Music and its effects on the brain has been discussed from many different angels. Everything from “The Mozart effect” that shows that listening to music can improve your brain’s performance, to several studies showing that playing an instrument creates plastic changes to the brain. When we listen to music, areas related to motor control and language are activated, and humans are using sound and music from a very early age to communicate wants and needs to their surroundings. Since music seems to have a positive effect on the human brain and a connection to human communication skills, would it then be possible to use music playing to enhance togetherness and communication among pre-verbal individuals? As a first step towards examining this, this paper will investigate how playing music together with others affect pre-verbal individuals’ initiatives to communication. A set of musical instruments were developed that assists the players by sounding good together no matter how you play them, by keeping the same tempo and staying in the same part of the song composition. This was to take away focus from the challenges of playing an instrument, and instead being able to enjoy the feeling of playing music together and also have room for connecting with the other persons in the group. The results showed that playing the instruments created several opportunities for social interaction, but that the interaction in most cases happened between the participant and one of the assistants rather than between the participants. Focusing on playing the instrument and at the same time notice your peers and their playing, takes some practice. By optimizing the setup of the playing sessions, and taking time to get comfortable with the instrument and the situation, the chance of this communicative connection happening is likely. / Musik och dess effekter på hjärnan har diskuterats utifrån många olika vinklar. Allt från "Mozarteffekten" som visar att musiklyssnande kan förbättra hjärnans funktioner, till studier som visar att instrumentspelande skapar plastiska förändringar i hjärnan. När vi lyssnar på musik aktiveras områden relaterade till både motorik och språk, och människan använder sig av ljud och musik från en mycket tidig ålder för att kommunicera önskemål och behov till sin omgivning. Eftersom musik verkar ha både en positiv effekt på den mänskliga hjärnan och vara kopplat till kommunikation, skulle det då vara möjligt att använda musikspelande för att öka känslor av grupptillhörighet och underlätta kommunikation mellan preverbala individer? Som ett första steg mot att undersöka detta, kommer denna artikel att undersöka hur musikspelande tillsammans med andra påverkar preverbala individers initiativ till kommunikation. Till studien utvecklades en uppsättning musikinstrument som hjälper användarna att hålla sig till en gemensam takt, tempo och till samma del av låtkompositionen, vilket gör att instrumenten alltid låter bra tillsammans oavsett hur deltagarna spelar på dem. Detta var för att ta bort fokus från de kognitivt mest utmanande delarna med att spela ett instrument, och i stället kunna njuta av känslan av att spela musik tillsammans och öka möjligheten att även kunna ta in musiken från de andra personerna i gruppen. Resultaten visade att spelandet skapade flera möjligheter till social interaktion, men att interaktionen i de flesta fall skedde mellan deltagare och assistent snarare än mellan deltagarna. Att både fokusera på att spela sitt instrument och samtidigt ta in kamraterna och deras spelande, kräver längre tid av övning. Genom att optimera uppbyggnaden och strukturen av sessionerna och ge deltagarna längre tid för att bli bekväma med både instrumentspelandet och situationen som helhet, finns det goda chanser att social interaktion och kommunikation mellan deltagarna ökar.

I den här studien har jag undersökt hur tre dramapedagoger arbetar med AKK (alternativ och kompletterande kommunikation) inom dramapedagogisk verksamhet. Frågeställningarna som studien utgår från är: på vilket sätt och i vilket syfte tillämpar dramapedagogerna alternativ och kompletterande kommunikation i dramaverksamheten? samt hur kan dramapedagogernas syfte och tillvägagångssätt med alternativ och kompletterande kommunikation i dramaverksamheten tolkas utifrån ett designteoretiskt perspektiv? Studien har genomförts med en kvalitativ metod och genom semistrukturerade intervjuer. Det teoretiska ramverket som använts för att analysera resultatet utgörs av ett avgränsat designteoretiskt perspektiv där de huvudsakliga begreppen för analys har varit den närmaste utvecklingszonen, scaffolding, multimodala resurser samt transformation.  Informanternas utsagor kan delas in i kategorierna Inkluderande fokus, Visuellt fokus och Språkutvecklande fokus. Resultatet visar att samtliga dramapedagoger är positiva till metodernas samverkan. Dramapedagogerna tillämpar tecken- och bildstöd som alternativa multimodala resurser i syfte att arbeta förstärkande, förtydligande och förhöjande. Informanterna i denna studie upplever det som tacksamt att implementera AKK i dramapedagogisk verksamhet då metoderna delar syftet att tydliggöra visuellt och förstå genom att visa. Det förberedande arbetet och utövandet i sig kan vara krävande och det praktiska förhållningssättet som AKK kräver kan påverka eller distrahera upplevelsen av flow. Den generella uppfattningen hos dramapedagogerna i denna studie är dock att verktyget uppmuntrar till olika uttryckssätt, stärker språkutvecklingen och främjar delaktighet i dramaverksamheten och i dramapedagogiken som metod.

