna efterfrågar bättre kommunikationshantering från myndighetens sida och bättre samverkan med andra samhällsaktörer. Framtida forskning bör fokusera på att undersöka vilka både kort- och långsiktiga strategier som är bäst lämpade för att öka förtroendet för socialtjänsten som myndighet. Detta för att möjliggöra att hantera desinformation, skapa en bättre förståelse över socialtjänstens uppdrag och för att säkerställa barns rätt till en trygg uppväxt.

Denna kvalitativa dokumentstudie har som syfte att undersöka hur föräldraskap konstrueras i LVU-domar i förhållande till rekvisitet brister i omsorgen. Studien ämnar att undersöka hur moderskap respektive faderskap porträtteras i förhållande till detta. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har LVU-domar analyserats utifrån en tematisk analys. Den teoretiska ramen har varit socialkonstruktionism, Hirdmans teori om genussystemet, intersektionalitet samt ett rättssociologiskt perspektiv. Studiens resultat visar att det finns flera olika faktorer som kan ligga till grund för en bristande omsorg och att det i varje specifikt fall görs en bedömning utifrån de omständigheter som kan innebära en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas. Föräldrarnas omsorgsförmåga porträtteras följaktligen i förhållande till omständigheterna i barnets liv och till barnets specifika behov. Övergripande har studien också funnit att det generellt skrivs mer om mödrar i domarna. Deras omsorgsförmåga beskrivs mer utförligt, både i negativa och positiva ordalag. Det råder även en variation kring hur domen är utformad, samt hur mycket och hur utförligt det skrivs. I vissa domar skrivs det mycket kortfattat kring omsorgsförmågan, medan det i andra redogörs mycket utförligt. Studien har också funnit att moderskap respektive faderskap till viss del konstrueras på olika sätt. Till exempel konstrueras mödrar som ansvariga för grundläggande och känslomässig omsorg. De konstrueras även som ansvariga för att hantera konflikter och säkerställa säkerheten för barnet. Generellt skrivs det inte mycket kring fäderna och de tillskrivs generellt en mer passiv roll.

Både skola och socialtjänst har en skyldighet att samverka med varandra vid behov för barnets bästa. Ärenden som berörs av Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) är exempel på situationer då samverkan ofta är nödvändig. Studien syftar till att undersöka hur lärare och socialarbetare upplever samverkan mellan skola och socialtjänst vid LVU. Som teori har samverkansmodell och ekologisk systemteori används i studien. Undersökningen genomfördes via sex semistrukturerade intervjuer med tre socialarbetare och tre lärare. Efter intervjuerna transkriberades materialet och analyserades enligt tematisk analys. Tre teman och sju subteman identifierades. Resultatet visade att lärarnas och socialarbetarnas upplevelser av samverkan mellan skola och socialtjänst skiljer sig åt. Många av de hinder som lyfts fram grundar sig i bristande kommunikation och kunskaper om varandras yrkesroller. Det visade även att samverkan är nödvändigt för barnets bästa i LVU-ärenden men att det finns behov av mer resurser och arbete. I nuläget upplever lärare och socialarbetare en viss frustration på grund av detta. Resultatet diskuterades även i förhållande till de valda teorierna samt till begreppet ”barnets bästa”. / Both school and social services have an obligation to collaborate with each other whenever it is necessary for the best interest of the child. Errands with children who are under the Care of Young Persons (Special Providions) Act (Lagen om vård av unga, or shortened LVU) are examples of situations when this collaboration is often necessary. The study aim was to investigate how teachers and social workers experience collaboration between school and social services during LVU. As theories, collaboration model and ecological systems theory were used in the study. The study was conducted via six semi-structured interviews with three social workes and three teachers. After the interviews had been conducted, the material was transcribed and analyzed accordning to thematic analysis. Three themes and seven subthemes were identified. The result showed that the teachers´ and socialworkers´ experiences of collaboration between school and social services differ, and that many of the obstacles highlighted are basically the result of lack of communication and knowledge of each other´s professional roles. The study also showed that collaboration is necessary for the child´s best interest during LVU-errands, although collaboration need more resources and work. According to our study, teachers and social workers experience a certain amount of frustration due to the fact that the collaboration is not working as desired. The result was also discussed in relation to the selected theories and to the concept of ”the best interest of the child”.

No description available.

