Introduktion: Barn i Sverige har generellt sett en god hälsa (Heinemans et al., 2013). Det är dock oroande att barn och ungdomar blir mindre fysiskt aktiva (Berg, 2008). Barn och ungdomar har i genomsnitt ett högre intag av energitäta och näringsfattiga livsmedel samt ett lägre intag av frukt och grönsaker (Warensjö Lemming et al., 2018). Syfte: Att kartlägga aktivitetsnivån och kostvanor hos barn och ungdomar i årskurs 6-9. Metod: Studiens design är tvärsnittsstudie som mäter aspekter av hälsa och kost genom en enkät. En skola i Västra Götalands län med årskurs 6 till 9 (n=492) utgjorde studiepopulationen och två klasser i varje årskurs valdes slumpmässigt ut (n=187). Resultat: Respondenternas aktivitetsmönster visar att 83,3 procent deltog i skolidrotten varje gång och att vara fysiskt aktiv på rasten minskar med åldern. Att äta frukost varje dag gjorde 58,7 procent av respondenterna, 78,7 procent åt lunch och 69,3 procent åt middag/kvällsmat varje dag. Slutsats: Den här studien har identifierat flera områden där hälsoförbättringar kan göras, vilka beskrivs i den här rapporten. / Introduction: Children in Sweden have, in general, good health (Heinemans et al., 2013). There is a concern, however, that children and adolescents are becoming less physically active (Berg, 2008). On average, children and adolescents have higher intakes of energy-rich, less nutritional food and lower intakes of fruits and vegetables than is recommended (Warensjö Lemming et al., 2018). Aim: To chart the activity level and dietary habits of children and adolescents in grades 6-9. Method: The study design is a Cross-sectional study, measuring aspect of health and nutrition through a survey. A school in Västra Götaland County with grades 6 to 9 (n = 492) was the study setting, and two classes in each year were chosen to participate in the survey (n = 187). Results: Respondents' activity patterns show that 83.3 percent participated regularly in physical activity classes and were physically active during recesses. Eating breakfast every day was a habit of 58.7 percent of respondents, while 78.7 percent reported eating lunch and 69.3 percent reported eating for dinner / supper each day. Conclusion: This study has identified multiple areas where health improvements can be made, which are described in this report.

Depression och insomni är två vanliga former av psykisk ohälsa. I den här studien undersöktes om en bevisat effektiv behandling för insomni, (KBT-I), påverkade grad av depressiva symtom hos personer med konstaterade symtom på såväl depression som insomni. I studien kontrollerades för en minskning av nedstämdhet kunde tillskrivas en ökad fysisk aktivitetsnivå. En single case experimental design användes för ändamålet, med dagliga skattningar av sömn, nedstämdhet och fysisk aktivitetsnivå. Symtom på såväl insomi som nedstämdhet minskade signifikant hos tre av sex deltagare. Minskad nedstämdhet kunde inte förklaras av ökad fysisk aktivitetsnivå. Samvariation observerades mellan depression och insomni. Resultaten visar att insomni och depression kan påverkas av samma behandling, vilket antyder förekomst av gemensamma vidmakthållande mekanismer. / Insomnia and depression are two common mental health problems. This study investigated whether a proven effective treatment for insomnia CBT-I, would change the severity of depressive symptoms, for participants with comorbid insomnia and depression. It was controlled for, whether a reduction in depressive symptoms could be the result of increased physical activity. A single case experimental design, including daily measurements of sleep, depression and physical activity, was used as a means to answer the research questions. Symptoms of both depression and insomnia were significantly reduced for three out of six participants. Increased physical activity was not able to explain the decrease in depression scores. A correlation was observed, between depression and insomnia. The results shows that insomnia and depression can be affected by the same treatment, which implies existence of common perpetual mechanisms.

Fysisk inaktivitet är ett växande problem i dagens samhälle, det bidrar till olika sjukdomar och orsakar samhället stora kostnader. En stillasittande fritid är något som har ökat i Sverige, speciellt bland barn och unga. Arbetet för en ökad fysisk aktivitet är viktigt för en god folkhälsa då det kan påverka hälsan och funktionsförmågan positivt hos många olika individer, särskilt bland barn och unga som är en prioriterad målgrupp i det hälsofrämjande folkhälsoarbetet. Syftet med studien var att undersöka i vilken utsträckning och av vilka anledningar ungdomar i Västerås i åldern 16–19 år är fysiskt aktiva samt undersöka om det finns köns- och åldersskillnader. För att besvara syftet användes en kvantitativ ansats, där respondenterna till undersökningen var gymnasieungdomar i årskurs 1, 2 och 3. I resultatet framkom en signifikant könsskillnad gällande hur mycket respondenterna rör sig i snitt per dag. Resultatet visar på att pojkar rör sig i mer än 60 minuter per dag i större utsträckning än flickor. Resultatet visar på att det främsta motivet till att respondenterna tränar är för att förbättra fysiken. Resultatet har diskuterats utifrån social kognitiva teorin och har använts för att tolka och kunna förklara delar av resultatet, som exempelvis motiv till fysisk aktivitet. / Physical inactivity is a growing problem in today's society and causes major expenses to the society. A sedentary leisure time has increased in Sweden, especially among children and youths. The work to increase physical activity is important for a good public health because it can affect the health and functional capacity positively among various individuals, especially among children and youths who are a prioritized target group in the health-promoting public health work. The aim of this study was to examine to what extent and for which reasons youths in Västerås aged 16-19 are physically active and to examine whether there are gender and age differences. To fulfill the aim, a quantitative approach was used and the respondents to the study were secondary school students in grades 1, 2 and 3. The result showed a significant gender difference regarding how much the respondents are physically active in average per day. The results show that boys are physically active more than 60 minutes per day more often than girls. The results show that the main motive for the respondents to exercise is to improve their physique. The results are discussed on the basis of social cognitive theory and has been used to interpret and explain some of the results, such as motives for physical activity.

