EU-NAVFOR är den första insatsen som den Europeiska Unionen skapat och den första okonventionella konflikten till havs som ska bekämpas med konventionella medel. Forskningsläget angående hur dessa konventionella styrkor ska agera mot denna typ av motståndare är väldigt begränsad. Syftet med denna uppsats är således att undersöka om Wayne P. Hughes konventionella krigföringsteorier är användbara i en nutida konflikt samt att se om det finns några likheter eller skillnader mellan dessa teorier och den taktik ME02 använde sig av under insatsen utanför Somalia. Denna uppsats baseras på en kvalitativ metod där Wayne P. Hughes teorier om ”The Great Constants” studeras och beskrivs för att sedan nyttjas som analysverktyg i en teoriprövande fallstudie på ME02. Fallstudien baseras på ME02:s Operations plan och den Marintaktiska chefens slutrapport. Som komplement används även en kvalitativ intervju med en av ME02:s tre vaktchefer. En av slutsatserna är att Wayne P. Hughes taktiska teorier om ”The Great Constants” till viss del visat sig vara användbara av den svenska styrkan ME02 i deras verksamhet. Trots det faktum att moståndaren är av en helt annan karaktär än den som Hughes utgår ifrån i sin teori. Generellt har de delar av Hughes teori som syftar till offensiv krigföring varit mer användbara än de defensiva.

Has the recent large-scale piracy off the coast of Somalia finally come to an end? The world has responded to the piracy threat in the region with several maritime large-scale anti-piracy operations designed to protect shipping vessels and to deter and arrest pirates. Even though these actions may have contributed to the decline in piracy, there is doubt whether this is a long-term solution, as it fails to address the underlying causes of piracy that is often found ashore. By using theory-developing and theory-consuming strategies this essay has developed a theoretical framework, devised to combat piracy, from factors considered to trigger piracy and theories regarding counterinsurgency. The framework is then used to examine whether the international community's collective contribution in the country contributes to a long-term solution of Somali piracy. The results portray an identification of several measures that have taken place ashore, which initially do not aim to combat piracy, but are considered to contribute to both reducing piracy and to be a more long-term solution to the problem. But even if these measures contribute to a long-term solution, it is difficult to say if they are sufficient enough for Somali piracy to cease completely.

Piracy has been a constant threat to global merchant shipping for centuries. Still, the debate concerning the level of efficiency regarding counter piracy theories hold, is ongoing. This indicates a lack of reliable measures on how to counter the phenomenon. By comparing two cases, this study examines five different measures that are considered to be efficient ways of countering piracy. The aim of this approach is to initially explore which measures that can be considered successful, and to provide a deeper understanding as to how they could be applied. The result shows that four out of five measures shown in the Gulf of Aden and the Strait of Malacca case study namely; the presence of cooperating military units, cooperation between different actors, influence the pirates use of ports and bases and safety and security for merchant shipping. The fifth measure, ability to provide, has not been covered in any of the cases. The result highlighted the disparity between the Gulf of Aden and the Strait of Malacca. In conclusion the significance of the presence of cooperating military units and its impact on the participating naval forces was identified.