<p>The purpose of this paper is to investigate on what basis a child is committed into care according to the law and to see on which grounds the decision about committed child care in law practice are taken when a child is committed to care due to parents who are mentally retarded. To better understand the juridical grounds for these decisions I will also in a short background describe the meaning of the term mentally retarded, how mental retardation and parenthood has changed over time and how different opinions are expressed in the law. Both people with mental retardation and children have in recent years gained their rights and sometimes these rights end up in conflict with one another. In those cases, what is in the best interest of the child, should be decisive. The children who have mentally retarded parents are at risk to not have their physical, psychological, emotional, social and intellectual needs met and are therefore being unfavourable developed. LVU gives possibilities for the right to intervene in the relation between child and parent through committing the child into care against the parent’s will. This law is supposed to be used in those cased when the child is being exposed to bad conditions which implies an obvious risk for the health and development of the child and when care cannot be given voluntarily. In my study it is discovered that the Supreme Court has decided cases where children with parents who are mentally retarded or have similar problems has been committed into care. The retardation in itself is not reason enough for the child to be committed into care, it is the consequences which are determining. The Supreme Court approved the Social service request concerning committing care in three of the eleven cases I have studied and they stated lack in material, social and intellectual areas, and also the immatureness of the parents and the inability to put the child’s need first. In the other cases I have studied the Supreme Court declined the requests from the Social service and motive it different in each case. They referred to the lack of necessary qualifications, that siblings has managed well, that supporting measures in the home should be sufficient etc. In my study I can clearly see that the demand for evidence about lack in care is increased by every instance. My study also show that the Supreme Court to a relatively great extent tend to decide against the Social service, experts and the opinion of public counsels. My opinion is that the perspective of the child is at risk of being put aside if the court lower their demands on good parenthood for parents with mental retardation.</p>

<p>The aim with this study was to examine how social service statement in 3 § social-judgements LVU (Swedish care of young persons act) produce ideas about gender. We have taken an interest in the production of both boys and girls and their mothers and fathers because there are clear differences in the description of these. From a historical perspective, the differences between gender in social assessments occurred despite the fact that discrimination is prohibited by law and despite the fact that social service shall work on the basis of an gender equality perspective. In the analysis and interpretation of the rulings we have been inspired by a critical discourse analysis. 30 social-judgements have been analyzed where of 15 concerns girls and 15 involve boys.  In our study obvious differences between the sexes appear. Gender stereotypical patterns emerged in several cases, for example social service only mentioned sexuality and adolescent self-harm of girls but in non of the boys cases. As regards the mothers are often criticised and clearly described in the judgments while fathers rarely occur.  </p> / <p>Studiens syfte har varit att undersöka om socialtjänstens yttranden i 3 § LVU-domar (Lagen om vård av unga) producerar föreställningar om kön. Vi har intresserat oss för framställningen av både pojkar, flickor, deras mödrar samt fäder eftersom det förekommer tydliga skillnader i beskrivningen av dessa. Ur ett historiskt perspektiv har skillnader mellan könen i sociala bedömningar alltid förekommit trots att diskriminering är förbjuden enligt lag och trots att socialtjänsten skall arbeta utifrån ett jämställdhetsperspektiv. I tolkningsarbetet av domarna har vi i hög grad inspirerats av kritisk diskursanalys. Domarna var 30 till antalet och berörde 15 flickor och 15 pojkar. I vår undersökning kan tydliga skillnader ses mellan könen. Könsstereotypiska mönster framkommer i flera fall, exempelvis nämner socialtjänsten enbart sexualitet och självskadebeteende hos flickor men inte i något fall hos pojkarna. Vad gäller mödrarna är de ofta kritiserade och tydligt beskrivna i domarna medan fäderna sällan förekommer.</p>

The purpose of this paper is to investigate on what basis a child is committed into care according to the law and to see on which grounds the decision about committed child care in law practice are taken when a child is committed to care due to parents who are mentally retarded. To better understand the juridical grounds for these decisions I will also in a short background describe the meaning of the term mentally retarded, how mental retardation and parenthood has changed over time and how different opinions are expressed in the law. Both people with mental retardation and children have in recent years gained their rights and sometimes these rights end up in conflict with one another. In those cases, what is in the best interest of the child, should be decisive. The children who have mentally retarded parents are at risk to not have their physical, psychological, emotional, social and intellectual needs met and are therefore being unfavourable developed. LVU gives possibilities for the right to intervene in the relation between child and parent through committing the child into care against the parent’s will. This law is supposed to be used in those cased when the child is being exposed to bad conditions which implies an obvious risk for the health and development of the child and when care cannot be given voluntarily. In my study it is discovered that the Supreme Court has decided cases where children with parents who are mentally retarded or have similar problems has been committed into care. The retardation in itself is not reason enough for the child to be committed into care, it is the consequences which are determining. The Supreme Court approved the Social service request concerning committing care in three of the eleven cases I have studied and they stated lack in material, social and intellectual areas, and also the immatureness of the parents and the inability to put the child’s need first. In the other cases I have studied the Supreme Court declined the requests from the Social service and motive it different in each case. They referred to the lack of necessary qualifications, that siblings has managed well, that supporting measures in the home should be sufficient etc. In my study I can clearly see that the demand for evidence about lack in care is increased by every instance. My study also show that the Supreme Court to a relatively great extent tend to decide against the Social service, experts and the opinion of public counsels. My opinion is that the perspective of the child is at risk of being put aside if the court lower their demands on good parenthood for parents with mental retardation.