Studiens syfte är att belysa på vilket sätt bildstöd används i förskolan och på vilket sätt bildstöd uppmuntrar och främjar barns möjligheter att kommunicera. Frågeställningarna studien baseras ifrån är: Hur kan användning av bildstöd i förskolan stödja barns kommunikation? Vilka faktorer hindrar samt möjliggör användandet av bildstöd? Vilka former av bildstöd anses vara särskilt användbara? Metoden vi använt oss av är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer med två specialpedagoger och fyra förskollärare som arbetar i olika förskolor inom samma kommun. Vi har valt att utgå från det sociokulturella perspektivet när det kommer till lärande och kommunikation när vi genomfört studien. I studiens resultat framkommer det att bildstöd används som hjälpmedel och ett pedagogiskt verktyg till hela barngruppen men att det även används specifikt för enskilda barn i behov av särskilt stöd. Resultatet visar även att bildstöd används för att komplettera det verbala språket och ge ett visuellt stöd till det som förmedlas. Slutsatsen av studien är att bildstöd är ett arbetssätt som gynnar alla barn, oavsett funktionsvariation eller inte.

Autism Spectrum Disorder (ASD) is a complex neurodevelopmental disorder marked by social interaction impairment, verbal and non-verbal communication deficit, and repetitive and restricted interests and behaviors. Individuals with ASD who have complex communication needs (CCNs), meaning they have impaired speech or language expression and/or comprehension that limit their social participation, can benefit from augmentative and alternative communication (AAC). However, accessing AAC services in developing countries, such as Saudi Arabia, is limited due to the lack of professionals who can provide such services. Speech language pathologists (SLPs) are the main health practitioners who are responsible for assisting those with communication disorders, especially individuals with CCNs. The purpose of this study is to address Saudi Arabian SLPs' perceived competence in providing AAC technologies and services as well as to examine the relationship between their perceived competence and other factors, including education, clinical training, and experience. This study addresses three primary aims. The first aim is to describe the SLP participants’ background. The second aim is to collect data about SLPs' attitudes and perceived competence in providing AAC services to those with ASD. The third aim is to highlight whether education, training, and years of experience are related to SLPs' perceived competence in providing AAC interventions.

No description available.

No description available.