<p>Sjöröveri anses vanligen ha uppstått i samband med att något av värde för första gången lämnande land. Sedan dess har pirater funnits på många av världens hav och utgjort ett hot mot sjöfarten. Förekomsten av pirater har gått upp och ner under tidens gång. När sjöröveri återigen började ta fäste under 1900-talet beslutade Nationernas förbund om att kodifiera sedvanerätten på området. Detta arbete fortsattes av FN och på 1980-talet färdigställdes FN:s havsrättskonvention som innehåller ett antal relevanta artiklar. Dessa artiklar tillämpas nu under det internationella samarbete som pågår mellan FN, EU, stater och Somalia i Adenviken. Säkerhetsrådet har med stöd av FN-stadgans kapitel VII givit mandat till stater och organisationer att vidta alla nödvändiga maktmedel i detta ändamål. EU har anslutit sig till piratjakten och så har även Sverige gjort. Förekomsten av stater och organisationer på det fria havet och på somaliskt territorialvatten föder dock en mängd olika juridiska frågor. Det finns flera typer av jurisdiktioner som kan vara aktuella, men i sammanhanget är universell jurisdiktion och flaggstatsprincipen mest förekommande. Den förra innebär att varje stat har rätt att omhänderta pirater oavsett om något eller någon med anknytning till staten har blivit utsatt för piratdåd. Det senare innebär att en stat har jurisdiktion över fartyg som bär dess flagg och vad som sker därpå. När den rättsliga grunden för att ingripa mot pirater är fastlagd uppstår nya problem. Det kan röra sig om vilka metoder som får användas för att bekämpa piraterna och av betydelse här är om piraten kan betraktas som kombattant eller civil. Rätten att omhänderta personer vid militära insatser är beroende av kontexten i den givna situationen. Ett problem som uppstått i piratjakten utanför Somalias kust är att deltagande stater och organisationer inte kan eller vill lagföra piraterna varför insatserna är präglade av en överlämnandeproblematik. Det rör sig om att finna stater som är villiga att ta emot och lagföra pirater, men också tillse att piraternas fri- och rättigheter inte kränks vare sig vid omhändertagandet eller vid överlämnandet. Här uppstår frågan om det är Sverige, EU och/eller FN som kan tillskrivas själva omhändertagandet av pirater. Det är ett första steg, av två, att klarlägga vem som bär ansvar för omhändertagandet. För att ansvar ska kunna utkrävas måste den entitet som tillskrivs omhändertagandet vara fördragsslutande part till det konvention som entiteten i sammanhanget anses ha brutit mot. Från ett europeiskt perspektiv kan det röra sig om Europakonventionen och huruvida den kan vara tillämplig på omhändertagna pirater. Mot bakgrund av detta har uppsatsen två syften. Det ena syftet är att belysa vem som kan tillskrivas den svenska väpnade styrkans omhändertagande av misstänkta pirater. Det andra syftet är att uppmärksamma vad som kan tänkas gälla för den svenska väpnade styrkan då den avser att överlämna pirater till ett land till vilket EU har ingått avtal om överlämnande av pirater.</p>

Sjöröveri anses vanligen ha uppstått i samband med att något av värde för första gången lämnande land. Sedan dess har pirater funnits på många av världens hav och utgjort ett hot mot sjöfarten. Förekomsten av pirater har gått upp och ner under tidens gång. När sjöröveri återigen började ta fäste under 1900-talet beslutade Nationernas förbund om att kodifiera sedvanerätten på området. Detta arbete fortsattes av FN och på 1980-talet färdigställdes FN:s havsrättskonvention som innehåller ett antal relevanta artiklar. Dessa artiklar tillämpas nu under det internationella samarbete som pågår mellan FN, EU, stater och Somalia i Adenviken. Säkerhetsrådet har med stöd av FN-stadgans kapitel VII givit mandat till stater och organisationer att vidta alla nödvändiga maktmedel i detta ändamål. EU har anslutit sig till piratjakten och så har även Sverige gjort. Förekomsten av stater och organisationer på det fria havet och på somaliskt territorialvatten föder dock en mängd olika juridiska frågor. Det finns flera typer av jurisdiktioner som kan vara aktuella, men i sammanhanget är universell jurisdiktion och flaggstatsprincipen mest förekommande. Den förra innebär att varje stat har rätt att omhänderta pirater oavsett om något eller någon med anknytning till staten har blivit utsatt för piratdåd. Det senare innebär att en stat har jurisdiktion över fartyg som bär dess flagg och vad som sker därpå. När den rättsliga grunden för att ingripa mot pirater är fastlagd uppstår nya problem. Det kan röra sig om vilka metoder som får användas för att bekämpa piraterna och av betydelse här är om piraten kan betraktas som kombattant eller civil. Rätten att omhänderta personer vid militära insatser är beroende av kontexten i den givna situationen. Ett problem som uppstått i piratjakten utanför Somalias kust är att deltagande stater och organisationer inte kan eller vill lagföra piraterna varför insatserna är präglade av en överlämnandeproblematik. Det rör sig om att finna stater som är villiga att ta emot och lagföra pirater, men också tillse att piraternas fri- och rättigheter inte kränks vare sig vid omhändertagandet eller vid överlämnandet. Här uppstår frågan om det är Sverige, EU och/eller FN som kan tillskrivas själva omhändertagandet av pirater. Det är ett första steg, av två, att klarlägga vem som bär ansvar för omhändertagandet. För att ansvar ska kunna utkrävas måste den entitet som tillskrivs omhändertagandet vara fördragsslutande part till det konvention som entiteten i sammanhanget anses ha brutit mot. Från ett europeiskt perspektiv kan det röra sig om Europakonventionen och huruvida den kan vara tillämplig på omhändertagna pirater. Mot bakgrund av detta har uppsatsen två syften. Det ena syftet är att belysa vem som kan tillskrivas den svenska väpnade styrkans omhändertagande av misstänkta pirater. Det andra syftet är att uppmärksamma vad som kan tänkas gälla för den svenska väpnade styrkan då den avser att överlämna pirater till ett land till vilket EU har ingått avtal om överlämnande av pirater. / Kontakta författaren på adressen johan_gerdin at yahoo.se