The aim with this study was to examine how social service statement in 3 § social-judgements LVU (Swedish care of young persons act) produce ideas about gender. We have taken an interest in the production of both boys and girls and their mothers and fathers because there are clear differences in the description of these. From a historical perspective, the differences between gender in social assessments occurred despite the fact that discrimination is prohibited by law and despite the fact that social service shall work on the basis of an gender equality perspective. In the analysis and interpretation of the rulings we have been inspired by a critical discourse analysis. 30 social-judgements have been analyzed where of 15 concerns girls and 15 involve boys.  In our study obvious differences between the sexes appear. Gender stereotypical patterns emerged in several cases, for example social service only mentioned sexuality and adolescent self-harm of girls but in non of the boys cases. As regards the mothers are often criticised and clearly described in the judgments while fathers rarely occur. / Studiens syfte har varit att undersöka om socialtjänstens yttranden i 3 § LVU-domar (Lagen om vård av unga) producerar föreställningar om kön. Vi har intresserat oss för framställningen av både pojkar, flickor, deras mödrar samt fäder eftersom det förekommer tydliga skillnader i beskrivningen av dessa. Ur ett historiskt perspektiv har skillnader mellan könen i sociala bedömningar alltid förekommit trots att diskriminering är förbjuden enligt lag och trots att socialtjänsten skall arbeta utifrån ett jämställdhetsperspektiv. I tolkningsarbetet av domarna har vi i hög grad inspirerats av kritisk diskursanalys. Domarna var 30 till antalet och berörde 15 flickor och 15 pojkar. I vår undersökning kan tydliga skillnader ses mellan könen. Könsstereotypiska mönster framkommer i flera fall, exempelvis nämner socialtjänsten enbart sexualitet och självskadebeteende hos flickor men inte i något fall hos pojkarna. Vad gäller mödrarna är de ofta kritiserade och tydligt beskrivna i domarna medan fäderna sällan förekommer.

