Bakgrund: Varje år insjuknar 20 000–25 000 personer i Alzheimers sjukdom i Sverige och det förväntas öka ytterligare på grund av den växande befolkningen. Alzheimers sjukdom är den vanligaste typen av demenssjukdom som försämrar den insjuknade personens kognitiva förmågor gradvis. Det är oftast den insjuknade personens närstående som upptäcker sjukdomens symtom och ger stöd när den insjuknade personen inte längre klarar av att ta hand om sig själv. Det är av vikt att sjuksköterskan bidrar till stöd för närstående och den insjuknade personen för att främja hälsa och välbefinnande.   Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av att vårda en person som har Alzheimers sjukdom. Metod: Studien är en allmän litteraturöversikt med kvalitativa vetenskapliga artiklar. Studien använder Fribergs (2017a) femstegs analysmodell för att analysera de vetenskapliga artiklarna och skapa en ny helhet.  Resultat: Resultatet baserades på sju vetenskapliga artiklar. Totalt framkom tre huvudkategorier och tre underkategorier som beskriver närståendes upplevelser av att vårda en person som har Alzheimers sjukdom. Huvudkategorierna är följande: Att uppleva fysisk påverkan, emotionella upplevelser och att känna behov av stöd. Underkategorierna är att känna psykiska påfrestningar, upplevelsen av konstant oro och att känna sorg.  Slutsats: I resultatet framkom det att närstående upplevde en utmaning i samband med vårdandet av en person som har Alzheimers sjukdom. Närståendes fysiska och psykiska hälsa påverkades av vårdandet och det ansvar som följde med den nya rollen. För att underlätta för närstående har sjuksköterskan en viktig roll att stödja och erbjuda hjälp som anpassat efter närståendes individuella behov.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är en vanlig demenssjukdom, där kvinnor har högre risk att utveckla sjukdomen. Sjukdomen utvecklas successivt, symtomen börjar långsamt och första symtomet är minnesförsämring. Sjuksköterskans ansvar är att främja patientens hälsa och bidra till personcentrerad vård för att stödja kvinnans förändrade livssituation. Litteraturstudien är baserad på Birklers livsvärldsteori.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelse av att ha diagnosen Alzheimers sjukdom.  Metod: Studien är baserad på kvalitativ litteraturstudie med induktivt ansats. Studien är baserad på tre patografier och en innehållsanalys av Graneheim och Lundman.  Resultat: I analysen framkom ett tema, fem kategorier och 12 underkategorier. Temat fångade kvinnornas tydliggörande ”Det har, är och kommer alltid vara jag”. Kategorierna som framkom var Jag lider inte, jag lever, Jag är inte längre den jag var, Nu minns jag inte, För andra är jag osynlig och När jag blickar framåt.  Slutsats: Resultatet gav en inblick i kvinnors upplevelse av att ha diagnosen Alzheimers sjukdom. Det framgick att kvinnorna upplevde att fokus kring sjukdomen inte låg på kvinnorna själva. De upplevde även att de inte ville bli vårdade av sina närstående utan istället bevara sina relationer.

Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka hur anhörig påverkas av och hanterar situationen vid vård av anhörig med Alzheimers sjukdom i hemmet samt att undersöka hur de upplever omgivningens stöd. / The purpose of this literature review is to examine how a relative is affected by and handles the situation of caring for a relative with Alzheimer's Disease at home and to examine how they experience social support.