Dyskinetic Cerebral Palsy (DCP) is mainly characterized by alterations in muscle tone and involuntary movements. Therefore, these people present with difficulties in coordination and movement control, which makes walking difficult and affects their posture when seated. Additionally, their cognitive performance varies between being completely normal and severe mental retardation. People with DCP were selected as the objective of this thesis due to their multiple and complex limitations (speech problems and motor control) and because their capabilities have a great margin for improvement thanks to physiological control systems. Given their communication difficulties, some people with DCP have good motor con-trol and can communicate with written language. However, most have difficulty using Augmentative and Alternative Communication (AAC) systems. People with DCP gen-erally use concept boards to indicate the idea they want to communicate. However, most communication solutions available today are based on proprietary software that makes it difficult to customize the concept board and this type of control system. This is the motivation behind this thesis, with the aim of creating an interface with characteristics, able to be adapted to the user needs and limitations. Thus, this thesis proposes an Augmentative and Alternative Communication System for people with DCP based on physiological control. In addition, an innovative system for direct con-trol of concept boards with EMG is proposed. This control system is based on a physi-cal model that reproduces the muscular mechanical response (stiffness, inertia and viscosity). It allows for a selection of elements thanks to small pulses of EMG signal with sensors on a muscle with motor control. Its main advantage is the possibility of correcting errors during selection associated with uncontrolled muscle impulses, avoid-ing sustained muscle effort and thus reduced fatigue. / La Parálisis Cerebral de tipo Discinésica (DCP) se caracteriza principalmente por las alteraciones del tono muscular y los movimientos involuntarios. Por ello, estos pacientes presentan dificultades en la coordinación y en el control de movimientos, lo cual les dificulta el caminar y afecta su postura cuando están sentados. Cabe resaltar que la capacidad cognitiva de las personas con DCP puede variar desde completamente normal, hasta un retraso mental severo. Las personas con DCP han sido seleccionadas como objetivo de esta tesis ya el margen de mejora de sus capacidades es amplio gracias a sistemas de control fisiológico, debido a sus múltiples y complejas limitaciones (problemas de habla y control motor). Debido a sus dificultades de comunicación, algunas personas con DCP se pueden comunicar con lenguaje escrito, siempre y cuando tenga un buen control motor. Sin embargo, la mayoría tienen dificultades para usar sistemas de Comunicación Aumentativos y Alternativos (AAC). De hecho, las personas con DCP utilizan generalmente tableros de conceptos para indicar la idea que quieren transmitir. Sin embargo, la mayoría las soluciones de comunicación disponibles en la actualidad están basadas en software propietario que hacen difícil la personalización del tablero de conceptos y el tipo de sistema de control. Es aquí donde surge esta tesis, con el objetivo de crear una interfaz con esas características, capaz de adaptarse a las necesidades y limitaciones del usuario. De esta forma, esta tesis propone un sistema de comunicación aumentativo y alternativo para personas con DCP basado en control fisiológico. Además, se propone un Sistema innovador de control directo sobre tableros de conceptos basado en EMG. Este Sistema de control se basa en un modelo físico que reproduce la respuesta mecánica muscular (basado en parámetros como Rigidez, Inercia y Viscosidad), permitiendo la selección de elementos gracias a pequeños pulsos de señal EMG con sensores sobre un músculo con control motor. Sus principales ventajas son la posibilidad de corregir errores durante la selección asociado a los impulsos musculares no controlados, evitar el esfuerzo muscular mantenido para alcanzar un nivel y reducir la fatiga. / La Paràlisi Cerebral de tipus Discinèsica (DCP) es caracteritza principalment per les alteracions del to muscular i els moviments involuntaris. Per açò, aquests pacients presenten dificultats en la coordinació i en el control de moviments, la qual cosa els dificulta el caminar i afecta la seua postura quan estan asseguts. Cal ressaltar que la capacitat cognitiva de les persones amb DCP pot variar des de completament normal, fins a un retard mental sever. Les persones amb DCP han sigut seleccionades com a objectiu d'aquesta tesi ja el marge de millora de les seues capacitats és ampli gràcies a sistemes de control fisiològic, a causa dels seus múltiples i complexes limitacions (problemes de parla i control motor). A causa de les seues dificultats de comunicació, algunes persones amb DCP es poden comunicar amb llenguatge escrit, sempre que tinga un bon control motor. No obstant açò, la majoria tenen dificultats per a usar sistemes de Comunicació Augmentatius i Alternatius (AAC). De fet, les persones amb DCP utilitzen generalment taulers de conceptes per a indicar la idea que volen transmetre. No obstant açò, la majoria les solucions de comunicació disponibles en l'actualitat estan basades en programari propietari que fan difícil la personalització del tauler de conceptes i el tipus de sistema de control. És ací on sorgeix aquesta tesi, amb l'objectiu de crear una interfície amb aqueixes característiques, capaç d'adaptar-se a les necessitats i limitacions de l'usuari. D'aquesta forma, aquesta tesi proposa un sistema de comunicació augmentatiu i alternatiu per a persones amb DCP basat en control fisiològic. A més, es proposa un sistema innovador de control directe sobre taulers de conceptes basat en EMG. Aquest sistema de control es basa en un model físic que reprodueix la resposta mecànica muscular (basat en paràmetres com a Rigidesa, Inèrcia i Viscositat), permetent la selecció d'elements gràcies a xicotets polsos de senyal EMG amb sensors sobre un múscul amb control motor. Els seus principals avantatges són la possibilitat de corregir errors durant la selecció associat als impulsos musculars no controlats, evitar l'esforç muscular mantingut per a aconseguir un nivell i reduir la fatiga. / Díaz Pineda, JA. (2017). Advanced Augmentative and Alternative Communication System Based in Physiological Control [Tesis doctoral]. Universitat Politècnica de València. https://doi.org/10.4995/Thesis/10251/90418

