No description available.

No description available.

Denna studie har syftat till att utveckla en förståelse för hur estetiska lärprocesser kan påverka elevers upplevelse av och förhållande till frågor som berör den ekologiska krisen, där en klass gymnasieelever har fått genomföra individuella konstnärliga projekt utifrån en egen vald ingång till det övergripande temat “miljöfrågor”. De har utfört gestaltningar i olika material, bland annat genom skulptur i lera, sömnad med återvunna kläder och målning med akrylfärg, och de färdiga verken har sedan visats upp dels på gymnasieskolan men även på Konstfacks Vårutställning 2022. Studien har intresserat sig för vad som kan ske i “mötet” mellan miljöfrågor och bildämnet, och hur de specifika egenskaper som bildundervisning har att erbjuda kan bidra till en fördjupad relation till någon aspekt av den ekologiska krisen. Dessa specifika egenskaper beskrivs med hjälp av begrepp hämtade från Gert Biesta, som menar på att bildundervisningen erbjuder tre olika “kanaler” för att vara i dialog med världen: nämligen huvudets, hjärtats och handens arbete. Dessa begrepp används för att beskriva hur eleverna, såväl kroppsligt som sinnligt, hamnar i ett kännande för världen och en vilja att befinna sig i den som (vuxet) subjekt. Deras känslor gentemot Jorden beskrivs även utifrån begreppet Earth emotions, som myntats av Glenn Albrecht. För att få syn på elevernas upplevelser har data samlats in i form av ljudinspelade intervjuer, som sedan transkriberats, samt fältanteckningar. Frågeställningarna som har undersökts är: Vad framträder i de deltagande elevernas utsagor om deras upplevelser av att bearbeta sina tankar och känslor kring den ekologiska krisen genom estetiska lärprocesser inom bildämnet? och Hur uppger de att bearbetningen bidrar till deras förståelse för och upplevelse av de miljöproblem vi står inför? Den tematiska analysen som genomfördes på det insamlade materialet visade bland annat på hur de estetiska lärprocesserna erbjöd möjligheter att knyta an till Earth emotions och miljöproblem som annars var svåra att relatera till eller att orka tänka på, och hur elevernas ökade engagemang för sina valda områden ledde till att de ville skapa förändring, dels av sin egen livsstil men också påverka andra. Resultaten visar på vilken roll bildpedagogik kan ha i förhållande till miljöfrågor, med fokus på hur det kan erbjuda eleverna en kontext för att bearbeta sina personliga känslor och tankar kring miljön och sin plats i världen.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

This study looks at the effectiveness of digital media to create response art and deepen attunement with adolescent clients as well as develop self-awareness in the therapist. An arts- based qualitative heuristic self-study was used to analyze data gathered over a six-week period. The subject was the researcher/therapist and the data was gathered during the second-year practicum while working with adolescents at a non-public school. Data was gathered through a process of creating two post-session response artworks using video, animation, or digital drawing and a written reflection for each artwork. Nine artworks and eight written reflections were created in total. The data was analyzed using a phenomenological lens and a digital art therapy lens. Certain themes, such as use of color, rhythm and pace, self as subject, client process, progression of affect, management of environment, and representation of containment were analyzed. These themes revealed a high probability for digital media to assist in deepening attunement with an adolescent client and a more limited chance of development of self- awareness.

This study examines the use of response art through a Jungian lens, and its impact on the researcher’s understanding of one school-aged client’s experiences in therapy. The research/therapist was the subject of this art-based qualitative self-study, and the data was gathered over a seven-week period during the researcher’s second-year practicum at a community-based mental health agency. Data was gathered through the researcher’s weekly creative responses to the client’s artwork during therapy sessions. The researcher created drawings, three-dimensional artwork, as well as written reflections to process feelings in response to the client’s artworks during sessions. A total of six artworks and six written reflections were created. The visual and symbolic approach of the Jungian lens was utilized during the analysis of the data in order to deepen the researcher’s understanding of the client’s non-verbal and internal experiences. Themes of containment, safety and individuation were found during analysis. The use of response art and its subsequent analysis through a Jungian lens allowed the researcher to address issues of countertransference and increase client attunement.

This study examines ways in which African and Afro-Caribbean refugee girls and young women negotiate and perform identity in varied social contexts. Designed as youth-centered participatory action research, the study draws from three years of engagement with a group of refugee girls, ages 11-23, from Somalia, Liberia, Haiti, Burundi, and Sudan. The research occurred in the broader context of The Imani Nailah Project, a program I initiated for refugee middle and high school girls in May 2008. Through in-depth interviews, youth-led focus groups, and arts-based research, Imani researchers (study participants) and I explored experiences and expressions of gender, race/ethnicity, nationality, age, religion and citizenship status, as well as the intersections among these multiply-located identities. This study spans a wide range of identity negotiations and performances, from micro-level interactions to macro-level impacts of dominant culture. Three interrelated chapters focus on programmatic, methodological, and theoretical components of the dissertation research: (a) how refugee girls and university volunteers pursue mutual learning within a service context; (b) how girl-centered participatory action research can serve as a vehicle towards relational activism, and (c) how broader discourses of othering shape the salience of refugee and citizen identities in the lives of refugee girls. Combined, these articles expand our understanding of how refugee girls narrate self as they participate in and contribute to multiple social worlds. / Ph. D.