In the World today the sea is a vital part of global commerce. Historically the merchant fleet has been a national asset which meant it was the navy’s responsibility to protect them. Today however, most commercial shipping is registered under a flag of convenience. The sea, as a trade route, is vital to many countries for economic reasons and the threat to it is a huge issue. Escalating piracy incidents in recent years off the coast of Somalia has resulted in many nations sending their navy’s to protect merchant shipping but how prepared are they?The navy should strive for Command at sea or modern sea control. There is however, a discussion on its application during peacetime and this paper aims to support one side or the other by looking at cases of piracy around Somalia. To do this, cases will be looked upon with the concept defence of shipping which exploits sea control. If a navy uses methods that are explained in defence of shipping they also have sea control.The analysis shows that navy’s outside of Somalia have used methods that are found in the concept defence of shipping. Therefore, it is possible that sea control can be used in peacetime.

How airpower should be utilized for best effect in counterinsurgency operations is widely debated. According to David Jordan the most important contribution of airpower abilities in these situations is through assisting roles. Such as providing enhanced mobility, better observation and a third category including the importance of presence, harassment and the delivery of direct force. This thesis aims to investigate if those abilities proves to be a significant contribution to a modern counterinsurgency in accordance with a theoretical framework based on papers written by Jordan and Derek Read. It does so through a case study research on operation Atalanta. The result of the study indicates that airpower did support the operation in a way that was critical for success in deterring pirate attacks. The most prominent attributes are those of the third category: presence, harassment and the delivery of direct force. The second category was vital as well, the use of airpower provided the operation with intelligence and information through its capability for observation. There is not, however, enough material to completely support the theoretical framework that airpower was crucial in enhancing the operations mobility in operation Atalanta. / <p><strong>Uppsatsen skriven VT 2017 under Termin 4 Officersprogrammet 15-18 med inriktning </strong><strong>mot flyg. Examen genomförs VT 2018.</strong></p>

In this thesis there have been identified that there is a window in research between the two phenomena on (1) how pirates have influenced the global economy and (2) how tactics adaptation between the actors in the Gulf of Aden and around the Somali basin have affected each other. The purpose is to investigate this relationship between the fundamental capabilities and the cost of tactical adaptation. With a theory-developing approach I try to explain how these two phenomena affects our ways of distinguishing maritime tactic effectiveness. The result of the paper is that there is a difference between the tactically effective and the most cost-effective tactical adaptation. The theory of the fundamental capabilities boundaries to cost, illuminates which tactical adaptation to be the most efficient, both cost-effective and tactically efficient and that is passive measures.