Studien undersöker flerspråkiga föräldrars erfarenheter av upplevt socialt stöd i föräldrarollen till ett barn med kommunikationsnedsättningar. Forskningsfrågorna berör även vilken betydelse stödet får för kontakten med barnet. Metoden som använts är en sekventiell mixad metod (enkätundersökning och fokusgruppsintervjuer) som utgår från en transformativ strategi. Studiens vetenskapsteoretiska ansats grundar sig i Benno Herzogs teori om social diskursiv exkludering och analysen utgår från Barreras samt Hellers och Swindles grundantaganden om upplevt socialt stöd. Respondenterna deltog i utbildningarna TAKK på Modersmålet och FAMN som anordnades av Projekt TAKK för Språket i Göteborg. Resultaten visar att föräldrarna i studien upplevde socialt stöd utifrån att utbildningarna anpassades och erbjöd: språkstöd på modersmålet, samtal kring användning av alternativ och kompletterade kommunikation (AKK) tillsammans med modersmålet samt samtal om funktionsnedsättningar och samhällstöd. Därutöver visar resultaten att föräldrarna, genom dessa anpassningar, upplever en ökad förståelse för stöddiskursen och stärkt självförtroende. Detta, i sin tur, leder till att föräldrarna upplever större handlingsutrymme i stressrelaterade situationer och en ökad benägenhet att söka och ta emot stöd. / The study examines multilingual parents' experiences of perceived social support when parenting a child with communication impairments. Research questions also deal with the importance of perceived social support for the contact between parents and child. The method used is a sequential mixed methodology (survey and focus group interviews) based on a transformative strategy. The study's scientific theoretical approach is based on Benno Herzog's theory of social discursive exclusion and the analysis starts from Barrera´s and from Heller´s and Swindle´s basic assumptions about perceived social support. The respondents participated in the parenting programs TAKK på Modersmålet and FAMN, that focused the use was of AAC (augmentative and alternative communication) together with the mother tongue, which was organized by the project TAKK för Språket (AAC for multilingualism) in Gothenburg. The results show that the parents in the study perceived social support when the education programs were adapted and offered language support in the mother tongue, discussions about the use of AAC together with the mother tongue (AAC) and information about disabilities as well as information about society’s support system. In addition, the results show that parents, through these adjustments, experience an increased understanding of support discourse and strengthened confidence. This, in turn, leads to parents´ experience of greater freedom of action in stress-related situations and therefor an increased inclination to seek and receive support. / El estudio examina las experiencias de apoyo social percibido por los padres multilingües en relacion al cuidado de un niño con problemas de comunicación. Las preguntas de investigación también se ocupan de la importancia del apoyo social percibido para el establecimiento del contacto entre padres e hijos. El método utilizado es una metodología mixta secuencial (encuesta y grupos de enfoque) basado en una estrategia transformadora. El enfoque teórico científico del estudio se basa en la teoría de la exclusión social discursiva de Benno Herzog y el análisis parte de los conceptos de apoyo social percibido que Barrera y Heller & Swindle describen. Los participantes formaron parte de los cursos para padres TAKK på Modersmålet y FAMN, que enfatizaron el uso de la CAA (comunicación aumentativa y alternativa) junto con la lengua materna, los cuales fueron organizados por el proyecto TAKK för Språket (AAC para el multilingüismo) en Gotemburgo, Suecia. Los resultados muestran que los padres de familia en el estudio perciben apoyo social a partir de que el contenido de los cursos para padres ofrecieron: apoyo en el idioma materno, discusiones sobre el uso de la AAC junto con la lengua materna, información acerca de diferentes discapacidades e información sobre el sistema de apoyo social en Suecia. Además, los resultados muestran que los padres, a través de estos ajustes, experimentan una mayor comprensión del discurso de apoyo a la comunicación lo cual refuerza su autoconfianza. Esto, a su vez, ayudo a los padres a experimentar una mayor libertad de acción ante situaciones estresantes, lo cual aumento la propensión de los padres a buscar y aceptar apoyo.