Svensk barnavård och tvångsvård av barn och unga har diskuterats och problematiserats av flertalet forskare och har även varit lagstadgat sedan början av 1900-talet. Lagen och hur samhället ser på problembeteende och skyddsbehov har sedan dess förändrats. Exempelvis så var den dominerande synen, innan 1900-talet, att samhället hade en viss skyldighet att skydda och hjälpa barn och unga i nöd men präglades snarare av ett samhällsskyddande synsätt. Även vad som anses vara ett problem har förändrats över tid och korrigerats inom lagstiftningen. Hur vi människor kommer överens om vad som är normalt eller normbrytande görs dels genom sociala processer men också genom språk där vi konstruerar en gemensam verklighet som vi förhåller oss till. Lagstiftningen som sådan är en, av människan skapad, konstruktion av vad vi gemensamt anser är de normer som vi ska förhålla oss till. Därav anser vi att det är intressant att se hur barn och ungdomars normbrytande beteende skrivs fram, framställs eller konkretiseras i domar som berör tvångsvård av barn. Studiens syfte är att undersöka hur ett barns skyddsbehov och problembeteenden konstrueras i domar rörande 3 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). För att besvara studiens syfte har följande frågeställning varit vägledande; vilka problembeteenden och skyddsbehov framställs i domar som avser vård enligt 3 § LVU? Ett kvalitativt angreppssätt har använts för att svara på studiens syfte och frågeställning. Studiens empiri består av 33 förvaltningsrättsdomar mellan åren 2012 och 2017 från en, för studien, specifik kommun. Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionism och tematisk analys används som analysverktyg. Studien analyseras med stöd av socialkonstruktivistisk teori och med stöd av tankar från bland andra Johanna Schiratzki, Anna Hollander, Astrid Schlytter, Lina Ponnert, Pernilla Leviner och Titti Mattsson, för att nämna några. Resultatet presenteras med stöd av fem huvudteman; brottslig verksamhet, missbruk av beroendeframkallande medel, något annat socialt nedbrytande beteende, påtaglig risk och samtycke. Samt fem subteman utifrån rekvisitet socialt nedbrytande beteende; olämpliga miljöer, missbruk, bristande skolgång, kriminalitet och sist neuropsykiatriska diagnoser och/eller annan psykisk variation. Studiens resultat visar på att de ungas skyddsbehov och problembeteende skrivs fram genom rekvisiten inom LVU lagstiftningen och att konstruktionen av dessa börjar i och med socialsekreterarens LVU-utredning och socialnämndens ansökan om vård med stöd av LVU. Resultatet visar även på att förvaltningsrätten som oftast bifaller socialnämndens ansökan om vård och i studiens empiriska material avslås endast två ansökningar. I studiens avslutande kapitel förs en diskussion om studiens slutsatser men också om vidare forskning kring konstruktionen gällande barn och ungdomars skyddsbehov och problembeteende. / Swedish child welfare and compulsory care for children and adolescents has been discussed and problematized by most researchers and been statutory since the beginning of the 20th century. The law and the way Swedish society views problem behavior, child and adolescent delinquency and the need to care and protect the children with such needs has changed over time. For example, the dominant view, before the 20th century, was that society had a certain obligation to protect and help children and young in need, but rather was characterized by a community-protection approach. What society considers to be a problem behavior has changed over time and been corrected multiple times within the law. How people agree on what is a normal or problematic behavior, when it comes to children and adolescents, is through social processes and language. Through our common social processes and languages we construct a common reality to which we can relate. Legislation as such is a man-made construction of what we commonly consider to be the norms that we should follow. Therefore, we find it interesting to understand how children and adolescents problem behavior is expressed, produced or concretized in judgments relating to compulsory care.  The purpose of the study is to investigate how a child’s or young person’s problem behaviors and protection needs are constructed in judgments relating to 3 § of the care of young people (special provision) act (LVU). In order to answer the purpose of the study the following questions should be asked; what problem behaviors and protection needs are constructed in judgments relating to care under 3 § of the LVU? A qualitative approach has been used to answer the study’s purpose and questions. The empirical study consists of 33 court judgments between 2012 and 2017 from one specific municipality. The theoretical basis of the study is social constructionism and thematic analysis is used as an analytical tool. The study is analyzed on the basis of social constructivist theory and supported by research from, to name a few, Johanna Schiratzki, Anna Hollander, Astrid Schlytter, Lina Ponnert, Pernilla Leviner and Titti Mattsson.  The results of the study indicate that the problem behavior and protection needs of children and young people are constructed through the LVU-legislation process and that the social construction begins with the Social Welfare Committee's LVU investigation and application for care with the support of LVU. The result also shows that law most often approves of the Social Welfare Committee's application compulsory care. In the empirical material of the study, only two applications were rejected. The study's final chapter discusses the conclusions of the study, but also on further research on the construction of children and young people's problem behavior and protection needs.

Den första paragrafen i artikel 3 och i artikel 12 i lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, betonar vikten av barnets bästa och barnets delaktighet. Denna studie syftar till att förstå hur dessa aspekter beaktas i domstol av de involverade parterna i processen enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga under åren 2022 och 2023. För att genomföra studien begärdes fem rättsfall ut från en av fyra kammarrätter i Sverige. Utifrån bakgrund, teori och tidigare forskning analyseras rättsfallen med hjälp av kritisk diskursanalys. Resultatet visar att barnets bästa resoneras olika beroende på part, samt att parter med störst auktoritet såsom yrkesverksammas uttalanden ges större beaktning vid domslut. Vårdnadshavare ifrågasätts ofta angående deras omsorgsförmåga. Vårdnadshavarnas uttalanden kring barnets bästa är ofta ett tecken på bristande insikt i omsorgsförmågan enligt de professionella i yrkesverksamma. Barnets delaktighet framhävs inte på samma vis som barnets bästa i rättsfallen. / The first paragraph in the third article and in article 12 of  Convention on the Rights of the Child (2018:1197), the significance of prioritizing the best interests of the child and their participation is emphasized. This study aimed to understand how these two aspects are considered in court by the various parties involved in the process of Swedish Care of Young Persons (Special Provisions) Act (SFS 1990:52) (LVU) during year 2022 and 2023. To conduct this study we requested 5 court judgements from one of the four administrative courts in Sweden. Based on the background and previous research we analyzed the cases using critical discourse analysis. It shows that the best interest of the child can be motivated differently depending on parties, in these court judgments the parties with most authority as professionals are given greater consideration in court. The caregivers often are questioned regarding their ability to provide care for the child. Their opinion on the best interest of the child, which in most cases is to live in the caregivers home, according to professionals, is a sign of lack of insight into their caregiving. Children participation on the other hand, which also is a part of reaching the best interest of the child  (Prop:2017/18:186), was not always given the same extent.