År 2006 levde globalt 18 miljoner människor med Alzheimers sjukdom och på grund av den ökade medellivslängden kommer den siffran om 15 år nästintill ha fördubblats. Trots att sjukdomen har varit känd i över 100 år, är Alzheimer än idag något av ett mysterium för forskare och vetenskapsmän och sjukdomen går fortfarande inte att bota. Såväl i Sverige som i övriga världen är det de anhöriga som utgör navet i omsorgen av dessa patienter och omvårdnaden sker ofta inom hemmets fyra väggar. Syftet med den här studien var att undersöka hur anhörigas dagliga liv påverkas av att vårda en person med Alzheimers sjukdom i hemmet. En litteraturstudie baserad på kvalitativa samt kvantitativa artiklar genomfördes. Databaser som användes för artikelsökning var PubMed, Cinahl samt Social Services Abstract. Resultatet diskuterades utifrån Carnevalis modell för dagligt liv och funktionellt hälsotillstånd. Analysen av resultatet visade att det dagliga livet starkt påverkades av att vårda en anhörig med Alzheimers sjukdom i hemmet. Fem teman kunde identifieras; psykiskt och fysiskt välbefinnande; ständigt omvårdnadsansvar; relationsberövande; livsstilsförändringar och ekonomi. De inre och yttre resurserna som fanns tillgängliga var ofta små och anhörigvårdarna upplevde hur de tappade kontrollen över sina liv. Litteraturstudien resulterade i en guide som syftar till att ge anhörigvårdaren användbara råd som kan underlätta det dagliga livet. / In year 2006, 18 million people worldwide lived with Alzheimer's disease and because of increased life expectancy that number will almost double in 15 years. Although the disease has been known for more than 100 years, Alzheimer's is still something of a mystery to researchers and scientists and there is still no cure. Both in Sweden and elsewhere in the world, it is the relatives who are the foundation in the care of these patients which is often performed within the four walls of their home. The purpose of this review was to explore how the everyday lives of families are affected by caring for a person with Alzheimer's disease at home. A literature review based on qualitative and quantitative articles was carried out. The databases which were used when searching for articles were PubMed, Cinahl and Social Services Abstracts. The results were discussed based on Carnevalis model for everyday life and functional health status. The analysis of the results showed that the everyday life was strongly influenced by caring for a person with Alzheimer's disease at home. Five themes were identified; psychological and physical well-being; constant care responsibilities; relational deprivation; changes in lifestyle and economy. The internal and external resources available were often small and family carers experienced how they lost control of their lives. The literature review resulted in a guide which aims to give carers useful advice which can facilitate their everyday life.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av kognitiv sjukdom. Alzheimers sjukdom är en progressiv sjukdom som leder till en förlust av kognitiva funktioner, vilket leder till att personer som insjuknar i Alzheimers är i ett stort behov av stöd från andra. Ur ett omvårdnadsperspektiv är det viktigt att som sjuksköterska ta hand om både patienten och anhöriga. Sjuksköterskan bör ha kunskap om anhörigas situation och upplevelser för att kunna ge rätt stöd och vägledning till dessa. Syftet: var att beskriva upplevelsen av att vara anhörig till en person med Alzheimers sjukdom som bor hemma. Metod: litteraturstudien genomfördes med en kvalitativ metod med induktiv ansats. 12 artiklar valdes ut och kvalitetsgranskades. En kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats genomfördes. Resultat: De slutliga kategorierna blev: ”att känna kärlek och vilja använda tiden tillsammans”, ”att känna vanmakt och önska stöd”, ”att roller och relationen med personen förändras”, ”att vara begränsad och önska tid för sig själv” och ”att förlora sin anhörig”. Slutsats: Anhöriga till personer med Alzheimers sjukdom upplevde dels positiva känslor och att tillvaron begränsades. De anhöriga upplevde sig ensamma i situationen med en brist på stöd. För att underlätta situationen för de anhöriga behöver sjuksköterskan bistå de anhöriga med kunskap och stöd.

Bakgrund: Demens är en vanlig sjukdom som ökar i världen och i Sverige. Äldre personermed demenssjukdom upplever ofta funktionsbegränsningar som påverkar aktiviteter ivardagen och livskvalitén. Arbetsterapi syftar till att främja hälsan hos äldre med demens ochatt underlätta utförandet av dagliga aktiviteter trots sjukdom och begränsningar.Syfte: Att sammanställa befintlig forskning om arbetsterapeutiska interventioner för äldrepersoner med demenssjukdom och dess effekter.Metod: En litteraturstudie omfattande tio vetenskapliga artiklar. Strukturerande och manuellasökningar gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. Innehållet i artiklarna analyserades medkvalitativ innehållsanalys.Resultat: Innehållsanalysen resulterade i följande kategorier; 1. Arbetsterapeutiskainterventioner för äldre personer med demens, 2. Effekter av de arbetsterapeutiskainterventionerna. De arbetsterapeutiska interventionerna delades till fem underkategorier; 1.Arbetsterapeutiska interventioner inriktade mot kognition, 2. Aktivitetsträning ochanvändning av kompensatoriska strategier, 3. Arbetsterapeutiska interventioner inriktade motden fysiska miljön, 4. Arbetsterapeutiska interventioner inkluderar sociala och meningsfullaaktiviteter, 5. Arbetsterapeutiska interventioner inriktade mot anhöriga. Interventionernaseffekter var generellt sett positiva och omfattade förbättring gällande; kognitiva förmåga,beteendemässiga- och psykiska symptom (BPSD), aktivitetsförmåga, livskvalité och effektenpå anhöriga.Slutsats: Arbetsterapeutiska interventioner för äldre med demenssjukdom kan ge gynnsammaeffekter hos både personerna med demens och deras anhöriga. Vidare forskning behövs för attkunna påvisa långsiktig effekt.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av kognitiv sjukdom. Vid Alzheimers sjukdom angrips hjärnan och nervcellernas omkopplingsfunktioner förstörs. Detta resulterar i att människor som insjuknat i Alzheimers kontinuerligt förlorar minne och funktioner. Därav har människor med Alzheimers sjukdom ett stort behov av stöd från andra, som exempelvis närstående för att klara av vardagen med sjukdomens närvaro. Ur ett omvårdnadsperspektiv behöver sjuksköterskan ha kunskap och förståelse för närståendes uppleverlser av Alzheimers sjukdom, detta för att vägleda och stödja närstående i deras tillvaro. Syfte: Syftet med denna studie var att studera upplevelsen av att vara närstående till en person med Alzheimers sjukdom. Metod: Författarna genomförde en kvalitativ innehållsanalys och utförde en systematisk litteratursökning i databaserna PubMed och CINAHL där de fann tio kvalitativa studier som analyserades med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem slutkategorier: Att känna sig begränsad skapar sorg och en känsla av förlust, Att känna oro i önskan om återhämtning, Att finna en starkare kärlek och spendera tid tillsammans, Att underlätta vardagen genom strategier och stöd från andra, Att känna sig ensam i en förändrad relation med nya roller. Närstående kom att uppleva en ny vardag med sjukdomen i bilden. De kände hur deras tidigare liv och sätt att leva sakta försvann, samtidigt som ett vårdande ansvar växte fram. Slutsats: Närstående som vårdar sina anhöriga med Alzheimers sjukdom upplever en tung ansvarsbörda som begränsar dem som person i livet. För att förbättra närståendes situation behöver vården se närstående som en viktig resurs och bli bättre på att ge stöd och kunskap för att minska risken att närstående utvecklar ohälsa