The purpose of this study has been to examine the use of augmentative and alternative communication in special school The study examine which methods and various purpose AAC used by and with the students and what it is that determines what form to use according to educators. The research shows how important communication is for a child's cognitive development and that it is largely a question of competence on how AAC is used in special school. It is a qualitative study based on observations at three different special schools and three interviews with five educators who all work with students having development disabilities in early stages and use AAC in their daily activities. The empirical data has been analyzed from a socio-cultural perspective, focusing on the concepts of artifacts and mediation. The results show that they use both aided and unaided AAC. AAC are used to structure the day visually in schematically pictures, to enhance their speech, to help to show their intention and to help their memory. The result also shows that, according to educators, students' abilities and previous experience is crucial to which form of AAC that they will use. It is also clear that many cases the teachers themselves is the one who analyze the abilities that students have and then choose an AAC method to work with. Another factor that also influences is the financial resources allocated to special school and the teachers 'and assistants' lack of expertise in the field. The result also reveal that a very small portion of AAC use is about how students communicate with AAC, to make their opinions and voices heard in a more independent way. The conclusion is that there are many different forms of AAC in special school. The purpose of the AAC is usually about structuring and make the world more understandable to students. It is generally the student's abilities that determine what form of AAC used, but there are other factors that also affect. Financial resources and lack of expertise are some of these factors. In other words, the special teacher have in their profession an important role in which type of AKK that are used and in which knowledge those who working in special school have of AAC. / Syftet med studien är att undersöka användningen av alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) i grundsärskolan. I studien undersöks vilka olika former och i vilka olika syften AKK används av och med eleverna, samt vad det är som avgör vilken form man använder enligt pedagogerna. Forskningen visar hur viktig kommunikationen är för ett barns kognitiva utveckling och att det till stor del handlar om kompetens på hur AKK-användningen ser ut. Studien är en kvalitativ undersökning som bygger på tre observationer i grundsärskolan samt tre intervjuer med fem pedagoger som alla arbetar med elever på tidig utvecklingsnivå och använder AKK i den dagliga verksamheten. Empirin har analyserats ur ett sociokulturellt perspektiv med fokus på begreppen artefakter och mediering. Resultatet visar på att det både används hjälpmedelsberoende och hjälpmedelsoberoende AKK. AKK används i syfte att strukturera vardagen visuellt i form av schemabilder, förstärka det talade språket, att förmedla sin vilja och som minneshjälp. Resultatet visar även på att det enligt pedagogerna är elevernas förmågor och tidigare erfarenheter som är avgörande för vilken form av AKK som används, det framgår också att det många fall är pedagogerna själva som analyserar vilka förmågor som eleverna har och därefter tar fram en AKK-metod som man arbetar med. En annan faktor som också påverkar är vilka ekonomiska resurser som tilldelats grundsärskolan samt pedagogers och assistenters brist på kompetens inom området. Resultatet visar även på att en väldigt liten del av AKK användandet handlar om hur eleverna kommunicerar med AKK för att göra sin röst hörd eller sina egna åsikter på ett mer självständigt sätt. Slutsatsen är att det finns många olika former av AKK i grundsärskolan. Syftet med AKK handlar oftast om att strukturera och göra omvärlden mer begriplig för eleverna. Det är i huvudsak elevens förmågor som avgör vilken form av AKK som används, men det finns andra faktorer som också spelar in. Ekonomiska resurser och brister i kompetens är några av dessa faktorer. Med andra ord så har specialläraren i sin profession en viktig roll i vilken typ av AKK som används och i hur kompetensen hos de som arbetar i grundsärskolan ser ut.

Multi-User Virtual Environments (MUVEs) and Massively Multi-player On- line Games (MMOGs) are a popular, immersive genre of computer game. For some disabled users, eye-gaze offers the only input modality with the potential for sufficiently high bandwidth to support the range of time-critical interaction tasks required to play. Although, there has been much research into gaze interaction techniques for computer interaction over the past twenty years, much of this has focused on 2D desktop application control. There has been some work that investigates the use of gaze interaction as an additional input device for gaming but very little on using gaze on its own. Further, configuration of these techniques usually requires expert knowledge often beyond the capabilities of a parent, carer or support worker. The work presented in this thesis addresses these issues by the investigation of novel gaze-only interaction techniques. These are to enable at least a beginner level of game play to take place together with a means of adapting the techniques to suit an individual. To achieve this, a collection of novel gaze based interaction techniques have been evaluated through empirical studies. These have been encompassed within an extensible software architecture that has been made available for free download. Further, a metric of reliability is developed that when used as a measure within a specially designed diagnostic test, allows the interaction technique to be adapted to suit an individual. Methods of selecting interaction techniques based upon game task are also explored and a novel methodology based on expert task analysis is developed to aid selection.