<p>Följande uppsats tar sin utgångspunkt ur den rådande situationen i Adenviken som präglas av illegal piratverksamhet. Adenviken med dess särskilda karaktäristik granskas i syfte att undersöka om det av militärteoretiker formulerade begreppet ”Fourth Generation Warfare” i någon mån är applicerbart på situationen. I syfte att svara upp mot uppsatsens frågeställning avhandlas begreppet 4 GW och dess historik, innebörd samt utveckling. Den empiriska delen av uppsatsen behandlar Adenviken och fokuserar på situationen i landet Somalia med dess pirater och deras illegala verksamhet. Problemområdet är intressant då Sverige idag bidrar med enheter (ME02) till den marina multinationella styrkan, EUNAVFOR, som verkar i Adenviken. Det huvudsakliga syftet för de ingående nationerna är att eskortera fartyg tillhörande WFP (World Food Program), men även bidraga till ökad säkerhet för handelssjöfarten. Uppsatsen kommer fram till att begreppet 4 GW till stor del är applicerbart. Dock är Adenviken och dess specifika karaktäristik säregen varvid vidare forskning krävs i syfte att militärteoretiskt definiera situationen i Adenviken.</p> / <p>The following essay is based on the current situation in the Gulf of Aden, which is characterized by illegal piracy activity. The Gulf of Aden with its peculiar characteristic is being examined inpurpose to identify if the conception “Fourth Generation Warfare” (4 GW) in any means is possible to apply on the situation. In purpose to answer the main issue, the essay will discuss the conception 4 GW considering history, meaning and development. The empirical part of the essay deals with the Gulf of Aden and focuses on the situation in Somalia with the pirates and their illegal activities. The problem area is interesting because today Sweden is contributing units (ME02) to the marine multinational force, EUNAVFOR, which operate in the Gulf of Aden. The main purpose of the participating nations is to escort vessels in WFP (World Food Program), but also contribute to greater security for commercial shipping. The essay concludes that the conception 4 GW in many means is able to apply on the situation. However, the Gulf of Aden and its specific characteristics is peculiar and further research is required in order to define the military situation in the Gulf of Aden.</p>

Följande uppsats tar sin utgångspunkt ur den rådande situationen i Adenviken som präglas av illegal piratverksamhet. Adenviken med dess särskilda karaktäristik granskas i syfte att undersöka om det av militärteoretiker formulerade begreppet ”Fourth Generation Warfare” i någon mån är applicerbart på situationen. I syfte att svara upp mot uppsatsens frågeställning avhandlas begreppet 4 GW och dess historik, innebörd samt utveckling. Den empiriska delen av uppsatsen behandlar Adenviken och fokuserar på situationen i landet Somalia med dess pirater och deras illegala verksamhet. Problemområdet är intressant då Sverige idag bidrar med enheter (ME02) till den marina multinationella styrkan, EUNAVFOR, som verkar i Adenviken. Det huvudsakliga syftet för de ingående nationerna är att eskortera fartyg tillhörande WFP (World Food Program), men även bidraga till ökad säkerhet för handelssjöfarten. Uppsatsen kommer fram till att begreppet 4 GW till stor del är applicerbart. Dock är Adenviken och dess specifika karaktäristik säregen varvid vidare forskning krävs i syfte att militärteoretiskt definiera situationen i Adenviken. / The following essay is based on the current situation in the Gulf of Aden, which is characterized by illegal piracy activity. The Gulf of Aden with its peculiar characteristic is being examined inpurpose to identify if the conception “Fourth Generation Warfare” (4 GW) in any means is possible to apply on the situation. In purpose to answer the main issue, the essay will discuss the conception 4 GW considering history, meaning and development. The empirical part of the essay deals with the Gulf of Aden and focuses on the situation in Somalia with the pirates and their illegal activities. The problem area is interesting because today Sweden is contributing units (ME02) to the marine multinational force, EUNAVFOR, which operate in the Gulf of Aden. The main purpose of the participating nations is to escort vessels in WFP (World Food Program), but also contribute to greater security for commercial shipping. The essay concludes that the conception 4 GW in many means is able to apply on the situation. However, the Gulf of Aden and its specific characteristics is peculiar and further research is required in order to define the military situation in the Gulf of Aden.