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är en obotlig progressiv sjukdom som drabbar hjärnan. Sjukdomen karaktäriseras av kognitiva nedsättningar som minnessvikt och kommunikationshinder. Alzheimers sjukdom med tidig debut är vanligare hos kvinnor och demenssjukdomar ökar i samhället. Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelse av att leva med Alzheimers sjukdom med tidig debut. Metod: Tre biografier valdes ut och analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Analysen resulterade i fem kategorier. Resultat: Att få diagnos tidigt i livet var svårt att acceptera, att förlora förmågor som tidigare tagits för givna, att känna hopp så länge det går, att känna skam och oro att bli en börda och att döden och sorgen blev närvarande. Slutsats: Kvinnor som drabbas av Alzheimer med tidig debut upplever förnekelse, förlust av förmågor, hopp, skam över diagnosen och sorg. Ett personcentrerat förhållningssätt är av största vikt för ett psykiskt och fysiskt välbefinnande för personer med Alzheimers sjukdom.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen och är en av våra största folksjukdomar. Det är en degenerativ sjukdom som är svårbehandlad. Alzheimers sjuka är i behov av vård och assistans. Anhöriga försöker anpassa sig efter de nya omständigheterna och utmaningar som Alzheimers sjukdom medför.Syftet: Syftet var att beskriva anhörigas erfarenheter av att vårda närstående med Alzheimers sjukdom.Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning och deskriptiv design utfördes. Artiklarna söktes fram i databaserna Cinahl, Medline och PsycInfo.Resultat: Anhöriga som var vårdgivare till en anhörig med Alzheimers sjukdom upplevde många påfrestningar. Det är ett stressigt arbete och att bli vårdgivare har förändrat deras liv. Diagnosen skapade även konflikter i relationer eftersom de behövde samarbeta. Vilket kön vårdgivaren har och vilken relation som personer har till vårdtagaren spelar roll i vårdprocessen.Slutsats: Anhöriga erfarenhet att vårda närstående med Alzheimers sjukdom påverkar deras liv mestadels negativt. Det är en svår utmaning för de anhöriga att ta på sig rollen som vårdgivare. Alzheimers sjukdom ökar i världen och det är viktigt att sjuksköterskor och andra professioner inom hälso-och sjukvård kan stödja de anhöriga som är vårdgivare och få en inblick i vad de går igenom.

Bakgrund: Den vanligaste demenssjukdomen är Alzheimers sjukdom. Att utveckla tidig demenssjukdom före 65 års ålder kallas också för Young-onset dementia YOD. Det är låga förväntningar på att symtomen orsakas av demenssjukdom hos yngre personer, vilket resulterar i att personen ofta feldiagnostiserats och att tiden för att ställa en demensdiagnos blir fördröjd. Att utveckla demenssjukdom i tidig ålder innebär större förändring i livsstil.Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelse av att leva med tidig demenssjukdom.Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design baserat på narrativ i form av självbiografier. fyra självbiografier analyserades enligt Dalborgs (2022) analysmetod.Resultat: Litteraturstudiens resultat redovisas under tre huvudkategorier och elva underkategorier. Tiden före diagnos när de första symtomen startade och utreddes. Upplevelsen av att få en demensdiagnos i ung ålder som gjorde att personerna reagerade kraftigt känslomässigt och hamnade i en kris. Efter att de fått diagnos behövde personerna göra stora livsförändringar, kände sorg över inte kunna arbeta och rädsla inför sjukdomens sista fas samt tänkte mycket på sina anhöriga.Slutsatser: Litteraturstudiens slutsats är att det för personer som utvecklar demenssjukdom i tidig ålder får stora konsekvenser och innebär omfattande livförändringar