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan fysisk aktivitetsnivå, depressiva symtom och funktionshinder hos personer med Parkinsons sjukdom. Därtill kartlägga fysisk aktivitetsnivå, depressiva symtom samt funktionshinder bland personer med Parkinsons. Bakgrund: Parkinsons sjukdom är en av de mest förekommande neurodegenerativa sjukdomarna. Sjukdomen är kopplad till både motoriska och icke-motoriska symtom såsom depressiva symtom. Metod: 30 personer inkluderades i denna studie. I denna studie användes IPAQ-SF för att mäta fysisk aktivitetsnivå, MADRS-S för att mäta depressiva symtom samt WHODAS 2.0 för att skatta funktionshinder. Formulären sammanställdes i en webbenkät som publicerades via länk på Facebooksidor ägnade åt Parkinsons sjukdom. Resultat: Utav inkluderade i studien hade 4 (13.3%) låg fysisk aktivitetsnivå, 13 (43.3%) måttlig samt 13 (43.3%) hög. 16 (53.3%) klassades som väsentligen obesvärad, 11 (36.7%) som mild depression, 3 (10.0%) som måttlig samt ingen som svår depression. Bland de inkluderade var medianen för WHODAS 2.0 enligt följande: förstå och kommunicera 3.5 (2.0-5.0), förflyttning 4.5 (2.5-6.5), personlig vård 2.0 (2.0-3.5), relationer 4.0 (3.0-5.5), dagliga aktiviteter 4.5 (3.0-6.5) samt delaktighet i samhället 4.0 (3.0-6.0). Sambandet mellan fysisk aktivitetsnivå och depressiva symtom gav r=0.31 p=0.10. Sambandet mellan fysisk aktivitetsnivå och funktionshinder visade r=0.45 p=0.02. Sambandet mellan depressiva symtom och funktionshinder visade r=0.74 p=0.01. Slutsatser: En måttlig till hög fysisk aktivitetsnivå var vanligt. Likaså var förekomsten av depression omfattande. Förekomsten av funktionshinder var därutöver relativt låg. Korrelationen mellan samtliga variabler anses vara låg frånsett den mellan depressiva symtom och funktionshinder, vilken var måttlig. / Aim: The aim of this study is to explore the correlation between physical activity level, depressive symptoms and health and function in persons with Parkinson’s disease. In addition, this study aims to examine and map physical activity level, depressive symptoms and health and function among persons with Parkinson’s disease. Background: Parkinson’s disease is one the most widespread neurodegenerative diseases. The disease can present itself in either motor or non-motor symptoms, such as depressive symptoms. Method: 30 participants were included in this study. IPAQ-SF was used to measure physical activity level, MADRS-S to measure depressive symptoms and WHODAS 2.0 to measure health and function. The questionnaires were compiled in a web survey which was then posted on various Facebook pages aimed at Parkinson’s disease. Results: Among participants included 4 (13.3%) had low physical activity level, 13 (43.3%) moderate and 13 (43.3%) high. 16 (53.3%) were classed as having no depression, 11 (36.7%) as mild depression, 3 (10.0%) as moderate and none as severe depression. The median for the respective domain of were as follows: cognition 3.5 (2.0-5.0), mobility 4.5 (2.5-6.5), self care 2.0 (2.0-3.5), getting along with people 4.0 (3.0-5.5), life activities 4.5 (3.0-6.5), participation 4.0 (3.0-6.0). The correlation between physical activity level and depressive symptoms provided r=0.31 p=0.10, physical activity level and health and function r=0.45 p= 0.02 and depressive symptoms and health and function r=0.74 p=0.01. Conclusions: This study demonstrated a prominent occurance of high and moderate levels of physical activity. Likewise, the prevalence of depression was extensive. In addition, the incidence of disability was apparently low. The correlation between all variables is considered to be low apart from that between depressive symptoms and disability, which was moderate.